Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

04-171
2006-10-03
2006-12-04
Registrering av varumärket ANDELSÄGARLÄGENHET.
2004-07-02
-
-
01-05248
2004-04-30
-
-
-
Särskiljningsförmåga; ordmärke; sammansättning; ändamål
-
13 § 1 st. varumärkeslagen (1960:644)
varumärke
avslag
intressant
sökande
BI
-
-
-
-
-
Varumärket ANDELSÄGARLÄGENHET har ansetts sakna för registrering erforderlig särskiljningsförmåga för bl.a. fastighetsförvaltning i klass 36.
-
DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDEN M.M.

BI har i Patentbesvärsrätten vidhållit sin ansökan om registrering av varumärket ANDELSÄGARLÄGENHET för fastighetsförvaltning och fastighetsmäkleri i varuklass 36.

Till grund för sin talan har han hållit fast vid att varumärket ANDELSÄGARLÄGENHET i sig har särskiljningsförmåga för de tjänster det avser.

BI har till utveckling av sin talan anfört bl.a. följande. Med andelsägarlägenhet förstås att man med hjälp av specificerade och detaljerade köpekontrakt, konsortialavtal, årsavgiftsavtal, lånekostnadsavtal, uppdrag/fullmakter samt låneavtal blir delägare i en fastighet och får dispositionsrätt till en lägenhet. Varumärket ANDELSÄGARLÄGENHET skall således användas endast när de ovan nämnda avtalen m.m. tillämpas i förfarandet. Begreppet andelsägarlägenhet finns inte i det svenska språkbruket eller som någon specialterm för fastigheter eller bostäder.

DOMSKÄL

Ett av de grundläggande kraven för att ett varumärke skall kunna skyddas genom registrering är att märket har särskiljningsförmåga för de varor eller tjänster som det avser. Kravet på särskiljningsförmåga innebär att märket skall kunna fungera som individualiseringsmedel på marknaden för de varor eller tjänster som märket avser, se EG-domstolens dom i mål C-108-109/97 (CHIEMSEE-fallet), punkt 46. Det betyder med andra ord att märket skall kunna skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet från dem som tillhandahålls i en annan.

I kravet på särskiljningsförmåga ligger också ett förbud mot registrering av beteckningar som anger varans eller tjänstens art eller som är beskrivande med avseende på de varor eller tjänster som märket avser. Till en del har detta förbud sin grund i att artangivande och beskrivande beteckningar inte utan vidare är ägnade att uppfattas som kännetecken. I första hand syftar dock detta förbud till att säkerställa att sådana beteckningar skall kunna användas fritt av alla vid marknadsföring, se CHIEMSEE-fallet, punkt 25.

Bedömningen av om ett tecken har särskiljningsförmåga skall göras på grundval av en konkret helhetsbedömning av alla relevanta omständigheter. Vid bedömning av särskiljningsförmågan hos ett märkesord bildat av i och för sig beskrivande delar är en förutsättning för att sammansättningen skall anses ha särskiljningsförmåga att den ”ger upphov till ett intryck som är tillräckligt avlägset från det intryck som ges genom att de upplysningar som erhålls genom de delar som ordet består av blott förenas, så att nybildningen blir en större enhet än summan av nämnda delar”, se EG-domstolens dom i mål C-265/00 (BIOMILD-fallet), punkterna 41 och 43.

Det sökta varumärket är sammansatt av orden andel, ägare och lägenhet, med inskott av konsonanten s i sammansättningen mellan andel och ägare och bortfall av vokalen e i sammansättningen mellan ägare och lägenhet. Orden kan var för sig och på olika sätt användas vid marknadsföring av sådana tjänster som tillhandahålls av bl.a. fastighetsmäklare. Andel och lägenhet används också i sammansättningen andelslägenhet, dvs. en lägenhet i flerbostadshus, vilken samägs och bebos av flera ägare som, utan att bilda bostadsförening, sinsemellan träffar avtal om förvaltning och disposition av lägenheterna. Andelslägenheter är således objekt som kan vara föremål för förmedling av fastighetsmäklare och skötsel av fastighetsförvaltare.

Det sökta märket ANDELSÄGARLÄGENHET skiljer sig från det etablerade begreppet andelslägenhet, endast på det sättet att det också innehåller ordet ägar[e]. Det sålunda inskjutna ordet kan sägas understryka det i sammanhanget självklara förhållandet att en andelslägenhet vanligen innehas med äganderätt. Det tillkommande ordet ägar[e] bidrar därmed inte på något avgörande sätt till att distansera det sökta märket från det i sammanhanget beskrivande ordet andelslägenhet. Sammansättningen ANDELSÄGARLÄGENHET saknar därmed för registrering erforderlig särskiljningsförmåga för de tjänster som ansökan omfattar.

Per Carlson Jeanette Bäckvall Ulf Hallin

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär B)

LC
Visa mer Visa mindre