Domstols Målregister

Målet gäller: Patent på "Förfarande och anordning för kommunikation/kontroll vid access"

Ink datum: 2006-03-13

Reg datum: -

Överklagat: 2009-02-25

PRV:s nummer: 0401035-1

PRV beslutsdag: 2005-12-09

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: 1348-09

Beslut: Ej prövningstillstånd

Klass: H04M11/02

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Nummer-ID; porttelefon

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Anders Trell Trust

Ombud: -

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Ett förfarande för kommunikation/kontroll vid access ansågs inte skilja sig väsentligen från känd teknik. Förfarandet används vid fast eller mobilt telefonnät, Internet, LAN eller vid lokalväxel, som tillhandahåller "nummer-ID"-tjänst. En anordning som har anslutning till ett lås eller annat kontrollorgan har anslutning (ett abonnemang) till telefonnätet, för att en människa eller maskin, med behörighet att medgiva och styra access för låset eller kontrollorganet, ("B-svarare"), genom anordningen skall kunna verkställa öppning eller annan åtgärd för en besökare. Anordningen med telefonnätsanslutning kan ta emot samtal ---- OBS! ---- fortsättning

Referat fortsättning : samt nummer-ID och avkoda och behandla desamma. Då en besökare med egen telefon ringer upp B-svararen vilken kan svara i telefonen (fast eller mobil) kan denne med telefonen slå numret till anordningen vilken genom nämnda nummer-ID därvid kontrollerar B-svararens telefonnummer och efter fastställd behörighet verkställer önskad åtgärd.

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLT YRKANDE

Anders Trell Trust ansökte den 21 april 2004 om patent på en uppfinning avseende ”Förfarande och anordning för kommunikation/kontroll vid access”. Patentverket avslog ansökningen och fann i det överklagade beslutet att den i de självständiga patentkraven angivna uppfinningen inte var ny i förhållande till känd teknik med hänvisning till följande dokument.

D1, US 6 072 402 A

Under målets handläggning i patentverket har utöver D1 anförts följande två nyhetshänvisningar.

D2, WO 03/023722 A2 och

D3, WO 01/57806 A1.

Den föreliggande uppfinningen

I den till ifrågavarande patentansökning hörande beskrivningen anges följande om uppfinningens bakgrund och ändamål.

Föreliggande uppfinning avser ett förfarande och en anordning för kommunikation/kontroll vid access.

Kodlås, kortläsare, biometriska läsare etc. har alla en gemensam nackdel: de utestänger i mer eller mindre hög grad tillfälliga och inte ovälkomna spontana besökare/nyttjare (härefter "besökare"). Denna nackdel är speciellt uppenbar när besök avser en hyresgäst eller liknande i en låst fastighet. Därutöver undandrages härvid möjligheten för den sökta parten att utföra ett "slutligt" avgörande/autenticerande baserat på den från fall till fall ofta varierande situationen. För att, typiskt vid hyreshus, överkomma detta, så har så kallade porttelefoner, ofta i kombination med kodlås, tillkommit, vilka grovt kan indelas i två grupper: A – interkomsystem och B - "telefonentrésystem" (t.ex. SE 7308086-3).

A-gruppen har vanligtvis, speciellt vid större installationer, hög komplexitet samt hög kostnad för hårdvara/installation, men medför inga löpande kostnader så länge de fungerar på avsett sätt.

B-gruppen har trots enkelhet och låga initialkostnader en annan väsentlig nackdel, nämligen ständigt löpande kostnader, d.v.s. en fastighet med en sådan installation får förutom löpande abonnemangsavgift även betala för genomförda samtal, vilket dels blir kostsamt, dels även orättvist för hyresgäster med få besök om löpande kostnader fördelas jämt på hyresgästernas hyror.

Olika lösningar ägnade att minimera dessa problem har presenterats i t.ex. SE 9901299-9 och WO 99/44353, men vardera har sin egen lilla komplikation som nog kan komma till sin respektive rätt vid mer avancerade installationer/applikationer, men för ett vanligt hyreshus och andra mer vardagliga applikationer, kanske väl i överkant.

Föreliggande uppfinning har som ett syfte att påvisa en enkel, prisbillig och lättinstallerad porttelefonilösning, som ej drar höga löpande kostnader, men som dock har god säkerhet, full tal/datakommunikationsmöjlighet mellan besökare och hyresgäst e.dyl/maskin (exempelvis automat), härefter benämnda "B-svarare"; samt exklusiv möjlighet för enbart den uppringda parten att besvara samtalet och därpå efter eget val utföra kontrollfunktionen (t.ex. öppna entrén), d.v.s. alla väsentliga och karaktäristiska egenskaper hos porttelefoner etc, och som med fördel också kan kompletteras med speciellt kodlås, men även kort-/biometriläsare etc. (samt TV-kamera, någon direkt intercomlinje o.s.v.).

Yrkande

I Patentbesvärsrätten har sökanden vidhållit patentansökningen med patentkrav enligt ett yrkande i första hand respektive ett yrkande i andra hand, båda inkomna den 18 november 2008.

Uppfinningen definieras på följande sätt i det i första hand åberopade självständiga patentkravet 1.

Förfarande vid fast eller mobilt telefonnät, Internet, LAN eller vid lokalväxel, vilket på sedvanligt sätt tillhandahåller "nummer-ID"-tjänst, varvid en anordning som har anslutning till i portsammanhang ett lås eller i andra sammanhang annat kontrollorgan samt innehavande anslutning (ett abonnemang) till sagt telefonnät, för ändamålet att bl.a. boende innanför sagd port eller annan, människa eller maskin, med behörighet att medgiva och styra access för sagt lås eller kontrollorgan, "B-svarare", skall genom sagd anordning kunna verkställa öppning eller annan åtgärd för en besökare,

kännetecknat av att,

sagd anordning med sagd telefonnätsanslutning kan ta emot samtal samt nummer-ID och kan avkoda och behandla densamma;

att sagd besökare med egen telefon ringer upp en sagd B-svarares telefon;

att sagd B-svarare kan svara i sagd uppringd telefon, fast eller mobil, och, ej havandes "skyddat nummer"-tjänst aktiv, kan med denna för att sagt verkställa slå numret till sagd anordning; samt

att sagd anordning via sagd nummer-ID därvid kontrollerar sagd B svarares telefonnummer och efter fastställd behörighet verkställer önskad åtgärd.

Uppfinningen definieras på följande sätt i det självständiga patentkravet 1 enligt yrkandet i andra hand.

Förfarande vid fast eller mobilt telefonnät, Internet, LAN eller vid lokalväxel, vilket på sedvanligt sätt tillhandahåller "nummer-ID"-tjänst, varvid en anordning som har anslutning till i portsammanhang ett lås eller i andra sammanhang annat kontrollorgan samt innehavande anslutning (ett abonnemang) till sagt telefonnät, för ändamålet att bl.a. boende innanför sagd port eller annan, människa eller maskin, med behörighet att medgiva och styra access för sagt lås eller kontrollorgan, "B-svarare", skall genom sagd anordning kunna verkställa öppning eller annan åtgärd för en besökare,

kännetecknat av att,

sagd anordning med sagd telefonnätsanslutning kan ta emot samtal samt nummer-ID och kan avkoda och behandla densamma;

att sagd besökare med egen telefon ringer upp en sagd B-svarares telefon;

att sagd B-svarare kan svara i sagd uppringd telefon, fast eller mobil, och, ej havandes "skyddat nummer"-tjänst aktiv, kan med denna för att sagt verkställa slå numret till sagd anordning;

att sagd anordning via sagd nummer-ID därvid kontrollerar sagd B-svarares telefonnummer avseende sagd B-svarares behörighet och vilken respons såsom tidzon, kontrollorgan, åtgärd etc. sagd B-svarare är berättigad till;

att sagd anordning efter fastställd behörighet kan lyssna efter och även avge kontrollsignalering, t.ex. DTMF; modemdatasignalering, över rådande koppel; samt

att sagd anordning verkställer därefter.

Känd teknik

D1 beskriver ett låssystem innefattande en central samt ett antal geografiskt åtskilda lås vart och ett försett med en radiomottagare. En användare som önskar access till något av låsen tar kontakt med centralen via exempelvis sin mobiltelefon och anger dels vilket lås accessbegäran avser, dels sin PIN-kod. Med hjälp av denna kod undersöker centralen om användaren finns registrerad i centralen som behörig att få access till det aktuella låset. Om så är fallet kopplar centralen upp en radioförbindelse, som kan vara mobiltelefonförbindelse eller med personsökare, till låset och överför till detta användarens identitet samt uppgift om det tidsspann under vilket användarens access gäller samt meddelar även användaren vilket tidsspann som gäller.

Enligt en variant av en utföringsform i D1 ringer en användare upp centralen och begär access till ett visst lås. Efter verifiering med PIN-kod eller liknande sänder centralen med RF-överföring tillbaka auktoriseringsdata till mobiltelefonen i form av tonsignaler. Användaren kopplar telefonen akustiskt till låset för att överföra tonsignalerna till låset och därigenom auktorisera den begärda accessen.

Genom D2 är det känt ett förfarande för verifiering av accessauktorisation till ett område eller anordning som skyddas av en låsanordning. En användare som söker access använder sin mobilterminal för att ringa en styrenhet som är ansluten till låsanordningen. Styrenheten jämför den uppringandes abonnentnummer som tillhandahålls av telefonnätet vid uppringningen med lagrade nummer till auktoriserade användare. Vid överensstämmelse mellan mottaget och lagrat abonnentnummer påverkar styrenheten låsanordningen att ge access. I anslutning till respektive lagrat abonnentnummer kan också uppgift lagras om omfattningen av den givna behörigheten, exempelvis till vilka områden tillträde ges och vid vilka tider. Det är också möjligt att göra ändringar i behörigheten genom fjärrprogrammering av styranordningen via telefonanslutningen.

D3 visar ett lås där en behörig person kan överföra en tillfällig låskod parallellt till en besökare och till det aktuella låset. Besökaren har sedan möjlighet att öppna låset genom att, inom en förutbestämd tid, slå in koden på en knappsats placerad i anslutning till låset.

Grunder

Som grund för sin talan har patentsökanden hållit fast vid att uppfinningen definierad i patentkraven har nyhet och uppfinningshöjd.

Utveckling av talan

Till utveckling av sin talan har patentsökanden i Patentbesvärsrätten framhållit bl. a. följande till stöd för uppfinningens patenterbarhet.

Dokumentet D1 utnyttjar inte på något sätt den information som föreligger genom s.k. nummerpresentation eller "nummer-ID-tjänst". Dokumentet D1 påvisar inte på något sätt användning av en sådan tjänst.

Dokumentet D1 avser att medge låsöppning vid ett antal geografiskt skilda låsanordningar, samt med utnyttjande av en gemensam och uppringbar central ("clearinghouse"), enbart avsedd för registrerade användare, vilka vid uppringning via telefonens knappsats kan besvara röstbegäran gällande ID-nummer för önskat lås genom att inmata detta via telefonens knappsats, liksom även en för användaren tidigare registrerad PIN-kod (kol. 2, rad 34 - 43). Förutsatt att inmatade uppgifter är korrekta, så kontaktar centralen aktuell låsanordning med utnyttjande av ett trådlöst kommunikationssystem, samt överför nödvändiga uppgifter (t.ex. tid varunder låsanordningen kan öppnas samt sätt varigenom användaren kan identifieras, exempelvis genom PIN-kod inmatad via tastatur i anslutning till låsanordningen). Det anges som option att låsanordningen kan besvara ett önskemål om låsöppning till centralen, samt att centralen, via uppkopplad förbindelse till användaren, kan lämna bekräftelse av typ "access till lås nr 246 medges till klockan 15:15". - - -

Någon automatisk identifiering av den telefon som kontaktar centralen påvisas inte, utan endast kontroll av att (efter etablering av kontakt med centralen) inmatad lås-ID och PIN-kod utgör en korrekt och acceptabel kombination. Varje låsanordning kräver därutöver en såväl kostsam som omfattande utrustning för kommunikation med centralen (jmf 12, 46 och 56 i Fig 1-3).

Beträffande D2 och D3 har sökanden i Patentverket anfört bl. a. följande.

D2 utgör ännu ett exempel på hur en mobiltelefon kan utnyttjas som ”elektronisk nyckel”, varvid godkända användares telefonnummer föreligger lagrade i en styranordning. Återigen påvisas således en låsöppningslösning enbart avsedd för godkända användare, samt med dessa användares telefonnummer lagrade, samt där styranordningen vid anrop utför jämförelse med dessa lagrade telefonnummer, varvid överensstämmelse medför att låset öppnas.

D3 avhandlar en lösning för att tillhandahålla temporära öppningskoder vid ett kodlåssystem, varvid en hyresgäst via en mobiltelefon, eller en dator ansluten till Internet, kan begära att en besökare tilldelas en temporär kod. En sådan kod meddelas därvid såväl låset som besökaren. Kodlåset skiljer sig från vanligt lås genom att det innefattar en anslutning till en server för öppningskoder (sid. 6, rad 9-11).

Beträffande D2 och D3 har sökanden i Patentbesvärsrätten tillagt att i D2 finns inte någon B-svarare, varför detta dokument inte är relevant mot patentkraven och att inte heller D3 är relevant då detta dokument beskriver ett system med kodlås och detta saknar direkt upplåsningsmöjlighet.

__________

I målet har hållits muntlig förhandling.

DOMSKÄL

Enligt ansökningens beskrivning hänför sig föreliggande uppfinning till kommunikation/kontroll vid access. Uppfinningen är bl. a. avsedd att tillämpas vid en porttelefonanläggning med en anordning som är ansluten till ett lås och som även är ansluten till ett telefonnät. Vid nämnda tillämpning innebär det patentsökta förfarandet i korthet att en besökare med sin egen telefon ringer upp den person som skall besökas, B-svararen, vilken befinner sig innanför en låst port. Efter det att B-svararen beslutat att släppa in besökaren slår B-svararen numret till anordningen vid låset för att öppna porten. Anordningen kontrollerar med hjälp av det nummer-ID som normalt tillhandahålls av telenätet om B-svararen har behörighet att manövrera låset och om så är fallet verkställs portöppningen.

Syftet med uppfinningen anges i beskrivningsinledningen och får kortfattat anses vara att påvisa en enkel, prisbillig och lättinstallerad porttelefonilösning, som ej drar höga löpande kostnader, men som dock har god säkerhet, full tal/datakommunikationsmöjlighet mellan besökare och hyresgäst e.dyl/maskin.

Det får härvid anses vara allmänt känt att om en person önskar besöka en boende i en fastighet där porten är låst så kan besökaren meddela sin avsikt att besöka den boende antingen i förväg och komma överens om en bestämd tidpunkt för besöket eller så kan besökaren ringa upp den boende med sin mobiltelefon på plats vid porten.

Det är även allmänt känt att man kan fjärrstyra upplåsning av dörrar och portar, exempelvis genom att med en tryckknapp sluta en elektrisk krets till en låsöppningsanordning. Ett annat sätt att låsa upp en dörr är att använda en mobiltelefon enligt den i D2 beskrivna tekniken.

För fackmannen som söker förbättra den kända tekniken med avseende på ovannämnda syfte framstår det som närliggande att utnyttja den i D2 visade metoden att öppna en dörr på avstånd efter det att en besökare med sin mobiltelefon meddelat sin ankomst till porten och härvid komma fram till ett förfarande enligt patentkravet 1 enligt förstahandsyrkandet.

Vad som anges i patentkravet 1 enligt förstahandsyrkandet skiljer sig därför inte väsentligen från känd teknik.

I andrahandsyrkandet har det självständiga patentkravet 1 ändrats i förhållande till förstahandsyrkandets patentkrav 1 på så vis att bestämningen ”att sagd anordning via sagd nummer-ID därvid kontrollerar sagd B-svarares telefonnummer avseende sagd B svarares behörighet och vilken respons såsom tidzon, kontrollorgan, åtgärd etc. sagd B-svarare är berättigad till; att sagd anordning efter fastställd behörighet kan lyssna efter och även avge kontrollsignalering, t.ex. DTMF; modemdatasignalering, över rådande koppel; samt att sagd anordning verkställer därefter” ersatt bestämningen ”att sagd anordning via sagd nummer-ID därvid kontrollerar sagd B-svarares telefonnummer och efter fastställd behörighet verkställer önskad åtgärd.”

Den tillförda bestämningen överensstämmer i huvudsak med vad som anges i patentkravet 2 enligt förstahandsyrkandet.

Emellertid är det känt genom D2 att kontrollera omfattningen av användarens behörighet i samband med kontrollen av den uppringandes abonnentnummer och att programmera styrenheten via telefonanslutningen. För övrigt är det allmänt känt för fackmannen att man vid porttelefonsystem där de boendes telefoner utnyttjas kan använda sig av exempelvis DTMF-signalering mellan en telefon och porten för att öppna denna.

Att vid ett förfarande enligt förstahandsyrkandets patentkrav 1 även kontrollera vilken respons B-svararen är berättigad till samt att anordna så att anordningen vid låset efter fastställd behörighet kan lyssna efter och även avge kontrollsignalering över rådande koppel kan, mot bakgrund av det ovan sagda inte anses utgöra annat än för fackmannen närliggande lämplighetsåtgärder som inte tillför något uppfinningshöjdsmotiverande. Andrahandsyrkandets patentkrav 1 medger därför ingen annan bedömning än patentkravet 1 i förstahandsyrkandet.

Vid angivna förhållande och då vad sökanden i övrigt anfört i överklagandet inte föranleder annat kan överklagandet inte bifallas.

Per Carlson Stefan Svahn Sten-Ove Henningsson

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

EE Visa mer Visa mindre