Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

04-149
2007-05-18
2007-05-18
Patent på "Anordning vid ledstråk".
2004-06-15
-
-
0200755-7
2004-03-31
-
-
A61F9/08
uppfinningshöjd; fackmannen
ledstråk; transpondrar
2 § patentlagen (1967:837)
patent
bifall2
intressant
sökande
LL
-
-
-
-
-
Ett ledstråk för bl a synskadade, innefattande mestadels passiva informationsbärare av transpondertyp, utplacerade på lämpligt inbördes avstånd, befanns ha uppfinningshöjd i förhållande till en ledanordning för blinda och synsvaga, innefattande sändare som bildar ett ledstråk i gatubeläggningen vilkas signal tas emot av en av användaren buren detektor, då fackmannen, som i sitt dagliga arbete sysslar med handikappanpassning av offentlig eller privat miljö, inte skulle föreslå att utnyttja passiva informationsbärare av transpondertyp.
-
DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller överklagandet och återförvisar ansökningen till Patentverket för vidare behandling på grundval av patentkrav och beskrivning inkomna till Patentbesvärsrätten den 24 april 2007.

YRKANDEN M.M.

Sökanden vidhåller sin patentansökan med patentkrav inkomna till Patentbesvärsrätten den 24 april 2007.

I målet har hållits muntlig förhandling.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

Enligt patentets beskrivning har som komplement till så kallade ledstråksplattor framtagits en anordning för beröringsfri lokalisering med hjälp av en sökare som lokaliserar och hämtar information från informationsbärare. Som informationsbärare kan bland annat transpondrar användas och vara ingjutna i betongplattor eller placerade under golvbeläggningar.

Uppfinningen anges i patentkravet på följande sätt:

Anordning för att öka tillgänglighet och information för handikappade såsom synskadade, dyslektiker och även andra icke handikappade t.ex. turister

kännetecknad av

mestadels passiva informationsbärare, utplacerade på lämpligt inbördes avstånd, bildande ett ledstråk, vilka informationsbärare av transpondertyp aktiveras trådlöst och beröringsfritt av en av brukaren buren sändar- och mottagningsenhet, vilken enhet alternativt utgör ett tillbehör till, eller integreras med befintligt hjälpmedel tex teknikkäpp, rollator etc och vilken sändar- och mottagnings enhet överför informationen till användaren i form av signaler och/eller syntetiskt tal, samt att informationen utgörs av kodade standardfraser vilka är gemensamma för internationellt bruk, varvid en användares avläsarenhet kan användas internationellt.

Patentverket avslog ansökningen med hänvisning till att uppfinningen saknar uppfinningshöjd i förhållande till vad som är förut känt genom EP 0338997 A2 (D1). Verket anförde att D1 beskriver en anordning enligt patentkravets 1 ingress, där informationsbärare T är utplacerade på lämpligt avstånd, bildande ledstråk, att informationsbärarna kommunicerar trådlöst med en av mottagaren buren enhet och att information överförs som signaler, syntetiskt tal eller kodade sekvenser. Enligt verkets mening skiljer sig anordningen enligt vid beslutet gällande patentkrav från D1 på så sätt att informationsbärarna är passiva och av transpondertyp. Att använda sådana informationsbärare bedömdes vara närliggande, då det ansågs utgöra allmänt känd teknik att använda passiva transpondrar, som används i många tekniska sammanhang, såsom i flygplan, mobilstationer och vid sökningar av olika slag.

I ett föreläggande har verket även hänvisat till den franska bruksmönsteransökningen 2596979 (D2) och anfört att den visar informationsbärare i gatan och en blindkäpp med en mottagare.

Sökanden har i överklagandet anfört att han är handikappspecialist och att hans kolleger från övriga delar av landet inte har kunnat lösa det problem som uppfinningen löser. Han anser mot denna bakgrund att uppfinningen inte är närliggande. Vid den muntliga förhandlingen har en fungerande prototyp av den uppfunna anordningen demonstrerats.

Inför den muntliga förhandlingen anförde Patentbesvärsrätten att rätten ville ta upp frågan hur uppfinningen skiljer sig från det som är känt genom D2. Sökanden anförde att uppfinningen utgör en förbättring i förhållande till kända ledstråk och uppger att kostnaden för ett enligt uppfinningen åstadkommet ledstråk är så låg som 100 150 kr/löpmeter. Sökanden anförde vidare att den uppfunna anordningen inte är beroende av strömförsörjning till ledstråket. Sökanden har hänvisat till att kombinationen av passiva informationsbärare och ett internationellt kodsystem, tillsammans med en sändar- och mottagningsenhet på olika språk är nytt och ger en förbättring och ökad användbarhet åt systemet. Slutligen har sökanden anfört att dokumentet D2 har funnits i 20 år och att systemet under denna tid inte har kommit till användning, vilket tyder på att uppfinningshöjd föreligger.

DOMSKÄL

Genom D1 är det känt att anordna ett informationsutsändningssystem för blinda i stadsmiljö, innefattande minst en datorstyrd sändare i anslutning till en zon av intresse, exempelvis vid ett trafikljus eller en kontorsentré, och en mottagare som bärs av användaren och som kan hämta information från sändaren. Den styrande datorn kan vara försedd med en kodningsanordning som kodar den utsända signalen individuellt för en viss mottagare. Det anges inte att sändarna kan bilda ledstråk. Med ledstråk förstås en sammanhängande sträcka av ledorgan som en synsvag eller blind person kan följa, exempelvis en rad av profilerade markplattor benämnda taktila plattor.

Genom D2 är det känt att tillhandahålla en ledanordning för blinda och synsvaga, innefattande sändare (balises émettrices, s. 1, r. 7) som bildar ett ledstråk i gatubeläggningen, och vars signal tas emot av en av användaren buren detektor. Jfr även beteckningarna 1 för vågdetektor och 3 för mottagare i figur 1, samt i figur 2 beteckningen 1 för ledstråk utan hinder (guidage normal sans obstacle), och beteckningarna 2-8 för signaler vid hållplats/station, vägarbete, övergångsställe, anslutande gata och andra platser. Informationsbäraren är en aktiv sändare. Den burna enheten anges som en mottagare, och anges inte innefatta något aktiverande organ, som skulle erfordras om passiva informationsbärare hade utnyttjats.

Den genom D2 kända ledanordningen bildar ett ledstråk, och får anses utgöra närmast liggande kända teknik. Därifrån skiljer sig uppfinningen genom att passiva informationsbärare av transpondertyp utnyttjas och att de aktiveras trådlöst och beröringsfritt av en av brukaren buren sändar- och mottagningsenhet. Uppfinningen skiljer sig också från det som är känt genom D2, därigenom att den överförda informationen utgörs av kodade standardfraser vilka är gemensamma för internationellt bruk.

Det problem som återstår att lösa får anses vara att anordna ett informationsbärande ledstråk på enklare och billigare sätt. Fackmannen på området får anses vara en person som i sitt dagliga arbete sysslar med handikappanpassning av offentlig eller privat miljö. Som sådan har fackmannen kännedom om transpondrar och deras användning exempelvis i flygplan eller mobilstationer. Såvitt utredningen har visat, har passiva informationsbärare av transpondertyp emellertid inte utnyttjats i sådan handikappanpassning. Rätten kan inte finna att fackmannen vid utveckling av ledstråk inte bara kunde, men faktiskt också skulle utnyttja passiva informationsbärare av transpondertyp.

Inte heller skulle fackmannen komma fram till uppfinningen utifrån det som är känt genom D2 tillsammans med det som D1 anger. Beskrivningen i D1 är sålunda på samma sätt som D2 inriktad på aktiva informationsbärare och passiva mottagare. Inte heller särdraget att informationen utgörs av kodade standardfraser vilka är gemensamma för internationellt bruk kan anses närliggande utifrån D2 och vad som anges om individuell kodning och kodade sekvenser i D1. Rätten finner därför att patentkravet anger en patenterbar uppfinning.

Rune Näsman Jeanette Bäckvall Gunilla Sandell

Referent

Enhälligt

LC

Visa mer Visa mindre