Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

P 88-035
1994-01-27
1994-03-27
En erosionsbeständig legering
1988-01-26
-
-
8007443-8
1987-11-25
-
-
-
-
Påsvetsningskomposition, titankarbid, halter-effekt
-
patent
avslag
intressant
sökande
Metallurgical Industries Inc
AB Stockholms patentbyrå
-
-
-
-
Påsvetsningskomposition med titankarbid i järnbaserad matris. Lägre halter TIC än i känd komposition gav sämre hårdhet och nötningshållfasthet.
-
YRKANDEN

I besvären vidhåller sökanden patentansökningen med nya patentkrav vilka inkom den 25 maj 1988.

Patentbesvärsrätten bifaller inte besvären.

SKÄL

Nötningsbeständiga, hårda påsvetsningskompositioner bestående av 25 till 70 viktprocent titankarbid och en järnbaserad metallmatris är tidigare kända genom den i avslagsbeslutet åberopade amerikanska patentskriften 3 819 364. Enligt förevarande krav 1 har halten titankarbid angivits till mellan 5 och 25 viktprocent. Någon överraskande teknisk effekt med halter inom detta intervall har inte visats utan i motsats härtill har visats att högre halter titankarbid - inom intervallet enligt den amerikanska patentskriften - vilka halter ursprungligen innefattades i föreliggande ansökan, ger övervägande bättre resultat, såväl vad gäller erosiv nötningsbeständighet som hårdhet, än de lägre halter till vilka föreliggande krav begränsats. Se de i tabeller sid. 5 och 6 i ansökans beskrivning redovisade testresultaten. Det får därför med hänsyn till vad som är känt genom nämnda skrift anses näraliggande för fackmannen att pröva om inte även lägre halter titankarbid kan ge viss effekt på nötningsbeständighet och hårdhet.

Utöver halten titankarbid har i krav 1 även karbidens och metallmatrisens partikelstorlek specificerats. Den övre gräns som givits för titankarbidens medelpartikelstorlek har varken visats eller angivits vara kritisk för legeringens erosionsbeständighet och hårdhet. Det intervall som angivits för metallmatrisens partikelstorlek får, såsom framgår av beskrivningen, främst vara att hänföra till viss, i kraven ej specificerad, påföringsmetod och inte - utöver vad som framstår som fackmannamässigt med hänsyn till metod - av särskild betydelse för erhållande av de angivna önskade egenskaperna hos legeringarna. Definitionen av partikelstorlekarna kan därför ej bidra till att motivera ett patentskydd.

Vid angivna förhållanden anger patentkravet 1 inte en patenterbar uppfinning enligt 2 § patentlagen.

Suzanne Depken Ann-Charlotte Widegren Göran Andersson

Referent

Enhälligt

IB

Visa mer Visa mindre