Domstols Målregister

Målet gäller: Avskrivning enligt 19 § första stycket varumärkeslagen (HÄLSO LUSTEN)

Ink datum: 2005-01-25

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 03-01224

PRV beslutsdag: 2004-12-06

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Avskrivning; Lång tid; Rättegångsfel

Tekniska sökord: -

Lagrum: 19 § första stycket varumärkeslagen (1960:644)

Måltyp: varumärke

Utgång: bifall

Beslutskategori: vägledande

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Carina Janzon med firma Hälsolusten

Ombud: -

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Förutsättningar för att avskriva ansökan enligt 19 § första stycket varumärkeslagen har ansetts saknas när mer än ett år förflutit från det att svarstiden i föreläggande från Patentverket gått ut.

Referat fortsättning : -

Text: RÄTTENS AVGÖRANDE

Patentbesvärsrätten undanröjer det överklagade beslutet och visar ansökan åter till Patentverket för erforderlig behandling.

YRKANDE M.M.

Carina Janzon med firma Hälsolusten ansökte den 27 februari 2003 om registrering av varumärket HÄLSOLUSTEN med figur avseende ett antal tjänster. I ett föreläggande den 4 juli 2003 anförde Patentverket bl.a. att tjänsteuppgiften ”Spa verksamhet, kur, hälsoaktiviteter” behövde förtydligas. Föreläggandet besvarades inom den utsatt tiden. I ett nytt föreläggande den 19 september 2003 anförde Patentverket att det enligt verkets mening förelåg hinder mot registrering av det sökta märket på grund av risken för att det skulle kunna förväxlas med firman HÄLSOLUSTAN. I föreläggandet upplyste Patentverket om att hindret skulle kunna anses undanröjt om innehavaren av den motanförda firman skriftligen gav sitt medgivande till registrering av det sökta märket. Carina Janzon förelades att senast den 28 november 2003 bemöta och i övrigt yttra sig över det i föreläggandet anförda hindret, vid äventyr att ansökan annars skulle komma att avskrivas. Patentverket avskrev därefter, den 6 december 2004, Carina Janzons ansökan från vidare handläggning under motiveringen att hon inte besvarat föreläggandet.

Carina Janzon har överklagat Patentverkets avskrivningsbeslut och, som det får förstås, yrkat att beslutet skall undanröjas.

Till stöd för överklagandet har Carina Janzon anfört bl.a. följande. Hösten 2003 blev hon tvungen att flytta sin verksamhet med kort varsel. I samband med flytten och annat emotionellt kaos föll papper och hantering i glömska. Det är fortfarande aktuellt för henne att skydda namnet. Hon har tagit kontakt med innehavaren av det snarlika namnet som har uppgett att hon ger sitt medgivande.

SKÄL

Uppfyller en registreringsansökan inte de formella krav som ställs på en ansökan eller finns det något materiellt hinder mot registrering får Patentverket enligt 19 § första stycket varumärkeslagen (VmL) förelägga sökanden att inom viss tid ”avgiva yttrande eller vidtaga rättelse”, vid äventyr att ansökan annars avskrivs. Om sökanden inte besvarar föreläggandet får Patentverket alltså avskriva ansökan från vidare handläggning. Om sökanden besvarar förläggandet men det alltjämt finns någon formell brist med avseende på ansökan eller något materiellt hinder mot registrering skall Patentverket i stället avslå ansökan, såvida det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt föreläggande (19 § 2 st. VmL).

Regleringen med avskrivning som påföljd skiljer sig från de allmänna processrättsliga regler som gäller behandlingen av en ansökan. Enligt dessa regler skall sålunda en ansökan avvisas om den inte uppfyller de formella krav som ställs på en sådan, medan den skall avslås om den kan tas upp till prövning i sak men inte kan bifallas. Denna skillnad synes ha sin grund i att ordningen med avskrivning bygger på synsättet att sökanden anses ha visat att han övergivit sin ansökan genom att inte svara på föreläggandet, se SOU 2001:26 s. 183. Skillnaden blottläggs i ett fall som detta, när det av Patentverket utfärdade föreläggandet avser ett materiellt hinder mot registrering och sökandens ansökan ändå blir avskriven och därför inte prövad i sak. Patentbesvärsrätten har tidigare uttalat att avskrivning och förelägganden vid påföljd av avskrivning bör tillämpas med urskillning, särskilt med hänsyn till det synsätt som ligger bakom bestämmelserna, jfr Patentbesvärsrättens avgöranden i mål 94-593 och 05-277.

Det är inte ovanligt att den som fått sin ansökan avskriven i själva verket vill vidhålla denna och därvid har uppfattningen att föreläggandet besvarats. Att sökanden visar att han önskar vidhålla ansökan utgör dock enligt fast praxis inte ensamt för sig skäl att undanröja avskrivningsbeslutet. I praktiken fordras i stället, antingen att det saknats laga grund för beslutet eller att något annat handläggningsfel föregått avskrivningsbeslutet eller att sökanden haft laga förfall för sin underlåtenhet att besvara det föreläggande som legat till grund för avskrivningsbeslutet. Det anförda innebär i praktiken att en sökande som fått sin ansökan avskriven har svårt att få någon ändring till stånd genom att överklaga. Annorlunda förhåller det sig för den som överklagar ett beslut som prövats i sak. Inte sällan förekommer det sålunda att materiella hinder mot registrering övervinns först efter ett överklagande.

Den som fått sin ansökan avskriven men ändå vill försöka få till stånd en registrering av sitt varumärke är alltså vanligen hänvisad till att göra en ny ansökan. Av naturliga skäl får sökanden inte tillgodoräkna sig den prioritet som var knuten till den ursprungliga ansökan. Det kan därför ha tillkommit hinder mot den nya ansökan som inte fanns mot den ursprungliga. Exempelvis kan ett varumärke som begärts registrerat i tiden mellan den ursprungliga och den nya ansökan utgöra hinder mot den nya ansökan. Underlåtenhet att besvara ett föreläggande kan följaktligen leda till – förutom den omedelbara rättsföljden avskrivning – en rättsförlust av detta slag för sökanden. Även den som fått sin ansökan avslagen kan naturligtvis vara hänvisad till att göra en ny ansökan och drabbas av rättsförlust på grund av mellankommande hinder. Men som ovan anförts är denna risk typiskt sett större vid avskrivning än vid avslag, eftersom möjligheterna att få någon ändring till stånd i praktiken är mindre vid överklagande av ett avskrivningsbeslut än vid överklagande av ett avslagsbeslut.

Det ligger i sakens natur att risken för rättsförlust ökar om det går lång tid mellan den ursprungliga ansökan och avskrivningsbeslutet, eftersom fler hinder mot en ny ansökan då typiskt sett kan tillkomma. För att minska denna risk är det därför angeläget att ett föreläggande med uppgift om de hinder som kan finnas mot den begärda registreringen utfärdas så tidigt som möjligt under handläggningen. Av samma skäl måste också ett beslut att avskriva ansökan meddelas så snart som möjligt efter det att en förelagd frist löpt ut. Utgångspunkten är av naturliga skäl att sökanden själv får bära risken för rättsförlust vid underlåtenhet att besvara ett föreläggande. Men det kan inte anses godtagbart ett att dröjsmål med själva avskrivningsbeslutet i betydande mån ökar risken för rättsförlust.

I detta fall förflöt mer än ett år från det att den förelagda fristen löpte ut till dess ansökan avskrevs. Det råder ingen tvekan om att en så lång tidsutdräkt var ägnad att i betydande mån öka risken för rättsförlust för sökanden. Förutsättningar för att avskriva ansökan med stöd av det utfärdade föreläggandet saknades därmed. I stället för att avskriva ansökan borde Patentverket ha utfärdat ett nytt föreläggande för Carina Janzon att yttra sig över förekommande hinder som enligt verkets mening fortfarande fanns mot registrering av Carina Janzons märke. På grund av det anförda skall Patentverkets avskrivningsbeslut undanröjas och ansökan återförvisas till Patentverket för erforderlig behandling.

Per Carlson Ulf Hallin Stig Bragnum

Referent

Enhälligt

LC Visa mer Visa mindre