Domstols Målregister

Målet gäller: Patent på "Metod för konservering av livsmedelsprodukter, speciellt fiskrom".

Ink datum: 2004-07-09

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 0003992-5

PRV beslutsdag: 2004-04-21

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Konservering; livsmedel; fiskrom; hurdle-teknik

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: övrigt

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Mills DA

Ombud: Bergenstråhle & Lindvall AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Uppfinningen avser konservering av fiskrom vid lågt saltinnehåll. Den avsedda konserveringsmetoden är en tillämpning av flera samverkande konserveringsprinciper, s.k.hurdle-teknologi. Av patentkravet framgår behandling med salt i viss lägsta mängd kombinerat med socker och olika syror i mängder från noll och uppåt under pH-reglering. Av två anförda skrifter framgår behandling av fiskrom med salt och vissa sockerarter. Uppfinningen sådan den framgår av patentkravet bedöms därför inte ha uppfinningshöjd.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDE

Sökanden yrkar ändring av Patentverkets avslagsbeslut och vidhåller patentansökningen med de patentkrav som inkom till Patentverket den 6 februari 2003.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

Enligt beskrivningen avser uppfinningen en metod för konservering av livsmedelsprodukter, speciellt produkter av fiskrom, varvid råmaterialet konserveras medelst vissa tillsatsämnen i vissa mängder.

Fiskrom är en ömtålig råvara, varför konservering av rommen redan i råmaterialstadiet är önskvärd. Konventionella konserveringsmetoder för rom är burkkonservering, djupfrysning, saltning eller sockersaltning. En ofta använd metod är konservering genom så kallad låg vattenaktivitet, vilket uppnås genom att tillsätta koksalt eller olika typer av socker. Höga halter av salt eller socker i livsmedel är dock numera inte önskvärda, dels ur hälsosynpunkt och dels ur smaksynpunkt. Rommens vatteninnehåll kan variera med dess mognadsgrad, varför även vattenaktiviteten kan variera. Om för hög salthalt erhålls kan rommen behöva spädas ut före användning, vilket är kostsamt och tidsödande. Om för låg salthalt erhålls finns risk för jäsning vid lagring.

Enligt beskrivningen löses ovan angivna problem vid konservering av fiskrom medelst en metod som avser slutkonservering av rommen redan i råmaterialstadiet och innebär tillförsel av salt inom ett visst mängdintervall i kombination med tillförsel av ett eller flera angivna konserveringsmedel av andra slag inom vissa angivna mängdintervall. Härvid baseras konserveringen inte på endast en princip, dvs på så kallad låg vattenaktivitet, utan på en kombination av flera principer, vilka var och en för sig sannolikt inte skulle ge tillräcklig hållbarhet men som i kombination medför ett gott resultat, så kallad hurdle-teknologi. Härmed uppnås en förbättrad konserveringseffekt i råmaterialet utan att denna effekt stör smakegenskaper eller står i konflikt med bestämmelser för konservering av livsmedel.

Patentkravet 1 har följande lydelse:

En metod för slutgiltig konservering av livsmedelsprodukter, kännetecknad av att den önskade slutkonserveringen utförs vid råmaterialsteget varvid råmaterialet konserveras med salt, 1 12 kg salt/100 kg råmaterial, i kombination med en eller fler av:

socker 0 120 g/kg råmaterial

bensoesyra, dess salter och derivat 0 10 g/kg råmaterial

sorbinsyra och dess salter 0 5 g/kg råmaterial

organiska syror såsom ättikssyra, propansyra och mjölksyra och deras salter 0 10 g/kg råmaterial

surhetsreglerande medel såsom organiska syror exemplifierade av askorbinsyra, äppelsyra, citronsyra, butyrsyra och vinsyra; och oorganiska syror såsom fosforsyra till ett pH i området av 6,5 till 3.

Övriga patentkrav 2 och 3 utgörs av osjälvständiga krav.

Känd teknik

Patentverket har anfört följande skrifter:

D1 : JP 60114144 (Abstract)

D2 : JP 62029931 (Abstract)

Skriften D1 avser beredning av laxrom med låg salthalt. För att undvika hittills använd behandling med mättad saltlösning för dehydratisering och lagring kan rommen enligt D1 behandlas vid lägre salthalt tillsammans med stärkelsehydrolysat samt eventuellt laktos, vilket ger en rom med minskad salthalt samt god textur och utmärkt smak och arom. Sökanden har ingivit en engelsk översättning av D1.

Skriften D2 avser konservering av fiskrom, såsom torskrom och laxrom, med användning av måttliga mängder salt i närvaro av hydrolyserade stärkelseprodukter och eventuellt cyklodextrin samt ett polymeriserat fosfat, vilket förbättrar rommens kvalitet.

Det överklagade beslutet

Patentverket har avslagit ansökningen med motiveringen att lösningen enligt uppfinningen är närliggande för en fackman med hänsyn till det som är känt genom D1 och D2 samt fackmannamässig utprovning för uppnående av lämplig saltmängd.

Sökandens utveckling av talan

Sökanden framhåller i sammanfattning följande:

Föreliggande uppfinning avser inte endast konservering vid lågt saltinnehåll utan omfattar användning av så kallad hurdle-teknologi, vilket är en konserveringsmetod där flera konserveringsprinciper samverkar för att uppnå önskad konservering med lågt saltinnehåll.

I skriften D1 beskrivs tillverkning av laxrom med minskad salthalt. Romkornen läggs på konventionellt sätt i en mättad saltlösning, varvid det osmotiska trycket medför att vattnet transporteras ut ur romkornen. För att minska salthalten anges tillsatser som kan användas för att ge ett högt osmotiskt tryck och som följaktligen kan ersätta en del av det traditionellt använda saltet. Skriften D1 omfattar även tillsats av organiska syror och deras salter, oorganiska salter, glycerol och alkohol, vilka ämnen tillsätts endast för att upprätthålla det osmotiska trycket när salthalten sänks. D1 fokuserar överhuvudtaget inte på konservering och nämner inget om mikrobiell tillväxt. Om syftet med D1 hade varit att konservera laxrommen så skulle man ha använt syrorna i sig och inte deras salter eftersom syrorna reducerar pH och ger därigenom en bättre konserverande effekt. För att behålla smaken hos rommen då saltkoncentrationen sänks tillsätter man enligt D1 dessutom stärkelsesirap eller laktos.

Den främsta skillnaden mellan föreliggande uppfinning och D1 är att i D1 sänks rommen ner i en vätska innehållande lösta tillsatsämnen, vilka tillsatser bidrar till att vatten transporteras ut ur romkornen via osmos. Enligt uppfinningen tillsätts saltet tillsammans med andra mikrobiella konserveringsmedel som pulver i torrt tillstånd.

I den anförda skriften D2 diskuteras inte mikrobiella problem, och man har däri inte gjort någon bedömning av hållbarheten hos den färdiga produkten. I D2 har inte beaktats konservering med avseende på mikroorganismer. Syftet i D2 är endast att förbättra kvaliteten hos rom vad beträffar utseende och skalstyrka.

Förfarandet enligt uppfinningen möjliggör en snabbare behandling samtidigt som halten av konserveringsmedel kan minskas. Dessutom är hållbarheten hos produkter som behandlats enligt uppfinningen överlägsen den hos produkter behandlade enligt den kända tekniken. Vidare framhålles att motsvarande norska patentansökan har beviljats patentet NO 311 163.

DOMSKÄL

Det problem, som uppfinningen enligt beskrivningen avser att lösa, är att åstadkomma en metod för konservering av en livsmedelsprodukt, företrädesvis rom, där slutkonservering utföres vid råmaterialsteget och där salthalten hålls låg.

Den i patentkravet 1 angivna lösningen av detta problem är mycket allmänt och omfattande definierad och patentkravets innehåll står därmed i flera avseenden inte i överensstämmelse med sökandens argumentering, vilken därför inte kan beaktas i dessa delar.

Av de i målet anförda skrifterna får D1 anses komma närmast den i enlighet med patentkravet 1 angivna uppfinningen. I D1 beskrivs framställning av en beredning av laxrom med låg salthalt genom behandling med salt och stärkelsehydrolysat och/eller laktos. En salthalt i rommen på 2-7 % uppnås, vilket är överlappande med den angivna halten 1-12 kg/100 kg råmaterial enligt uppfinningen. Ytterligare kan tillsättas salter av organiska syror, se översättningens sid. 3, sista hela stycket.

Enligt sökanden avser förfarandet som anges i D1 inte konservering, då detta inte anges explicit. Då emellertid saltning och sockersaltning är vedertagna metoder för hållbarhetsförlängning och konservering av livsmedel, får detta syfte anses vara underförstått vid en metod som avser framställning av en saltad produkt av ett så ömtåligt livsmedel som rom. Vidare anges i översättningen av D1, tredje stycket efter rubriken (3) på sid. 2 uttrycket ”salt preservation” vid angivandet av bakgrund till det beskrivna förfarandet, nämligen att konventionell konservering med salt genomförs med en mättad saltlösning, medan vid det angivna förfarandet eftersträvas en sådan behandling med användning av en omättad saltlösning, varvid behandlingslösningen kompletteras med en tillsats av socker.

D2 anger likartad bakgrundsteknik, då häri anges beredning av romkorn, som är konserverade (”preserved”) i måttliga mängder salt i närvaro av hydrolyserade stärkelseprodukter och/eller cyklodextrin, som utgöres av olika oligosackarider, samt ett polymeriserat fosfat.

Skyddsomfånget för metoden enligt uppfinningen, sådan den definieras i patentkravet 1, är mycket vidsträckt då det omfattar konservering av ”livsmedelsprodukter” samt innefattar ett mycket stort antal olika alternativ genom uttrycket ”salt … i kombination med en eller flera av …”, enligt vilket salt i en mängd av minst 1 kg/100 kg råmaterial kan kombineras med en eller flera av fyra olika tillsatser, i mängder från noll till ett övre värde, samt en funktionell bestämning i form av uppgift om ett surhetsreglerande medel till ett pH inom ett visst intervall.

Genom både D1 och D2 är det förut känt att behandla fiskrom i konserverande syfte med salt i kombination med socker, enligt D1 även i kombination med syraderivat. Allmänt kända konserveringsmetoder för livsmedel, såsom den i uppfinningens beskrivning sid. 2 nämnda metoden ”pickling”, innebär enligt allmänna kemilexikon en metod för konservering av livsmedel innefattande salt, socker och organiska syror, såsom ättiksyra. Konserverande behandling med salt i kombination med en eller flera av de i patentkravet 1 angivna komponenterna tillhör således känd bakgrundsteknik.

Innebörden av uttrycken ”slutgiltig konservering” samt ”slutkonserveringen utförs vid råmaterialsteget” är oklar, då en avsedd slutprodukt kan komma att förändras efter råmaterialsteget, och det inte kan uteslutas att ytterligare konserveringsåtgärder då blir erforderliga.

Vid lösningen av det uppställda problemet att framställa en beredning av fiskrom med låg salthalt känner fackmannen till, genom vardera av D1 och D2, att salthalten kan sänkas om socker tillsätts. Genom att variera kombinationerna av och koncentrationerna av salt och socker och/eller vissa av de angivna syrorna kan önskat resultat med den konserverande behandlingen uppnås och en låg saltmängd utprovas.

Det får således anses närliggande för en fackman att utprova lämplig salthalt och tillsätta något av de angivna, i sammanhanget kända övriga tillsatsmedlen. Det får även anses närliggande för fackmannen att pröva om ingående mängder av enskilda konserverande medel kan sänkas om en kombination av flera konserverande ingredienser används. Metoden enligt uppfinningen, sådan den framgår av föreliggande patentkrav 1, kan med hänsyn till det ovan anförda inte anses innebära någon uppfinningshöjd.

Överklagandet ska därmed inte bifallas.

Rune Näsman Gunilla Sandell Jeanette Bäckvall

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

LC Visa mer Visa mindre