Domstols Målregister

Målet gäller: Patent på "Anordning vid gardin"

Ink datum: 2004-07-15

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 0202361-2

PRV beslutsdag: 2004-05-28

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: A47H3/04 , A47H5/032 , A47H5/14 , A47H1/10 , E06B9/324

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Reglermekanism; Gardin; Fönster

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: SO

Ombud: Cegumark AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: En anordning vid gardin har ansetts sakna uppfinningshöjd. - Anordningen är utformad med en reglermekanism som medger att gardinstången med gardin kan hissas uppåt och nedåt och en reglermekanism som medger att gardinens nederkant kan ställas in i höjdled relativt gardinstången. De två reglermekanismerna är oberoende av varandra och påverkar inte varandras inställningar.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLT YRKANDE

SO ansökte den 5 augusti 2002 om patent på ”Anordning vid gardin”. Av beskrivningen framgår följande om uppfinningen, dess bakgrundsteknik och syfte.

Uppfinningen avser en anordning vid gardin som mottages av en tvärs ett fönster eller annan öppning sig sträckande gardinstång som uppbäres av linor vilka är manövrerbara att dragas uppåt eller att släppas ut så att gardinstången med tillhörande gardin kan hissas utmed fönstret i vertikal riktning, och att gardinens längd är anordnad att kunna varieras när den är hissad till önskad nivå.

Det är förut känt att gardiner kan hissas till önskad inställbar nivå. Exempelvis visas i DK 20929 en rullgardin som kan hissas till önskad nivå för att därifrån fungera som en vanlig rullgardin och tillsluta fönsters nedre del mot att solen skiner in i rummet men tillåter ljus och luft att komma in i rummet via dess övre del.

Huvudändamålet med den föreliggande uppfinningen är i första hand att åstadkomma en lösning så att en gardin med tillhörande gardinstång, vilka kan hissas till önskad nivå, kan fastlåsas i önskat inställt läge oberoende av varandra.

Patent- och registreringsverket (Patentverket) avslog genom det överklagade beslutet ansökan med motiveringen att uppfinningen, enligt det den 8 april 2004 inkomna patentkravet 1, saknar uppfinningshöjd i förhållande till vad som är känt genom US 4660612 (D1) och SE 135248 (D2) i kombination.

SO överklagade Patentverkets beslut och vidhöll i Patentbesvärsrätten sin ansökan med oförändrade patentkrav.

SO har här yttrat sig över hur uppfinningen förhåller sig till den teknik som finns angiven i den i ansökans beskrivning omnämnda patentskriften DK 20929 (D3), både tagen för sig och i förening med övrig i målet anförd känd teknik.

Yrkande

SO har vidhållit ansökningen med oförändrad patentkravsuppsättning.

Uppfinningen definieras i patentkravet 1 på följande sätt:

Anordning (1) vid gardin (2) som mottages av en tvärs ett fönster (3) eller annan öppning sig sträckande gardinstång (4) som uppbäres av linor (5, 6) vilka är manövrerbara att dragas uppåt (7) eller att släppas ut, så att gardinstången (4) med tillhörande gardin (2) kan hissas utmed fönstret (3) i vertikal riktning (7 respektive 8), och att gardinens längd (H) är anordnad att kunna varieras när den är hissad till önskad nivå, kännetecknad därav, att de sagda hisslinorna (5, 6) för gardinstången (4) är förbundna med gardinstångens resp båda ändar (4A, 4B), vilka bildas av separata delar (23, 24) av plast, att hisslinor (5, 6) för gardinstången (4) är förbundna med gardinstångens respektive båda ändar (4A, 4B) och löper över hjul (27, 28, 29) och nedåt (8) för att kunna fastlåsas till ett fäste (31) vid rätt inställt höjdläge för gardinstången (4), att hisslinan (5, 6) för respektive ände (4A, 4B) av gardinstången (4) är anordnad att omlänkas kring varsitt linhjul (27, 28 respektive 29) i varsin riktning (32 respektive 33) det vill säga moturs- respektive medursriktning och att den ena hisslinan (5) är anordnad att löpa i samma riktning (32) över linhjulet (27, 28) som den omlänkas kring vid motsatta sidan av gardinen (2) och fönstret (3), att linor (11-13) som är förbundna med gardinen (2) vid dess nedre ände (15) är anordnade att sträcka sig till en gemensam reglermekanism (14) med vilken gardinlinorna (11-13) är anordnade att lösgörbart fastlåsas i önskat inställt läge, att sagda reglermekanism (14) uppbäres av gardinstången (4) vid dess ena ände (4A) och att den bildas av en klämdel (16) genom vilken gardinlinorna löper och som är anordnad att på i och för sig förut känt sätt regleras genom overcenterfunktion.

Grunder

SO har som grund för sin talan anfört att uppfinningen enligt patentkravet 1 är ny och har uppfinningshöjd i förhållande till den i målet anförda tekniken.

Utveckling av talan

SO har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak följande.

Uppfinningen är av enkelt slag men ändå unik. Före ansökningsdagen fanns ingen liknande lösning. Enligt uppfinningen är ett lås (reglermekanism) anordnat direkt på ena änden av gardinstången vilket medför att gardinens nedhäng relativt gardinstången kan regleras och låsas i inställt läge. Eftersom reglermekanismen är anordnad på gardinstången, och inte på fönsterkarmen enligt viss känd teknik, kommer gardinens läge relativt gardinstången inte att påverkas vid höjning eller sänkning av gardinstången. Inställningen av gardinstångens höjdläge och inställningen av gardinens läge relativt gardinstången kan alltså göras oberoende av varandra, i överensstämmelse med vad som anges som uppfinningens huvudändamål i patentansökningens beskrivning.

D1 avser en rullgardin, som man låser i upphissat läge med en lina (13) som mottages av en låsanordning (20) som är av det slag som avses enligt föreliggande uppfinning. Sagda kända gardin är ej avsedd att kunna varieras inställbar i höjd med gardinens övre stommesdel (2).

Den anförda och kombinerade D2 avser att för lätt uppsättning resp nedtagning av gardinen (6) ifråga kunna nyttja en hissbar övre stommesdel (4) utan att behöva använda stege och riskera att ramla ner vid uppsättning resp nedtagning av gardinen ifråga.

Önskar man kunna anordna gardinen i det läge som exempelvis visas på ritningarna i fig. 4 till föreliggande ansökan kan man näppeligen utföra detta genom en kombination av D1 och D2. Således framgår varken enskilt eller i kombination någon sådan anordning som definieras i de avslagna kraven, vilken löser ett helt annat problem än vad de förut anförda kända gör.

Angånde DK-20929 (D3) påpekas i beskrivningen på sid. 1 raderna 8-13: ”Det är förut känt med gardiner som kan hissas till önskad inställbar nivå. Exempelvis visas i DK-20929 /…/ rullgardiner som kan hissas till önskad nivå för att därifrån fungera som vanliga rullgardiner och tillsluta fönsters nedre del mot att solen skiner in i rummet men tillåter ljus och luft att komma in i rummet via dess övre del”.

Gardinen enligt D3 avser en rullgardin och ej en steglös hissgardin, såsom avses enligt föreliggande uppfinning. En rullgardin innefattar normalt ett fjäderpaket i dess lindningsrulle och dess utdragbara längd regleras genom att man drar i en snodd belägen på gardinens mitt vid dess nederkant. En hissgardin är fritt uppburen med dess resp. sidobelägna ändkanter och övre gardinstång och hissning sker medelst sidobelägna hissnören.

Den danska rullgardinen (D3) liknar uppfinningen på en punkt: det går att bestämma var och hur mycket tyg som skall vara synligt i fönstret. Den stora skillnaden är att den danska rullgardinen måste monteras på fönsterkarmen med lister och trissor m.m. Gardinen enligt uppfinningen däremot sätter inga spår över huvud taget på fönsterkarmens sidor. Den monteras med en list på karmens översida. Om man vill kan den monteras i taket. Den kan då gå att få bort från fönstret helt och hållet, t.ex. när man skall tvätta fönstret. Tanken är att den ska hänga i taket när den ska användas som avskärmning av rummet, t.ex. i klassrum, matsalar och hemma.

Det väsentliga med föreliggande uppfinning i förhållande till rullgardinen enligt D3 är själva regleringen och dess beskaffenhet och funktion som klart framgår av bl.a. fig. 1 och 2 i ansökan. All påverkan av hissning av gardinstång resp. gardin sker från fönstrets sidor och man slipper trängas med blommor och andra föremål i fönstret till vilka gardinen kan vara hissad med dess nederkant.

Känd teknik, bl.a. från sagda D3, definieras väsentligen i ingressdelen i kravet 1. D3 innefattar således ej känd teknik som skulle kunna hindra patent i föreliggande ärende med anledning bl.a. till vad som ovan angivits. Ej heller gör övriga publikationer detta.

Övrigt

I målet har hållits muntlig förhandling.

DOMSKÄL

Det kan inledningsvis konstateras att patentkravet 1 inte anger att den uppfunna anordningen skall användas vid en steglös hissgardin eller att anordningen monteras med en list på fönsterkarmens översida eller i taket.

Av de i målet anförda dokumenten får D3 anses representera den uppfinningen närmast liggande tekniken. D3 beskriver en anordning som medger att en rullgardinstång, på vilken en rullgardin är upprullningsbar, kan förflyttas i lodrät riktning vid ett fönster så att den istället för att alltid befinna sig vid fönstrets övre kant kan sänkas till vilken som helst höjd i fönstret. Själva gardinen kan sedan från den inställda höjden dras/rullas ut i önskad omfattning med hjälp av ett snöre som är fäst i gardinens nederkant (jfr fig. 1). Med denna anordning uppnås att ljusinsläppet i ett rum kan regleras helt efter önskemål. Speciellt uppnås, enligt dokumentet, den fördelen att starkt solsken kan skärmas av på det ställe där det är mest nödvändigt, vid fönstrets nedre del, utan att för den skull behöva skärma av även fönstrets övre del vilket bl.a. skulle utestänga allt ljus.

Anordningen enligt D3 innefattar en vertikalt anordnad profilerad styrlist på var sida om fönsterkarmen; ett med respektive styrlist samverkande och i lodrät riktning förskjutbart lager för lösbar infästning av rullgardinen; ett med respektive lager förbundet snöre som löper över en respektive två trissor anordnade i fönsterkarmens överdel samt ett fäste för snörena vid fönsterkarmens nederdel. Det ena snöret löper från en av trissorna tvärs över fönsterkarmen till det andra snörets trissa varefter bägge snörena, eventuellt förenade, fortsätter ned till fästet. Vid höjning eller sänkning av rullgardinen har trissorna samma rotationsriktning. När rullgardinens höjd är inställd kan rullgardinen, som redan nämnts, dras ut i önskad omfattning med hjälp av snöret i gardinens nederkant.

Uppfinningen enligt patentkravet 1 skiljer sig från vad som är känt genom D3 därigenom att gardinstångens respektive ändar bildas av separata delar av plast; att hisslinan för respektive ände av gardinstången är anordnad att omlänkas kring varsitt linhjul i varsin riktning, det vill säga moturs- respektive medursriktning; att linor som är förbundna med gardinen vid dess nedre ände är anordnade att sträcka sig till en gemensam reglermekanism med vilken gardinlinorna är anordnade att lösgörbart fastlåsas i önskat inställt läge; att sagda reglermekanism uppbäres av gardinstången vid dess ena ände och att reglermekanismen bildas av en klämdel genom vilken gardinlinorna löper och är anordnad att på i och för sig förut känt sätt regleras genom overcenterfunktion.

Fackmannen får med utgångspunkt i D3 anses stå inför problemet att åstadkomma en alternativ anordning vid gardiner där anordningen medger att höjdinställningen av gardinstången respektive gardinens nederkant kan göras oberoende av varandra.

Vad gäller först den ovan konstaterade skillnaden avseende hisslinornas omlänkning i moturs respektive medurs rotationsriktning framgår det varken av beskrivningen eller av överklagandet vad en sådan lösning ger för effekt. Än mindre har det i målet påståtts att denna lösning ger någon för fackmannen oväntad teknisk effekt. Den angivna lösningen framstår härvid som en för fackmannen uppenbar, och därmed närliggande, modifiering av anordningen enligt D3.

Fackmannen som söker en lösning på det angivna problemet får genom D1 kännedom om en anordning som innefattar ett t.ex. veckat jalusi, en jalusiet uppbärande struktur (”headrail”) och en reglermekanism av plast anordnad i strukturens ena ände för inställning av höjdnivån hos jalusiets nederkant. Linor löper i detta syfte från jalusiets nederkant via den uppbärande strukturen till reglermekanismen, vilken enligt vad SO vitsordat överensstämmer med den reglermekanism som uppfinningen nyttjar. Att utforma strukturen så att den har plastdetaljer i båda ändarna är en för fackmannen uppenbar modifiering.

Fackmannen som tar del av den genom D1 kända anordningen skulle inse att denna utgör ett uppenbart alternativ till den höj- och sänkbara rullgardinen enligt D3. Fackmannen får därvid anses besitta sådana kunskaper att han skulle göra de modifieringar som krävs för att få strukturens ändar, enligt D1, att passa ihop med lagren enligt D3. Således skulle fackmannen, med utgångspunkt i D3 och med avsikt att lösa det angivna problemet, komma fram till en anordning som överensstämmer med uppfinningen enligt patentkravet 1. Uppfinningen saknar därmed uppfinningshöjd.

På grund av det anförda kan överklagandet inte bifallas.

Per Carlson Anders Brinkman Stefan Svahn

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

LC Visa mer Visa mindre