Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 04-150

Beslutsdatum: 2006-12-08

Lagakraft: 2007-02-09

Målet gäller: Patent på "Ledanordning".

Ink datum: 2004-06-15

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 0202119-4

PRV beslutsdag: 2004-03-31

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd; Väsentlig skillnad

Tekniska sökord: Pallkrage; Hållbar; Ledanordning; Skyddad

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Kendrion Skruvia AB

Ombud: Patentbyrån Y Wallengren

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: En pallkrage för anordnande på en lastpall och en ledanordning till en pallkrage har ansetts sakna uppfinningshöjd i förhållande till känd teknik. – Pallkragen innefattar ett antal sidostycken och vid kortsidorna av dessa anordnade ledanordningar för en rörlig, inbördes sammanbindning av sidostyckena. Respektive ledanordning innefattar två huvudpartier för skyddad infästning på sidostyckenas insida och ett till varje huvudparti hörande fixeringsorgan för sammankoppling med en nedanför liggande lastpall eller pallkrage. Huvudpartiet och fixeringspartiet ligger i två skilda plan med ett avstånd som motsvarar sidostyckets tjocklek. Ändamålet med uppfinningen anges vara att åstadkomma en hållbarare och lättare konstruktion av såväl pallkragen som dess ledanordningar.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLDA YRKANDEN

Kendrion Skruvia AB (Kendrion) ansökte den 8 juli 2002 om patent på en ”Ledanordning”. Patent- och registreringsverket (Patentverket) avslog ansökningen med motiveringen att uppfinningen enligt de med ansökningen ingivna patentkraven saknar uppfinningshöjd i förhållande till vad som är känt genom GB 1504145 (D1).

Uppfinningen

Uppfinningen enligt patentkraven avser en pallkrage respektive en ledanordning. Av beskrivningen framgår att standardiserade lastpallar med tillhörande pallkragar har använts länge inom industrin för att hålla kvar gods som lastas på pallen. Sådana kända pallkragar är vid respektive hörns utsida försedda med en ledanordning som har två huvudpartier med varsitt fixeringsorgan. Fixeringsorganen håller kvar pallkragen på en underliggande lastpall eller pallkrage för bildande av en lådformig strukur. Ledanordningarna medger att pallkragarna kan vikas ihop till ett väsentligen plant tillstånd då de inte används vilket underlättar transport och lagring av pallkragarna. Pallkragarna används i industrimiljö vilket medför att de, både då de används och då de förvaras eller transporteras, är utsatta för yttre våld såsom slag, stötar och påkörning. För att öka hållbarheten dimensioneras ledanordningarna kraftigt vilket leder till höga materialkostnader och hög vikt, vilket är en nackdel vid transport och hantering.

Ändamålet med uppfinningen anges vara att åstadkomma en hållbarare och lättare konstruktion av såväl pallkragen som dess ledanordningar, typiskt sett genom reducering av det i ledanordningarna ingående materialet.

Yrkande

Kendrion har, såsom det får förstås, vidhållit att ansökningen skall beviljas med patentkrav inkomna den 15 juni 2004.

Uppfinningen definieras i patentkraven 1 respektive 5 på följande sätt:

1. Pallkrage (1) för anordnande på en lastpall (15), innefattande sidostycken (3) med varsin utsida (5), insida (4) samt övre (6) och nedre (7) kanter och vid kortsidorna av dessa anordnade ledanordningar (2) för en rörlig, inbördes sammanbindning av sidostyckena (3), varvid respektive ledanordning (2) innefattar ett huvudparti (11) för infästning på sidostyckena (3) ett fixeringsparti (13) för sammankoppling med endera av en nedanför liggande pallkrage (1) och en lastpall (15), kännetecknad av att respektive att huvudpartiet (11) är anordnat i ett skyddat läge på sidostyckets (3) insida (4).

5. Ledanordning (2) till en pallkrage (1) innefattande en gångjärnsled (8), två huvudpartier (11) för infästning av beslaget (2) på pallkragen (1), samt två till huvudpartierna (11) hörande fixeringsorgan (13) för sammankoppling med en nedanför pallkragen (1) liggande andra pallkrage eller lastpall (15), kännetecknad av att respektive huvudparti (11) och dess tillhörande fixeringsparti (13) ligger i två skilda plan, vars inbördes avstånd är i samma storleksordning som avståndet mellan en insida (4) och en utsida (5) hos pallkragen (1), för att möjliggöra fastsättning av huvudpartierna (11) i ett skyddat läge på pallkragens (1) insida.

Grund

Kendrion har som grund för sin talan anfört att uppfinningen har uppfinningshöjd.

Utveckling av talan

Kendrion har till utveckling av sin talan anfört bl.a. följande.

Uppfinningens målsättning är, såsom anges på raderna 6-8 på sidan 2 i ansökningstexten att reducera det i uppfinningen ingående materialet, vilket antingen leder till en lättare konstruktion med bibehållen hållfasthet alternativt en ökad hållfasthet i en konstruktion med väsentligen samma vikt.

I ärendet har anförts GB 1504 145 (Dl), som visar en pallkrage av väsentligen konventionell typ. Pallkragen innefattar sidostycken 10 13, som är förbundna med ledanordningar 14-17, som innefattar gångjärnsleder. Ledanordningarna har fixeringspartier 22 för sammankoppling med en nedanför liggande pallkrage eller lastpall. Ledanordningarna har också huvudpartier 20, 21 för infästning på sidostyckena 10, 11. I dessa delar överensstämmer Dl, som representant för den äldre tekniken, med det som anges i ingressen till de nu inlämnade oberoende kraven.

Vi kan dock konstatera att ledanordningen i Dl uppvisar huvudpartier 20, 21, som är tämligen skrymmande. Huvudpartierna 20, 21 sträcker sig inte endast utefter sidostyckenas 10, 11 utsidor, utan har också en bockning för att omsluta ändpartiet av respektive sidostycke 10, 11. Av figurerna att döma utgör den del av huvudpartierna 20, 21 som sträcker sig utefter sidostyckenas 10, 11 ändar omkring en tredjedel av huvudpartiernas 20,21 totala yta.

I avslagsbeslutet anges att uppfinningen enligt kraven 1 och 5 endast skiljer sig från dokumentet Dl genom att ledanordningen är anordnad på sidostyckenas insida. Detta stämmer inte. Det skulle nämligen vara helt omöjligt att erhålla en fungerande, hopvikbar pallkragen om ledanordningarna i dokumentet Dl monterades på insidan av sidostyckena. Detta beror företrädesvis på huvudpartiernas 20, 21 vinklade utformning.

För att ytterligare förtydliga varför det inte skulle vara möjligt att åstadkomma en fungerande, hopvikbar pallkrage om ledanordningarna i dokumentet Dl monterades på insidan av pallkragens sidostycken kan vi, utöver vad som anges i överklagandet daterat 04 05 18, peka på det faktum att gångjärnsleden 8 enligt rubricerade ansökan befinner sig i direkt anslutning till, och i vissa lägen även samma plan som huvudpartierna 11. Detta är en geometrisk nödvändighet för att pallkragen skall kunna föras mellan det användningsläge, som visas i fig 1, och ett tillplattat lagringsläge när den inte används.

Pallkragen i dokumentet Dl har en motsvarande gångjärnsled, som aldrig befinner sig i samma plan som den del av plåtarna 20, 21, som närmast motsvarar huvudpartierna 11 i rubricerade ansökan. De befinner sig vid varje tillfälle på olika sidor av de i pallkragen ingående sidostyckena 10-13. Detta är på motsvarande sätt en geometrisk nödvändighet för att pallkragen enligt Dl skall vara möjlig att föra från ett uppfällt användningsläge till ett hopfällt lagringsläge.

Dessutom anges uttryckligen i Dl, sid. 1, rad 73 80, att gångjärnsplåtarna 20,21 skall monteras på utsidan av pallkragens väggar och att gångjärnsleden skall vara förskjuten inåt mot väggarnas innerytor. Detta leder fackmannen bort från varje tanke på att montera ledanordningen på något annat sätt eller att konstruera om den så att uppfinningen erhålls. Vad vi har är således två väsensskilda ledanordningar, som inte kan monteras på annat sätt än vad som avsetts vid deras respektive konstruktion.

Eftersom dokumentet Dl huvudsakligen berör utformningen av den i ledanordningen ingående gångjärnsleden, diskuteras inte några alternativ till att anordna de vinklade huvudpartiema 20, 21 på utsidan av sidostyckena 10, 11 utan detta anses vara så självklart att det inte diskuteras närmare i dokumentet. Detta gör dokumentet till en synnerligen typisk representant för den äldre tekniken.

För att det över huvudtaget skall vara möjligt att placera huvudpartierna i en ledanordning på insidan av en pallkrage krävs ett helt nytt tankesätt. Det finns inget i dokumentet Dl som skulle leda fackmannen att tänka i dessa banor. Med uppfinningen enligt ansökan kan materialåtgången i huvudpartierna reduceras med omkring en tredjedel och dessutom torde ett klenare material kunna användas eftersom huvudpartierna är anordnade på pallkragens insida i ett avsevärt mer skyddat läge.

I avslagsbeslutet påstås vidare att fixeringspartiet 22 i dokumentet Dl ligger i ett plan som är skilt från huvudpartiernas 20 respektive 21 plan. Detta kan visserligen anses vara sant vid en betraktelse av fig 1, men det inbördes avståndet är inte, såsom anges i kravet 5 av en sådan storleksordning som överensstämmer med avståndet mellan pallkragens insida och utsida, dvs sidostyckenas tjocklek. Inte heller i detta avseende innehåller dokumentet Dl något som helst incitament för fackmannen att modifiera konstruktionen till uppfinningen i rubricerade ansökan.

Granskaren verkar i och för sig i sak ha förstått hur uppfinningen används, men gör misstaget att anse att fackmannen, enbart med kännedom om Dl, verkligen skulle nå fram till uppfinningen enligt rubricerade patentansökan. Vad som kan förefalla enkelt när man betraktar såväl rubricerade ansökan som den äldre tekniken torde dock inte vara närliggande ens för en fackman, eftersom incitament att göra en ledanordning enligt uppfinningen i rubricerade ansökan helt och hållet saknas i dokumentet Dl. En sådan efterhandskonstruktion, eller, såsom den benämns i det europeiska patentverkets praxis, "Ex post facto analys" är dock inte tillåten, inte minst i betraktande av det europeiska patentverkets praxis, som också skall vara vägledande för det svenska patentverket.

Vi kan också konstatera att en avsevärd tid förflutit mellan ansökningsdagen för Dl och inlämningsdagen för rubricerade ansökan utan att någon som helst äldre teknik, som skulle inspirera fackmannen till att, med utgångspunkt från Dl, åstadkomma uppfinningen enligt rubricerade ansökan framkommit.

Övrigt

Kendrion har till Patentbesvärsrätten även givit in och hänvisat till skisser (fig. 1a-2b) och ett utdrag ur svensk standard SS 84 20 21 med hänvisning till ett däri visat dragprov. Fig. 1a och 1b avser att illustrera den konstruktionsmässiga skillnaden mellan ledanordningen enligt uppfinningen och ledanordningen enligt äldre teknik. Fig. 2a och 2b avser att visa hur de olika ledanordningarna påverkas under ett dragprov varvid det anges att ledanordningen enligt uppfinningen bl.a. är starkare.

DOMSKÄL

D1, som är det enda i målet anförda dokumentet, visar en hopvikbar pallkrage som är anordnad på en lastpall, eller en annan pallkrage, för bildande av en behållare. Pallkragen innefattar fyra sidostycken vilka är förbundna med varandra via en i varje hörn anordnad ledanordning. Ledanordningen innefattar två vinkeljärn som är förbundna med varandra via en gångjärnsled, varvid ett första parti hos respektive vinkeljärn är anordnat på sidostyckets utsida och ett andra parti på sidostyckets kortsida. Det på sidostyckets utsida anordnade första partiet är nedtill försett med ett fixeringsorgan, som ligger i ett plan skilt från det första partiets plan, för samverkan med pallen eller den andra pallkragen medan det andra partiet är försett med ledorgan (”knuckles”) för att tillsammans med en flytande gångjärnspinne bilda gångjärnsleden. Gångjärnsleden är härvid utformad på sådant sätt att sidostyckena själva tar upp all belastning som de utsätts för i vertikalled vilket medför att gångjärnsleden inte tar upp någon sådan belastning alls. Genom en sådan lösning minskas, enligt D1, risken för att gångjärnsleden skadas varvid en starkare och hållbarare pallkrage erhålls.

Den uppfunna pallkragen enligt patentkravet 1 skiljer sig från pallkragen i D1 därigenom att huvudpartiet är anordnat i ett skyddat läge på sidostyckets insida. Ledanordningen enligt patentkravet 5 skiljer sig från den kända ledanordningen därigenom att avståndet mellan de i olika plan liggande fixeringspartiet och huvudpartiet är av samma storleksordning som avståndet mellan pallkragens in- och utsida för att möjliggöra fastsättning av huvudpartierna i ett skyddat läge på pallkragens insida. Genom att huvudpartierna är anordnade på sidostyckenas insidor undviks att dessa partier utsätts för yttre våld, exempelvis slag och stötar.

Fackmannen får med utgångspunkt i D1 således anses stå inför problemet att åstadkomma en pallkrage med ledanordningar där ledanordningarnas huvudpartier inte utsätts för yttre våld respektive att åstadkomma en ledanordning, till en pallkrage, vars huvudpartier inte utsätts för yttre våld.

Det får anses helt uppenbart för fackmannen på området att en ledanordning av ifrågavarande slag kan placeras på ut- eller insidan av pallkragen och att placeringen påverkar dess utsatthet för yttre våld. I syfte att minska denna påverkan skulle fackmannen därför välja en placering på insidan. Eftersom det vid en sådan invändig placering, enligt vad Kendrion har anfört och Patentbesvärsrätten saknar anledning att ifrågasätta, bara finns ett sätt att utforma huvudpartierna på för att ledanordningen skall fungera är det uppenbart för fackmannen hur huvudpartierna måste utformas, dvs. de kan inte ha vinkelform utan måste var plant utformade. Därutöver inser fackmannen att de fixeringsorgan som samverkar med en lastpall behöver vara anordnade på sådant sätt att de löper på pallens utsida (såvida inte pallarna skall konstrueras om), varför fackmannen utan uppfinnarinsats skulle förstå att fixeringsorganen behöver förskjutas i en omfattning som motsvarar sidostyckets tjocklek. Pallkragen enligt patentkravet 1 och ledanordningen enligt patentkravet 5 skiljer sig därför inte väsentligen från känd teknik.

Vid angivna förhållanden kan överklagandet inte bifallas.

Per Carlson Anders Brinkman Håkan Sandh

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

LC Visa mer Visa mindre