Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

05-262
2008-11-18
2009-01-19
Patent på "Uppdukningsprodukt med adhesiv kant för kirurgiska ingrepp".
2005-08-11
-
-
0200886-0
2005-05-18
-
-
A61B19/08 , A61L24/04 , A61L15/58
Parametrar; Bestämda uppgifter; Stöd i beskrivningen; Beskrivningens tydlighet
Adhesiv; Uppdukningsprodukt; Vidhäftningskraft
8 § patentlagen (1967:837)
patent
avslag
intressant
sökande
Mölnlycke Health Care AB
Albihs Stockholm AB
-
-
-
-
Uppfinningen avser en för kirurgiska ingrepp avsedd uppdukningsprodukt med adhesiv kant, där adhesivets vidhäftningskraft mot hud är större än ett angivet värde och dess vidhäftningskraft mot stål är mindre än ett angivet värde, alternativt med en vidhäftningskraft mot sig själv mindre än ett angivet värde. - Patentsökt produkt är endast karakteriserad av parametrar och definierad endast medelst det resultat som ska uppnås. I 8 § PL finns dels villkoret om bestämda uppgifter om det sökta skyddet, innebärande även underbyggnad i beskrivning för vidsträckt omfång, dels villkoret om beskrivningens tydlighet för uppfinningens utövande av en fackman, innebärande över HELA det begärda omfånget. Härmed är 8 § PL inte uppfylld. Frågan om nyhet och uppfinningshöjd prövas därmed inte.
-
DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDEN

Sökanden yrkar ändring av Patentverkets avslagsbeslut och vidhåller ansökningen, i första hand med de ursprungligen ingivna patentkraven 1 - 12 av den 22 mars 2002 och i andra hand med de ursprungligen ingivna patentkraven 1 - 7, av vilka en ny utskrift har ingivits den 5 januari 2006.

BAKGRUND

Uppdukningsprodukter med adhesiv kant brukar anordnas runt ett operationsområde för att säkerställa en barriär mellan operationsområdet och den del av patientens kropp, som ligger utanför området. Denna barriär ska dels hindra bakterier från patientens kropp att förorena operationsområdet och dels hindra att blod och bakterier från operationsområdet hamnar utanför operationsområdet. Den kant hos en uppdukningsprodukt, som sträcker sig angränsande till operationsområdet, måste således vidhäfta tätt mot huden och styrkan i det adhesiva förbandet måste vara så stor att uppdukningsprodukten sitter säkert kvar under de belastningar som den utsätts för under en operation.

Uppdukningsprodukter kan bestå av enskilda operationslakan försedda med operationsöppningar eller av set av uppdukningsprodukter som kan användas för olika typer av operationer. Den adhesiva kanten hos lakanen är lång och det är svårt att applicera sådana lakan utan att den adhesiva kanten fastnar på metalldelar på operationsbordet eller viks och fäster till sig själv. Vid vissa tillfällen klistras den adhesiva kanten mot metallställningar och dylikt för att draperingen ska passa till en viss operation. Draperingen kan sedan behöva justeras för uppnående av optimal placering av operationsområdet. Vidhäftningskraften hos de adhesiv, som idag används på uppdukningsprodukter, kan vara för stor mot ytor som den adhesiva kanten hos uppdukningsprodukten inte är avsedd att fästas till. En alltför hög vidhäftning mot t.ex. metalldelar kan medföra att adhesivet lossnar från uppdukningsprodukten eller att denna går sönder vid borttagande och därmed måste kasseras.

Syftet med uppfinningen är att åstadkomma en uppdukningsprodukt med adhesiv kant, som vidhäftar på ett säkert sätt till hud men har så liten vidhäftningskraft mot andra ytor i en operationssal att den adhesiva kanten lätt kan lösgöras från sådana ytor.

Enligt beskrivningen avser uppfinningen en uppdukningsprodukt, vilken på sin undersida är belagd med adhesiv utefter åtminstone en kant därav, vilken beläggning sträcker sig helt eller delvis längs med kanten. Produkten är kännetecknad av att adhesivets vidhäftningskraft mot hud är större än 0,5 N/25mm och att adhesivets vidhäftningskraft mot stål, uppmätt enligt ASTM D 3330 M-99, är mindre än 4,0 N/25mm.

Uppfinningen avser även en uppdukningsprodukt, som på sin undersida är belagd med adhesiv utefter åtminstone en kant därav, vilken beläggning sträcker sig helt eller delvis längs med kanten. Denna produkt kännetecknas av att adhesivets vidhäftningskraft mot hud är större an 0,5 N/25mm, och att adhesivets vidhäftningskraft mot sig själv, uppmätt enligt ASTM D 3330 M-99, är mindre än 10 N/25 mm.

Patentkraven enligt förstahandsyrkandet innefattar fyra självständiga patentkrav, varav två avser uppdukningsprodukt och två avser remsa för att fästa uppdukningsprodukt, samt dessutom åtta osjälvständiga krav. Patentkraven enligt andrahandsyrkandet innefattar de båda förstnämnda av de ovan angivna självständiga kraven samt fem av de osjälvständiga kraven.

Patentkravet 1 enligt båda yrkandena har följande lydelse:

Uppdukningsprodukt (1-4) för kirurgiska ingrepp, som på sin undersida är belagt med adhesiv utefter åtminstone en kant (5 resp. 6,7,8) därav, vilken beläggning (12) sträcker sig helt eller delvis längs med kanten,

k ä n n e t e c k n a d av att adhesivets vidhäftningskraft mot hud är större än 0.5 N/25mm, företrädesvis större än 1.0 N/25mm och mer företrädesvis större än 1.2 N/25mm, och att adhesivets vidhäftningskraft mot stål, uppmätt enligt ASTM D 3330 M-99, är mindre än 4.0 N/25mm, företrädesvis mindre än 3.5 N/25mm, mer företrädesvis mindre än 2.5 N/mm.

Patentkravet 2 enligt båda yrkandena är likalydande och har likalydande ingress som patentkravet 1. Den kännetecknande delen av kravet 2 har följande lydelse, där det första särdraget är likalydande med det i patentkravet 1:

k ä n n e t e c k n a d av att adhesivets vidhäftningskraft mot hud är större än 0.5 N/25mm, företrädesvis större än 1.0 N/25mm och mer företrädesvis större än 1.2 N/25mm, och att adhesivets vidhäftningskraft mot sig självt, uppmätt enligt ASTM D 3330 M-99, är mindre än 10 N/25 mm, företrädesvis mindre än 8 N/25mm, mer företrädesvis mindre än 6 N/25mm och mest företrädesvis mindre än 5 N/25mm.

Patentkraven 8 och 9 enligt förstahandsyrkandet avser en remsa för att fästa åtminstone en del av en kant av en uppdukningsprodukt till huden hos en patient, vilken remsa på sin undersida är belagd med ett adhesiv, varvid den kännetecknande delen i kravet 8 överensstämmer med den i kravet 1 och den kännetecknande delen i kravet 9 överensstämmer med den i kravet 2.

Känd teknik

Patentverket har i sitt beslut hänvisat till följande skrifter:

D1 : DE 19628268 A1

D2 : SE 510 907 C2

I D1 (anförd mot patentkraven 1 och 2 i båda yrkandena) beskrivs en operationsduk av hudvänligt textilmaterial med en självhäftande adhesivbelagd kant, avsedd att kunna fästas till olika underlag, såsom till en patients hud eller till glas, stål eller gummi. Duken kan avlägsnas utan att rester avskiljs. Vid avlägsnandet från hud undviks skador på Stratum Corneum.

I D2 (anförd mot andrahandsyrkandets patentkrav 8 och 9) beskrivs ett sårförband eller en fixeringstejp för hud bestående av ett bärarmaterial belagt med en klibbig elastomer, för vilken diskuteras vidhäftningskraft, undvikande av skador på Stratum Corneum och återapplicering utan nämnvärd reducering av vidhäftning.

Det överklagade beslutet

Patentverket har avslagit ansökningen med motiveringen att uppfinningen saknar nyhet. Patentverket har även angett ytterligare avslagsgrunder enligt 8 § patentlagen, nämligen bristande bestämd uppgift om vad som söks skyddat samt bristande tydlighet hos beskrivningen varigenom en fackman med ledning därav inte kan utöva uppfinningen.

Sökandens utveckling av talan

Sökanden anför i sammanfattning följande:

Gentemot angivna grunder i Patentverkets avslagsbeslut anföres att enligt vår uppfattning är uppfinningen ny, patentkraven är tydliga och beskrivningen möjliggör för en fackman att utöva uppfinningen.

Mot kraven 1-5 och 7 har skriften D1 anförts, vilken visar en operationsduk med ett adhesiv. Möjlighet för fukttransport genom duken inom området för adhesivet uppnås genom att detta är anbragt diskontinuerligt och därmed lämnar kanten hos den fuktgenomsläppliga duken fri från adhesiv. Trots diskontinuerlig adhesivbeläggning uppvisar beläggningen hög vidhäftning mot stål, vilket tyder på att adhesivet är av den icke önskvärda typ, som fäster hårt mot huden.

I D1 anges ett värde för vidhäftning mot stål, som är uppmätt med en annan metod än den som anges i patentkravet 1. Det uppmätta värdet är väsentligt högre än det maximivärde, som anges i krav 1, och det finns ingen anledning att anta att den i D1 använda metoden, som ju liksom ASTM D 3330 M-99 mäter dragstyrkan under 180° avdragningsvinkel, skulle ge väsentligt andra värden på dragstyrkan. Det i patentkravet använda är således nytt.

Något värde på vidhäftningskraft mot sig självt för adhesivet enligt D1 är inte angivet. D1 syftar till ett adhesiv, som fäster bra mot alla material och därmed även mot sig självt. Av denna anledning talar allt för att vidhäftningen mot sig självt är klart större hos ett adhesiv enligt D1 än den vidhäftningskraft som anges i kravet 2. Även detta krav måste anses vara nytt gentemot innehållet i D1.

I D1 anges att det använda adhesivet kan avdragas väsentligen utan att limrester kvarstår på huden. Detta innebär att det kända adhesivets inre kohesion är större än vidhäftningskraften mot hud och säger ingenting om eventuella skador på huden. Allt talar för att adhesivet i D1 är av en typ som fäster hårt mot huden och därmed tar med sig delar av Stratum Corneum vid avlägsnande därifrån. Även det i patentkravet 3 angivna är således nytt.

Mot kraven 8-12 anförs skriften D2, som visar ett sårförband eller en fixeringstejp med ett adhesiv. I D2 anges ingenting om vidhäftning mot stål eller mot sig självt hos det kända adhesivet. Kraven 8 och 9 avser en helt ny användning av det kommersiella adhesivet, vilket ställer andra krav på adhesivet än vid den enligt D2 kända användningen i sårförband och fixeringstejp. Vid sådan användning kan man utgå från att komponentblandningen är gjord så att tejpen fäster väl mot både hud och stål, eftersom sådan tejp används för att fixera sårförband mot hud och medicinsk utrustning mot ståldetaljer, exempelvis operationsbord. Det i patentkraven 8-12 angivna är således nytt gentemot D1.

Vi har svårt att förstå Patentverkets anmärkningar mot bestämd uppgift i kraven och tydlighet i beskrivningen. Det problem uppfinningen löser anges tydligt i beskrivningen och lösningen på detta problem är tydligt angivna i patentkraven. Uppdukningsprodukter belagda med kantadhesiv, som har en vidhäftningskraft mot hud större än 0,5 N/25mm och en vidhäftningskraft mot stål mindre än 4,0 N/25mm löser de problem avseende borttagbarhet från metalldelar i en operationssal som ligger till grund för uppfinningen. Uppdukningsprodukter belagda med kantadhesiv, som har en vidhäftningskraft mot hud större än 0,5N/25mm och en vidhäftningskraft mot sig själv mindre än 10 N/25mm löser problem med utvikning av oönskade veck hos den adhesiva kanten på en uppdukningsprodukt. Adhesiv med nämnda egenskaper utgör således lösningen på nämnda problem.

Patentkraven täcker alla adhesiv som har dessa egenskaper, men patentkravets omfång har inget med bestämd uppgift att göra. Om Patentverket anser att skyddsomfånget hos patentkravet 1 är för stort innebär detta inte att kravet därmed är otydligt. Snarare utgör dylikt resonemang en bekräftelse på kravets tydlighet, dvs att kravet bestämt anger vad som söks skyddat.

Anmärkningen mot att beskrivningen inte är så tydlig att en fackman kan utöva uppfinningen, som framfördes för första gången i avslagsbeslutet, är svårförståelig. Eftersom vi inte förstår och inte fått någon konkret anvisning om varför en fackman inte kan utöva uppfinningen kan vi inte bemöta detta påstående med annat än att vi anser att en fackman utan svårighet kan utöva uppfinningen mot bakgrund av beskrivningen.

DOMSKÄL

Villkoret om bestämda uppgifter i 8 § patentlagen

Uppfinningen avses åstadkomma en för kirurgiska ingrepp avsedd uppdukningsprodukt med adhesiv kant, vars vidhäftning mot hud är så stark att den sitter säkert och vars vidhäftning mot metall är så svag att den lätt kan lösgöras. Enligt patentkravet 1 kännetecknas en sådan uppdukningsprodukt dels av att vidhäftningskraften mot hud är större än ett angivet värde, dels av att vidhäftningskraften mot stål är mindre än ett angivet värde.

Dessutom avses uppfinningen åstadkomma en uppdukningsprodukt som har säker vidhäftning mot hud men låg vidhäftning mot sig själv. Enligt patentkravet 2 kännetecknas en sådan uppdukningsprodukt dels av en angiven lägsta vidhäftningskraft mot hud på samma sätt som i patentkravet 1, dels av en angiven högsta vidhäftningskraft mot sig själv.

Att definiera en uppfinning på sådant sätt som anges ovan innebär att en patentsökt produkt kännetecknas av de egenskaper som produkten ska uppvisa. Härmed anges ett önskemål om lösandet av ett angivet problem men inte någon definiering av en patentsökt produkt medelst konkreta särdrag.

De självständiga patentkraven definierar ett vidsträckt skyddsomfång för en uppdukningsprodukt försedd med adhesiv, helt oberoende av hur detta adhesiv strukturellt eller kemiskt är uppbyggt. Patentkraven innefattar alla produkter, vars adhesiv har de önskade egenskaperna. Därmed definierar patentkraven uppfinningen med det resultat som ska uppnås, varför patentkraven inte kan bedömas ange något utöver det problem som uppfinningen ska lösa.

Vad gäller tydligheten och fullständigheten hos beskrivningen av en uppfinning hänvisas till beslutet T 409/91 från EPO:s Board of Appeal. Häri framhålls att det skydd som tilldelas en patentsökt uppfinning ska motsvara det bidrag till känd teknik som uppfinningen utgör, se T 409/91, Reasons for the Decision, punkt 3.3:

”Furthermore, Art. 84 EPC also requires that the claims must be supported by the description, in other words it is the definition of the invention in the claims that needs support. In the Boards´s judgment this requirement reflects the general legal principle that the extent of the patent monopoly, as defined by the claims, should correspond to the technical contribution to the art in order for it to be supported, or justified (see T 133/85). This means that the definitions in the claims should essentially correspond to the scope of the invention as disclosed in the description. In other words, as was stated in Decision T 26/81, point 4 of the reasons, the claims should not extend to subject-matter which, after reading the description, would still not be at the disposal of the person skilled in the art.”

Enligt Art. 84 EPC föreskrivs således att kraven måste ha stöd i beskrivningen, vilket innebär att underlag måste finnas för uppfinningen sådan den definieras i kraven. Detta belyser den allmänt etablerade principen att omfånget av ett patentskydd, sådant det definieras av patentkraven, ska motsvara uppfinningens tekniska bidrag till känd teknik för att ett skydd ska anses berättigat. Angivna definitioner i patentkraven ska därför i allt väsentligt motsvara den omfattning av uppfinningen som anges i beskrivningen.

Ett patentkrav anger vanligen generaliseringar av ett eller flera utföringsexempel i beskrivningen, varvid graden av tillåten generalisering får avgöras med hänsyn till teknikens ståndpunkt samt till det experimentella underlaget. I föreliggande beskrivning, som utgör underlag till det vidsträckta skyddsomfånget enligt patentkraven, anges ett enda exempel på ett lämpligt adhesiv enligt uppfinningen. Om en patentsökande ska få en ensamrätt som motsvarar utförd uppfinnarinsats så måste det sökta skyddsomfånget vara tydligt angivet och tydligt beskrivet för utövande samt stå i rimlig proportion till bidraget till den kända tekniken. Patentkraven l och 2 resp. 8 och 9 innefattande parametervärden som enda kännetecknande särdrag får anses gå utöver utförd uppfinnarinsats och kan inte anses stå i rimlig proportion till uppfinningens bidrag till den kända tekniken.

Av föreliggande beskrivning framgår att produkter innefattande ett silikonadhesiv, elastomer Silgel 612 från Wacker Chemie GmbH, Tyskland, uppfyller patentkravens villkor om låg vidhäftning mot stål samt låg vidhäftning mot sig självt. Det sökta vidsträckta skyddet kan med endast detta underlag inte anses motsvara uppfinningens bidrag till tekniken.

Mot denna bakgrund anger patentkraven ett icke väldefinierat samt orimligt vidsträckt skyddsomfång och kan inte anses innebära bestämda uppgifter, enligt 8 § patentlagen, om vad som söks skyddat.

Beskrivningens tydlighet för utövande av uppfinningen

En förutsättning för att patent ska kunna beviljas är att uppfinningen har beskrivits så tydligt i ansökningen att en fackman med ledning därav kan utöva uppfinningen. Av beskrivningen ska uttryckligen framgå hur uppfinningen ska utövas, eller ska metoder för utövande anges som är rutinmässiga för fackmannen. Om det däremot krävs ytterligare arbete av fackmannen för utövandet kan nämnda förutsättning komma att anses inte vara uppfylld. Beskrivningen måste dessutom göra det möjligt att utöva uppfinningen inom hela det område som patentkraven omfattar. Hinder att meddela patent föreligger om patentkravet inte är tillräckligt underbyggt i beskrivningen, i synnerhet beträffande patentkrav med ett vidsträckt skyddsomfång.

Enligt T 409/91, punkt 3.5 har dels villkoret om bestämd uppgift om vad som söks skyddat och stödet för detta i beskrivningen enligt Artikel 84 och dels villkoret om beskrivningens tydlighet för uppfinningens utövande enligt Artikel 83 samma syfte, nämligen att säkerställa att monopolet genom patent ska vara berättigat genom det faktiska bidraget till tekniken.

Såsom anges ovan måste ett begärt skydd motsvara en utförd uppfinnarinsats och därmed vara tydligt angivet och tydligt beskrivet för utövande. Patentkraven l och 2 resp. 8 och 9 får genom utformningen med flera parametervärden som enda kännetecknande särdrag ett skyddsomfång som får anses gå utöver utförd uppfinnarinsats och som inte kan anses stå i rimlig proportion till uppfinningens bidrag till den kända tekniken.

Vid patentkrav innehållande funktionella bestämningar såsom parametrar måste den i beskrivningen angivna informationen möjliggöra för fackmannen att utan orimliga svårigheter uppnå det genom parametrarna fastställda resultatet inom hela det skyddsomfång som definieras av patentkravet, se T 409/91, punkt 3.5, sista stycket. Ur beskrivningen måste således fullständig och tydlig information kunna hämtas för att på ett tillförlitligt sätt kunna åstadkomma och verifiera produkter inom hela det område som täcks av patentkravet. De i patentkraven 1 och 2 resp. 8 och 9 angivna uppfunna produkterna, som är karakteriserade av flera olika parameteruppgifter och har ett vidsträckt omfång, kan inte anses vara så tydligt beskrivna att en fackman utan orimliga svårigheter kan utöva uppfinningen inom hela skyddsomfånget med ledning av beskrivningen. Sålunda får fackmannen i beskrivningen utöver hänvisningen till Silgel 612 inga anvisningar om hur han ska välja bland alla tänkbara adhesiv för att uppnå den angivna minsta vidhäftningskraften mot hud och den angivna högsta vidhäftningskraften mot stål, och är därigenom hänvisad till ett omfattande experimenterande. En ”trial and error”-undersökning av sådant omfång går långt utöver vad som kan förväntas av fackmannen

Därutöver kan de mätmetoder, som anges i beskrivningen för de kännetecknande parametrarna, inte anses vara rutinmässiga för fackmannen. Då adhesivets vidhäftningsförmåga mot hud varierar beroende på olika egenskaper hos olika personers hud och angivna mätmetoder innefattar användning av minst tio testpersoner vid varje mätning, kan dessa metoder inte jämställas med rutinmässiga fysikaliska eller kemiska mätmetoder. Detta medför att en fackman, som vill utöva uppfinningen, inte utan en orimlig börda kan komma fram till produkter enligt uppfinningen eller avgöra om en använd produkt faller inom patentkravens vidsträckta skyddsomfång.

I föreliggande fall leder tillämpning av villkoret om beskrivningens tydlighet enligt 8 § patentlagen till samma slutsats som tillämpning av villkoret om bestämda uppgifter enligt samma paragraf, nämligen att angivna definitioner i patentkravet ska motsvara den omfattning av uppfinningen som anges i beskrivningen.

Sammanfattande bedömning

Vid en sammanfattande bedömning finner Patentbesvärsrätten att de uppfinningar, som definieras i patentkraven enligt de båda yrkandena, inte uppfyller de i 8 § patentlagen uppställda villkoren. Överklagandet kan därför inte bifallas. Med denna utgång går Patentbesvärsrätten inte in på frågorna om nyhet och uppfinningshöjd.

Rune Näsman Gunilla Sandell Håkan Sandh

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

LC
Visa mer Visa mindre