Domstols Målregister

Målet gäller: Patent på "Påshållare"

Ink datum: 2010-04-07

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 0800036-6

PRV beslutsdag: 2010-02-04

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: A61F5/44, A61F5/457

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Urinuppsamlingspåse; Byxa; Ficka

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: bifall2

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: AN

Ombud: Berglunds Patentbyrå Ab

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: En anordning för hållande av en urinuppsamlingspåse innefattande en byxa med ett förlängt ben vars nederände är uppdragen dubbelvikt till en runt om gående ficka fixerad med uppifrån och ner gående sömmar, delande fickan i en främre och en bakre ficka, har ansetts ha uppfinningshöjd i förhållande till anförd teknik.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten undanröjer det överklagade beslutet och visar ansökan åter till PRV för fortsatt handläggning på grundval av förstahandsyrkandet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLDA YRKANDEN

AN ansökte den 7 januari 2008 om patent på “Påshållare”. PRV avslog genom det överklagade beslutet ansökan och fann i sitt beslut att den patentsökta anordningen inte skilde sig väsentligen från den genom dokumentet GB 2 295 766 A (D1) kända tekniken.

Uppfinningen

Patentansökans beskrivning innehåller bland annat följande om uppfinningens bakgrund och ändamål.

Uppfinningen hänför sig till användandet av urinuppsamlingspåsar för personer som använder en urinrörskateter för avledande av urin från urinblåsan. Urinuppsamlingspåsen placeras antingen under eller hängande på sängen om det är en sängliggande person. I annat fall fästs påsen på underbenet med band runt detta.

Eftersom användarna har olika kroppskonstitution kan effekten av dagens fastsättningsanordningar bli, att urinpåsen kan glida ner eller lossna helt och bli hängande i kateterslangen med smärtsam påfrestning, alternativt totalt utdrag av katetern som följd. Anordnandet av urinuppsamlingspåsen på underbenet blir också omständligt med kateterslangen som måste föras ner genom byxbenet.

Mot bakgrund av ovanstående problem är det önskvärt med en upphängning av urinuppsamlingspåsar som är enklare och smidigare att hantera.

Uppfinningen löser problemen genom att kateteranvändaren använder en underbyxa eller kalsong som försetts med en ficka för placering av urinuppsamlingspåsen.

Yrkanden

AN har i Patentbesvärsrätten vidhållit patentansökan med patentkrav betecknade första-, andra-, tredje- respektive fjärdehandsyrkande, vilka inkommit den 13 maj 2013, att prövas i nämnd ordning.

Uppfinningen definieras i det självständiga patentkravet 1 enligt förstahandsyrkandet på följande sätt.

Anordning för hållande av en urinuppsamlingspåse för urinkateteranvändare, vilken anordning innefattar en byxa (1), kännetecknad av att byxan har ett förlängt ben vars nederände är uppdragen dubbelvikt till en runt om gående ficka som är fixerad med uppifrån och ner gående sömmar (6), en söm är anordnad på byxbenets insida och en söm på byxbenets yttersida, delande fickan i en bakre och en främre ficka (2).

Patentkraven enligt övriga yrkanden framgår av domsbilaga 2-4.

Grunder

AN har till grund för sin talan hållit fast vid att uppfinningen skiljer sig väsentligen från känd teknik.

Utveckling av talan

AN har i Patentbesvärsrätten i huvudsak anfört följande.

Det finns väsentliga skillnader i teknisk lösning mellan uppfinningen och tekniken enligt D1 som inte enbart är produktionstekniska smådetaljer, utan väl genomtänkta, innovativa lösningar. Dessa lösningar tillsammans gör att byxan enligt uppfinningen eliminerar de flesta komplikationer som användning av andra hållare medför genom sin funktionalitet, flexibilitet och komfort.

Att göra ett uppvik så att det bildas en ficka fram och en ficka bak, är inte bara en bieffekt utan en väl genomtänkt teknisk lösning, som gör byxan enligt uppfinningen vändbar och ger bäraren möjlighet att ha urinpåsen på lårets baksida för att t ex kunna ligga på mage. Denna tekniska lösning gör också att benamputerade kan använda byxan, och byxan sitter säkert på plats och ger bästa möjliga flexibilitet och komfort.

Byxan beskriven i D1 har endast upphängningsanordning på ena benet fram, och det är inte möjligt att vända byxan eller sätta påsen bak på benet.

Det går åt mer material i byxan enligt uppfinningen, ett förhållande som alltid har ett stort inflytande vid produktion. Med andra ord skulle en fackman inte kunnat utforma byxan enligt uppfinningen utan att uppfinna.

Den uppfunna byxan handlar inte bara om att åstadkomma en ficka utan dessutom om att göra den bekvämare, mångsidigare och säkrare.

DOMSKÄL

D1 avser en byxa där åtminstone ett av benen har en ficka för hållande av en urinuppsamlingspåse. En remsa av stretchmaterial är påsydd på benet för bildande av fickan.

Anordningen enligt förstahandsyrkandets patentkrav 1 skiljer sig från den genom D1 kända anordningen genom att byxan har ett förlängt ben vars nederände är uppdragen dubbelvikt till en runt om gående ficka som är fixerad med uppifrån och ner gående sömmar, en söm är anordnad på byxbenets insida och en söm på byxbenets yttersida, delande fickan i en bakre och en främre ficka.

Den effekt som uppnås med denna utformning av byxan är att urinpåsen kan placeras på framsidan eller på baksidan av benet.

Mot bakgrund av D1 ställs alltså fackmannen inför problemet att åstadkomma en anordning innefattande en byxa för hållande av en urinuppsamlingspåse med vilken denna effekt uppnås.

Fackmannen, som i sammanhanget får anses vara en person som arbetar med och har kännedom om anordningar lämpliga för hållande av urinuppsamlingspåsar, skulle med ledning av D1 och sitt allmänna kunnande inse att anordnandet av en ficka på framsidan och en på samma sätt anordnad ficka på baksidan av byxans ben skulle vara en lösning på problemet. Enbart en sådan modifiering av byxan enligt D1 leder emellertid inte fram till uppfinningen enligt patentkrav 1. Fackmannen får ingen ledning från D1 att lösa problemet på det sätt som gjorts enligt uppfinningen. Inte heller kan det anses att fackmannen besitter sådana allmänna kunskaper att han ställd inför problemet skulle komma fram till den lösning som uppfinningen innebär.

Anordningen enligt förstahandsyrkandets patentkrav 1 skiljer sig således väsentligen från den genom D1 kända tekniken.

Överklagandet ska därför bifallas.

I avgörandet har deltagit patenträttsråden Jeanette Bäckvall, ordförande, Anders Brinkman och Marianne Bratsberg, referent. Enhälligt.

EE Visa mer Visa mindre