Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

09-238
2010-08-30
2011-03-01
Patent på en lastpall ("Ståpalle")
2009-08-12
-
2010-09-07
0401384-3
2009-06-18
5610-10
Ej prövningstillstånd
B65D19/31
Motsvarighet i grundhandlingarna; Uppfinningshöjd
Lastpall
2 § och 13 § patentlagen (1967:837)
patent
avslag
övrigt
sökande
EL
-
-
-
-
-
Patentansökan, avseende en lastpall, har ansetts blivit ändrad så att patent söks på något som inte framgick av ansökan på ingivningsdagen. Vidare har lastpallen, som har en lastplatta av trä och tre med lastplattan försedda underslag som löper under lastplattans hela längd och har rundade kanter, ansetts sakna uppfinningshöjd.
-
DOMSLUT

Patentbesvärsrätten avslår överklagandet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLT YRKANDE

EL ansökte den 1 juni 2004 om patent på en lastpall benämnd ”Ståpalle”. Efter att Lundgren tillfört ansökningen nya uppgifter avseende en utföringsform av en lastpall, kallad ”Pallaren”, begärdes löpdagsförskjutning med löpdag 2 november 2004. Den 2 oktober 2006 inkom Lundgren med ett patentkrav som omfattade både ”Ståpalle” och ”Pallaren”.

PRV avslog genom det överklagade beslutet Lundgrens patentansökan.

PRV fann att vissa uppgifter i patentkravet saknade stöd i grundhandlingarna, i strid med 13 § patentlagen (PL), och att patentkravet saknade bestämda uppgifter om vad som söktes skydd för. Vidare fann PRV att den utföringsform av lastpallen som benämns ”Ståpalle” saknade uppfinningshöjd i förhållande till vad som är känt genom DE 7439564 U (D3) i kombination med vad som är känt genom EP 0116354 A2 (D2) och att den inte var ny i förhållande till vad som är känt genom US 3135228 A (D4). Därutöver fann PRV att den utföringsform av lastpallen som benämns ”Pallaren” saknade uppfinningshöjd i förhållande till vad som är känt genom D4.

Den patentsökta lastpallen

Av grundhandlingsbeskrivningen framgår följande:

Lastpall branschen omsätter omkring 1 miljard kronor per år i Sverige. Då en Europapall kostar 65:- och de minsta; 1/2-pallarna 20-30 kronor per styck betyder det, att här omsätts; förbrukas omkring 20 miljoner lastpallar per år. Lastpallarnas livslängd synes alltför kort. Och här pågår tydligen ett stort slöseri med trävirke, resurser och därmed pengar. Orsaken till slöseriet synes mig vara en dålig, felkonstruerad pall och alldeles för låga kvalitetskrav. Priset på pallarna talar för sistnämnda. De dåliga pallarna orsakar både varuleverantören och transportören stora kostnader; gods-, maskin- och personskador. Det sägs t.ex. att bara IKEA har godsskador för 10-tals miljoner per år p.g.a. rivskador från metallspik, som blottas, kommer i dagen, när pallar skadas och går sönder. Något mått på merkostnader, utbetalning från försäkringsbolagen för transportskadat gods, extra arbete, omlastning och personskador finns inte, men det rör sig säkert om många tiotals miljoner per år.

Lösningen; en starkare och rätt konstruerad pall, som inte är så lätt att köra sönder med last-truckgafflarna.

Uppfinningshöjd, nytta och fördelar med Ståpalle;

1. Pallens konstruktion gör att pallgafflarna glider mot den plana lastplattan, såväl som glider lätt efter de tre underslagen med rundade kanter. Gafflarna styrs effektivt och har inget att fastna i. Därmed liten sönderkörning och lång livslängd.

2. Endast trämaterial i pallen. Detta gör den lätt återvinningsbar. t.ex.

eldas eller malas till trämassa för pappersmassa. Miljövänligt.

3. Mycket färre riv – spikskador på transportgodset då pallen inte innehåller spik eller vass metall. Samt lättare, säkrare och ofta billigare att lasta på en helgjuten lastplatta jämfört med dagens spjälsystem i pallarnas lastplatta.

4. Långt färre omlastningar; flytt till ny pall av gods p.g.a. skadad, trasig pall.

5. Färre person- och maskinskador p.g.a. fallande gods från trasiga pallar.

6. Den enkla konstruktionen gör pallen lätt och billig att tillverka. Endast 2 detaljer; platta och underslag, summa fyra bitar i pallen. Plattan limmad mot underslagen. /…/ Eller en pall i endast ett stycke. /…/

Yrkande

EL har vidhållit patentansökan med ett nytt patentkrav som inkom den 4 juni 2010.

Uppfinningen definieras i patentkravet på följande sätt:

En lastpall kännetecknande av att lastplattan är helgjuten i limmat trä. Mest kännetecknande är att lastplattan försetts med tre underslag, som löper under hela lastplattans längd. Kännetecknande för underslagen är att de har rundade kanter.

Utveckling av talan

Till utveckling av sin talan har EL anfört i huvudsak följande.

Vad gäller lastpallen Ståpalle så har PRV missbedömt dess tekniska fördelar, enkelhet (all stor konst består av enkelhet) och dess hållbarhet och därmed olikhet jämfört med de lastpallar som finns i dag. Ståpalle har den konstruktionen, att det är svårt att fastna med pallgafflarna i den och därmed är den svår att ha sönder i hanteringen. En annan fördel är också att den är utrymmesvänlig när tomma pallar skall förflyttas emedan man kan lägga pallarna i varandra och därmed tar de nästan bara hälften så stor plats som konventionella lastpallar. Ståpalle med sin enkelhet, består av endast två saker: lastplatta och tre likadana underslag. Summa fyra delar, gör att den konstruktionsmässigt skiljer sig radikalt från de lastpallar som finns i dag.

DOMSKÄL

I 13 § PL föreskrivs att en ansökan om patent inte får ändras så att patent söks på något som inte framgick av ansökan på ingivningsdagen. Det vill säga, de ändringar som görs måste ha motsvarighet i de handlingar som på ansökningsdagen/ingivningsdagen utgör grundhandlingar (beskrivning, patentkrav och eventuella ritningar).

I den aktuella patentansökan begärdes löpdagsförskjutning vilket innebär att ansökan ska anses vara gjord på löpdagen, i föreliggande fall den 2 november 2004. Alla ändringar och kompletteringar av ansökans ursprungliga beskrivning, patentkrav och ritningar fram till denna dag omfattas av grundhandlingarna.

I det nu aktuella patentkravet har uppgiften om att lastpallen ska bestå endast av trämaterial utelämnats, varvid patentkravet genom utvidgning har kommit att omfatta en lastpall som till vissa delar kan bestå av annat material än trä. Härvid omfattar patentkravet en lastpall vars underslag inte är begränsade till att vara av trämaterial.

Av grundhandlingarnas patentkrav och beskrivning framgår emellertid inte annat än att lastpallen, både vad gäller utföringsformen benämnd ”Ståpalle” och utföringsformen benämnd ”Pallaren”, ska bestå endast av trämaterial.

Då grundhandlingarna saknar uppgift om att underslagen kan vara av annat material än trä har ansökan kommit att ändras i strid med 13 § PL.

Trots vad som nu anförts gör Patentbesvärsrätten även en bedömning av om lastpallen enligt patentkravet har uppfinningshöjd i förhållande till vad som är känt genom D3 och D2 i kombination. Vid denna bedömning får patentkravets bestämning ”att lastplattan är helgjuten i limmat trä” förstås på så sätt att lastplattan är utformad som en heltäckande skiva av trämaterial som limmats samman.

I D3 beskrivs en lastpall som enligt en utföringsform innefattar en i ett stycke utformad träspånskiva och tre till spånskivan anordnade långsträckta fötter av trä. Enligt vad som framgår av figur 1 i D3 har fötterna ett rektangulärt tvärsnitt och sträcker sig över spånskivans hela bredd.

Lastpallen enligt patentkravet skiljer sig från den genom D3 kända lastpallen genom att ”underslagen”, som motsvaras av fötterna i D3, löper under hela lastpallens längd istället för bredd och att underslagen har rundade kanter.

Att underslagen har rundade kanter bidrar enligt vad som kan utläsas av grundhandlingsbeskrivningen till att lastpallen får lång livslängd på grund av liten sönderkörning med en gaffeltrucks gafflar. Det framgår emellertid inte av grundhandlingarna vilken effekt som åstadkommes av att underslagen löper i lastplattans längdriktning.

I D2 beskrivs en lastpall som innefattar en lastupptagande skiva och med skivans undersida förbundna huvudsakligen rektangulära stöd- och hörnklotsar, som kan vara orienterade så att deras långsidor sträcker sig i lastpallens längdriktning. För att underlätta införande av en gaffeltrucks gafflar i en lastpall och undvika att gafflarna stöter i klotsarna på sådant sätt att lastpallen skadas har lastpallens hörnklotsar, enligt en utföringsform, utformats med en avrundning (se sid. 4 stycke 3, sid. 7 sista stycket - sid. 8 första stycket, sid. l0 första stycket, krav 6 samt fig. 1 och 5). Som alternativ kan hörnklotsarna utformas med en avfasning, se fig. 1, eller som cylindrar, se fig. 4.

Fackmannen som med utgångspunkt i D3 söker en lösning på problemet att åstadkomma en lastpall som inte är så lätt att köra sönder med truckgafflar, får genom D2 sådan ledning att han skulle utforma fötterna på lastpallen enligt D3 med rundade kanter. Att därvid orientera fötterna i lastpallens längdriktning får anses vara ett för fackmannen uppenbart alternativ. Fackmannen skulle således med hänsyn till vad som är känt genom D3 och D2 komma fram till lastpallen enligt patentkravet.

På grund av det anförda kan överklagandet inte bifallas.

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

I avgörandet har deltagit patenträttsråden Per Carlson, ordförande, Anders Brinkman, referent, och Stefan Svahn. Enhälligt.

LC
Visa mer Visa mindre