Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 04-124

Beslutsdatum: 2006-12-29

Lagakraft: 2007-03-01

Målet gäller: Patent på "Avloppslös fordonstvätt".

Ink datum: 2004-05-25

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9904092-5

PRV beslutsdag: 2004-03-12

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: uppfinningshöjd

Tekniska sökord: fordonstvätt; avloppslös; separata kretslopp; tvåstegs sköljning; balanseringskrets

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: TGE

Ombud: David Önnestam

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: PBR har funnit att uppfinningen som avser ett förfarande och en anläggning för tvättning av fordon saknar erforderlig uppfinningshöjd. Enligt uppfinningen recirkuleras tvätt- och sköljvatten i separata kretslopp och sköljningen sker i minst två steg. Ett balanseringssystem för kretsarna innefattar filtrering och/eller industning så att inget avloppsvatten behöver släppas ut.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLT YRKANDE

TGE ansökte den 11 november 1999 om patent på ”Avloppslös fordonstvätt”. Patentverket avslog ansökningen genom det överklagade beslutet av den 12 mars 2004. Patentverket fann i sitt beslut att uppfinningen såsom den definierats i patentkraven inkomna den 21 december 2000, inte skiljde sig väsentligen från känd teknik.

Patentverket har grundat sitt beslut på teknik känd genom följande dokument:

D1: US 4 135 533 A och

D2: SE 501 044 C2.

Uppfinningen

Av patentansökningens beskrivning framgår bl.a. följande om uppfinningens bakgrund och ändamål.

Utsläpp från tvättning av fordon och liknande är ett miljöproblem. En dellösning av problemet ger förfarandet enligt PCT/SE95/00477, där man använder sig av en recirkulerande tvättlösning och renar den kontinuerligt genom sedimentering och filtrering efter tillsättning av ett spaltmedel bestående av lättlösliga, icke komplexbildande salter med två- eller flervärda anjoner. Systemet kan utformas på sådant sätt att fordonens resistens mot korrosion förbättras.

Vid tvättning av fordon sker vattenförlust genom att varje tvättat fordon drar med sig vatten när det lämnar tvätten och genom avdunstning och bildning av luftburna vattenaerosoler. Delar av vattenångan och vattenaerosolerna lämnar tvätten tillsammans med frånluften i ventilationssystemet. Andra delar avsätts på maskin, väggar, tak och golv och återförs till kretsloppet. En sammanfattande, vedertagen benämning på vattenförlusterna är "meddrag".

Vattenförlusterna varierar från biltyp till biltyp och även beroende på använd tvätteknik, årstid och väder. En vanlig skattning är i genomsnitt 15 liter per fordon. Denna vattenmängd är ej försumbar, men ger ej tillräcklig sköljning med hittills vanlig teknik. Om sköljningen däremot utförs stegvis med minst två steg och tillämpning av motström räcker vanligen det vatten som behövs för att kompensera meddraget för en tillfredsställande sköljning. En förutsättning för genomförande av en effektiv stegvis motströmssköljning är att recirkulationssystemet enligt PCT/SE95/00477 kompletteras med en separat recirkulationskrets för sköljvatten.

Föreliggande uppfinning gäller ett förfarande för tvättning av fordon, särskilt personbilar, i ett recirkulationssystem med minst två recirkulationskretsar, varav den ena betjänar ett system för motströms sköljning i minst två steg. Uppfinningen gäller även en anläggning för sådan tvätt.

Utöver ovan nämnda variationer med avseende på meddragets storlek kompliceras balanseringen av de två kretsloppen mot varandra genom att det av och till kan hända att meddraget blir mycket litet eller rent av negativt, dvs. att bilen medför mer vatten, när den kör in i tvätten än när den kör ut. En viktig del i en anläggning utan utsläpp är därför ett balanseringssystem. En föredragen variant av ett sådant system är ett balanseringskretslopp.

En stor fördel med förfarandet enligt uppfinningen är att man erhåller endast en avfallsprodukt nämligen slam. Detta kan upparbetas eller deponeras som miljöfarligt avfall. I en föredragen utföringsform av uppfinningen ackumuleras slammet i en konventionell olje/slamavskiljare.

Yrkande

Sökanden har i Patentbesvärsrätten vidhållit sin ansökning med nya patentkrav 1-6 inkomna samtidigt med överklagandet den 11 maj 2004.

Uppfinningen definieras i de självständiga patentkraven 1 och 3 på

följande sätt.

1. Förfarande vid tvätt av fasta föremål, särskilt fordon och i synnerhet personbilar, med tvättvatten, som recirkulerar i ett kretslopp, varvid sköljningen utförs i minst två steg med ett recirkulerande sköljvatten, som har ett eget kretslopp separerat från tvättvattnets kretslopp kännetecknat därav att tvättvattnets kretslopp och sköljvattnets kretslopp balanseras mot varandra med hjälp av en balanseringskrets, som innefattar ultra- och/eller RO-filtrering (RO står för omvänd osmos) och/eller indunstning på sådant sätt att vattentillförsel till sköljsystemet motsvarar vattenförlust genom meddrag, så att inget avloppsvatten från anläggningen uppkommer och slutsköljning kan ske med RO behandlat och/eller destillerat vatten.

3. Anläggning för fordonstvätt med recirkulerande tvättvatten och recirkulerande sköljvatten för sköljning i mer än ett steg kännetecknad därav att den är försedd med separata kretsloppsystem för tvättvatten och sköljvatten samt ett balanseringssystem för kretsarna innefattande ultra- och/eller RO-filtrering och/eller indunstning så att inget avloppsvatten behöver släppas ut.

Grund

Sökanden har till grund för sin talan hållit fast vid att uppfinningen skiljer sig väsentligen från den kända tekniken.

Utveckling av talan

Sökanden har i Patentbesvärsrätten i huvudsak anfört följande.

Den amerikanska patentskriften US 4 135 533 gäller ett system med tre separata kretslopp för förvätning, tvättning och sköljning. Den enda rening som ingår i systemen är koagulering utan kemikalietillsättning, avskiljning av fasta föroreningar med hjälp av hydrocykloner och filtrering. Systemet är utformat för tvättning av järnvägsvagnar och lokomotiv. Kraven på sådan tvättning skiljer sig mycket starkt från de som gäller vid tvättning av landsvägsfordon i synnerhet personbilar. Detta gäller för det första smutsens karaktär. Ett särskilt problem när det gäller rälsfordon är att en betydande del av smutsen utgörs av järnoxid som uppstår genom att friktionen mellan räls och hjul frigör små järnpartiklar som avsätter sig på fordonen. Smutsen blir därför förhållandevis hydrofil. Rengöringsmedlen är ofta sura.

Smutsen på landsvägsfordon utgörs däremot till mycket stor del av asfaltpartiklar, oljefilm m.m. som åstadkoms genom friktionen mellan däck och vägbana och utsläppen från de som regel förbränningsmotordrivna fordonen. Denna smuts är utpräglat hydrofob och kräver insats av tensider och alkaliska tvättlösningar.

Skillnaden är ännu större när det gäller momenten sköljning och torkning. Ingen ställer kravet att det skall gå att spegla sig i plåten på en järnvägsvagn. Den vanligen matta ytan gör att saltringar och slöjbildning förblir osynliga. För personbilar är kravet att ytan efter torkning skall vara blank och helt utan vare sig slöjbildning eller torkfläckar. Annars betraktas tvätten som misslyckad.

Ingen fackman skulle kunna komma på tanken att dra slutsatser från ett system för tvättning av rälsfordon till ett system för tvättning av landsvägsfordon och i synnerhet personbilar.

SE 501 044 beskriver ett system med en lång rad "minikretsar" var och en med sitt eget recirkulationssystem. För en person med viss kännedom om hur en automatisk biltvätt fungerar är det mycket svårt att se några praktiska möjligheter till praktisk tillämpning. Hur får man ett så komplicerat system med omkoppling mellan de olika "minikretsarna" att fungera med de korta ställtider som krävs i en automattvätt?

Det är därtill ett typiskt "vackert väder" system, dvs. det fungerar under optimala förhållanden när vattenförlusten på grund av "meddrag" är lika med eller större än den mängd vatten som krävs för slutsköljningen. Denna vattenmängd är normerande för den minsta mängd vatten som måste strömma genom systemet. Om den renvattenmängd som tillförs vid slutsköljningen överstiger den mängd vatten som förloras som meddrag får man vattenöverskott i slutskedet. Längre perioder med negativt meddrag uppträder företrädesvis under höst, vinter och vår då behovet av effektiv tvätt och sköljning är som störst.

En annan mycket viktig faktor när det gäller system med recirkulation är renvattenkvaliteten. I många områden i landet är det kranvatten som levereras från vattenverken endast med stor tvekan tjänliga för slutsköljning. De halter av oorganiska joner som finns i vattnet och behövs för att göra vattnet välsmakande och tjänligt som dricksvatten är ett problem, när det gäller användning för slutsköljning, eftersom intorkade droppar lämnar efter sig saltringar som stör glansen från billacken. Problemet kan inom vissa gränser åtgärdas med avrinningsmedel av olika slag, men en grundläggande förutsättning för ett invändningsfritt sköljresultat är låg halt av oorganiska joner i sköljvattnet.

Systemet enligt föreliggande uppfinning eliminerar problemet med negativt meddrag genom att via en balanseringskrets återvinna vatten från ett senare skede av tvättprocessen, rena det med hjälp av ultra- och/eller RO-filtrering eller destillation samt använda det för att förbättra sköljningen genom tillförsel av avjoniserat vatten. På detta sätt görs systemet oberoende av störningar som kan hänföras till vädret. Extra bonusar är att tillgång på rent sköljvatten ej längre är beroende av meddraget, att färskvattenkvaliteten får underordnad betydelse och att slutresultatet av sköljningen på ett positivt sätt avviker från vad man brukar få i motsvarande anläggningar. Om indunstning och kondensering av vatten från tvättsteget tillämpas kan man dessutom på ett kostnadseffektivt sätt kontrollera salthalten i tvättvattnet och reducera behovet av totaltömning av tvättsystemet när salthalten ökat till en kritisk gräns.

DOMSKÄL

Av i målet anförd känd teknik får, för bedömning av uppfinningshöjd, D1 anses ange den teknik som kommer uppfinningen närmast. D1 beskriver en avloppslös anläggning för tvätt av fordon såsom järnvägsvagnar, lokomotiv, bussar och lastbilar där behandlingen är uppdelad på tre stationer: förvätning, tvättning och sköljning. I varje station recirkuleras den använda vätskan i ett eget separat kretslopp och återanvänds efter erforderlig rening och filtrering. Vätskeförlust i de två första stationerna ersätts med vätska från sköljstationens förrådsbehållare medan den senare vid behov fylls

på med färskvatten.

Med hänsyn till vad sökanden anfört skall här noteras dels att anläggningen i D1 visserligen exemplifieras med tvättning av järnvägsfordon men som ovan sagts även är avsedd att användas för bussar och lastbilar medan däremot personbilar inte omnämns och dels att förfarandet enligt patentkravet 1 inte är begränsat till personbilar. Härav följer att uppfinningen såsom den definieras i patentkravet 1 skiljer sig från tekniken i D1 dels genom att sköljningen utförs i minst två steg och dels genom balanseringskretsens utformning. Härigenom kan tillräcklig hög sköljvattenkvalité upprätthållas även då tillförseln av färskvatten endast motsvarar ”meddraget”.

Vad först beträffar sköljning i minst två steg är det genom D2 förut känt att vid fordonstvättar genomföra sköljningen i flera steg med egen recirkulation och med ett allt renare sköljvatten motströms steg efter steg. Vad som anges i patentkravet 1 i detta avseende får därför betraktas som en direkt fackmannamässig tillämpning av känd teknik för att sköljvattenkvalitén skall vara tillfredsställande i slutsteget.

Vad därefter angår balanseringskretsens utformning anger patentkravet 1, som det med ledning av beskrivningen får tolkas, två huvudalternativ nämligen dels ett första utförande där kretsen omfattar filtrering och slutsköljningen sker med RO-behandlat vatten och dels ett andra utförande där kretsen omfattar indunstning och slutsköljningen sker med destillerat vatten. Härutöver innefattar patentkravet 1, p.g.a. uttrycken och/eller, i sin nya lydelse ett antal andra utföranden av balanseringskretsen. Patentbesvärsrätten prövar först de två huvudalternativen.

I D1 omfattar motsvarande krets förutom separeringsutrustning för bl. a. olja även ett filter för den återvunna vätskan. Sökanden har anfört att kraven vid tvättning av järnvägsvagnar starkt skiljer från vad som gäller vid tvättning av landsvägsfordon. Speciellt framhålls att i momenten sköljning och torkning av personbilar ställs mycket

högre krav på slutresultatet än vid järnvägsfordon. Vid sköljning är, som det får förstås, kvalitén på sköljvattnet viktig för att slöjbildning och torkfläckar ska undvikas på en blank yta. Fackmannen som ställs inför problemet att anpassa tvättanläggningen enligt D1 till att även vara lämplig för personbilar där en blank yta utan slöjbildning och torkfläckar eftersträvas får anses vara väl medveten om de krav som ställs på sköljvattnet för att detta skall kunna uppnås. Härvid inser fackmannen direkt att kvalitén på vattnet i förrådsbehållaren för sköljvattnet beror av kvalitén dels på färskvattnet som tillförs och dels på det recirkulerade vattnet. Att därvid modifiera det befintliga filtret eller ersätta det med en kombination av olika filter för att uppnå önskad vattenkvalité är en för fackmannen uppenbar möjlighet. Även den föreslagna indunstningen av det recirkulerade sköljvattnet och den därpå följande sköljningen med destillerat vatten får anses vara en lösning som ligger inom ramen för vad som i sammanhanget kan förväntas av fackmannen.

Vad därefter beträffar de övriga utföringsformerna av balanseringskretsen som anges i patentkravet 1 kan Patentbesvärsrätten inte finna underlag i ansökningen för någon annan uppfattning än att även dessa utgör lösningar på det uppställda problemet som inte går utöver en fackmannamässig tillämpning av känd teknik.

Sammantaget får således den kända tekniken anses innehålla sådana anvisningar som leder fackmannen, i sin strävan att förbättra sköljningen i den genom D1 kända tvättanläggningen, till ett förfarande som överensstämmer med uppfinningen såsom den definieras i patentkravet 1. Uppfinningen enligt patentkravet 1 får således även betraktad i sin helhet anses vara en tillämpning av känd teknik som inte går utöver vad som kan förväntas av fackmannen. Då sökanden inte heller påvisat att någon oväntad teknisk effekt uppnåtts kan uppfinningen inte anses ha erforderlig uppfinningshöjd.

Av motsvarande skäl saknar även anläggningen för fordonstvätt enligt det självständiga patentkravet 3 uppfinningshöjd.

Vid denna bedömning saknar Patentbesvärsrätten anledning att ta ställning till huruvida de självständiga patentkraven 1 och 3 innefattande ett antal utföringsformer av balanseringskretsen i sin helhet har erforderligt stöd i grundhandlingarna.

På grund av det anförda kan överklagandet inte bifallas.

Håkan Sandh Anders Brinkman Gunilla Sandell

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

LC Visa mer Visa mindre