Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 06-271

Beslutsdatum: 2007-12-18

Lagakraft: 2007-12-18

Målet gäller: Patent på "Förpackning".

Ink datum: 2006-08-29

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 0401877-6

PRV beslutsdag: 2006-06-09

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: B65D65/46, C08L23/02

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Förpackning; nedbrytbar; degraderbar; polyolefin

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: bifall2

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Add-X Biotech AB

Ombud: Valea AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Uppfinningen avser ett nedbrytbart förpackningsmaterial av polyolefin. Sådana material kan göras nedbrytbara genom tillsats av en prooxidant bestående av ett metallkarboxylat samt fyllmedel såsom kalciumkarbonat samt även fyllmedlet stärkelse. - Enligt uppfinningen definieras ett sådant material, som gjorts nedbrytbart medelst de kända tillsatserna samt med ytterligare fyllmedel av naturliga fibrer såsom cellulosafibrer. Jämförande försök får anses visa att materialets nedbrytbarhet genom denna nya tillsats har förbättrars, varigenom uppfinningshöjd får anses föreligga.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller överklagandet och återförvisar ansökningen till Patentverket för fortsatt behandling på grundval av patentkrav inkomna till Patentbesvärsrätten den 29 november 2007.

YRKANDE

Sökanden yrkar ändring av Patentverkets avslagsbeslut och vidhåller ansökningen med ändrade patentkrav inkomna till Patentbesvärsrätten den 29 november 2007.

BAKGRUND

Uppfinningen

Enligt beskrivningen avser uppfinningen ett förpackningsmaterial av en polyolefinpolymer med tillsats av en prooxidant i form av ett metallsalt och försedd med ett fyllmedel i form av ett mineral. Syftet med uppfinningen är att erhålla nedbrytningsbara förpackningar, särskilt för tobaksvaror.

Avfallet från tobaksprodukter, såsom snusdosor, påsar med portionssnus, cigarettförpackningar o.dyl. utgör ett miljöproblem då de ofta kastas i naturen, varför ett nedbrytningsbart förpackningsmaterial är önskvärt. Ett vanligt förekommande förpackningsmaterial, särskilt inom livsmedelsindustrin, är polyolefiner, såsom polyeten och polypropen. Kommersiella produkter av polyolefiner är vanligen motståndskraftiga mot oxidation och bionedbrytning på grund av närvaron av antioxidanter och stabilisatorer. Emellertid kan polyolefiner göras nedbrytningsbara genom tillsats av en prooxidant, som kan vara baserad på metallkombinationer med förmåga att ge metalljoner med liknande stabilitet och med oxidationstal som skiljer sig åt med en enhet, såsom Mn2+/Mn3+. Materialet kommer därigenom att brytas ned genom en friradikal-kedjereaktion innefattande atmosfäriskt syre. Prooxidantens katalytiska verkan leder därvid till en kedjeklippning och bildandet av lågmolekylära oxidationsprodukter.

Föreliggande uppfinning avser förpackningar tillverkade av polyolefiner, varvid dessa har gjorts nedbrytningsbara genom tillsatser av prooxidanter i form av minst ett salt av en metall ur gruppen

bestående av Mn, Fe, Co eller Cu. Polyolefinen är dessutom försedd med ett fyllmedel i form av ett mineral, såsom kalciumkarbonat, för att åstadkomma en kort destruktionstid när de utsätts för biologisk nedbrytning och för sedvanliga väderförhållanden. Mera specifikt består förpackningen av en polyolefinpolymer som innefattar ett ytterligare fyllmedel i form av naturliga fibrer, såsom cellulosafibrer, träfibrer m.m. och stärkelse. Närvaro av stärkelse ökar initialt nedbrytningen av polymerförpackningen. Användning av cellulosafibrer medför att åldrandet inverkar på den mekaniska styrkan.

Patentkravet 1 har följande lydelse:

En förpackning av en polyolefinpolymer, vari den omfattar en tillsats av en prooxidant i form av minst ett salt av en metall ur gruppen bestående av Mn, Fe, Co, Cu oxidant, varvid polyolefinen är försedd med ett fyllmedel i form av ett mineral, såsom kalciumkarbonat, såsom talk, krossad marmor, krita inklusive nanopartiklar därav, kalcit, kiselsyra, och nanopartikelleror, kännetecknad av, att polyolefinen innefattar ett ytterligare fyllmedel i form av naturliga fibrer såsom cellulosafiber, träfiber, pulveriserat trä (trämjöl) eller kinagräs och/eller risspelt eller nanopartiklar därav och att prooxidanten är tillsatt i kombination med stärkelse och kalciumkarbonat.

Känd teknik

I Patentverket har anförts skriften D1, nämligen US 5 565 503. Häri anges ett förpackningsmaterial av polyolefin innehållande fyllmedel av bl.a. oorganiskt karbonat, vilket material kan göras nedbrytningsbart genom att ett metallkarboxylat tillsätts.

Det överklagade beslutet

Patentverket har avslagit ansökningen med motiveringen att

uppfinningen enligt då gällande patentkrav saknar uppfinningshöjd med hänsyn till vad som är förut känt genom skriften D1.

Sökandens utveckling av talan

Sökanden anför i sammanfattning följande:

Enligt Patentverkets avslagsbeslut uppvisar uppfinningen nyhet men skiljer sig inte väsentligen från vad som är tidigare känt. I avslagsbeslutet har även anförts att det är känt att använda fyllmedel i form av bl.a. stärkelse i polyolefinkompositioner, vilket leder till en snabbare nedbrytning av produkten. Det är mycket riktigt känt att använda stärkelse i polyolefinkompositioner men då utgör stärkelsen ett rent fyllmedel i totalprodukten, vilket innebär att produkten uppvisar en fragmentering av polymer för sig och stärkelse för sig, där den senare delen kan utsättas för degradering, såsom genom någon typ av kemisk hydrolys eller mikrobiell förstöring.

I föreliggande uppfinning tillsätts en mindre mängd naturlig fiber och stärkelse till mastersatsen av prooxidantblandningen för att åstadkomma ett bättre ”giftermål” mellan prooxidant och polyolefin jämte kalciumkarbonat och metallsalter. Detta inducerar en bättre degradering av polymeren och inte enbart en defragmentering med bevarande av polymerens totalstruktur. Den användning av stärkelse som tidigare visats ger sålunda inte en förbättrad degradering av polymeren utan enbart en snabbare defragmentering av produkten.

Ingivna kurvor visar jämförande försök i form av accelererade vädertest i väderkammare vid 60°C under 8 dygn med UV-ljus. Väderkammaren reproducerar den skadliga inverkan som naturligt väder i form av solljus, regn och fukt har på utsatta ytor och återger därmed på ett tillförlitligt sätt den nedbrytning som sker utomhus. De parametrar som registrerats är sträckning av polymeren kontra tid. Bristande sträckning är ett

mått på degradering av polymeren.

Som framgår av bifogade kurvor föreligger en betydande skillnad i nedbrytningshastighet mellan en polymerkomposition enligt uppfinningen och en enligt teknikens ståndpunkt.

I de nya patentkraven har specificerats en prooxidantblandning som innehåller ett antal olika ingredienser, bland annat stärkelse. Att använda stärkelse i prooxidant-mastersatsen för att uppnå ökad degradering är inte uppenbart med kunskap om en defragmentering som kan uppnås.

Med hänsyn till ingivna tekniska utvärderingar besitter produkten enligt uppfinningen, i förhållande till från teknikens ståndpunkt känd teknik, avsevärda förbättringar i fråga om degraderbarhet. Att kunna nå dessa förbättringar kan inte anses framgå av den anförda skriften D1, vilken mera speciellt diskuterar fyllmedlets icke-vattenabsorberande förmåga, som anges uppnås genom syrabehandling.

DOMSKÄL

Frågan om vad som framgick av ansökningen när den gjordes

I det gällande patentkravet 1 har kravets ingress motsvarighet i de ursprungligen ingivna patentkraven 1 och 6. I kravets kännetecknande del har den första att-satsen motsvarighet i det ursprungliga patentkravet 7. Den sista att-satsen har inte explicit motsvarighet i ursprungligen ingivna handlingar beskrivning men kan anses vara härledningsbar ur beskrivningens experimentella del, sid. 6, rad 4-9. Då inte heller övriga patentkrav har brister i detta hänseende kan de gällande patentkraven därmed anses ha motsvarighet i ursprungligen ingivna handlingar.

Frågan om nyhet och uppfinningshöjd

Det problem som uppfinningen avser att lösa är att åstadkomma

ett förpackningsmaterial av polyolefinpolymer, vilket har begränsad livstid genom att vara nedbrytningsbart och därmed miljövänligt, i vart fall ur estetisk synpunkt, medelst tillsatser till materialet som ökar dess nedbrytbarhet.

Den i målet anförda skriften D1 får anses utgöra närmast liggande känd teknik. I D1 beskrivs nedbrytbara material i form av filmer av polyolefiner, vilka görs kemiskt och biologiskt nedbrytbara genom vissa fyllmedel och tillsatsmedel, nämligen ett fyllmedel bestående av bl.a. kalciumkarbonat samt en tillsats av en kemisk prooxidant bestående av metallkarboxylat, såsom karboxylat av bl.a. kobolt eller järn. Denna kombination av prooxidant och fyllmedel medför avsedd nedbrytande effekt, se exempelvis spalt 4, rad 24-29 och spalt 9, rad 17-20 i D1. Vidare anges att enligt tidigare känd teknik har bl.a. stärkelse använts för att öka polyolefiners nedbrytbarhet, se spalt 1, rad 57-60. Ytterligare anges i D1 att andra fyllmedel kan tillföras (”mixtures of fillers”, se bl.a. spalt 4, första stycket). Dessutom får det anses framgå av den experimentella delen i D1, se särskilt exempel 11, att vid beredning av polyolefinmaterial prooxidanten kan tillsättas i kombination med kalciumkarbonat, dvs. i kombination med fyllmedel.

Förpackningen enligt uppfinningen, sådan den definieras i det gällande patentkravet 1, skiljer sig från det som beskrivs i D1 genom att polyolefinen innefattar ett ytterligare fyllmedel i form av naturliga fibrer.

Det problem, som fackmannen har att lösa med kännedom om D1, är därmed att åstadkomma en polyolefinberedning med ytterligare förbättrad nedbrytbarhet i förhållande till kända nedbrytbara beredningar.

Av ansökans beskrivning framgår inte att särdraget att tillsätta ytterligare fyllmedel i form av naturliga fibrer avses ha någon speciell effekt eller betydelse av uppfinningskaraktär, utan en sådan tillsats anges såsom ett alternativ eller en föredragen utföringsform. Vidare redovisas på sid. 7 i beskrivningen försök

beträffande nedbrytning/åldring hos olika beredningar enligt uppfinningen, varvid en jämförande beredning avser en polymer utan tillsatser, två beredningar avser polymeren med olika mängder av endast prooxidant och två beredningar avser polymeren med olika mängder av både prooxidant och kalciumkarbonat. Ingen av de jämförande beredningarna innehåller naturliga fibrer.

Av ovan angivna uppgifter kan således inte utläsas något speciellt syfte med eller effekt förknippad med det i den kännetecknande delen av kravet 1 angivna särdraget beträffande förekomst av ett ytterligare fyllmedel i form av naturliga fibrer. I beskrivningens näst sista stycke konstateras slutligen att ”I de fall cellulosafiber användes också kommer åldrandet att ha en ännu allvarligare inverkan på den mekaniska styrkan”, vilket uttalande får förstås så att användning av cellulosafibrer medverkar till att uppnå uppfinningens ändamål.

Vid sökandens överklagande redovisas jämförande försök i form av kurvor visande sträckning av olika polymerer kontra tid, varvid bristande sträckning är ett mått på polymerens degradering. De tre kurvbladen anges visa s.k.”QUV Test Degradation Speed” mellan olika beredningar enligt följande.

I det första kurvbladet (fig. 1) visas beredningar kallade ”Cobalt Additive” (angivna i sökandens inlaga som ”polymerkompositioner enligt teknikens ståndpunkt såsom den framgår av D1”) kontra beredningar kallade AF HE-Td och AF HE-Md (enligt inlagan ”polymerer enligt föreliggande uppfinning”). Bland de åtta redovisade kurvorna får de senare nämnda beredningarna anses visa en snabbare minskning av töjningsförmågan jämfört med de förstnämnda. Emellertid är beredningarnas sammansättning inte redovisad, således framgår inte om beredningar enligt uppfinningen innefattar naturliga fibrer, jämför exemplet på sid. 7 i ansökans beskrivning. Vidare redovisas inte sammansättningen av de beredningar enligt känd teknik som man jämför med. Dessutom är de aktuella beredningarnas utgångspunkter på töjningsaxeln i fig. 1 mycket varierande, vilket torde påverka slutresultatet.

I det andra kurvbladet (fig. 2) visas beredningar kallade ”EMC Additive” (ingen definition av begreppet EMC anges förutom att ”EMC polymererna är liknande polymererna enligt D1”) kontra beredningar av AF HE-Md. Av de fyra redovisade kurvorna visar beredningarna enligt uppfinningen en snabbare minskning av töjningsförmågan än de båda kurvorna avseende EMC. Även här saknas uppgift om eventuellt innehåll av naturliga fibrer i beredningarna enligt uppfinningen. Inte heller finns uppgift om EMC-polymerernas sammansättning.

I det tredje kurvbladet (fig. 3) visas beredningar kallade ”Std Refuse-Md” kontra beredningar EMC. Bland de sex redovisade kurvorna kan inte entydigt utläsas vilken grupp av beredningar som uppnår bäst slutresultat. Vidare anges inte om den angivna beteckningen avser beredningar enligt uppfinningen.

Enligt gängse praxis kan vid bedömning av uppfinningshöjd beaktas antingen argument och bevis från ursprungligen ingivna handlingar eller argument och bevis ingivna av sökanden under det fortsatta förfarandet, vilken överensstämmer med den praxis som tillämpas vid EPO och som framgår av EPO Guidelines, C IV: 9.11. Av ansökans beskrivning framgår inte klart att den konstaterade skillnaden mellan uppfinningen och känd bakgrundsteknik har någon speciell effekt, endast uttalandet på sid. 8 ger en antydan härom. I de senare ingivna jämförande försöken kan fig. 1 och 2 anses visa att en beredning enligt uppfinningen bryts ned snabbare än jämförande beredningar. Emellertid framgår inte huruvida beredningarna enligt uppfinningen innefattar ett ytterligare fyllmedel i form av naturliga fibrer. Ej heller framgår beskaffenheten hos de jämförande föreningarna, speciellt inte för begreppet EMC.

Sammanfattningsvis finner dock rätten att, trots ovan anförda oklarheter, tilltro måste sättas till sökandens påstående att de jämförande försöken avser beredningar enligt uppfinningen och beredningar enligt teknikens ståndpunkt. Ett ytterligare fyllmedel i form av naturliga fibrer enligt den kännetecknande delen av patentkravet 1 skulle därmed medföra en oväntad och värdefull effekt för det uppfunna förpackningsmaterialet. Uppfinningen enligt patentkravet 1 får därmed anses ha uppfinningshöjd.

Med hänsyn till det ovan anförda ska överklagandet bifallas.

Rune Näsman Gunilla Sandell Merit Persson

Referent

Enhälligt

LC Visa mer Visa mindre