Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

09-020
2012-11-06
2013-01-07
Upphävande av patent på väggmodul och flervåningsbyggnad med väggmodul
2009-01-21
-
-
0502317-1
2008-11-19
-
-
E04B2/72, E04C2/52, H01R25/16, H02G3/38
Uppfinningshöjd
Väggmodul; Förinstallerade ledningar; Snabbkopplingsanordningar
2 § patentlagen (1967:837)
patent
bifall
intressant
invändare
Skanska Sverige AB
Awapatent AB
-
NCC AB
BRANN AB
-
PBR har funnit att en väggmodul och en flervåningsbyggnad innefattande åtminstone två sådana väggmoduler har uppfinningshöjd i förhållande till anförd känd teknik.
-
DOMSLUT

Patentbesvärsrätten avslår överklagandet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

NCC AB (NCC) beviljades 5 juni 2007 patent på ”Väggmodul och flervåningsbyggnad med väggmodul”. Sedan Skanska Sverige AB (Skanska) invänt mot patentet avslog PRV invändningen genom det överklagade beslutet. PRV fann i sitt beslut att uppfinningen uppvisade nyhet och uppfinningshöjd i förhållande till anförd känd teknik.

I målet har Skanska anfört känd teknik enligt följande dokument.

M1: US 6 133 845 A

M2: US 4 370 008 A

M3: US 4 856 244 A

Uppfinningen

Av patentets beskrivning framgår bl.a. följande om uppfinningens bakgrund och ändamål.

Uppfinningen hänför sig till en väggmodul för en flervåningsbyggnad och till en flervåningsbyggnad innefattande åtminstone två sådana väggmoduler. I synnerhet avser uppfinningen en väggmodul som möjliggör dragning av ledningar på ett enkelt sätt.

Det är känt att idag bygga olika typer av byggnader med hjälp av väggmoduler som har en hög grad av färdigställande. Sådana väggmoduler tillverkas på fabrik och transporteras till byggplatsen där de monteras till den färdiga byggnaden.

Uppfinningen avser en förbättring och modifiering av sådana kända väggmoduler med avseende på starkströmsledningar för elförsörjning och svagströmsledningar för kommunikationer, såsom telefon, data och TV. Vid byggande av flervåningsbyggnader är det önskvärt att ha en vertikal matningsledning för starkström och en vertikal matningsledning för kommunikationer mellan de olika våningsplanen. Sådana vertikala matningsledningar är kända. Problemet är den horisontella matningen av starkström och kommunikationer i enskilda våningsplan och i de enskilda lägenheterna. Sådana horisontella matningsledningar installeras idag ofta manuellt i samband med att byggnaden uppförs och efter det att själva byggnadsstommen har färdigställts. Även om väggmodulerna har en hög färdigställandegrad erfordras idag arbete med dragning av ledningar för starkström och kommunikation och komplettering med övrigt elutrustning, såsom exempelvis strömbrytare, uttag och lampor. Detta påverkar även möjligheten att färdigställa ytskikten på fabrik.

Uppfinningen eftersträvar att tillhandahålla en förbättring av förfarandena enligt känd teknik så att väsentligen allt arbete med själva installationsdragningen och tillhörande kompletteringar, samt även ytskikten, kan utföras på fabrik i syfte att minimera arbetet på byggplatsen. I den amerikanska patentansökan US2002/0108320 beskrivs ett system och ett förfarande för framställning av byggnader med paneler som färdigställts på en fabrik. Panelerna kan innefatta förinstallerade elektriska ledningar. I nämnda amerikanska patentansökan nämns emellertid inget om hur de elektriska ledningarna i de olika panelerna skall kopplas samman.

Den japanska patentpublikationen 09215157 beskriver ett förfarande för framställning av byggnader med elektriska ledningar. Publikationen beskriver användandet av fabrikstillverkade paneler med förinstallerade elektriska ledningar. De elektriska ledningarna i en panel kopplas samman med elektriska ledningar som anordnats ovanför taket. Sammankopplingspunkten anordnas i en förbindelsedel som är anordnad mellan väggpanelen och innertaket. Eftersom det finns en skarv mellan väggpanelen och förbindelsedelen erfordras arbete på plats för att åstadkomma ett estetiskt tilltalande slutresultat.

Ett ändamål med uppfinningen är att förenkla dragningen av ledningar i en byggnad, speciellt den horisontella dragningen av ledningar i ett våningsplan.

Ett annat ändamål med föreliggande uppfinning är att tillhandahålla en väggmodul för en flervåningsbyggnad, med vilken väggmodul horisontell dragning av elektriska ledningar i ett våningsplan kan åstadkommas på ett enklare sätt än enligt känd teknik samtidigt som väggmodulen är möjlig att framställa på en fabrik med hög färdigställandegrad.

Ett ytterligare ändamål med uppfinningen är att tillhandahålla en flervåningsbyggnad med åtminstone två väggmoduler enligt uppfinningen.

Yrkanden

Skanska har i Patentbesvärsrätten vidhållit sitt yrkande att patentet ska upphävas.

NCC har i första hand bestritt ändring och i andra hand yrkat att patentet upprätthålls i ändrad lydelse med patentkrav inkomna 1 juli 2008 betecknade 2a-, 3e-, 4e- och 5e-handsyrkande att prövas i nämnd ordning.

Uppfinningen definieras i de självständiga patentkraven 1 och 19 enligt förstahandsyrkandet på följande sätt.

1. Väggmodul (1, 18, 19, 20) för en flervåningsbyggnad, varvid väggmodulen (1, 18, 19, 20) utbreder sig väsentligen parallellt med ett centrumplan (P) och har två huvudsidor (11) som är väsentligen parallella med centrumplanet (P), två kantsidor (12, 13), som var och en sträcker sig mellan huvudsidorna (11), en ovansida (15) och en undersida (14), kännetecknad av att den innefattar

åtminstone två urtag (3) anordnade på olika avstånd från en av kantsidorna, varvid det ena urtaget (3) sträcker sig från en av huvudsidorna (11a, 11b) in i väggmodulen (1) mot den andra huvudsidan (11a, 11b), och varvid det andra urtaget (3) sträcker sig från en av huvudsidorna (11a, 11b) in i väggmodulen (1) mot den andra huvudsidan (11a, 11b), och

åtminstone en ledning (2, 30) med åtminstone två ändar anordnad inne i väggmodulen (1, 18, 19, 20) mellan huvudsidorna (11), vilken ledning sträcker sig mellan urtagen (3) och innefattar en snabbkopplingsanordning (4) i var ände, vilka snabbkopplingsanordningar var och en är anpassade att kopplas ihop med en motsvarande snabbkopplingsanordning (4) hos en intillliggande väggmodul (1, 18, 19, 20) i flervåningsbyggnaden.

19. Flervåningsbyggnad innefattande åtminstone två väggmoduler (1, 18, 19, 20) enligt något av föregående patentkrav, varvid en kantsida (12) på en av väggmodulerna (1, 18, 19, 20) är anordnad intill en kantsida (12, 13) eller huvudsida (11) på den andra väggmodulen (1, 18, 19, 20).

Patentkrav enligt övriga yrkanden, se domsbilagor 2-5.

Grunder

Skanska har till grund för sin talan anfört att uppfinningen enligt samtliga yrkanden inte är ny alternativt saknar uppfinningshöjd.

NCC har till grund för sin talan anfört att uppfinningen enligt samtliga yrkanden är ny och har uppfinningshöjd.

Utveckling av talan

Skanska har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak följande.

M1 visar en väggmodul (3), varvid väggmodulen (3) utbreder sig väsentligen parallellt med ett centrumplan och har två kantsidor (se fig 2), som var för sig sträcker sig mellan huvudsidorna (se fig 2), en ovansida (se fig 2) och en undersida (se fig 2), varvid väggmodulen (3) innefattar åtminstone två urtag (56) anordnade på olika avstånd från en av kantsidorna, varvid det ena urtaget (56) sträcker sig från en av huvudsidorna (se fig 2) in i väggmodulen (3) mot den andra huvudsidan (se fig 2), och varvid det andra urtaget (56) sträcker sig från en av huvudsidorna (se fig 2) in i väggmodulen (3) mot den andra huvudsidan (se fig 2), och åtminstone en ledning (5) med åtminstone två ändar anordnade inne i väggmodulen (3) mellan huvudsidorna (se fig 2), vilken ledning (5) sträcker sig mellan urtagen (56) och innefattar en snabbkopplingsanordning (6, 7) i var ände, vilka snabbkopplingsanordningar (6, 7) var och en är anpassade att kopplas ihop med en motsvarande snabbkopplingsanordning (6, 7) hos en intilliggande väggmodul (3) i flervåningsbyggnaden.

M1 beskriver bland annat ett allmänt kommunikationssystem för arbetsstationer (se fig 1). Arbetsstationerna är uppdelade i olika paneler (se fig 2), vilka löser problemet att förenkla dragningen av ledningar i en byggnad. Ledningarna löper såväl vertikalt som horisontellt. Problemet löses genom tillhandahållandet av en panel, i vilken ledningar kan löpa vertikalt och horisontellt, som har en hög färdigställandegrad. Panelerna har, precis som patenthavaren korrekt påpekat, formen av en vägg och kan sålunda benämnas väggmodul. M1 uttrycker vidare inte att väggmodulen är till för en flervåningsbyggnad men denna avsedda användning är ur nyhetssynpunkt ointressant då M1 inte heller är olämplig för flervåningsbyggnader. Enligt etablerad praxis har inte avsedd användning någon betydelse för nyhet så länge inte den anförda tekniken är uppenbart olämplig för den avsedda användningen.

Vad gäller de två urtagen som är anordnade på olika avstånd från en av kantsidorna får vi anföra följande. I den utföringsform som visas i exempelvis fig 2 i patentet existerar en kabelränna, inte två. Vidare ger kraven ingen bestämning av urtagens utseende utan dessa skulle mycket väl kunna utgöra en ränna som sträcker sig horisontellt över hela väggmodulen, där vardera änden är att betrakta som ett urtag. Detta uttrycks dessutom som en utföringsform i beskrivningen av rubricerade patent (se sidan 8, rad 27-30). Rännan sträcker sig, precis som kravet 1 anger att urtagen skall göra, från en av huvudsidorna mot den andra. Det bör påpekas att kravet säger inget om att det skall vara i sin huvudsakliga utsträckning urtagen skall sträcka sig på det angivna sättet.

M2 visar en väggmodul (10) för en flervåningsbyggnad, varvid väggmodulen (10) utbreder sig väsentligen parallellt med ett centrumplan och har två kantsidor (se fig 1), som var för sig sträcker sig mellan huvudsidorna (se fig 1), en ovansida (se fig 1) och en undersida (se fig 1), varvid väggmodulen (10) innefattar åtminstone två urtag (34) anordnade på olika avstånd från en av kantsidorna, varvid det ena urtaget (34) sträcker sig från en av huvudsidorna (se fig 1) in i väggmodulen (10) mot den andra huvudsidan (se fig 1), och varvid det andra urtaget (34) sträcker sig från en av huvudsidorna (se fig 1) in i väggmodulen (10) mot den andra huvudsidan (se fig 1), och åtminstone en ledning (38, 39, 52, se spalt 6, rad 6-21) med åtminstone två ändar anordnade inne i väggmodulen (10) mellan huvudsidorna (se fig 1), vilken ledning (38, 39, 52, se spalt 6, rad 6-21) sträcker sig mellan urtagen (34) och innefattar en snabbkopplingsanordning (36, 37, se spalt 6, rad 6-21) i var ände, vilka snabbkopplingsanordningar (36, 37, se spalt 6, rad 6-21) var och en är anpassade att kopplas ihop med en motsvarande snabbkopplingsanordning (36, 37, se spalt 6, rad 6-21) hos en intilliggande väggmodul (10) i flervåningsbyggnaden.

M2 beskriver inte en bärbar förtillverkad panel utan snarare en förflyttbar förtillverkad panel som tillsammans med andra likadana paneler är anpassad att bilda en vägg eller avdelningsstruktur (se sammandraget). Vidare uttrycker exempelvis det oberoende kravet 1 att det handlar om ett väggsystem. Visserligen står det i beskrivningen att ett användningsområde är avdelning av ett stort kontor till mindre arbetsområden, men inte heller M2 anger något som visar att väggpanelen är olämplig för flervåningsbyggnader.

Även i M2 kan ledningar löpa såväl vertikalt som horisontellt. M2 löser sålunda också problemet att förenkla dragningen av ledningar i en byggnad genom tillhandahållandet av en panel, i vilken ledningar kan löpa vertikalt och horisontellt, som har en hög färdigställandegrad. Det är vidare en korrekt observation av patenthavaren att kabelrännorna är förslutbara medelst lock.

Båda skrifterna M1 och M2 är således direkta nyhetshinder gentemot kravet 1 i rubricerade patent eftersom M1 och M2 var för sig visar samtliga särdrag i kravet 1. Den enda skillnad som åberopas av patenthavaren mellan kravet 1 och M1 och M2 är två urtag på olika avstånd från en av kantsidorna och åtminstone en ledning som sträcker sig mellan urtagen. Kravet ger emellertid ingen bestämning av urtagens utseende utan dessa skulle, såsom vi diskuterat ovan, mycket väl kunna utgöra en ränna som sträcker sig horisontellt över hela väggmodulen. Detta är dessutom en utföringsform som beskrivs av rubricerade patent.

M1 och M2 utgör var för sig nyhetshinder avseende kravet 1.

Såsom tidigare påpekats uttrycker M1 och M2 att ett exempel på användningsområde är att bygga arbetsstationer. Skrifterna nämner emellertid ingenting som tyder på att de beskrivna väggmodulerna skulle vara olämpliga för flervåningsbyggnader. Däremot uttrycker M2 till och med i sitt första oberoende krav att dess paneler är till för att bygga väggsystem. Även om man till äventyrs skulle fästa vikt vid den avsedda användningen "för en flervåningsbyggnad" vid bedömningen av nyhet ligger det sålunda en fackman nära till hands att utgå från dessa skrifter då denne skall bygga en flervåningsbyggnad.

M1 och M2 utgör därför var för sig hinder mot uppfinningshöjd avseende kravet 1.

M2 beskriver en flervåningsbyggnad innefattande åtminstone två väggmoduler (10), varvid en kantsida på en av väggmodulerna (10) är anordnad intill en kantsida eller huvudsida på den andra väggmodulen (10). Se spalt 4, rad 58-63 samt fig 1. M2 visar således samtliga särdrag i kravet 19, varför kravet 19 saknar nyhet.

M1 beskriver åtminstone två väggmoduler (3), varvid en kantsida på en av väggmodulerna (3) kan anordnas intill en kantsida eller huvudsida på den andra väggmodulen (3). Se spalt 3, rad 56-66 samt fig 2. M1 uttrycker inte att väggmodulen (3) är till för en flervåningsbyggnad men det vore närliggande för fackmannen att använda väggmoduler av det slag som visas i M1 för att åstadkomma en flervåningsbyggnad. Kravet 19 saknar därför uppfinningshöjd.

NCC har till utveckling av talan anfört i huvudsak följande.

Skanska anför att det inte framgår av M1 att den i M1 beskrivna väggmodulen skulle vara avsedd för en flervåningsbyggnad men att väggmodulen inte heller skulle vara olämplig för den avsedda användningen. Vidare anförs att enligt etablerad praxis har avsedd användning inte någon betydelse för nyhet så länge inte den anförda tekniken är uppenbart olämplig för den avsedda användningen.

M1 beskriver en möbelenhet vilket framgår av titeln, sammandraget, beskrivningen, exempelvis i kolumn 3, rad 56-59, samt av patentkraven. En möbelenhet är uppenbart olämplig att använda som väggmodul för en flervåningsbyggnad, varför M1 enligt etablerad praxis inte kan anföras mot nyheten hos kraven i patentet.

Med avseende på särdraget att de två urtagen är anordnade på olika avstånd från en av kantsidorna anför Skanska att de två urtagen skulle kunna vara ett urtag som sträcker sig horisontellt över hela väggmodulen från en kortsida till den andra kortsidan i form av en kabelränna. En sådan utföringsform sägs visas i fig. 2 i patentet.

Emellertid framgår det klart och tydligt av patentkraven att väggmodulen enligt uppfinningen har två urtag som vart och ett sträcker sig från en huvudsida in i väggmodulen mot den andra huvudsidan. De måste inte sträcka sig från samma huvudsida.

Skanska anför att inte heller väggpanelen som beskrivs i M2 är olämplig för flervåningsbyggnader. Emellertid avser inte M2 samma teknikområde som föreliggande uppfinning. Enligt kolumn 2, rad 24-26, avser M2 ett innerväggsystem för att dela in ett stort område i mindre arbetsområden. Således avser M2 snarare möbelenheter än väggmoduler för flervåningsbyggnader. Inte heller visar M2 två urtag på olika avstånd från en av kortsidorna utan visar ett enda urtag som sträcker sig längs hela innerväggarna.

Huvudlinjen i Skanskas besvärsinlaga är att möbelenheterna i M1 och M2 är inom samma teknikområde som föreliggande uppfinning samt att de två urtagen som nämns i patentkraven och som sträcker sig från en huvudsida skulle kunna vara en kabelränna som löper längs hela väggen.

Uppfinningen avser en väggmodul för en flervåningsbyggnad. Sådana väggmoduler tillverkas på fabrik och transporteras till byggplatsen där de monteras till och bildar en del av den färdiga byggnaden, såsom framgår av sidan 1 av patentskriften. Ändamålet med uppfinningen är att minimera arbetet på byggplatsen för en flervåningsbyggnad. Genom att tillhandahålla en väggmodul enligt uppfinningen kan ledningar i intilliggande väggmoduler enkelt kopplas samman med hjälp av snabbkopplingsanordningarna som finns i ändarna på ledningarna i väggmodulerna. Ledningarna och snabbkopplingarna kan därefter anordnas i urtagen. Urtaget kan därefter täckas med ett lock och/eller en golvsockel. Eftersom urtagen endast löper längs en begränsad del av väggmodulens längd är det relativt enkelt att dölja urtagen genom att anordna lock över urtagen eller genom att sätta golvsocklar på plats.

M1 beskriver en möbelenhet som har ett modulärt kommunikationsnätverk. Problemet som avses lösas med M1 är att tillhandahålla möbler som tillgodoser ett effektivt användande av kontorsytor till kontorsplatser samtidigt som möblerna tillhandahåller kommunikationsledningar och dataledningar fram till varje arbetsplats. Enligt M1 tillhandahålles för de här ändamålen en möbelenhet för modulära möbelarrangemang av den typ i vilken ett flertal individuella möbelenheter placeras i ett förvalt arrangemang för att bilda åtminstone en arbetsstation. Möbelenheten som beskrivs i M1 har enligt de beskrivna utföringsformerna formen av en vägg med två kabelrännor i sin nederkant, vilka kabelrännor är anordnade med en ovanför den andra.

Möbelenheten som beskrivs i M1 är således inte en väggmodul i enlighet med uppfinningen. Möbelenheten enligt M1 innefattar inte heller två urtag som är anordnade på olika avstånd från en av kantsidorna. I motsats därtill synes det som om kabelrännorna 55 och 56 båda sträcker sig över hela möbelenhetens längd. Det är dessutom oklart från M1 om det överhuvudtaget är urtag eller om det är slutna kabelrännor som endast är åtkomliga från ändarna av möbelenheten. Således har uppfinningen nyhet gentemot M1.

M2 beskriver en bärbar förtillverkad panel som är anpassad att anslutas till ett flertal liknande paneler för att bilda en avdelningsstruktur som har till uppgift att avdela ett stort rum till mindre arbetsstationer. Även M2 beskriver således en möbel vilket inte är detsamma som en väggmodul i enlighet med föreliggande uppfinning. På motsvarande sätt som i M1 synes M2 visa kabelrännor 34 som sträcker sig längs panelens hela undersida. Möbelenheten enligt M2 innefattar således inte två urtag som är anordnade på olika avstånd från en av kantsidorna. I motsats därtill synes det som om möbelenheten enligt M2 innefattar en kabelränna 49 för elkablar och en kabelränna 51 för kommunikationskablar. Kabelrännorna löper längs hela möbelenhetens längd och är förslutbara medelst lock 53, 54.

M3 beskriver en betongpanel som är anpassad för att bygga små byggnader med färdiga inredningar, speciellt enfamiljshus. För att framställa betongpanelen byggs först en träram. Inuti och över ramen alstras därefter ett skumhölje som företrädesvis är av polyuretan för bildande av en platta. Ett flertal sådana plattor placeras på en byggplats där en grund har förberetts. En temporär form färdigställs sedan runt varje platta varefter betong hälls i formen. Den färdiga betongpanelen lyfts sedan till ett vertikalt läge för bildande av en vägg i byggnaden. Problemet som avses lösas med M3 är problemet med att fästa träreglar på befintliga betongväggar, vilka träreglar är nödvändiga för anordnandet av isolering på betongväggarna. Emellertid avser M3 ett helt annat problem än det som avses lösas med en väggmodul enligt föreliggande uppfinning. M3 beskriver på sidan 6 hur elkablar kan anordnas i en väggpanel från ett väggurtag till ovansidan av väggpanelen. Således kopplas var och en av väggpanelerna in till en strömförsörjningsledning i sin ovankant. Det framgår inte av M3 hur strömförsörjningsledningen anordnas mellan olika väggpaneler.

Ingen av skrifterna M1, M2 eller M3 beskriver en väggmodul enligt patentkrav 1, vilken väggmodul innefattar åtminstone två urtag på olika avstånd från en av kantsidorna och åtminstone en ledning med två ändar som sträcker sig mellan urtagen. Således är föreliggande uppfinning ny i förhållande till känd teknik.

Både M1 och M2 beskriver möbelenheter som är avsedda att användas för att temporärt avdela stora ytor till mindre arbetsstationer, och avser således ett helt annat teknikområde än föreliggande uppfinning. M3 beskriver däremot en vägg för en byggnad och måste således anses vara närmast liggande känd teknik.

Det objektiva tekniska problemet utgående från M3 är att tillhandahålla en väggmodul för en flervåningsbyggnad med vilken arbetet med ledningsdragning och koppling på byggplatsen minimeras. Det fanns ingen ledning för en fackman i M3 att modifiera lösningen enligt M3. Vidare är det inte närliggande för en fackman som skall bygga en flervåningsbyggnad att titta på patent som avser möbler. Således skulle en fackman inte kombinera M3 med någon av M1 och M2. Även om fackmannen skulle konsultera M1 eller M2 skulle han inte erhålla alla nödvändiga särdrag för att komma fram till uppfinningen enligt patentkrav 1. De särdrag som inte framgår av vare sig M1 eller M2, förutom att de inte avser en väggmodul, är särdraget med två urtag som är anordnade på olika avstånd från ena kortsidan och som sträcker sig från en huvudsida in i väggen.

Således var det inte närliggande för en fackman att utgående från M3 komma fram till föreliggande uppfinning. Det skulle inte heller vara närliggande för en fackman inom området att utgående från M1 eller M2 komma fram till uppfinningen eftersom det inte finns någon ledning i någon av dem att det skulle vara lämpligt att modifiera den visade tekniken så att denna vore lämplig som en vägg i en flervåningsbyggnad.

DOMSKÄL

Uppfinningen avser enligt vad som framgår av beskrivningen en väggmodul för en flervåningsbyggnad där väggmodulen används för att bygga olika typer av byggnader. Bestämningen ”väggmodul för en flervåningsbyggnad” i patentkravet 1 enligt förstahandsyrkandet kan dock inte anses entydigt begränsa patentkravets omfång till sådana väggmoduler. Inte heller övriga bestämningar i patentkravet ger en sådan begränsning varför rätten gör bedömningen att de anförda dokumenten M1 och M2 beskriver i sammanhanget relevant teknik.

Av vad som anförts i målet får dokumentet M1 anses representera den teknik som kommer uppfinningen som den defineras i patentkravet 1 enligt förstahandsyrkandet närmast. M1 beskriver en typ av väggpaneler med förinstallerade ledningar för strömförsörjning och kommunikation. De förinstallerade ledningarna är försedda med snabbkopplingsanordningar i var ände för sammankoppling med motsvarande ledningar i intilliggande väggpaneler. Ledningarna är installerade i rännor i väggpanelens nedre del, vilka rännor mynnar i respektive kantsida.

Uppfinningen skiljer sig från den närmaste tekniken i M1 genom utformningen av urtagen i det avseendet att de åtminstone två urtagen är anordande på olika avstånd från en av kantsidorna och att åtminstone en ledning sträcker sig mellan urtagen.

Fackmannen får således anses vara ställd inför problemet att finna en alternativ utformning av förinstallerade ledningar i en väggmodul för förenklad ledningsdragning i ett våningsplan och ihopkoppling med motsvarande ledningar i en intilliggande väggmodul.

Det anförda dokumentet M2 beskriver en liknande typ av väggpaneler som M1 med förinstallerade ledningar för t.ex. strömförsörjning i en kabelkanal i väggpanelens underdel. Ledningar har kopplingsanordningar i båda ändar för hopkoppling med intilliggande väggpaneler. Hopkopplingen sker via en särskild flexibel kopplingsdel utanför panelerna.

Vidare beskriver dokumentet M3 en väggmodul som under tillverkningen förses med önskad utrustning såsom ventilationskanaler, rörledningar, elektriska ledningar etc. Någon koppling mellan intilliggande väggmoduler finns inte angiven.

Inget av de anförda dokumenten visar ett arrangemang av urtag och ledning i enlighet med vad som anges i patentkravet 1. Den anförda kända tekniken leder således inte fackmannen till ett sådant arrangemang och då inte heller allmänt känd teknik kan anses ge sådan ledning får uppfinningen som den definieras i patentkravet 1 i förstahandsyrkandet anses ha erforderlig uppfinningshöjd.

Motsvarande bedömning gäller för uppfinningen som den definieras i patentkravet 19 enligt förstahandsyrkandet.

Vid denna utgång ska överklagandet avslås.

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 6 (Formulär A)

I avgörandet har deltagit patenträttsråden Jeanette Bäckvall, ordförande, Håkan Sandh, referent, och Anders Brinkman. Enhälligt.

EE
Visa mer Visa mindre