Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 05-126

Beslutsdatum: 2007-05-09

Lagakraft: 2007-07-10

Målet gäller: Upphävande av patent på förfarande för minskning av NOx-föreningar i en sodapannas rökgaser.

Ink datum: 2005-04-18

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 0003335-7

PRV beslutsdag: 2005-02-16

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Kväveoxidutsläpp; massafabrik; sodapanna; ammoniakavskiljning

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: bifall2

Beslutskategori: -

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: Andritz Oy

Ombud: Awapatent AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Kvaerner Power Oy

Ombud: Albihns Stockholm AB

Fler Motparter: -

Referat: Uppf. avser ett sätt för minskat kväveoxidutsläpp vid massafabrik vid förbränning av luktgaser. I dessa gaser befintlig ammoniak NH3 avskiljs innan luktgaserna förbränns, varefter avskiljd NH3 leds till en av fabrikens pannor vid en nivå med lämplig temperatur så att kväveoxid däri reagerar med NH3 till kväve och vatten. - I skriften D2 visas kvävets kretslopp efter massakokning och koklutsåtervinning. Gaser från kokare och indunstare får anses vara luktgaser. Genom separering och strippning avskiljs NH3 härur. I skriften D1 anges ett sätt att minska halten kväveoxider i rökgaser genom att tillföra interngenererad NH3 vid lämplig temperatur i pannan. Närliggande för fackman att kombinera, därmed ej uppf.höjd.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten upphäver patentet.

YRKANDE

Invändaren vidhåller yrkandet att patentet ska upphävas.

Patenthavaren yrkar upprätthållande av patentet i ändrad lydelse med patentkrav inkomna till rätten den 3 maj 2006.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

Uppfinningen

Enligt beskrivningen avser uppfinningen ett förfarande för minskning av kväveoxidutsläpp vid en massafabrik vid förbränning av svavelinnehållande luktande gaser, som frigjorts vid olika processteg i fabriken, varvid innehållet av ammoniak i nämnda gaser avskiljs innan gaserna leds till förbränning.

Luktande gaser kan förbrännas i olika pannor, såsom i sodapanna, kraftpanna eller separat förbränningspanna, varvid ammoniaken i de luktande gaserna oxideras till kväveoxider, vilket ökar kväveutsläppet från fabriken. Ammoniak och andra gasformiga kväveföreningar bildas från i veden befintligt kväve och avskiljs vid bl.a. kokningsprocessen men även vid andra processteg, såsom vid indunstning och strippning. Även förbränning av ur luktande gaser kondenserad metanol, som innehåller en viss del kondenserad ammoniak, medför ökat kväveutsläpp. Vid förbränning av luktande gaser och metanol är det således svårt att systematiskt undvika uppkomsten av skadliga utsläpp.

Försök har gjorts att minska utsläpp av kväveoxider från sodapannor och kraftpannor genom s.k. stegvis förbränning med tillförsel av luft i flera successiva steg. Vidare har försök gjorts att tillföra olika reagenser till rökgaserna för att förhindra uppkomst av kväveoxider eller omvandla dem till en form i vilken de kan avlägsnas. Ett sådant tillsatsmedel kan vara reagens innefattande ammoniak, med vilket i rökgaserna befintlig kväveoxid reagerar enligt det s.k. SNCR-förfarandet (Selective Non Catalytic Reduction) och bildar gasformigt kväve som kan släppas ut till atmosfären. Ett problem är att tillsatsmedel är dyra i inköp.

Syftet med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett förfarande för minskning av det kväveoxid- och ammoniakutsläpp som förorsakas av förbränning av luktande gaser och metanol, varvid den i de luktande gaserna befintliga ammoniaken avlägsnas innan gaserna leds till förbränning. Enligt förfarandet införs den avskilda ammoniaken i en av massafabrikens pannor till en sådan punkt där temperaturen är lämplig så att ammoniaken reagerar med kväveoxid och bildar kväve och vatten.

Patentkravet 1 har följande lydelse:

Förfarande för minskning av kväveoxidutsläpp på en massafabrik vid förbränning av luktande gaser som innehåller skadliga svavelföreningar och som frigjorts vid olika processteg på massafabriken, varvid den i de luktande gaserna befintliga ammoniaken avskiljs innan de luktande gaserna leds till förbränningen,

k ä n n e t e c k n a t av att den avskilda ammoniaken införs i en av massafabrikens pannor till en sådan punkt av pannan där temperaturen är lämplig, företrädesvis 920 – 950°C, så att ammoniaken reagerar med kväveoxid och bildar molekylärt kväve och vatten i enlighet med ett selektivt icke-katalytiskt förfarande för avlägsning av kväveoxider.

Övriga patentkrav 2 – 5 utgörs av osjälvständiga krav.

Känd teknik

Patentverket har i sitt beslut hänvisat till följande skrift:

D1 : SE 504056

Vid överklagandet har invändaren dessutom anfört följande skrifter:

D2 : Sellutehtaan kemikaalikierto ´98, AEL/METSKO Insko-Seminaarit, 17-18 mars 1998, del XIII samt engelsk översättning härav.

D3 : Handbook for pulp & paper technologists, TAPPI och Canadian Pulp and Paper Association, 1989, s. 353-354.

I D1 anges ett förfarande vid förbränning av svartlut i sodapannor där avsikten är att erhålla rökgaser med låg halt av kväveoxider. Härvid tillförs ammoniak till en del av förbränningsluften, vilken sedan tillförs sodapannan som sista portion vid en högt belägen nivå hos pannan, dvs där temperaturen har sjunkit till lämpligt område. Härvid reduceras kväveoxiderna till bildning av kvävgas och vatten. Den använda ammoniaken kan interngenereras på fabriken genom exempelvis strippning av kondensat.

I D2 beskrivs kvävets kretslopp efter kokningen vid svartlutsförbränningen och i sodapannan, varvid kväve till stor del föreligger i form av ammoniak. En viss del ammoniak finns i utgående gaser från kokaren och löses efter avskiljning av terpentin i ett luktande kondensat. En större del ammoniak finns i utgående utspädd svartlut från kokaren och frigörs efter indunstning och löses i ett luktande primärt kondensat eller i ett renare sekundärt kondensat. Vid strippning av de luktande kondensaten frigörs ammoniak i gasform.

I D3 beskrivs ett system för separering av förorenade kondensat genom ångstrippning av kokare och indunstare för att avskilja metanol och reducerade svavelföreningar samt andra flyktiga ämnen i form av frigjorda gaser.

Det överklagade beslutet

Patentverket har avslagit invändningen med motiveringen att den enda anförda skriften D1 inte diskuterar förbränning av luktande gaser. Ingen uppgift finns i D1 om att den använda ammoniaken skulle kunna tas från luktande gaser, och avsikten är inte heller att minska kväveoxider erhållna från ammoniak. Det kan därför inte anses närliggande för en fackman att använda ammoniak avskiljd från luktande gaser vid förfarandet för förbränning av svartlut enligt D1.

Parternas utveckling av talan

Invändaren anför i sammanfattning följande:

I Patentverkets beslut anförs att D1 inte över huvud taget diskuterar luktande gaser, utan att det endast skulle framgå att den ammoniak som används i D1 kan köpas eller interngenereras. Emellertid beskrivs specifikt i D1 att den ammoniak som används i D1 för att reagera med kväveoxider i sodapannor kan interngenereras genom strippning av kondensat. Vidare framgår av D2 att strippning av kondensat resulterar i ammoniakinnehållande luktande gaser.

Enligt stridspatentets krav 1 minskas kväveoxidutsläpp på flera ställen i en massafabrik, dels genom avskiljning av ammoniak innan luktande gaser leds till förbränning, dels genom att ammoniak får reagera med i en av massafabrikens pannor befintlig kväveoxid. En fackman som eftersträvar minskning av kväveoxider har således anledning att studera såväl D1 (beträffande erhållande av rökgaser med låg halt av kväveoxider) som D2 (beträffande kvävekretsloppet och därvid oxideringen av ammoniak till kväveoxid). Från en kombination av D1 och D2 är det således tydligt att ammoniak, som avskiljts från luktande gaser i processen, kan utnyttjas på det sätt som är kännetecknande för uppfinningen. Vidare framhålls att i stridspatentets krav 1 löses olika problem enligt kravets ingress och dess kännetecknande del.

I D2 och D3 visas att luktande gaser erhålls när orent kondensat renas genom ångstrippning. Strippningen resulterar i två strömmar, nämligen renat kondensat respektive luktande gas, som innehåller orenheter från det orena kondensatet. I D2 klargörs att strippning av indunstningskondensat resulterar i luktande gaser, vilka kan ledas till ett kondensationssteg i samband med metanolavskiljning.

Vidare påpekar invändaren att patenthavarens argument att uppfinningen avser omhändertagande av all ammoniak, medan i D1 endast den ammoniak som finns i kondensat tas om hand, inte är relevant, då patentkraven inte är begränsade på sådant sätt.

Patenthavaren anför i sammanfattning följande:

Uppfinningen avser ett förfarande för minskning av kväveoxidutsläpp på en massafabrik vid förbränning av luktande gaser. Ammoniak avskiljs ur de luktande gaserna innan dessa leds till förbränning. Detta leder till en minskning av kväveoxider, som skulle ha bildats vid förbränning av ammoniak i de luktande gaserna. Vidare kan utsläppen av kväveoxid minskas genom att ammoniaken, som avskiljts från de luktande gaserna, införs i en av massafabrikens pannor vid lämplig temperatur och reagerar med kväveoxid till molekylärt kväve och vatten.

D1 avser ett förfarande för förbränning av svartlut i sodapannor för att erhålla rökgaser med låg halt av kväveoxider. Ammoniak tillförs till en del av förbränningsluften, vilken sedan tillförs sodapannan som en sista portion vid en hög nivå och kväveoxider reduceras till kväve och vatten. D2 behandlar kvävekretsloppet i och omkring en sodapanna och att kväve förekommer i kondensat som frisätts vid strippning. Ej heller D2 avser något förfarande som handlar om förbränning av luktande gaser. D1 får anses utgöra det dokument som ligger närmast uppfinningen.

Det problem ska lösas enligt patentet är att minska de kväveoxider som härstammar från de luktande gaserna, vilket löses genom förfarandet enligt kravet 1.

Uppfinningen enligt kravet 1 skiljer sig från det som anges i D1 genom att uppfinningen avser minskning av kväveoxidutsläppet vid förbränning av luktande gaser, varvid den i de luktande gaserna befintliga ammoniaken avskiljs innan gaserna förs till förbränning. Uppfinningen skiljer sig dessutom från det som anges i D1 genom att denna ammoniak införs i en av massafabrikens pannor till en sådan punkt av pannan där temperaturen är lämplig, så att ammoniaken reagerar med kväveoxid och bildar molekylärt kväve och vatten.

Någon minskning av kväveoxider i luktande gaser erhålls inte i D1 då förfarandet enligt D1 inte avser förbränning av luktande gaser. I D1 ges inte heller några ledtrådar om hur en minskning av kväveoxider kan åstadkommas vid förbränning av luktande gaser. Förfarandet enligt D1 avser minskning av kväveoxider i rökgaser vid förbränning av svartlut i sodapannor. Härvid används ammoniak som kan köpas eller interngenereras. Den interngenererade ammoniaken kan erhållas genom strippning av kondensat.

Vidare framhåller patenthavaren att invändaren har uppfattat resultatet av strippning av kondensat på ett felaktigt sätt. Kondensatet är enligt patenthavaren ett litet vätskeflöde som fås från de luktande gaserna, men är i sig själv inte de luktande gaserna. Enligt föreliggande uppfinning handlar det om alla luktande gaser och speciellt att behandla det mesta av de ej kondenserbara luktande gaserna, vilka inte omnämns i D3 eller D1. Enligt uppfinningen tas all ammoniak om hand medan i D1 endast den ammoniak som råkar finnas i kondensatet tas om hand. Varken i D1 eller D2 visas att luktande gaser behandlas genom att ammoniaken tas bort från de luktande gaserna innan de förs till förbränning.

Fackmannen kan således inte genom vad som anges i D1, D2 eller D3 eller en kombination därav komma fram till en lösning enligt uppfinningen. Ingen vägledning ges om att ammoniaken separeras från de luktande gaserna. Avsikten med de i nämnda dokument beskrivna förfarandena är inte att minska kväveoxider erhållna från ammoniak.

DOMSKÄL

Det problem, som uppfinningen avser att lösa, är att minska kväveoxidutsläpp vid förbränning av luktande gaser. Problemet löses genom att i dessa gaser befintlig ammoniak avskiljs och gaserna förbränns utan sitt ammoniakinnehåll. Avskiljd ammoniak leds till en av massafabrikens pannor för reaktion vid lämplig temperatur, varvid kväveoxider i pannan reduceras till kväve och vatten.

En analys av det i patentkravet 1 angivna förfarandet visar att kravets ingress och dess kännetecknande del anger två processteg. Kravets ingress anger ett steg för minskning av kväveutsläpp vid förbränning av luktande gaser genom att ammoniak avskiljs ur dessa innan de förbränns, så att därmed oxidation av ammoniaken till skadliga kväveoxider vid sådan förbränning undviks. Kravets kännetecknande del anger ett andra steg där den enligt kravets ingress ur luktande gaser avskilda ammoniaken införs ”i en av massafabrikens pannor” vid en lämplig temperatur så att ammoniak reagerar med kväveoxider däri till bildning av kvävgas och vatten och därmed minskar skadliga utsläpp.

Det uppställda problemet i ingress och kännetecknande del är detsamma, nämligen att minska utsläpp av kväveoxider vid förbränning av luktande gaser. Härvid får det som anges i kravets kännetecknande del ses som ett sätt att omhänderta den enligt ingressen avskiljda ammoniaken så att denna inte i annan del av processen medför skadliga utsläpp. Avskiljd ammoniak används enligt det andra steget som reduktionsmedel, då den tillsammans med i pannan befintliga kväveoxider vid lämpliga betingelser oxideras till molekylärt kväve och vatten.

Det kan framhållas att uttrycket ”luktande gaser” (eller luktgaser; på engelska ”odour gases” eller ”malodorous gases”) får anses innefatta gaser som uppstår vid själva massakokningen och främst erhålls i kokare och i indunstare och som innehåller reducerade svavelföreningar. Uttrycket ”luktande gaser” får därmed huvudsakligen anses innefatta avdragna gaser från kokare resp. indunstare. Att uttrycket ”luktande gaser” inte finns angivet i anförda skrifter kan inte i sig anses medföra nyhet.

Vid bedömningen av uppfinningshöjd får skriften D2 tas som utgångspunkt. I D2 anges en analys av förekomsten av kväve i systemet för kokning och koklutsåtervinning. Enligt D2 sid. 10, sista hela stycket, härrör kvävet i processen från veden i kokningen samt från vitluten från lutåtervinningen, varvid övervägande del av processens kväveinnehåll föreligger i form av ammoniak. En viss del av ammoniakinnehållet avgår i gaserna från kokaren, vilka gaser är luktande gaser. Vid terpentinseparering från gaserna löses ammoniaken i det erhållna luktande kondensatet och avskiljs därmed från de avgående gaserna. Merparten av ammoniaken föreligger i den utspädda svartluten från kokaren och frigörs efter indunstning, upplösning i luktande kondensat och strippning av luktande kondensat. Jämför även D2, sid 12, sista styckets tredje mening, varav framgår att ammoniak avskiljs genom strippning av luktande kondensat i samband med indunstningen.

Uppfinningen enligt kravet 1 skiljer sig från det i D2 angivna genom att ingen uppgift anges om hur de separerade strömmarna behandlas vidare, dvs ingen uppgift om förbränning av luktande gaser eller om användning av frånskiljd ammoniak. Det kvarstående problemet är därmed att tillvarata den avskiljda ammoniaken utan att öka utsläppet av kväveoxider.

I skriften D1 anges ett förfarande vid förbränning av svartlut i en sodapanna där halten kväveoxider i erhållna rökgaser minskas genom att ammoniak tillförs förbränningsluften i sodapannan vid en hög nivå, där förbränning nästan är avslutad och temperaturen enligt D1:s beskrivning sid. 6, sista stycket har sjunkit till c:a 950°C (jfr föredragen temperatur enligt uppfinningen av 920 - 950°C). Den tillsatta ammoniaken anges helt eller delvis kunna interngenereras på fabriken, t.ex. genom strippning av kondensat, se D1 sid. 5, andra stycket samt motsvarande patentkrav 5.

Det som anges i D1 kan således anses vara en användning av interngenererad ammoniak i enlighet med det andra processteget i patentkravet 1 enligt uppfinningen. Härvid framgår dock ej det i kravets ingress angivna att ammoniak avskiljs före förbränningen av luktande gaser samt att det är denna ammoniak som tillförs processen enligt kravets kännetecknande del.

Ur D2 får enligt ovan anses framgå att viss del ammoniak från kokaren avskiljs ur gaser därifrån, dvs från luktande gaser, samt avskiljs från kondensat av sådana gaser. Att luktande gaser brukar omhändertas genom förbränning får anses tillhöra fackmannens allmänna kunnande. En fackman, som vill minska kväveoxidutsläpp från förbränning av luktande gaser, inser att vid förbränningen av dessa gaser alstras mindre mängd utsläpp av oxiderade kväveföreningar om ammoniaken före förbränningen avskiljs från gaserna i enlighet med det som anges i D2.

För att den avskiljda ammoniaken inte ska bidra till skadliga utsläpp måste den omhändertas så att oxidering till kväveoxider undviks. En fackman, som vill omhänderta i kokarkretsloppet avskiljd ammoniak enligt D2 så att utsläpp av kväveoxider minskas, skulle hämta ledning ur D1 beträffande utnyttjande av sådan interngenererad ammoniak. Denna utnyttjas enligt D1 vid en process som avser att använda interngenererad ammoniak som reduktionsmedel i en sodapanna vid en lämplig avsvalnad temperatur, varmed uppnås att ammoniak och kväveoxider bildar kvävgas och vatten. Fackmannen skulle därmed uppnå uppfinningens lösning av det uppställda problemet, nämligen problemet att minska kväveoxidutsläpp vid förbränning av luktande gaser, vilket enligt uppfinningen löses i två steg.

Ur D2 kan således det första steget av processen härledas, nämligen avskiljning av ammoniak ur luktande gaser. Fackmannen kan därefter, med kännedom om processen enligt D1, föreslå omhändertagande av avskiljd ammoniak medelst sättet enligt D1. Den enligt patentkravet 1 angivna uppfinningen har därmed inte någon uppfinningshöjd.

Med hänsyn till det ovan anförda ska överklagandet bifallas och patentet upphävas.

Rune Näsman Gunilla Sandell Ulf Hallin

Referent

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

ak Visa mer Visa mindre