Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 05-396

Beslutsdatum: 2008-07-11

Lagakraft: 2008-09-12

Målet gäller: Patent på "Strålningsabsorbent".

Ink datum: 2005-10-27

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 0001565-1

PRV beslutsdag: 2005-09-16

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: H01Q17/00

Juridiska sökord: Nyhet; Uppfinningshöjd; Teknisk effekt

Tekniska sökord: Dielektriskt skikt; Resistivt skikt; Salisburyabsorbent; Jaumannabsorbent

Lagrum: 1 och 2 §§ patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: bifall

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: ÅB

Ombud: -

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Totalförsvarets forskningsinstitut

Ombud: Försvarets Materielverk, Patentenheten

Fler Motparter: -

Referat: En strålningsabsorbent ansågs ha nyhet teknisk effekt och uppfinningshöjd. Strålningsabsorbenten innefattar tre skikt, två dielektriska och ett mellanliggande resistivt skikt, med speciella egenskaper.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten lämnar överklagandet utan bifall till följd varav patentet upprätthålls med oförändrade patentkrav.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLDA YRKANDEN

Försvarets forskningsanstalt (efter sammanslagning och namnändring Totalförsvarets forskningsinstitut) ansökte den 28 april 2000 om patent på en uppfinning benämnd ”Strålningsabsorbent”. Patent meddelades den 7 januari 2004.

I den till ifrågavarande patent hörande beskrivningen anges följande om uppfinningens bakgrund och syfte.

Föreliggande uppfinning avser en strålningsabsorbent, speciellt en integrerad strålningsabsorbent. Absorbenter för VHF-, UHF- och mikrovågs- samt millimetervågsområdet används för att reducera ett objekts retroreflexer när det belyses av belysande strålning. I radarsammanhang talar man om föremåls radarmålarea, vilket är ett föremåls synbarliga utsträckning när det belyses av en radar som är satellit-, flyg-, sjö- eller markburen. Radarmålarean önskar man ofta minska. Absorbenter används även inomhus i mätrum eller på annan plats där oönskad elektromagnetisk strålning skall reduceras.

Absorbenter kan vara antingen av resonant typ eller av icke-resonant typ. Kända resonanta absorbenter, däribland s.k. enfolieskiktsabsorbenter till vilka föreliggande absorbent hör, har normalt en god strålningsabsorberande förmåga för strålning inom ett visst smalt frekvensområde. Det är emellertid en stor fördel om en strålningsabsorbent kan verka inom ett stort frekvensområde som bör kunna lätt beräknas och anpassas efter aktuell tillämpning och de där aktuella önskemålen.

I många tillämpningar, däribland militära, är det dessutom av största vikt att använda absorbenter är stöt-, väder- och miljötåliga. Det är dessutom en fördel om de kan integreras i ett objekts struktur och medverka till dess lastbärande förmåga. Ytterligare önskvärda egenskaper är låg vikt, lågt pris samt möjlighet att utan komplicerad specialteknik kunna tillverkas av tillverkaren av det föremål, vars yta skall beläggas. På redan tillverkade objekt bör de kunna appliceras i efterhand, vilket normalt kräver att absorbentens vikt är låg.

Föreliggande uppfinning löser de uppställda problemen och ger en integrerad strålningsabsorbent med ett brett arbetsfrekvensområde genom att vara utförd på det sätt som framgår av det efterföljande självständiga patentkravet. ---

Genom att modifiera en s.k. enfolieskiktsabsorbent, dvs. en folie med ett resistivt skikt mellan två dielektrikum, och ge ingående skikt speciella, nya värden på dielektricitetskonstanter, resistiviteter och tjocklekar, har det visat sig möjligt att skapa en ny absorbent som har helt nya absorberande egenskaper jämfört med kända absorbenter. Trots ett länge känt behov av dessa egenskaper har först föreliggande uppfinning löst problemet.

ÅB gjorde invändning mot det meddelade patentet och hävdade att uppfinningen saknade såväl nyhet som uppfinningshöjd i förhållande till känd teknik samt anförde till stöd för detta följande dokument.

D1 Åke Bergquist: FOA-rapport C 30405-E4, Okt. 1985; ”Absorbenter med tunna magnetiska och dielektriska förlustskikt”.

D2 Åke Bergquist: “Proceedings of the Second International Conference on Electromagnetics in Aerospace Applications” , Turin Sept. 1991.

D3 SE 8901113-4 ”En för mikrovågsstrålning selektivt reflekterande beläggning för metallytor”.

D4 SE 9100375-6 ”Sätt att minska ett föremåls radarmålyta och en absorbent av elektromagnetisk strålning”.

D5 SE 9100376-4 ”Sätt att minska ett föremåls radarmålyta och absorbent för elektromagnetisk strålning”.

D6 Ben A. Munk: ”Frequency Selektive Surfaces” John Wiley & Sons Inc. År 2000. Sid. 315-319.

D7-D9 Tre hemligstämplade FOA-rapporter, AH459, CH30116-E4 och C30513-3.2

Patentverket, som i överklagade beslutet fann att uppfinningen enligt de beviljade patentkraven uppvisade nyhet och uppfinningshöjd, avslog invändningen.

Yrkanden m.m.

Invändaren har i Patentbesvärsrätten vidhållit sitt yrkande att patentet skall upphävas.

Patenthavaren har bestritt ändring och yrkat att patentet upprätthålls med oförändrade patentkrav.

Den närmare utformningen av uppfinningen framgår av det självständiga patentkravet 1, som har följande lydelse.

Strålningsabsorbent som är placerad på den bestrålade sidan av en ledande yta (L) vars ytresistans < 0,1 Ω/kvadrat, vilken strålningsabsorbent innefattar tre skikt, från nämnda ledande yta utåt bestående av ett första dielektrikum (B1), ett resistivt skikt (C1) och ett andra dielektrikum (B2), kännetecknad av att för det resistiva skiktet är ytresistansen 225 Ω/kvadrat ±25% och skiktets tjocklek utan en eventuell bärare < 0,2 mm, att för de båda dielektriska skikten är dielektricitetskonstanten = 2 ± 25%, att tjocklekarna för de båda dielektriska skikten är av samma storleksordning och att den totala tjockleken dA för strålningsabsorbenten, med alla ingående skikt, väljs enligt formeln dA= , för att ge en absorptionstopp vid en önskad våglängd uttryckt i meter.

Grunder m.m.

Invändaren har som grund för sitt yrkande hållit fast vid att den i patentkraven angivna uppfinningen saknar såväl nyhet som uppfinningshöjd. Invändaren har vidare i Patentbesvärsrätten åberopat ytterligare fyra dokument, D10-D13.

D10 Ridenour: ”Radar System Engineering”, MIT Radiation Laboratory Series,1947, sid. 72.

D11 Ruck, m. fl.: “Radar Cross Section Handbook” Plenum Press, 1970.

D12 Skolnik: ”Radar Handbook” Mc Graw Hill 2.uppl. 1990.

D13 Knott, m. fl.: “Radar Cross Section” Artech House 2. uppl. 1993, sid.322.

Som grund för sitt yrkande har patenthavaren hållit fast vid att uppfinningen definierad i patentkraven uppvisar nyhet och uppfinningshöjd.

Utveckling av talan

Invändaren har till utveckling av sin talan inledningsvis refererat till s.k. Salisbury- och Jaumannabsorbenter. Dessa absorbenter, som är kända sedan länge, innefattar ett resp. två eller flera resistiva skikt. Vidare har invändaren hänvisat till en av honom under 1950-talet utvecklad absorbent benämnd enfolieskikt. Denna är uppbyggd av tre dielektriska och ett resistvt skikt. Den närmare utformningen av en sådan absorbent framgår av dokumentet D1.

Invändaren har vidare ingående redogjort för de teorier som ligger till grund för funktionen hos de aktuella absorbenterna samt beräknat reflexionsdiagram dels för absorbenter enligt uppfinningen dels för absorbenter med parametrar som enligt invändaren skulle ge upphov till avsevärt bättre absorptionsegenskaper jämfört med uppfinningen.

Invändaren har vidare anfört bl.a. följande.

Jag har alltid uppfattat patentering som ett institut avsett att skydda upphovsmannarätten till en upptäckt och tillämpning av en oväntad effekt, eller något arrangemang som förbättrar verkan hos en i och för sig tidigare känd tillämpning. Patentskyddet har eller kan ha, en ekonomisk innebörd, men utgör samtidigt en form av kvalitetsgaranti för det patenterade objektet. Jag tror att detta är en allmänt accepterad uppfattning. ---

Den grundläggande teorin för absorbenter är känd sedan decennier tillbaka, vilket innebär att man kunnat dimensionera sådana med önskade egenskaper beträffande arbetsfrekvenser, bandbredd och absorptionsförmåga. Den enda begränsningen har varit att lämpliga material (plaster, resistansfolier etc.) inte funnits att tillgå. Vartefter denna brist rättats till har emellertid kommersiellt producerade absorbenter börjat marknadsföras, med egenskaper som överträffar vad som redovisats rörande den aktuella uppfinningen. (Omfattande studier av området genomfördes under planeringsskedet för JAS; exempel kan anges). Uppfinningen kan under inga förhållanden betraktas som ny.

Beträffande uppfinningshöjden kan sägas, att uppfinnarens närmast obefintliga teoretiska kunskaper medfört att hans dimensionering inte leder till några optimala resultat, och i vissa fall är rent vilseledande. Det är följaktligen inte särskilt märkligt att den inte är närliggande för en fackman – om så vore fallet skulle det vara diskvalificerande. Av detta skäl måste uppfinningshöjden bestridas, helst som överlägsna prestanda kunnat predikteras redan vid vissa originalversioner av enfolieskikt. (Exempel kan om behov föreligger redovisas).

I ett ingivet diagram redovisas mätresultat för två absorbenter, avsedda att påvisa praktiskt erhållna resultat. Här får man ytterligare påvisat bristande teknisk-vetenskaplig kompetens. I en mätsituation av denna typ talar man inte om horisontell eller vertikal polarisation, utan om parallell eller ortogonal polarisation (relativt strålningens infallsplan). Växling mellan dessa tillstånd görs genom ändring av antennerna. Att vrida provpanelen i horisontalplanet ändrar inte polarisationstillståndet.

Det enda som kan utläsas ur diagrammen är att panelerna, särskilt den ena, uppvisar anisotropi, en högst beklaglig egenskap, som direkt kan härledas till olämpligt materialval. Ett självklart krav på en acceptabel absorbent är frånvaro av anisotropi. (För att fullständigt analysera sådan måste för övrigt mätning utföras med många vinkelsteg.)- - -

Patentkraven 1 och 2 liksom patentskriften i sin helhet kan inte tas till intäkt för att sökanden gjort troligt att uppfinningen har några ”helt nya absorptionsegenskaper inom ett brett frekvensintervall”. Inga som helst bevis, vare sig teoretiska eller experimentella har företetts. I stället avslöjas ”uppfinningens” karaktär: Det rör sig om en okvalificerad gissning. Detta framgår med full evidens av de genomräknade fallen. I motsats härtill innehåller mina referenser såväl teoretiskt underlag som verifikation.

- - - De absorbenter som beskrivs i patentkrav 1 och 2 är rena varianter av enkla s. k. Jaumannskikt. Varken vad gäller valet av specifika material eller kombinationer av dessa har några verksamma nyheter presenterats. Då dessutom felaktiga dimensioneringsformler angivits i patentkraven har följden blivit att de absorbenter som dimensionerats enligt patentanspråken hamnar i fel frekvensområde och följaktligen ej uppfyller ens relativt måttliga krav på elektriska prestanda. Jag citerar nu från patentlagen:

”Patent meddelas endast på uppfinning som är ny i förhållande till vad som blivit känt före dagen för patentansökningen och tillika väsentligen skiljer sig därifrån. Som känt anses allt som blivit allmänt tillgängligt, vare sig detta skett genom skrift, föredrag, utnyttjande eller på annat sätt.”

Av allt som ovan sagts framgår att de föreslagna absorbenterna ej uppfyller patentlagens krav.

Det är inte i första hand enfolieskiktet som inspirerat uppfinnaren att presentera sina s. k. ”uppfinningar” utan istället de sedan länge välbekanta Salisbury- och Jaumannabsorbenterna om än illa dimensionerade som jag förut visat. Av intresse är också att veta att jag aldrig lät patentsöka det enfolieskikt jag utvecklade 1958. Jag har alltså själv inga som helst egna ekonomiska intressen att försvara.

Sammanfattar vi nu de fakta som jag i dessa papper noterat finner man:

1: Att ”uppfinningen” inte utgör en i egentlig mening integrerad absorbent. Den är rent parasitisk.

2: En absorbent tillverkad enligt patentanspråk 1 eller 2 kommer inte att fungera på uppgivet sätt.

3: Absorbentens dimensionering är ”ny” endast i den mening att den är felaktig.

4: Korrekt dimensionering kan fås dels från referenslistan dels ur litteratur om Salisbury- och Jaumannskikten.

5: Absorbenter med avsevärt större frekvenstäckning och liknande uppbyggnad är kända (t. ex. enfolieskikt).

Med stöd av den utvecklade argumentationen ovan vidhåller jag att patentet upphävs på följande grunder:

1: Nyhetsvärdet är obefintligt. De angivna materialegenskaperna och skikttjocklekarna är uppenbarligen felaktigt eller godtyckligt valda.

2: Patentanspråk 1 och 2 innehåller vilseledande (felaktiga) uppgifter som leder till att förväntade förbättrade absorptionsegenskaper inte kan erhållas – någon uppfinningshöjd kan omöjligen hävdas.

3: Patentkraven 3-8 är beroende av föregående krav och drabbas följaktligen av samma invändningar.

Patenthavaren har till utveckling av sin talan anfört bl.a. följande.

Det nya i föreliggande patent anges vara att man genom ett speciellt val av dielektricitetskonstant, resistivitet och skikttjocklekar i praktisk tillämpning lyckats skapa en absorbent med helt nya, och förbättrade, absorberande egenskaper. Det speciella valet av värdena på de ingående storheterna har inte visats vara känt, vare sig vid behandlingen i Patent- och registreringsverket (PRV) eller genom invändningen. Uppfinningen enligt patentkraven är således ny.

När det gäller uppfinningshöjd kan nu påpekas – utöver den prövning PRV redan gjort – att invändaren, som absolut är en fackman inom området, helt tar avstånd från de aktuella värdena med pejorativa omdömen om att de skulle leda till olämpliga egenskaper. Det är därigenom tydligt visat att den aktuella noggrant definierade kombinationen av värden inte är närliggande för en fackman, varför uppfinningshöjden är visad i praktiken. ---

Beträffande det i patenträttslig doktrin använda begreppet uppfinningshöjd har klaganden inte en riktig uppfattning. Han tycks utgå från den vanliga felsynen bland dem som inte är sakkunniga på patentområdet, att patent utdelas för något i tekniskt avseende speciellt bra, inte för något som är nytt, ej närliggande för fackmannen och som har teknisk effekt (även om lösningen eventuellt skulle vara sämre än tidigare kända lösningar). - - -

Invändarens negativa omdömen om uppfinningen skulle kunna tolkas som ett påstående om bristande teknisk effekt i patentlagens mening, även om detta inte utsägs tydligt. Vi väljer ändock att nu inge ett diagram över en faktisk uppmätning av absorptionen som funktion av frekvensen för två absorbenter enligt uppfinningen. Absorptionsnivåerna är uppmätta i en mätjigg som är vedertagen för denna typ av mikrovågsmätningar och där mätavståndet är ca 2 meter. Mätningar har också utförts på betydligt längre avstånd vilka verifierar mätresultaten. - - -

Då sålunda det godkända självständiga patentkravet alls inte försöker patentera principen för enfolieskiktsabsorbenter, utan i stället noga definierar en speciell – ny, okänd och inte närliggande – kombination av värden på dielektricitetskonstanten, resistiviteten och skikttjocklekar för en enfolieskiktsabsorbent, som medför att absorbenten får helt nya absorbtionsegenskaper över ett brett frekvensintervall, måste patentet upprätthållas i meddelat skick.

DOMSKÄL

Den aktuella uppfinningen hänför sig till en strålningsabsorbent avsedd att reducera reflexionen från objekt som belyses med elektromagnetisk strålning. Absorbenten, som är anbragt på objektets metallyta, utgörs av en skiktstruktur bestående av dielektriska och resistiva skikt. Invändaren har visat att denna typ av absorbenter är kända sedan lång tid tillbaka och har utförligt redovisat den teoretiska bakgrunden för deras funktion.

Bland de dokument som invändaren åberopat får D1 anses ange den teknik som kommer uppfinningen närmast, en uppfattning som för övrigt delas av invändaren själv. I dokumentet (avsnitt 4, s.11) beskrivs ett s. k. enfolieskikt applicerat på en metallyta. Enfolieskiktet innefattar tre dielektriska skikt med dielektricitetskonstanterna , och räknat från metallytan och utåt. Ett resistivt skikt med ytresistansen Zyt är applicerat mellan de båda dielektriska skikten närmast metallytan. I dokumentet anges följande värden på dielektricitetskonstanterna, ytimpedansen samt skikttjocklekarna.

Mellan det resistiva skiktet och metallen läggs ett lager av exempelvis ”honeycomb” (sv.bikaka) med 1 (fig 5) Vid mittfrekvensen är den elektriska tjockleken hos samtliga lager en kvarts våglängd. Rätt utformat får ett absorberande skikt av denna typ en totaltjocklek som är ungefär en kvarts våglängd vid den lägsta frekvens vid vilken det är effektivt. Dess frekvensband sträcker sig över ca 2 oktaver. Zyt är vanligen av storleksordningen 150 à 170 Ω. Passande värden för och är då av storleksordningen 3,8 à 4 resp. 1,7 à 1,9.

För att en uppfinning skall vara patenterbar krävs att den uppfyller de tre patenterbarhetsvillkoren nyhet, teknisk effekt och uppfinningshöjd. Vad först gäller nyheten framgår av det ovan anförda att de i patentkravet 1 angivna värdena på dielektricitetskonstanterna resp. ytresistansen inte överensstämmer med de i dokumentet D1 angivna. Inte heller i övriga av invändaren anförda dokument framgår den kombination av värden som anges i patentkravet 1. Följaktligen är nyhetsvillkoret uppfyllt för uppfinningen enligt detta patentkrav.

Det andra patenterbarhetsvillkoret gäller huruvida uppfinningen besitter teknisk effekt, dvs. om det tekniska problem som uppfinningen avser att lösa har lösts genom uppfinningen. Det räcker med att den tekniska effekten uppnås, kvalitén av den skall inte prövas. Patenterbarheten förutsätter följaktligen inte att uppfinningen utgör ett tekniskt framsteg, t.ex. att den löser ett visst tekniskt problem bättre än en tidigare känd lösning. I det nu aktuella fallet har patenthavaren genom ingivna mätresultat styrkt att uppfinningen ger upphov till absorption av elektromagnetisk strålning. Följaktligen besitter uppfinningen teknisk effekt.

Slutligen återstår frågan om uppfinningen uppvisar erforderlig uppfinningshöjd, dvs. att den inte kan anses vara närliggande för fackmannen. Varken D1 eller övriga av invändaren anförda dokument ger fackmannen något incitament till att välja den kombination av parametrar som anges i patentkravet 1. För övrigt har invändaren själv gjort gällande att ingen fackman skulle välja de i kravet angivna parametrarna med hänsyn till att de enligt hans mening ger en undermålig absorbent. Känd teknik leder därför fackmannen bort från uppfinningen. Mot denna bakgrund får den i patentkravet 1 angivna uppfinningen anses uppvisa erforderlig uppfinningshöjd.

Sammanfattningsvis uppfyller således uppfinningen enligt patentkravet 1 samtliga tre patenterbarhetsvillkor varför en patenterbar uppfinning föreligger. Då det inte i övrigt av utredningen framgår något som vid en samlad bedömning hindrar att patentet upprätthålls på grundval av de beviljade patentkraven skall överklagandet lämnas utan bifall och patentet upprätthållas i oförändrad lydelse.

Stefan Svahn Sten-Ove Henningsson Håkan Sandh

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

EE Visa mer Visa mindre