Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: P 88-046

Beslutsdatum: 1991-09-11

Lagakraft: 1993-07-27

Målet gäller: Elektrisk transmissions- eller distributionsluftledning

Ink datum: 1988-02-03

Reg datum: -

Överklagat: 1991-11-11

PRV:s nummer: 7805480-6

PRV beslutsdag: 1987-12-04

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: Ej prövningstillstånd

Klass: -

Juridiska sökord: Fördom

Tekniska sökord: Optisk fiber i elektrisk kraftledningslina

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: BICC Ltd

Ombud: Awapatent AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Les Cables De Lyon

Ombud: Stockholms Patentbyrå

Fler Motparter: -

Referat: Frågan gäller främst huruvida det har förelegat en fördom hos fackmannen mot att vid förläggning av en optisk fiber i en elektrisk kraftledningslina utnyttja en förläggningsteknik som var känd vid optiska telekommunikationskablar.

Referat fortsättning : -

Text: YRKANDEN

I besvären vidhåller sökanden ansökningen i första hand med nya patentkrav inkomna den 17 augusti 1990 och i andra hand med dessa krav med den ändringen att diameteruppgifterna i kravet 1 strukits.

Invändaren bestrider ändring.

________________________

Patentbesvärsrätten bifaller inte besvären.

SKÄL

Med hänsyn till nyhetsläget i målet går patentbesvärsrätten inte in på frågan huruvida patentkraven är godtagbara i formellt hänseende.

Föreliggande uppfinning avser en elektrisk kraftledningslina som är försedd med åtminstone en optisk fiber för kommunikationsändamål. Uppfinningen karakteriseras främst av att fibern är löst inlagd i en kanal i linan och att denna kanal bildas av en väsentligen i omkretsled styv, central, rörformad metallkärna.

Av utredningen i målet framgår att det är känt att utrusta kraftledningslinor med optiska fibrer. Den i överklagade beslutet åberopade franska, publicerade patentansökningen 2 239 742 visar sålunda en lina med en centralt belägen, optisk fiber som är fast förenad med ett hölje av syntetmaterial kring vilket hölje linans metallkardeler är slagna. Vidare framgår av utredningen att det vid fiberoptiska telekommunikationskablar är känt att förlägga fibrerna löst i en kanal i syfte att förhindra att fibrerna utsätts för skadliga drag- och böjpåkänningar. En kabel av detta slag beskrivs t ex i den i överklagade beslutet likaledes åberopade brittiska patentskriften 1 448 793.

Sökanden hävdar - i motsats till vad patentverket anfört i sitt avslagsbeslut - att det med utgångspunkt i den sålunda kända tekniken inte kan anses närliggande för fackmannen att vid en kraftledningslina tillämpa den från telekabelområdet kända idén att förlägga en fiber löst i en kanal. Skälet härtill anges främst vara att det vid tidpunkten för den nu aktuella ansökningens prioriteter förelåg en fördom bland fackmännen på området mot en sådan kombination beroende på de speciella förhållanden vad gäller vibrationer och andra rörelser som är för handen vid en kraftledningslina jämfört med förhållandena vid en fast förlagd telekabel. Stöd för nämnda fördomstes anser sig sökanden ha funnit bl a i det förhållandet att uppfinnaren i ovannämnda franska ansökan valt att förlägga fibern fast i linan trots att det - såsom sökanden visat - före prioritetsdagen för den franska ansökningen var känt att förlägga fiberknippen i en ljusledare löst i ett flexibelt rör i syfte att undvika skador på fibrerna.

Mot bakgrund av det ovan anförda och vad som eljest framgår av utredningen gör patentbesvärsrätten följande bedömning. För fackmannen som ställs inför problemet att förlägga en optisk fiber i en kraftledningslina på ett ur fiberskyddssynpunkt tillfredsställande sätt framstår det som naturligt att undersöka hur motsvarande problem har lösts vid kända optiska telekommunikationskablar, såväl markbundna som fritt upphängda sådana. Fackmannen kommer då att direkt få vetskap om idén med fibrer löst förlagda i en kanal. Att det vid den aktuella tidpunkten skulle ha förelegat en fördom hos fackmännen mot att utnyttja nämnda förläggningsteknik vid kraftledningslinor framstår inte som sannolikt - jfr f ö T. Mizukami, m fl: "Spectral Loss Performances of Optical Fiber Cables Using Plastic Spacer and Metal Tube", Optical Fibre Communication 16-18 September 1975, vilken publikation åberopats i målet. Vad slutligen angår utformningen av en lämplig kanal för fibern är anordnandet av ett metallrör med tillräckligt kraftig vägg för att motstå de radiella krafter som uppstår i en upphängd lina ett uppenbart alternativ för fackmannen.

Vid angivna förhållanden anger ingetdera av de båda åberopade patentkraven 1 en uppfinning som uppfyller de i 2 § patentlagen angivna patenterbarhetsvillkoren.

Lennarth Törnroth Sten-Ove Henningsson Eva Hagström

Referent

Enhälligt

Visa mer Visa mindre