Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 06-094

Beslutsdatum: 2008-06-18

Lagakraft: 2008-08-19

Målet gäller: Upphävande av patent på kokning av cellulosamaterial med användning av hög alkalikoncentration i slutet av koket

Ink datum: 2006-03-13

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9604111-6

PRV beslutsdag: 2006-01-11

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: D21C3/02, D21C3/24

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Cellulosakokning; Flisimpregnering; Effektivt alkali; Alkaliprofil

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Andritz Inc.

Ombud: Awapatent AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Metso Fiber Karlstad AB (tidigare Kvaerner Pulping AB ändrat 07-06-01/IB)

Ombud: Hans Furhem Metso Fiber Karlstad AB

Fler Motparter: -

Referat: Uppfinningen avser metod att producera kemisk massa vid kontinuerlig kokning med hög halt av effektivt alkali om 20-50 g EA/l under kokets sista 30 min. - I anförd skrift D5 beskrivs satsvis RDH-teknik (Rapid Displacement Heating) med två kokaravdrag före vitlutstillsats. Detta ger hög halt EA i kokets slutfas enligt en graf över EA mot koktid, där EA kan utläsas inom uppfinningens intervall. Skriften D4 beskriver kontinuerlig kokninng enligt RDH-teknik, med två kokaravdrag för förbehandling samt kokning med vitlut. Teknik enligt D5 och D4 ger fackmannen anvisning om tillämpning och optimering av känd teknik genom styrning av vissa processparametrar till vissa intervall. Uppfinningshöjd anses ej föreligga.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet, varav följer att Patentverkets beslut att upphäva patentet står fast.

YRKANDEN M.M.

Patenthavaren yrkar att patentet upprätthålls i ändrad lydelse med patentkrav enligt ett första- och ett andrahandsyrkande, inkomna till Patentverket den 8 december 2005, samt enligt ett tredje- och ett fjärdehandsyrkande, inkomna till Patentbesvärsrätten den 21 september 2007, med en ändring i yrkandena i andra och fjärde hand som meddelades vid muntlig förhandling den 11 oktober 2007.

Invändaren bestrider ändring.

I målet har hållits muntlig förhandling.

BAKGRUND

Uppfinningen

Enligt patentets beskrivning avser uppfinningen ett förfarande för framställning av kemisk massa från finfördelat cellulosamaterial genom behandling av detta med kokkemikalier i en kontinuerlig kokare på sådant sätt att koncentrationen av effektivt alkali är hög nära kokets slut, varmed ökad fiberstyrka hos den framställda massan uppnås.

Olika metoder att behandla cellulosamaterial med alkali har utvecklats. Vid konventionell kokning införs all alkali vid början av kokprocessen, varvid det effektiva alkalit i kokvätskan är störst vid början av koket och minst vid slutet av koket. Vid s.k. modifierad kokning eftersträvas under hela koket en låg och likformig fördelning av effektivt alkali, vilket har en fördelaktig inverkan på massaviskositet och utbyte men inte medför hög egentlig fiberstyrka.

Man har nu enligt föreliggande uppfinning funnit att höga effektiva alkalikoncentrationer under bulk- och restdelignifiering alstrar en massa som har hög egentlig fiberstyrka, även om massans viskositet eventuellt reduceras, samt även förbättrad blekbarhet. En hög koncentration av effektivt alkali nära slutet av koket medför vidare en hög restalkalikoncentration i den förbrukade kokvätskan, vilken kan användas till förbehandling av flisen innan kokets bulkdelignifieringssteg. Den höga effektiva alkalihalten vid slutet av koket erhålls företrädesvis genom tillsättning av den övervägande majoriteten av kokvätska, såsom vitlut, efter det första avdraget av vätska från kokaren, varvid kokvätskan kan tillsättas vid två eller flera olika lägen.

Enligt beskrivningen innebär uppfinningen en metod för att framställa kemisk massa genom kokning av finfördelat cellulosamaterial med användning av höga koncentrationer av effektivt alkali under åtminstone ett behandlingssteg och därmed uppnå ökad egentlig fiberstyrka. Uppfinningen definieras genom uppgift om ett bestämt intervall för den avsedda höga effektiva alkalihalten, nämligen intervallet 20-50 g/l, vilken föreligger under en bestämd tidrymd innan koket avslutas, nämligen under åtminstone de sista 30 minuterna av koket. Tidpunkt och läge för när och var ett kok är avslutat är beroende av använd kokutrustning och av egenskaperna hos den ved som behandlas samt av hur processen genomförs. En kemisk process för massaframställning anses generellt effektivt avslutad när materialtemperaturen är reducerad till ungefär 130-140°C.

Patentkravet 1 enligt förstahandsyrkandet har följande lydelse:

Metod för att producera kemisk sulfat- eller kraftcellulosamassa från finfördelat cellulosahaltigt fibröst material med användning av en kontinuerlig kokare som har ett inlopp, innefattande stegen att:

(a) kontinuerligt mata finfördelat cellulosahaltigt fibröst material i en vätskeslurry till inloppet till den kontinuerliga kokaren, och

(b) koka materialet i kokaren under mer än trettio minuter vid en temperatur mellan ungefär 140 – 190°C, innan koket är avslutat,

Patentkravet 1 enligt andrahandsyrkandet lyder som förstahandsyrkandet samt med en temperaturuppgift rörande kokets avslutande infogad i kravets kännetecknande del, vilken därvid får följande lydelse:

Patentkravet 1 enligt tredjehandsyrkandet lyder som förstahandsyrkandet samt med uppgifter om olika lägen för avlägsnande av vätska från slurryn respektive tillsättning av alkali till slurryn infogade vid slutet av den kännetecknande delen, vilken därvid får följande lydelse:

k ä n n e t e c k n a d av att steget (b) praktiseras så att under åtminstone de sista 30 minuterna innan koket avslutas, koncentrationen av effektiv alkali uttryckt som NaOH eller ekvivalent i kokaren är 20 – 50 g/l, varvid steget (b) praktiseras genom: åtminstone vid första och andra lägen avlägsnande av vätska från slurryn, varvid det första läget är närmast kokarens inlopp, och tillsättning av alkali, varvid mer än 50% av den totala alkali som tillsättes slurryn under hela utförandet av stegen (a) och (b) tillsättes efter det första läget.

Patentkravet 1 enligt fjärdehandsyrkandet lyder som andrahandsyrkandet samt med uppgifterna enligt tredjehandsyrkandet infogade vid slutet av den kännetecknande delen, vilken därvid får följande lydelse:

k ä n n e t e c k n a d av att steget (b) praktiseras så att under åtminstone de sista 30 minuterna innan koket är effektivt avslutat, då materialtemperaturen är reducerad till 130 – 140°C, koncentrationen av effektiv alkali uttryckt som NaOH eller ekvivalent i kokaren är 20 – 50 g/l, varvid steget (b) praktiseras genom: åtminstone vid första och andra lägen avlägsnande av vätska från slurryn, varvid det första läget är närmast kokarens inlopp, och tillsättning av alkali, varvid mer än 50% av den totala alkali som tillsättes slurryn under hela utförandet av stegen (a) och (b) tillsättes efter det första läget.

Känd teknik

Invändaren har i Patentbesvärsrätten anfört följande skrifter:

D1 : SE 204 097

D3 : 1986 Pulping Conference, TAPPI Proceedings, Meredith et al: The Chemistry of Beloit´s Displacement Heated Cooking System – RDH, sid. 651-655

D4 : EP 502 852

D5 : 49th APPITA Annular General Confererence, April 1995, Sezgi et al: RDH Kraft Pulping Process; Evolution and current Status of Process Technology.

I D1 anges ett sätt att framställa massa genom kontinuerlig kokning med alkalisk kokvätska i en vertikal kokare. Kokvätskan införs i kokaren vid ett läge där flisen är i huvudsak kokt och bringas att passera genom kokzonen i motström till flisen. Detta medför ett stort överskott av alkali under kokets senare del.

I D3 beskrivs en batchkokningsteknik kallad RDH-processen (Rapid Displacement Heating). Tidigare problem med att anpassa mängden kokkemikalier till den varierande syrahalten hos den använda veden har lösts genom ett förfarande med en hög halt av restalkali vid slutet av koket och användning av restalkalit för impregnering av flisen före koket.

I D4 anges en kontinuerlig kokprocess där behandling och impregnering av flis genomförs med avdragna vätskor från koket före vitlutstillsatsen till den impregnerade flisen. Genom detta förfarande kan värme och restkemikalier i avdragna kokvätskor tillvaratas.

I D5 beskrivs en vidareutveckling av koktekniken enligt RDH-förfarandet. Härvid förbehandlas flisen med avdragna kokvätskor under ett s.k. warm-fill-steg och under ett s.k. hot-fill-steg, varefter vitlut tillsätts. Dessa förbehandlingssteg medför en hög alkalikoncentration under bulkdelignifieringen, vilket medför en snabbare och energisnålare process samt en massa med förbättrad styrka.

Det överklagade beslutet

Patentverket har efter invändning bedömt att uppfinningen med patentkrav enligt i verket föreliggande yrkanden saknar uppfinningshöjd och har till följd härav beslutat att upphäva patentet.

Anförda grunder

Patenthavaren hävdar att uppfinningen enligt numera yrkade patentkrav inte kan anses närliggande till den kända teknik, som framgår av dokumenten D3 eller D5 i kombination med D4.

Invändaren hävdar att uppfinningen enligt patenthavarens fyra yrkanden saknar uppfinningshöjd med hänsyn till anförd teknik. Invändaren hävdar även beträffande samtliga yrkanden att patentet omfattar något som inte framgick av ansökningen när den gjordes.

Parternas utveckling av talan

Patenthavaren anför i sammanfattning följande:

Patentverkets beslut att upphäva patentet är baserat på bristande uppfinningshöjd mot bakgrund av den teknik som är känd genom D3, D4 och D5. Enligt beslutet är det närliggande att med kännedom om batchmetoden i D5, vilken anses utgöra närmast liggande känd teknik, applicera denna metod i en kontinuerlig kokprocess enligt D4, varigenom metoden enligt patentets krav 1 skulle erhållas.

D5 kan enligt vår åsikt inte anses utgöra närmast liggande känd teknik, eftersom vår uppfinning avser en kontinuerlig kokprocess. Det är för fackmannen inte närliggande att försöka applicera särdrag från en på batchteknik baserad process vid utveckling av en kontinuerlig kokprocess. Väsentliga skillnader föreligger mellan sådana processer, såsom beträffande utformning och drift samt skillnader i flöden, då batchtekniken innebär något helt annat än den kontinuerliga processens stabila flöde av pluggtyp.

Vad som beskrivs i D5, liksom i D3, är inte heller inriktat på nivån för koncentrationen av effektivt alkali under det egentliga koksteget utan på förbehandling av träflisen med svartlut med hög sulfiditet i kombination med speciella temperaturförhållanden och kraftigt avkortade tider för de olika delstegen, särskilt det egentliga koksteget. Det finns inte någon närmare diskussion av nivån för koncentrationen av effektivt alkali i D5 utan endast en redovisning av laboratorieförsök i fig. 5 med fokus på utjämnad alkaliprofil.

Detta innebär att D3 och D5 inte kan anses ge fackmannen en klar anvisning om att det skulle vara särskilt fördelaktigt att utnyttja mycket hög koncentration av effektivt alkali under det egentliga koksteget, i synnerhet inte i samband med slutet av en kontinuerlig kokprocess.

Vad gäller D4 kan konstateras att detta dokument är helt inriktat på att åstadkomma en kontinuerlig kokprocess med förbättrad besparing av energi, varvid den grundläggande stegindelningen i och för sig har likheter med det som beskrivs i D3 och D5. Det finns dock varken någon hänvisning till D3 eller D5 eller någon diskussion av koncentrationen av effektivt alkali.

Även om fackmannen skulle försöka kombinera särdrag hämtade från D5 och D4, skulle han sålunda inte komma fram till en kontinuerlig kokprocess med inriktning på en speciell hög nivå på koncentrationen av effektivt alkali under kokprocessens slutskede utan enbart en kontinuerlig kokprocess med förbättrade energiförhållanden. Om fackmannen skulle välja att utgå från den kända teknik som framgår av D4 framstår det som osannolikt att han skulle få något incitament att välja extra höga nivåer för koncentrationen av effektivt alkali under det egentliga kokstegets slutskede. Vår uppfinning kan således inte anses vara närliggande mot bakgrund av den teknik som framgår av D3, D4 och D5.

Beträffande stöd i grundhandlingarna anser vi att invändarens argumentation är helt felaktig och inte beaktar vad som framgår av grundhandlingarna i dess helhet.

Invändaren anför i sammanfattning följande:

De i Patentverkets beslut anförda dokumenten D3, D4 och D5 avser alla samma grundläggande teknik för förbättrat utnyttjande av värmeenergi, där D4 implementerar denna teknik i en kontinuerlig kokare med samma syften som i D3 och D5. Dessa tre dokument kommer från samma sökande, Beloit, vilka utvecklade det principiella konceptet med att använda RDH-teknik, vilket innebär följande steg: A) användning av varm svartlut som första impregneringsvätska, innehållande en mindre mängd restalkali; B) användning av het svartlut som andra impregneringsvätska, innehållande något högre halt restalkali; C) genomförande av koket i färsk kokvätska tills koket är klart; D) förträngning av en första förbrukad het kokvätska för användning i steg B; E) förträngning av en andra förbrukad varm kokvätska för användning i steg A.

Tekniken att använda först varm och sedan het svartlut före starten av koket medför att alkaliprofilen under koket kan bibehållas hög, då ingen del av den färska kokvätskan behövs för att neutralisera och impregnera flisen, då detta görs under de båda förbehandlingarna. Nämnda teknik med stegen A – E är samma moment som utförs i D4. I fig. 1 i D4 framgår att den från koket först förträngda heta vätskan används i uppvärmnings- och förträngningsprocessen i det nedre förbehandlingskärlet 21 och den från koket sist förträngda varma vätskan används i uppvärmnings- och förträngningsprocessen i det övre förbehandlingskärlet 10.

Processerna i D3, D4 och D5 visar alla samma principiella koncept med förträngd varm kokvätska respektive förträngd het kokvätska som första och andra impregnering före koket. För alkalikonsumtionen är det egalt om flisen rör sig under processen eller ligger stilla i en batchkokare. En kombination av D4 och D5 förtar således uppfinningen, då man enligt D5 genom impregnering med avdragen varm respektive het kokvätska får ett högt restalkali vid kokets slut, och där D4 visar implementering av nämnda teknik i ett kontinuerligt kokeri.

Bestämningen att koket skulle anses avslutat då temperaturen reducerats till 130-140°C är helt främmande för en fackman, då normala koktemperaturer kan ligga på 130-140°C, beroende på vedslag (lövved eller barrved). I patentet anges att koktemperaturen ligger mellan 140-190°C, varpå man inte kan anse att koket skulle vara avslutat vid 140°C.

Tekniken med delad vitlutstillsats till koket var innan prioritetsdagen en välkänd lösning för de syften som det aktuella patentet avser att lösa. En fackman som ställs inför angivna problem, med kunskap om det som visas i D4, skulle givetvis överväga att dela vitlutstillsatsen enligt exempelvis MCC-konceptet (Modified Continuous Cooking). Vidare föreligger inget behov av delad vitlutstillsats för att erhålla högt restalkali i kokets slutfas, vilket bevisas av alkaliprofilerna enligt D3, fig. 4. Häri visas att alkaliprofilen kan hållas hög genom hela koket genom vitlutssatsning enbart till början av koket.

I patentkravet 1 enligt de fyra yrkandena anges att under kokets sista 30 minuter koncentrationen av effektiv alkali uttryckt som NaOH är 20–50 g/l i kokaren. Både bestämningen om tiden och bestämningen om alkalihalten saknar stöd i grundhandlingarna. Uppgiften om tiden föreligger endast i samband med en speciell utföringsform. Uppgiften om alkalihalt föreligger endast i samband med en generell utvikning beträffande kokprocessen, där även uppgiften om det temperaturintervall då koket ska anses avslutat nämns.

DOMSKÄL

Frågan om vad som framgick av ansökningen när den gjordes

Intervallet för koncentrationen av effektivt alkali i den kännetecknande delen av patentkravet 1 enligt de fyra yrkandena anges vara 20-50 g/l NaOH. Detta intervall framgår inte explicit ur den ursprungligen ingivna beskrivningen. Emellertid framgår ur denna på sid. 9 att koncentrationen är mellan ungefär 15-50 g/l och mest föredraget mellan 20-35 g/l. Patentbesvärsrätten finner att vid ursprungligt angivande av både ett allmänt och ett föredraget intervall kan en kombination av det föreslagna snävare intervallet och ett av ändvärdena i det allmänna intervallet, på endera sidan av det snävare intervallet, anses vara härledningsbar från de ursprungligen angivna uppgifterna. Jämför det som anges i beslutet T 925/98 vid EPO:s Board of Appeal, under Reasons for the Decision, punkt 2, tredje stycket.

Vidare framgår ur den ursprungliga beskrivningen, sid. 9, rad 7-8 att nämnda koncentrationer tillämpas under företrädesvis de sista 30 minuterna innan kokningen avslutas. Patentbesvärsrätten kan inte finna att någon otillåten generalisering av detta uttryck har gjorts. Nämnda uppgift om tid i den kännetecknande delen av patentkravet 1 enligt de fyra yrkandena har därmed motsvarighet i ursprungligen ingivna handlingar.

Beträffande uttrycket att koket ”är effektivt avslutat” anser rätten att genom det som anges i ursprungligen ingiven beskrivning, sid. 8, får stöd anses föreligga även för avsedda utföringsformer.

Frågan om nyhet och uppfinningshöjd

Det problem, som uppfinningen avser att lösa, är att vid kokning av sulfat- eller kraftmassa åstadkomma en massa med ökad egentlig fiberstyrka och ökad blekbarhet. Lösningen enligt uppfinningen innebär kokning i en kontinuerlig kokare under mer än 30 minuter vid en temperatur mellan 140-190°C vid en alkalikoncentration under kokets sista 30 minuter, som innebär en halt av effektivt alkali, uttryckt som NaOH, av 20–50 g/l.

Den närmast liggande kända tekniken får anses vara den s.k. RDH-tekniken (Rapid Displacement Heating), som beskrivs i de anförda skrifterna D3 och D5. Av dessa får skriften D5 anses komma uppfinningen närmast. Nämnda teknik för framställning av massa innebär en förbehandling av träflisen med från kokaren avdragen svartlut, varvid förbehandlingen görs i två steg medelst s.k. warm fill från ett läge i kokaren och s.k. hot fill från ett annat läge i kokaren. Uppnådda temperaturer i kokaren efter den heta förbehandlingen är ungefär 149°C enligt en utföringsform, 158-160°C enligt en annan utföringsform och 160-165°C enligt en tredje utföringsform (se D5 sid. 11, spalt 2 - sid. 12, spalt 1). Uppnådda temperaturer efter den heta förbehandlingen anges vara ”close to cooking temperatures” (se sid. 9, spalt 2, sista stycket), jämför angiven temperatur i steget (b) i föreliggande patentkrav 1.

Vid processen enligt D5 medför införandet av vitluten till kokaren efter de nämnda förbehandlingarna en hög alkalihalt under bulkdelignifieringen (se D5, sid. 10, spalt 1, första stycket). Av D5 framgår att förbehandlingarna avlägsnar syror från flisen samt stabiliserar hemicellulosa (se sid. 10, spalt 2, första stycket, sid. 10, spalt 1, fjärde stycket samt sid. 12, spalt 2, näst sista stycket). Detta leder till lägre alkaliförbrukning under koksteget, varigenom den efter förbehandlingarna tillsatta kokvätskans alkaliinnehåll bibehålls högt under själva koksteget. Härmed uppnås en ökad fiberstyrka (se sid. 9, spalt 1, andra stycket samt spalt 2, näst sista stycket). Dessutom uppnås mycket låga kappa-tal, vilket medför ökad blekbarhet (se sid. 9, spalt 2, andra stycket samt sid. 11, spalt 1, sista hela stycket).

I patentets beskrivning, fig. 7, visas en typisk alkaliprofil för förfarandet enligt uppfinningen, vilken till sin form i stort sett överensstämmer med alkaliprofilen i D5, fig. 5. Ur fig. 5 kan utläsas att koncentrationen av effektivt alkali i slutet av koket och under hela koket ligger över 20 g/l, uttryckt som Na2O, vilket innebär något högre värden på effektivt alkali uttryckt som NaOH (multiplicering med en faktor 1,29 enligt tillgängliga handböcker). Ur fig. 5 får även anses kunna utläsas att den avsedda alkalinivån föreligger under åtminstone de sista 30 minuterna av koket. Syftet med förfarandet i D5 kan inte anses vara enbart en utjämnad alkalikoncentration utan definieras i D5, sid. 9, spalt 2, punkt ii, såsom ”leveling out the alkali concentration, i.e. lower concentration at the beginning of the cook and higher during the bulk delignification phase”. Detta kan inte tolkas vara enbart sådana nivåer som uppnås vid ett sådant modifierat kok som anges i patentet sid. 31, första stycket.

Det som skiljer förfarandet enligt patentet, sådant det framgår av förstahandsyrkandets patentkrav 1, från förfarandet enligt D5, är uppgiften att förfarandet enligt uppfinningen är kontinuerligt samt att patentkravet explicit anvisar att under åtminstone de sista 30 minuterna innan koket avslutas, koncentrationen av effektivt alkali uttryckt som NaOH eller ekvivalent i kokaren är 20 - 50 g/l. Ytterligare kännetecknande särdrag enligt yrkandena i andra, tredje och fjärde hand är vissa sifferuppgifter beträffande kokets avslutande samt beträffande delad alkalitillsats. De konstaterade skillnaderna beträffande tillämpning av kontinuerlig kokning enligt patentet har inte visats medföra någon särskild effekt för kokresultatet. Det problem, som fackmannen har att lösa med kännedom om D5, är att finna en alternativ kokmetod för att vid kokning av sulfat- eller kraftmassa åstadkomma en massa med ökad egentlig fiberstyrka och ökad blekbarhet.

Förstahandsyrkandet

I patentets beskrivning anges på sid. 4, rad 17-19 att metoden kan utföras kontinuerligt eller batchvis, varvid kontinuerlig kokning föredrages. I D5 anges att olika modifieringar av RDH-processen har utvecklats för både satsvisa och kontinuerliga kokprocesser (se D5 sid. 9, spalt 2, andra stycket). Ytterligare anvisning om att tillämpa kontinuerlig drift framgår ur D4, vari beskrivs en kontinuerlig kokprocess med tillämpning av RDH-tekniken, innefattande en tvåstegs förbehandling av flis med svartlut för utnyttjande av värme och restkemikalier i svartluten, samt en efterföljande kokning av den behandlade flisen med vitlut, vilket anges medföra en massa med förbättrad kvalitet och mekaniska egenskaper (jämför D4, spalt 1, första stycket samt spalt 2, tredje stycket).

Förfarandet enligt uppfinningen, sådant det framgår av ingressen till patentkravet 1, avser att i ett första steg mata en fiberslurry till en kontinuerlig kokare och att enligt ett andra steg koka materialet vid viss temperatur under viss tid. Kravet får i denna del anses ange allmänna, för fackmannen uppenbara, uppgifter om flöden vid en kokare. Förfarandet enligt uppfinningen kännetecknas av att koksteget "praktiseras så att" under en angiven tidrymd före dess avslutande en angiven halt av effektivt alkali föreligger. Dessa uppgifter får anses ange en optimering av förfarandet genom styrning av vissa parametrar till vissa intervall. Vid tolkning av förfarandet enligt uppfinningen med ledning av beskrivningen framgår att förfarandet är en tillämpning av den s.k. RDH-tekniken enligt D5, där en kontinuerlig implementering av denna teknik framgår av D4. Även om det som anges i D5 baseras på laboratorieförsök så framgår dock väsentliga särdrag enligt uppfinningen ur redogörelsen i D5. Vidare visar en rad uppgifter i D5 att man genom de vidtagna förbehandlingarna och kokets genomförande uppnår och bibehåller en hög alkalihalt under koksteget, vilket även fig. 5 i D5 visar. Erforderliga kunskaper för att kunna genomföra de avsedda optimeringarna enligt patentkravet l får därmed anses framgå ur D5, med tillämpning av anvisningar enligt D4.

Mot bakgrund av vad som sålunda är känt, får det anses ligga nära till hands för fackmannen att i ett kontinuerligt förfarande tillämpa de processbetingelser som anges av D5. Att därvid göra de processoptimeringar som kravet anger får anses närliggande för en fackman med kännedom om angiven teknik i D5 och D4. Uppfinningen, sådan den framgår av förstahandsyrkandet, har därmed inte någon uppfinningshöjd.

Andrahandsyrkandet

Patentkravet 1 enligt andrahandsyrkandet innehåller ytterligare ett kännetecknande särdrag, nämligen att koket är effektivt avslutat då ”materialtemperaturen är reducerad till ungefär 130-140°C”. Detta särdrag diskuteras i patentets beskrivning, sid. 9, rad 8-31, vari uppges att tiden och läget när och var ett kok är avslutat är oklart och mycket beroende på använd kokutrustning, den utförda processen samt vedens egenskaper. En viss delignifiering kan fortsätta även vid mycket lägre temperaturer.

Att tillfoga nämnda, enligt patentets beskrivning såsom oklart betecknade särdrag i form av ett ungefärligt temperaturintervall avseende avslutat kok, i syfte att ytterligare särskilja förfarandet enligt uppfinningen från känd teknik, innebär ännu en sådan processoptimering som en fackman kan göra. Det kan inte anses styrkt att man genom att denna ytterligare parameter är uppnådd erhåller någon väsentlig eller principiell effekt i förhållande till närliggande känd teknik.

Det angivna särdraget i form av ett temperaturintervall har nyhet i relation till anförda skrifter men kan således inte anses medföra någon speciell eller oväntad effekt vid genomförandet av förfarandet enligt uppfinningen. Patentbesvärsrätten finner därmed att uppfinningen, sådan den framgår av andrahandsyrkandet, inte har uppfinningshöjd.

Tredje- och fjärdehandsyrkandena

Enligt dessa yrkanden har i patentkravet 1 enligt första- och andrahandsyrkandena infogats ett i båda yrkandena likalydande särdrag beträffande avdrag av kokvätska och tillförsel av alkali i enlighet med det ursprungligen ingivna patentkravet 8.

Den första delen av nämnda särdrag, nämligen ”vid första och andra lägen avlägsnande av vätska från slurryn, varvid det första läget är närmast kokarens inlopp” får anses framgå ur D5. Häri anges två förbehandlingssteg, warm fill och hot fill, med avdragen kokvätska från olika lägen i kokaren. En sådan tvåstegs förbehandling framgår även av D4.

Den andra delen av nämnda särdrag är ”tillsättning av alkali, varvid mer än 50% av den totala alkali som tillsättes slurryn under hela utförandet av stegen (a) och (b) tillsättes efter det första läget”. Denna formulering synes vara avsedd att definiera tillsats av alkali till kokaren i mer än ett läge, enligt vad som framgår av patentets beskrivning, sid. 37, rad 33-35. Särdraget enligt tredje- och fjärdehandsyrkandena innebär emellertid inte entydigt en delad vitlutstillsats utan innefattar även en enstegs tillsats genom att intervallet ”mer än 50%” inte är slutet uppåt. Jämför även det som anges i patentets beskrivning sid. 33, rad 11-12.

Delad vitlutstillsats är en i och för sig välkänd åtgärd för fackmannen och är beskriven i allmänna handböcker från början av 1990-talet, bl.a. i samband med s.k. MCC-kokning (Modified Continuous Cooking).

Sådan tillsats av alkali i flera lägen i kokaren har inte i patentet beskrivits som en nyhet med en speciell effekt utan som en lämplighetsåtgärd bland alla övriga modifieringar och optimeringar, som föreslås inom ramen för det begärda skyddsomfånget. Denna i sig kända åtgärd kan inte bedömas medföra att förfarandet enligt uppfinningen, sådant det framgår av tredje- och fjärdehandsyrkandena, har uppfinningshöjd.

Sammanfattningsvis finner Patentbesvärsrätten att förfarandet enligt uppfinningen, sådant det framgår av patentkraven 1 enligt de fyra yrkandena, är en generellt angiven kontinuerlig process enligt stegen (a) och (b), där den avsedda nya utvecklingen av processen anges genom att angivna parametrar ska falla inom uppställda intervall. Den genom D5 och D4 angivna tekniken får anses ge fackmannen anvisningar både om att tillämpa kontinuerlig drift samt att styra angivna optimeringar på avsett sätt. Förfarandet i patentkravet 1 enligt de fyra gällande yrkandena kan därmed inte anses ha någon uppfinningshöjd.

Med hänsyn till det ovan anförda ska överklagandet inte bifallas, varav följer att beslutet om patentets upphävande står fast.

Rune Näsman Gunilla Sandell Ulf Hallin

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

EE Visa mer Visa mindre