Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 04-249

Beslutsdatum: 2008-09-01

Lagakraft: 2009-03-17

Målet gäller: Giltighet av den internationella varumärkesregistreringen PRINCE.

Ink datum: 2004-09-10

Reg datum: -

Överklagat: 2008-11-01

PRV:s nummer: 623.032

PRV beslutsdag: 2004-07-07

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: 7323-08

Beslut: Ej prövningstillstånd

Klass: 14, 25, 30,34,

Juridiska sökord: Förväxling, anseende, väl ansett, otillbörlig fördel, förfång, strider mot lag

Tekniska sökord: -

Lagrum: 6 § 1 st och 2 st samt 14 § 1 st 3) varumärkeslagen (1960:644)

Måltyp: varumärke

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: House of Prince A/S

Ombud: Pär Leander, Magnusson Wahlin Qvist Stanbrook Advokatbyrå KB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: General Biscuits België

Ombud: Ehrner & Delmar Patentbyrå AB

Fler Motparter: -

Referat: Varumärken bestående av eller innehållande ordet PRINCE och omfattande bl.a. chokladkex har inte ansetts förväxlingsbara med varumärken bestående av eller innehållande ordet PRINCE, där märkesordet PRINCE befunnits väl ansett för cigaretter, vare sig enligt 6 § 1 st eller 2 st varumärkeslagen. Tillika fråga om betydelsen av 14 a § tobakslagen som hinder, enligt 14 § 1 st 3) varumärkes- lagen, mot registrering av varumärke.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandena

YRKANDEN M.M.

House of Prince A/S har yrkat att Patentbesvärsrätten med undanröjande av Patentverkets beslut förklarar att General Biscuits Belgiës internationella registreringar av varumärken innehållande ordet PRINCE inte skall gälla i Sverige samt att rätten upphäver dess svenska nationella registrering av varumärket bestående av ordet PRINCE.

General Biscuits België har bestritt ändring.

Grunder

Till grund för sin talan har parterna åberopat följande.

House of Prince har hållit fast vid att General Biscuits varumärken innehållande eller bestående av ordet PRINCE är förväxlingsbara med House of Princes varumärke PRINCE inarbetat i Sverige för cigaretter och dess här i landet registrerade varumärken bestående av eller innehållande ordet PRINCE, i vart fall i vid mening genom att General Biscuits användning av varumärkena kan leda till uppfattningen att det finns ett samband mellan detta bolag och House of Prince eller att General Biscuits användning sker med samtycke från House of Prince.

House of Prince har därvid hållit fast vi att dess kännetecken PRINCE är väl ansett för cigaretter samt att det är sannolikt att General Biscuits orsakar förfång för och drar otillbörlig fördel av särskiljningsförmågan och anseendet hos House of Princes kännetecken PRINCE.

I anslutning härtill har House of Prince anfört att användning av General Biscuits varumärken för bl.a. chokladkex som huvudsakligen riktar sig till barn skulle skapa en association mellan bolagets kex och House of Prices tobaksvaror, vilket skulle skapa negativa associationer till House of Princes kännetecken, vilket skulle skada House of Prince och dess kännetecken, särskilt genom att allmänheten skulle kunna bibringas uppfattningen att House of Prince under varumärket Prince även marknadsför produkter riktade mot barn och ungdom.

Vidare har House of Prince åberopat att General Biscuits användning av dess varumärken strider mot lag, allmän ordning eller är ägnat att väcka förargelse, i det att en användning av General Biscuits varumärken för bl.a. chokladkex skulle skapa en association mellan bolagets kex och House of Princes tobaksvaror och uppväcka en osund föreställning om att produkterna härrör från samma producent samt därigenom vara oförenligt med det krav på måttfullhet som fordras vid användning av varukännetecken som också kan förknippas med tobaksvaror och riskera att öka tobakskonsumtionen hos dem som skall skyddas, nämligen barn och ungdom.

General Biscuits har hållit fast vid att bolagets varumärken innehållande eller bestående av ordet PRINCE inte är förväxlingsbara med House of Princes märken, ens i den meningen att General Biscuits användning kan leda till uppfattningen att det finns ett samband mellan detta bolag och House of Prince eller att General Biscuits användning sker med samtycke från House of Prince.

General Biscuits har också hållit fast vid att det inte är sannolikt att bolaget genom användning av sina varumärken orsakar förfång för eller drar otillbörlig fördel av särskiljningsförmågan och anseendet hos House of Princes kännetecken.

General Biscuits har bestritt att de varor som bolagets märken avser är näraliggande dem som House of Princes märken avser.

Vidare har bolaget anfört att det dessutom finns många andra som har varumärken bestående av eller innehållande ordet PRINCE, vilket gör att konsumenterna lika gärna associerar till andra än House of Princes produkter.

General Biscuits har bestritt att bolagets användning av sina varumärken strider mot lag samt anfört att bestämmelsen i 14 § första stycket 3 varumärkeslagen inte är tillämplig i förevarande fall så som House of Prince gjort gällande.

Utveckling av talan

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande omständigheter.

House of Prince

Även i de av General Biscuits märken som har mer eller mindre framträdande figurativa beståndsdelar, präglar ordet PRINCE helhetsintrycken av de ifrågavarande märkena. Om man tänker sig figurmärkena använda på fysiska produkter blir det uppenbart att konsumenten i samtliga fall kommer att uppfatta och tala om varumärket som PRINCE. De beståndsdelar som omger PRINCE i de figurativa märkena kommer av en genomsnittlig konsument att endast uppfattas som dekorativa element. I viss utsträckning kommer de figurativa beståndsdelarna, exempelvis kronan eller bilden av en sagoprins, att förstärka den konceptuella märkeslikheten, det vill säga idén om en prins.

En given utgångspunkt vid en förväxlingsbedömning är en jämförelse mellan de motstående märkena. Enligt EG domstolen påverkas förväxlingsbedömningen av graden av märkeslikhet ju högre grad av likhet mellan märkena, desto större anses risken för förväxling. Det gällde även enligt den tidigare svenska "produktregeln". Mot den bakgrunden indikerar märkesidentitet intrång. Man kan exempelvis jämföra märkena PRINCE och PRINCE (identitet) med märkena PRINCE och Prinsen (likhet). I det förra fallet finns givetvis en betydligt större risk för förväxling än i det senare. PRINCE och PRINCE är givetvis identiska när man hör dem, exempelvis när en konsument eller ett affärsbiträde uttalar orden. Även synintrycken får, mot bakgrund av det sätt på vilket det yngre märket återges i ansökan om registrering, anses identiska.

Den ifrågavarande helhetsbedömningen skall göras mot bakgrund av tre centrala omständigheter: Märkenas likhet (PRINCE jämfört med PRINCE). Varornas likhet (tobaksprodukter jämfört med choklad, chips m.m.). Det äldre märkets särskiljningsförmåga (PRINCE har såväl ursprunglig som en mycket stark förvärvad särskiljningsförmåga). Av EG domstolens praxis följer att dessa omständigheter befinner sig i en växelverkan. I doktrinen talas det om en princip om växelverkan.

Den distans som finns mellan de ifrågavarande varorna, å ena sidan tobaksprodukter och å andra sidan choklad, kex, chips och liknande konsumentprodukter, vägs således mer än väl upp av märkenas identitet (PRINCE och PRINCE) och det äldre märkets mycket starka särskiljningsförmåga. PRINCE har, vid sidan av den ursprungliga särskiljningsförmågan, förvärvat en mycket stark särskiljningsförmåga efter många års inarbetning på den svenska marknaden. I detta sammanhang bör noteras att PRINCE inte endast används för cigaretter, utan även för exempelvis tuggtobak.

Den nära relation som finns mellan varorna i den föreliggande situationen, i bemärkelsen att det rör sig om konsumtionsvaror med karaktär av njutningsmedel – att röka en cigarett eller äta en chokladbit är liknande företeelser – förstärks genom märkesidentiteten och det äldre märkets starka marknadsställning.

PRV har i sitt avslagsbeslut fäst avseende vid att de motstående produkterna som utgångspunkt inte distribueras på samma sätt, då cigaretter oftast expedieras över disk, medan livsmedel är en självbetjäningsprodukt. House of Prince delar inte denna bedömning. I övrigt är det så att en mängd av de produkter som omfattas av innehavarens ansökan (exempelvis choklad) precis som cigaretter tillhandahålls i nära anslutning till kassan. Vidare tillhandahålls respektive varuslag på ett liknande sätt i kiosker, bensinstationer och andra liknande säljställen.

Det äldre märket PRINCE har i varje fall en normal grad av ursprunglig särskiljningsförmåga. Eftersom märket inte på något sätt beskriver varorna eller deras egenskaper har det inte någon ursprunglig svaghet, utan får tvärtom anses vara fantasifullt. Genom många års marknadsanvändning har denna särskiljningsförmåga ytterligare förstärkts. PRINCE har blivit till ett känt och starkt varumärke på den svenska marknaden. Efter inarbetning kan särskiljningsförmågan inte bara anses normal, utan stark till och med mycket stark. Det rör sig om en så kallad Premium Product, med ett mycket stort varumärkesvärde.

Den underliggande principiella frågan är huruvida relationen mellan varorna, i ljuset av märkenas identitet och det äldre märkets särskiljningsförmåga, i det särskilda fallet kan föranleda en risk för förväxling rörande varornas kommersiella ursprung. Det är härvid tillräckligt att det finns en risk att den genomsnittlige konsumenten får den felaktiga idén, när han eller hon ser eller hör märkena, att de företag som tillverkar varorna på något sätt hör samman, genom samhörighet i en koncern eller efter samtycke från innehavaren av det äldre märket.

En sådan risk för förväxling "i vidare mening" ligger närmare till hands när det äldre märket är inarbetat på marknaden. Den marknadsställning som följer av inarbetningen ger nämligen konsumenten anledning att anta samhörighet mellan företagen eller samtycke från innehavaren av det äldre märket. I det föreliggande ärendet föranleder således märkenas identitet och det äldre märkets styrka, vid en helhetsbedömning, en risk för förväxling rörande varornas kommersiella ursprung, i varje fall i vidare mening.

Givetvis kan från en ekonomisk synpunkt omständigheten att ett märke väcker ett första intresse (initial interest) för en vara medföra en positiv marknadsföringseffekt i en situation där man måste tävla om uppmärksamhet med andra märken. Modern marknadsföring torde i stor utsträckning handla just om att skapa ett sådant första intresse, att väcka en spontan reaktion kanske under bråkdelen av en sekund. En användning av PRINCE, exempelvis för choklad eller chips, kan på så vis komma att dra en otillbörlig fördel av det äldre och välkända märket.

En användning av PRINCE för produkter riktade till barn skulle skapa negativa associationer till varumärket PRINCE, eftersom det är uppenbarligen olämpligt att använda ett tobaksvarumärke för varor som riktas till barn. Även om man kanske först kommer att tänka på skolboksexempel som gödsel och parfym när det gäller råttgiftsregeln, kan relationen mellan varorna även här leda till en "badwill" för innehavaren av det äldre märket.

House of Princes varumärke besitter som tidigare påpekats en hög grad av ursprunglig särskiljningsförmåga, och är inte på något sätt beskrivande för cigaretter. Ordet är arbiträrt i förhållande till den aktuella varukategorin och måste redan av det skälet anses besitta en stark särprägel med påföljande brett skyddsomfång. Den extrema kännedomen om House of Princes varumärke i kombination med att det faktiskt rör sig om identiska varumärken medför att skyddet mot att någon annan använder och registrerar ett liknande varumärke för varor av annat slag än de som omfattas av invändarens varumärkesrätt måste utsträckas väldigt långt.

Användning av ett identiskt kännetecken i det sammanhang som nu är ifråga kommer att medföra ett otillbörligt utnyttjande av PRINCE varumärkets särskiljningsförmåga och anseende. Detta särskilt mot bakgrund av att användningen leder till en urvattning av invändarens varumärkesrätt, och att omsättningskretsen uppfattar ett samband mellan de varor som tillhandahålls under märkena. House of Prince vill särskilt understryka att det förhållandet att bolagets produkter är potentiellt skadliga inte på något sätt utesluter att PRINCE varumärket besitter en hög grad av anseende och särprägel och ej heller att detta förhållande utnyttjas när House of Princes varumärke utan bolagets samtycke används för andra varuslag inom ramen för annans affärsverksamhet.

Det föreligger ett nära samband mellan å ena sidan tobaksprodukter som cigaretter och tuggtobak och å andra sidan choklad, chips, kex, tonicvatten och de övriga varor som omfattas av sökandens ansökan. Chips, choklad och kex avnjutes exempelvis ofta vid festligare tillfällen då konsumenten är avslappnad och social. Cigarettkonsumtionen är särskilt utbredd vid just dessa tillfällen. Många rökares rökvanor innebär ofta att de röker vid speciella tillfällen. Det är därför högst sannolikt att den relevanta kundgruppen för denna typ av varor kommer att associera det yngre PRINCE märket med House of Princes identiska kännetecken och att General Biscuits användning av PRINCE kännetecknet medför ett otillbörligt utnyttjande av House of Princes varumärkes anseende och särskiljningsförmåga.

PRV synes i sitt avslagsbeslut fäst avseende vid motpartens uppgift att ordet PRINCE har använts av andra näringsidkare inom andra marknadsområden. House of Prince vill emellertid framhålla att varje specifik varumärkesrelation är unik och bör betraktas mot sin speciella historiska marknadsbakgrund.

PRV har i sitt avslagsbeslut enbart konstaterat att en användning av kännetecknet PRINCE för livsmedel och drycker inte skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för särskiljningsförmågan eller anseendet hos invändarens kännetecken PRINCE. House of Prince anser att man måste göra en konkret värdering av varje enskilt varuslag/varukategori som täcks av innehavarens registrering.

Utgångspunkten är att samtliga av General Biscuits produkter är näraliggande de varor som omfattas av House of Princes kännetecken. Utöver samtliga i klass 32 förekommande varor, däribland lemonad, tonicvatten och alkoholfria drycker, gäller detta särskilt för följande kategorier av varor. Klass 29: " söta eller salta aptitretare bestående av potatis, smaksatt eller naturell". Klass 30: "Kaffe, te, kakao; choklad, pajer (söta eller salta), pizza, flarn (söta eller salta); färdiglagade maträtter delvis eller helt gjorda av pajdeg/smördeg; bröd, skorpor, kex (söta eller salta), rån, våfflor, kakor, konditorivaror; alla dessa produkter naturliga och/eller täckta och/eller fyllda och/eller smaksatta; salta eller söta aptitretare gjorda av kakor, pajdeg/smördeg, deg eller smet; konfekt, godsaker; glass, fryst grädde".

Det är näraliggande att såväl köpa som konsumera flertalet av ovan angivna produkter tillsammans med House of Princes produkter och det är således en överhängande risk för att omsättningskretsen associerar märkena med varandra och att det sker ett otillbörligt utnyttjande av den goodwill och den särskiljningsförmåga som House of Prince genom sina omfattande marknadsföringsinsatser och långvariga användning byggt upp kring sitt varumärke.

General Biscuits kommer att åka snålskjuts på av House of Prince nedlagda investeringar i sitt varumärke. Den attraktion och extrema särskiljningsförmåga som House of Princes PRINCE märke kommit att besitta som ett för cigaretter väl ansett varumärke kommer vidare med största sannolikhet att urholkas om användningen för den flora av produkter som General Biscuits registrering innehåller tillåts fortgå.

Den identiska stavningen förstärker urvattningen av det äldre märket och indikerar ett gemensamt kommersiellt ursprung, i varje fall i vidare bemärkelse. Den identiska ljudbilden, som med sin engelska betoning i "PRINCE" till viss del skiljer sig från det svenska uttalet av exempelvis "PRINS", gör sig givetvis gällande när man talar om varorna. Man kan tänka sig "Har ni PRINCE?" (köpare till säljare) eller "Har du provat PRINCE?" (köpare till köpare).

House of Prince vill understryka att varorna, helt oberoende av tobaksreglering och butiksplacering, från ett mer djupgående varumärkesrättsligt perspektiv ligger mycket nära varandra. De associationer och konceptuella innehåll som drycker, livsmedel och tobaksprodukter bär med sig ligger, från ett varumärkesperspektiv mycket nära varandra. PRV tycks härvid vara fast i ett tänkande rörande "faktisk varuförväxling", vilket knappast ligger i linje med den moderna varumärkesrättens krav. Även om en konsument inte tar fel vara i butiken kan idén, medveten eller undermedveten, om ett gemensamt kommersiellt ursprung väckas. Med tiden kommer denna förändring i konsumentens tankevärld att leda till en urvattning av ordet PRINCE.

Enligt House of Prince är det snarast uppenbart att urvattning blir följden; den föreliggande situationen är i själva verket ett typexempel på ett fall där anseendeskyddet bör föreligga. I 6 § 2 st varumärkeslagen är "otillbörlig fördel" (som man även brukar tala om som snyltning) och förfång (som man även brukar tala om som urvattning) två skilda kriterier. Det är tillräckligt att antingen snyltning eller urvattning föreligger. Huruvida sökanden drar otillbörlig fördel av det äldre märket eller inte är således en fråga som är skild från urvattningsaspekten. Ett märke kan mycket väl urvattnas helt oberoende av eventuella otillbörliga snyltningsförsök.

Enligt House of Princes uppfattning är varje användning av ett ledande tobaksmärke för produkter avsedda för barn, exempelvis chokladkex, uppenbart oförenlig med en sådan måttfullhet som förordas i tobakslagen. I förevarande fall har General Biscuit, som i vissa länder utanför Sveriges gränser, i en mycket stor skala marknadsför produkter riktade till barn i dagis- och skolålder, exempelvis chokladkex, skydd för varumärket PRINCE med en krona i den övre centrala delen av märket. Märket är att betrakta som identiskt med House of Princes varumärke PRINCE (även det med en centralt placerad krona). I vissa av de sökta märkena är anknytningen till barnprodukter/produkter för skolungdom uppenbar, exempelvis i märken där en sagofigur återfinns bredvid märket PRINCE (med kronan). General Biscuits märken marknadsförs med reklam i form av sagofigurer, spel och lekar.

House of Prince skulle aldrig självt marknadsföra chokladkex riktade till barn och skolungdom under sitt varumärke PRINCE. Förhållandet att barn eller skolungdomar härvid skulle associera kexen till tobaksvaror och på så vis medvetet eller undermedvetet komma att uppfatta PRINCE cigaretter eller snus, som något välbekant, ofarligt och tryggt, skulle vara i direkt strid inte bara med svensk lagstiftning och internationella konventioner till skydd för barn och ungdom, utan även i strid med den svenska allmänhetens uppfattning om vad som är lämpligt eller överhuvud acceptabelt från moralisk och etisk synpunkt. Den potentiellt skadliga inverkan på svenska barn och ungdomar, som en användning av varumärket PRINCE för chokladkex och andra produkter riktade till barn, i anslutning till sagofigurer mm., skulle medföra och härtill de negativa reaktioner bland den vuxna svenska allmänheten som detta skulle väcka, skulle givetvis slå tillbaka mot House of Prince i dess egenskap av varumärkeshavare.

Varumärken som barn möter i sitt dagliga liv kan onekligen komma att påverka deras val som ungdomar och vuxna. En känsla av bekanthet eller trygghet kan omge de varumärken som man möter i olika sammanhang som barn. Det gäller särskilt sådana produkter som kan tänkas ge en känsla av tröst eller behag. Onekligen kommer barnet, medvetet eller omedvetet, att senare i livet ha en benägenhet att söka sig mot dessa märken. Även om detta i ett mycket snävt och kortsiktigt ekonomiskt perspektiv skulle kunna uppfattas som gynnsamt för just House of Prince innebär det en förlust av House of Princes kontroll över sitt väl ansedda varumärke. House of Prince skulle nämligen, inte enbart på grund av hinder i lagstiftning eller allmänhetens förväntade reaktion, utan även enligt företagets egen moraliska uppfattning, aldrig använda varumärket för varor riktade till barn eller ungdom.

Det skulle vara stötande att tillåta registrering av ett varumärke riktat till barn, som är identiskt med ett märke som används av, och allmänt förknippas till, en tobaksproducent. På samma sätt som House of Prince aldrig skulle tillåtas, och heller aldrig önska, att registrera sina varumärken för en produkt som riktar sig uteslutande mot barn, måste registrering nekas för det företag som med samma märke uppenbarligen har för avsikt att marknadsföra sina produkter till barn. Associationen mellan General Biscuits märke och House of Princes tobaksvara kommer att skapa en osund föreställning om att produkterna härrör från samma producent och i värsta fall, tvärtemot lagstiftarens intentioner, riskera att öka tobakskonsumtionen hos dem som skall skyddas, nämligen barn och ungdomar.

General Biscuits

General Biscuits varumärken som består av eller innehåller ordet PRINCE avser varor i klasserna 29, 30 och 32, dvs. uteslutande varor som man äter eller dricker. Det finns ingen varuslagslikhet mellan dessa varor och de varor som täcks av varuklass 34. Det faktum att man kan röka och äta samtidigt gör inte att varorna i princip blir närliggande. Det betyder bara att den som röker uppenbarligen kan både röka och dricka samtidigt.

General Biscuits produkter marknadsförs huvudsakligen mot barn eller konsumenter med "barnslig smak" och det är en konsumentgrupp där det inte finns särskilt många rökare om några överhuvudtaget. Det torde därför inte vara någon som helst risk att konsumenterna skall associera till House of Princes varumärke PRINCE och för framtiden skaffa sig en böjelse för produkter med nämnda varumärke och därför leda till att de blir rökare i framtiden och då en konsument av House of Princes produkter.

Dessutom används varumärket PRINCE, som tidigare påpekats, av ett stort antal producenter för helt andra varor, t.ex. tennisutrust-ning med varumärket PRINCE. En konsument kan därför lika gärna associera till någon annan produkt med varumärket PRINCE. Det torde inte heller föreligga någon som helst risk att en konsument skall tro att det finns något samband mellan de varor som saluförs under General Biscuits märken, där man ofta refererar till "en Prins". Och då House of Prince aldrig har ägnat sig åt sådan marknadsföring finns det naturligtvis ingen risk att användningen av General Biscuits varumärken skall skada House of Princes goodwill. Någon varumärkesutvidgning torde inte heller vara aktuellt för House of Prince eftersom det skulle strida mot svensk tobakslagstiftning.

Det är otvivelaktigt så att House of Princes varumärke är inarbetat för cigaretter men av detta följer inte att man erhållit den typ av anseende som krävs för att 6 § andra stycket varumärkeslagen skall äga sin giltighet . Det finns allt för många andra producenter på marknaden som också använder varumärket PRINCE t.ex. en fransk producent för tennisutrustning vilken är förhållandevis välkänt. Det är emellertid inget krav att de andra producenternas varumärken skall vara speciellt välkända utan vad som gäller är att de finns på marknaden och existerar. En snabb genomgång av OHIMs register under andra halvåret 2007 gav 90 träffar på varumärket PRINCE där PRINCE används ensamt eller i kombination med andra ord för ett stort antal varor och tjänster. En motsvarande sökning under våren 2008 gav resultatet 96 träffar. Det är uppenbart att PRINCE är ett vanligt varumärke som används av ett mycket stort antal producenter.

Utredningen visar att House of Prince, när det gäller varumärket PRINCE, kan tillgodoräkna sig en mycket hög kännedom bland allmänheten för cigaretter, men inte för några andra varor.

Även i andra sammanhang har House of Prince, med hänvisning till sina varumärken bestående av eller innehållande PRINCE och med åberopande av bl.a. risk för förväxling, invänt mot registreringar av varumärken innehållande PRINCE eller snarlika märkesord; se Sø & Handelsrettens dom den 21 december 2007 i mål nr V 10-07 avseende ordmärket PRINCE, Norska patentverket angående märket PRINCIPE i figur samt gemenskapsvarumärkena nr 3018280 PRINCE i figur och nr 4111068 PRINCE NOIR, OHIM:s invändningsärenden B 705865 och B 909343. I dessa fall har invändningarna avslagits.

General Biscuits kan inte heller finna att det föreligger någon avslagsgrund över huvudtaget med referens till 14 § 1 st. punkt 3 i svenska varumärkeslagen.

Varumärket PRINCE vare sig det registreras som ordmärke eller i kombination med en figur av olika slag uppfyller inte på något som helst sätt de kriterier som åsyftas och den situation som nämnda lagrum äger sin giltighet för trots att det används på cigaretter av House of Prince.

-----

I målet har hållits muntlig förhandling.

DOMSKÄL

General Bicuits varumärken avser bl.a. livsmedel i form av aptitretare bestående av potatis i klass 29, kaffe, choklad och kex i klass 30 samt alkoholfria drycker såsom tonicvatten i klass 32. Märkena avser sålunda varor som efterfrågas av konsumenter i allmänhet och såväl av vuxna som av barn. General Biscuits marknadsföring av sina varor är enligt vad som framgår av utredningen inriktad mot främst barn. Även när varorna är avsedda att konsumeras av barn inhandlas de ofta av vuxna.

House of Princes varumärken innehållande kännetecknet PRINCE avser bl.a. tobaksvaror i form av cigaretter i klass 34. Vid bedömning av de frågor som aktualiseras i detta mål finns inte anledning att utgå från annat än att tobaksvaror m.m. efterfrågas endast av dem som röker och som fyllt 18 år och därmed lagligen får köpa varor av detta slag, låt vara att det inte är ovanligt att barn och ungdomar någon gång prövar cigaretter. Marknadsföringen avseende House of Princes varor är också, enligt vad utredningen visar, helt inriktad på vuxna konsumenter.

De motstående varumärkena avser alltså varor som efterfrågas av genomsnittskonsumenter, dock att House of Princes varor i form av cigaretter endast vänder sig till dem som röker eller kan komma att börja röka. Omsättningskretsarna för de varor som avses med House of Princes respektive General Biscuits märken kommer således att till stor del överlappa varandra.

Känneteckenskraften hos PRINCE

House of Princes samtliga märken domineras av kännetecknet PRINCE. Kännetecknet är som sådant ägnat att skapa en föreställning om att de varor som House of Prince tillhandahåller under sina märken är av hög kvalitet. I sig kan därmed House of Princes varumärken beskrivas som suggestiva för de varor som de avser och därmed ägnade att särskilja dessa.

General Biscuit har vitsordat att House of Princes kännetecken PRINCE är väl ansett här i landet för cigaretter. Vad parterna sålunda anfört om kännetecknets anseende för cigaretter bekräftas av utredningen i målet. Vid dessa förhållanden får det anses klarlagt att House of Princes kännetecken PRINCE är att anse som väl ansett för cigaretter.

Av det anförda följer att House och Princes kännetecken PRINCE har en stark ställning på tobaksmarknaden i Sverige. Utredningen ger dock inte stöd för att kännetecknet därutöver skulle inta någon särställning på marknaden eller vara förknippat med någon särskild nimbus i form av t.ex. en uttalad exklusivitet hos varorna. Vidare kan inte bortses från det förhållandet, som General Biscuit pekat på, att det inte är ovanligt ordet prins/prince utanför tobaksområdet används som kännetecken för att ge konsumenter en föreställning om att en vara i förhållande till andra varor av samma slag är av förnämare kvalitet. Konsumenterna är således vana att se denna beteckning i samband med olika varuslag.

Förväxlingsbarhet

General Bicuits ordvarumärken nr 623032 PRINCE (mål nr 04-249) och nr 346035 PRINCE (mål nr 04-254) är i bokstavlig mening identiska med House of Princes inarbetade och väl ansedda kännetecken PRINCE och bolagets registrerade ordvarumärke nr 123853 PRINCE. Mellan de motstående märkena föreligger i övrigt, som Patentverket konstaterat, likhet; likheten är särskilt påtaglig mellan de märken på ömse sidor som förutom ordet PRINCE innehåller en centralt placerad krona.

Den figur i form av en sagoprins, som ingår i General Biscuits märke nr 740711 Prince CHOKOPRINCE VANILLE (mål nr 04-251), liksom för övrigt de kronor som finns i vissa av bolagets märken, framträder närmast som dekorativa element som förstärker ordet PRINCE som ingår i märket. Dessa beståndsdelar har emellertid inte någon avgörande betydelse för den känneteckensrättsliga likheten mellan de motstående märkena. Inte något av dessa element bidrar t.ex. till att ge det märke där det förekommer ett delvis annat föreställningsinnehåll.

General Bicuits märken omfattar som ovan anförts varor hänförliga till livsmedelsområdet, medan House of Princes märken avser tobaksvaror.

Varor av dessa slag saluförs regelmässigt på samma försäljningsställen och kan också exponeras i anslutning till varandra.

Som House of Prince anfört föreligger också en beröringspunkt mellan bolagets cigaretter och General Bicuits varor i form av t.ex. choklad och chokladkex, i det att varorna är konsumtionsvaror som konsumeras i njutningssyfte, bl.a. vid festliga tillfällen. Vad gäller bruket av varorna föreligger dock inte något etablerat samband som t.ex. det mellan kaffe avec.

Sammantaget är den beröringspunkt som finns mellan de motstående varorna inte av sådan beskaffenhet att det i varumärkesrättslig mening kan sägas vara fråga om varor av liknande slag.

Vid denna bedömning kan inte något av General Biscuits varumärken, ens med beaktande av kännedomen om House of Princes kännetecken PRINCE, anses vara i egentlig mening förväxlingsbart med något av de motanförda varumärkena. Inte heller kan det anses föreligga risk för att en användning av General Biscuits varumärken leder till uppfattningen att bolagets varor och House of Princes varor kommer från företag med ekonomiska band och att det därför föreligger en risk för förväxling i vidare mening.

Otillbörligt utnyttjande eller förfång

De omständigheter som är av betydelse vid bedömningen av frågan om förväxling har också betydelse för bedömningen av frågan om General Biscuits användning av sina varumärken innebär ett otillbörligt utnyttjande av eller förfång för särskiljningsförmågan eller anseendet hos House of Princes kännetecken PRINCE. Av särskild betydelse är sålunda känneteckenskraften i kännetecknet PRINCE och de värden som är knutna till kännetecknet samt likheten mellan de motstående märkena och förhållandet mellan de varor som märkena avser.

Av den bedömning som rätten gjort av särskiljningsförmågan och anseendet hos kännetecknet PRINCE följer att frågorna om otillbörligt utnyttjande skall bedömas med utgångspunkt i att PRINCE genom sitt anseende för cigaretter har en stark ställning på tobaksområdet, men att kännetecknet inte intar någon särställning på marknaden eller förknippas med t.ex. varor som besitter särskild exklusivitet. Vidare skall beaktas bl.a. att ordet prince utanför tobaksområdet används som kännetecken av andra än House of Prince.

General Biscuits varumärken är, som ovan anförts, identiska med respektive liknar House of Princes kännetecken PRINCE. Men General Biscuits märken avser, som också anförts, varor som i känneteckensrättslig mening skiljer sig från cigaretter som House of Princes kännetecken är väl ansett för. Det finns sålunda inte något etablerat samband mellan de varor som General Biscuits märken avser och cigaretter.

Vid denna bedömning finns inte underlag för slutsatsen att en användning av General Biscuits varumärken för de varor som de avser, såsom chips, choklad eller kex, leder till att varorna kopplas samman med House of Princes cigaretter, även om var och en av de varor som de motstående kännetecknen avser kan nyttjas vid bl.a. ”festligare tillfällen”.

Inte heller har det i övrigt framkommit någon omständighet som kan läggas till grund för en sådan slutsats, såsom att användningen av ett märke bestående av eller innehållande ordet prince väcker ett första intresse som medför en positiv marknadsföringseffekt som kan härledas till House of Princes kännetecken.

Med denna bedömning av kännetecknet PRINCE samt av förhållandet mellan de motstående kännetecknen och de varor som de avser saknas också hållpunkter för att användning av General Biscuits varumärken skulle inverka menligt på House of Princes kännetecken. Det finns t.ex. inte underlag för slutsatsen att en användning av General Bicuits märken för varor som riktar sig mot barn eller ungdom skulle vara skadlig för House of Princes kännetecken.

Av det anförda följer att det inte är sannolikt att General Biscuits vid användning av sina varumärken skulle dra otillbörlig fördel av eller orsaka förfång för särskiljningsförmågan eller anseendet hos House of Princes kännetecken PRINCE. Angående beviskravet för snyltning och förfång, se Patentbesvärsrättens dom i mål 96-319 (ABSOLUTE) och Förstainstansrättens dom i mål T-181/05 (CITIBANK).

I strid mot lag m.m.

Bestämmelsen i 14 § första stycket 3 varumärkeslagen om hinder mot registrering avser enligt sin lydelse fall där ett märke som sådant strider mot lag eller allmän ordning eller är ägnat att väcka förargelse. Hindret har dock förutsatts omfatta även fall där användningen av märket strider mot lag, se SOU 1958:10 s. 284. Enligt Patentbesvärsrättens mening får bestämmelsen i och för sig också anses tillämplig i fall där användningen strider mot allmän ordning eller är ägnad att väcka förargelse. En annan sak är att det inom ramen för det administrativa förfarandet endast i undantagsfall torde vara möjligt att slå fast hur ett märke kan komma att användas.

Enligt 14 a § första stycket tobakslagen (1993:581) får den som marknadsför en annan vara än en tobaksvara eller en tjänst till konsumenter inte använda ett varukännetecken som används för en tobaksvara eller som är registrerat eller inarbetat för en sådan vara, om marknadsföringen sker i kommersiella annonser i vissa media. Och vid marknadsföring till konsumenter på annat sätt skall den som använder märket enligt andra stycket iaktta den måttfullhet som är betingad av att kännetecknet också kan förknippas med tobaksvaror.

Inom känneteckensrätten behandlas identiska kännetecken med skilda innehavare som olika kännetecken och inte som ett och samma kännetecken. Civilrättsligt är det sålunda fråga om olika rättigheter när i denna mening identiska kännetecken har olika innehavare. Processrättsligt behandlas också rättigheterna till sådana kännetecken som olika omständigheter. Ur både civilrättslig och processrättslig synvinkel måste således i nu angiven mening identiska kännetecken som har skilda innehavare betraktas som olika kännetecken.

Redan av dessa skäl kan användningen av General Biscuits varumärken inte anses strida mot 14 a § tobakslagen, eftersom det inte gjorts gällande att bolagets märke är ett varukännetecken som används för eller är skyddat för tobaksvaror. Att avsikten synes ha varit att bestämmelsen i tobakslagen skulle ges en vidare tillämpning medför inte att den likväl bör tillämpas, särskilt med hänsyn till dess karaktär av förbudslagstiftning, se prop. 2001/02:64 s. 27f.

Med utgångspunkt i vad House of Prince anfört är det för övrigt inte möjligt att slå fast vare sig att General Biscuits skulle använda märkesordet PRINCE vid marknadsföring i kommersiella annonser i sådana media som anges i 14 a § första stycket tobakslagen eller att bolaget vid marknadsföring till konsumenter på annat sätt skulle underlåta att iaktta den måttfullhet som är påkallad. Inte heller är det möjligt att fastslå att användning av General Biscuits märken skulle strida mot allmän ordning eller vara ägnad att väcka förargelse.

På grund av det anförda skall överklagandet lämnas utan bifall.

Per Carlson Ulf Hallin Jeanette Bäckvall

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 7 (Formulär B)

LC Visa mer Visa mindre