Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 10-124

Beslutsdatum: 2014-04-17

Lagakraft: 2014-06-18

Målet gäller: Upphävande av patent på ytbeklädnadsmaterial i laminatform samt isoleringssystem innefattande ett dylikt ytbeklädnadsmaterial

Ink datum: 2010-05-31

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 0401043-5

PRV beslutsdag: 2010-03-19

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: F16L59/02

Juridiska sökord: Uppfinningsshöjd

Tekniska sökord: Laminat; Isolering; Rör

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: Rockwool International A/S

Ombud: Ingmari Johansson Webjörn

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Saint-Gobain Isover AB

Ombud: Malin Larsson

Fler Motparter: -

Referat: PBR har funnit att ytbeklädnadsmaterial i laminatform och isoleringssystem innefattande detta ytbeklädnadsmaterial uppvisar uppfinningshöjd i förhållande till känd teknik.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten avslår överklagandet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLDA YRKANDEN

Saint-Gobain Isover AB (Isover) beviljades den 6 december 2005 patent på “Ytbeklädnadsmaterial i laminatform samt isoleringssystem innefattande ett dylikt ytbeklädnadsmaterial”. Sedan Rockwool International A/S (Rockwool) invänt mot patentet beslutade PRV genom det överklagade beslutet att patentet skulle upprätthållas i ändrad lydelse. PRV fann i sitt beslut att uppfinningen enligt patentkraven i ändrad lydelse uppfyllde patenterbarhetsvillkoren.

I målet har Rockwool International anfört dokumenten D1-D15:

D1 WO 03008854 A2

D2 GB 2108046 A

D3 US 3837992 A

D4 US 4271218 A

D5 WO 9637728 A1

D6 US 6635322 B1

D7 Ullmann’s Encyclopedia of industrial chemistry, vol. A20, p. 494

D8 EP 0394117 B1

D9 utdrag från hemsida http://en.wikipedia.org/wiki/polyester (bilaga 2)

D10 datablad från Tscheulin-Rothal, daterat september 1988 (bilaga 3)

D11 datablad från Tscheulin-Rothal, daterat augusti 1990 (bilaga 4)

D12 utdrag från hemsida http://en.wikipedia.org/wiki/polvethvlene terephtalate (bilaga 5)

D13 utdrag från hemsida http://www.chemvigi.com/pdf/ASTMD36-95.pdf (bilaga 6)

D14 US 4447490 A

D15 WO 02/055801 A1

Uppfinningen

Av patentets beskrivning framgår bland annat följande om uppfinningen och dess bakgrund.

Uppfinningen avser ett ytbeklädnadsmaterial i laminatform avsett för isoleringssystem för installationsdelar såsom rör, behållare och ventilationskanaler.

Uppfinningen avser även ett isoleringssystem innefattande ett sådant ytbeklädnadsmaterial.

Inom byggnads- och processtekniken är det mycket vanligt att isolera till exempel rör och behållare med rörskålar, skivor eller mattor. En typisk isolering består av ett termiskt isolerande material, exempelvis mineralull, som på den sida som vänds mot omgivningen har ett laminerat skyddande ytskikt av plast, papper eller metall. Det skyddande ytskiktet uppvisar av tradition en mycket ringa tjocklek, vilket gör ytskiktet känsligt för mekanisk åverkan som kan uppstå under exempelvis montering eller underhåll. I de fall det utgörs av aluminium används tjocklekar i storleksordningen 18 μm, vilket anses vara den nedre gränsen för en diffusionstät aluminiumfolie. Ett vanligt sätt att öka ytskiktets hållfasthet är att förse det med en armering, exempelvis kan glastrådar integreras i ytskiktet. En sådan armering är emellertid inte tillräcklig för att ge isoleringens ytskikt erforderliga mekaniska egenskaper.

Då isoleringen utgörs av en rörskål uppvisar denna av monteringsmässiga skäl en slits som gör att den enkelt kan öppna upp och monteras på ett rör. Slitsen förseglas därefter med exempelvis en tejpremsa. För ökade mekaniska egenskaper och säkerställande av fullgod försegling är det vanligt förekommande att dessa isoleringar vid montering kompletteras med ett utvändigt skal, vilka kan utgöras av styva, men fortfarande böjbara, formpressade plastkåpor eller metallkåpor.

Ett ändamål med uppfinningen är att tillhandahålla ett ytbeklädnadsmaterial i laminatform som uppvisar sådana mekaniska egenskaper, i synnerhet rivstyrka, slagtålighet och penetreringsstyrka, att det klarar normal hantering under montering, underhåll och i övrigt normala påfrestningar under isoleringens livstid.

Ett annat ändamål är att tillhandahålla ett ytbeklädnadsmaterial som klarar gällande brandkrav, exempelvis standarden enligt SS 02 48 23/NORDTEST-FIRE 004, "Ytskikt klass 1" (standard NORDTEST).

Ytterligare ett ändamål är att ytbeklädnadsmaterialet ska kunna appliceras på ett isoleringssystem under framställning av detta för att bilda en integrerad enhet.

Ytbeklädningsmaterialet ska vidare vara enkelt och billigt att tillverka.

Det ska dessutom med ringa tjocklek vara smidigt och lätt att hantera samtidigt som det uppvisar ovan nämnda egenskaper.

Ännu ett ändamål är att ett isoleringssystem med detta ytbeklädnadsmaterial ska kunna monteras direkt på plats utan ytterligare inklädnad i form av exempelvis separata kåpor.

Dessa ändamål uppnås med ett ytbeklädnadsmaterial vilket innefattar ett första utvändigt metallfolieskikt, exempelvis aluminiumfolie, med en tjocklek inom intervallet 20-100 μm, samt ett plastskikt som är anordnat mellan det första utvändiga metallfolieskiktet och isoleringssystemets yta, vilket plastskikt har en tjocklek inom intervallet 10-100 μm, ett termoplastiskt bindemedelsskikt avsett för förbindning av nämnda ytbeklädnadsmaterial mot nämnda isoleringssystem, varvid smältpunkten hos det termoplastiska bindemedelsskiktet understiger smältpunkten hos nämnda plastskikt samt ett andra invändigt metallfolieskikt, exempelvis aluminiumfolie, med en tjocklek inom intervallet 5-30 μm, vilket metallfolieskikt är anordnat mellan nämnda plastskikt och nämnda termoplastiska bindemedelsskikt.

De mekaniska egenskaperna erhålls primärt av plastskiktet medan brandtåligheten erhålls av det utvändiga metallfolieskiktet. Genom att smältpunkten hos det termoplastiska bindemedelskiktet, avsett för förbindning av ytbeklädnadsmaterialet mot ett isoleringssystem, understiger smältpunkten hos nämnda plastskikt påverkas inte plastskiktet och därmed ytbeklädnadsmaterialets invändiga struktur vid värmeapplicering av ytbeklädnadsmaterialet. Det invändiga metallfolieskiktet är avsett att samverka med plastskiktet och bidra med ökade mekaniska egenskaper och brandegenskaper.

Yrkanden

Rockwool har yrkat att patentet ska upphävas i sin helhet.

Isover har yrkat att patentet ska upprätthållas i sin nuvarande lydelse med patentkrav inkomna den 14 oktober 2009.

Uppfinningen definieras i de självständiga kraven 1 och 11 på följande sätt:

1. Ytbeklädnadsmaterial (1) i laminatform avsett för isoleringssystem (7) för installationsdelar såsom rör, behållare, ventilationskanaler, vilket isoleringssystem (7) uppvisar en yta som ytbeklädnadsmaterialet (1) är avsett att klä innefattande

ett första utvändigt metallfolieskikt (3), exempelvis av aluminiumfolie, med en tjocklek inom intervallet från 20 - 100 μm och mest föredraget 30 - 60 μm,

ett plastskikt (4) som är anordnat mellan det första metallfolieskiktet (3) och isoleringssystemets (7) yta, vilket plastskikt har en tjocklek inom intervallet 10 - 100 μm och mest föredraget 20 - 40 μm,

ett termoplastiskt bindemedelsskikt (5) som är avsett för förbindning av nämnda ytbeklädnadsmaterial (1) mot nämnda isoleringssystem (7), varvid smältpunkten hos nämnda termoplastiska bindemedelsskikt (5) understiger smältpunkten hos nämnda plastskikt (4), samt

ett andra invändigt metallfolieskikt (6), exempelvis aluminiumfolie, vilket uppvisar en tjocklek inom intervallet 5 - 30 μm och mest föredraget 7 - 20 μm, vilket metallfolieskikt är anordnat mellan nämnda plastskikt (4) och nämnda termoplastiska bindemedelsskikt (5).

11. Isoleringssystem för installationsdelar såsom rör, behållare och ventilationskanaler, vilket isoleringssystem (7) uppvisar ett termiskt isolerande material (9) med en yta som ett ytbeklädnandsmaterial (1) är avsett att klä,

vilket ytbeklädnadsmaterial (1) är i laminatform och innefattar

ett första utvändigt metallfolieskikt (3), exempelvis av aluminiumfolie, med en tjocklek inom intervallet 20 - 100 μm och mest föredraget 30 - 60 μm,

ett plastskikt (4) som är anordnad mellan det första metallfolieskiktet (3) och det termiskt isolerande materialets (9) yta, vilket plastskikt (4) har en tjocklek inom intervallet 10 - 100 μm och mest föredraget 20 - 40 μm,

ett termoplastiskt bindemedelsskikt (5) som är avsett för förbindning av nämnda ytbeklädnadsmaterial (1) mot nämnda termiskt isolerande material (9), varvid smältpunkten hos nämnda termoplastiska bindemedelsskikt (5) understiger smältpunkten hos nämnda plastskikt (4), samt

varvid isoleringssystemet innefattar en av nämnda ytbeklädnadsmaterial (1) anordnad flik (11) för applicering över en skarv mellan två intilliggande isoleringssystem (7) eller en slits (10) i nämnda isoleringssystem.

Grunder

Rockwool har som grund för sin talan anfört att uppfinningen saknar uppfinningshöjd.

Isover har som grund för sin talan anfört att uppfinningen har uppfinningshöjd.

Utveckling av talan

Parterna har till utveckling av talan anfört bland annat följande.

Rockwool

Krav 1 saknar uppfinningshöjd med dokument D8 utgörande den närmaste kända teknik. Detta påvisas under särskild hänvisning till dokumenten D1, D2, D4, D10 och D11.

I D8 visas ett ytbeklädnadsmaterial som har en laminatform och är avsett att bekläda ett isoleringssystem. Ytbeklädnadsmaterialet visas i figur 1 och omfattar ett multiskikt (”feuille multicouche”) i form av skikten aluminium/polyester/aluminium (”triplex aluminium/polyester/aluminium”). Laminatet förbinds med isoleringssystemet med hjälp av ett termoplastiskt bindemedel.

Vid den muntliga förhandlingen påpekade bolaget även följande angående nämnda multiskikt. Laminatet i D8 är sammansatt av två olika material, varav det ena är ett multiskikt. Fackmannen ser multiskiktet som en separat enhet. Det har vid något tillfälle utgjort ett eget skikt. Eftersom materialen slagits samman är det därför rimligt att fackmannen åter kan separera dem. Han erhåller då nämnda multiskikt.

I D8 nämns angående tidigare känd teknik att det är känt att använda ytbeklädnadsmaterial bestående av ett aluminiumskikt och ett plastskikt som isolering och att detta ger ett bra mekaniskt skydd. I D8 beskrivs att man vill öka den mekaniska styrkan hos det kända ytbeklädnadsmaterialet genom att tillföra ett invändigt aluminiumskikt. Då bildas ett multiskikt med ett första utvändigt metallfolieskikt, ett mellanliggande plastskikt och ett ytterligare invändigt metallfolieskikt. På ytbeklädnadsmaterialets utvändiga ovanyta är ett bitumenskikt påfört, vars syfte är att skydda ytbeklädnanden mot UV-ljus. Uppfinnaren i D8 är medveten om att brandregler ska observeras, eftersom det specificeras att ett svårantändligt bitumenmaterial ska användas (”solutions de bitumes non inflammable”). Sammanfattningsvis konstateras att D8 avser ett ytbeklädnadsmaterial med särskilt goda mekaniska och brandmässiga egenskaper. D8 uttalar sig inte om tjocklek för ett enskilt materialskikt men nämner att den totala tjockleken för de tre skikt som utgör multiskiktet kan vara 30-50 μm.

Patentkrav 1 är nytt i förhållande till D8 eftersom tjocklekarna av metallskikten och plastskiktet inte uttryckligen föreslås.

Det objektiva tekniska problemet ska baserat på D8 formuleras enligt följande: "Hur kan man uppnå bättre mekaniska egenskaper, samtidigt som man uppfyller gällande brandkrav?".

Enligt patentets krav 1 krävs ingen särskild relation mellan skiktens tjocklekar för att lösa det objektiva problemet som uppfinningen adresserar. Patentkrav 1 klargör att man med en godtycklig kombination av tjocklekar inom angivna intervall vill kunna uppnå goda mekaniska egenskaper och uppfylla gällande brandkrav. De i patentkravet angivna tjockleksintervallerna gör att det kan röra sig om allt från tunna till tjocka skikt. Till stöd för effekten har patenthavaren i patentets beskrivning redovisat ett test där endast en sammansättning av skikten har testats. I samband med uppfinningshöjdsbedömning kan ifrågasättas om den tekniska effekten gör sig gällande med alla kombinationer av tjocklekar inom de intervall som anges i patentkrav 1.

De tjockleksintervall som anges i patentkrav 1 ligger inom vad en fackman rutinmässigt arbetar med och därmed vad han omedelbart vill kunna föreslå, om han med utgångspunkt från D8 ska lösa det objektiva problemet.

D2 och D4 visar tillsammans med D10 och D11, att fackmannen inom teknikområdet i allmänhet arbetar med tjocklekar av plastskikt och aluminiumfolier inom relativt stora intervaller.

I D2 beskrivs att det är allmänt känt att använda en metallfolie på en plastfolie och där föreslås användning av metallfolier med en tjocklek av 10 - 70 μm och plastskikt med en tjocklek av 100 μm. Av D4 framgår att man till ytbeklädnader för isoleringssystem kan använda metallfolier med en tjocklek inom intervallet 10-40 μm och plastlager med en tjocklek i intervallet 20-50 μm. Fackmannen har således arbetat med aluminiumfolier med tjocklekar i intervallet 10 -100 μm, och plastskikt med tjocklekar i intervallet 20-100 μm lång tid före prioritetsdatumet för patentet.

Vidare framgår av D10 och D11 att det sedan 1990 marknadsförts två olika laminat, av typ ”triplex aluminium/polyester/polyester”, som används för att bekläda isoleringssystem och som uppfyller brandreglerna enligt norm DIN4102. Dessa ytbeklädnadsmaterial förbinds med isoleringsmaterial och omfattar två skikt av en aluminiumfolie med ett mellanliggande plastskikt. I D10 ingår ett mellanliggande plastskikt i form av PU-lim. D10 och D11 anger tjocklekar hos aluminiumfolien i storleksordningen 20 respektive 12 μm.

Mot bakgrund av ovanstående anger krav 1 enbart det som en fackman rutinmässigt föreslår om han ska lösa det uppställda problemet.

Vidare visar D8, D1 och D4 i kombination att det är närliggande för fackmannen att komma fram till såväl önskade mekaniska egenskaper som de egenskaper som klarar gällande brandkrav. Från D1 är en ytbeklädnad med metallfolieskikt och plastskikt redan känd med en sådan uppbyggnad att den kan godkännas enligt standard NORDTEST. Särskilt hänvisas till tabellen på sidan 8, där varje rad utgör ett exempel, och till första rutan i tabellen där det framgår att skiktet är metalliserad polyeten. Problemet med att uppfylla gällande brandkrav är därför redan löst genom D1. D4 visar att fackmannen vid isoleringsmaterial av detta slag arbetar med aluminiumfolier med en tjocklek av 10-40 μm och plastskikt med en tjocklek av 20-50 μm, vilket uppges resultera i ett laminat med goda mekaniska egenskaper. Mot bakgrund av detta anger krav 1 enbart det som fackmannen som utgår från D8 och har kännedom om D1 och D4 rutinmässigt föreslår om han ska lösa det uppställda problemet.

Av dessa skäl uppvisar krav 1 inte någon uppfinningshöjd.

Beträffande patentkrav 11 avseende ett isoleringssystem kan det objektiva problemet formuleras som: "Hur kan man uppnå ett isoleringssystem med en ytbeklädnad, som är enkel att montera på t.ex. ett rör och som har bättre mekaniska egenskaper, samtidig som man uppfyller gällande brandkrav?"

Lösningen på detta problem anknyter till utformningen av själva ytbeklädnaden enligt krav 1; användningen av en flik gör det enkelt att montera isoleringssystemet på ett rör, och har i realiteten inget att göra med ytbeklädnadens mekaniska- eller brandmässiga egenskaper.

Enligt tidigare resonemang anger krav 1 inte något som innefattar uppfinningshöjd med utgångspunkt i D8 som närmast kända teknik med beaktande av tekniken i D1, D2, D4, D10 och D11. Ytbeklädnaden i D8 har en flik varvid isoleringssystemet är enkelt att montera på ett rör. Som utgångspunkt löser D8 därmed båda de ovan uppställda problemen. Också D4 har en flik och användningen av en flik för att underlätta montering av isoleringssystemet är känt för fackmannen, jmf D1, D5 och D6.

Krav 11 saknar således också uppfinningshöjd.

Isover

Dokument D8 får anses utgöra närmast känd teknik. Det visar ett ytbeklädnadsmaterial med ett antal skikt innefattande ett första yttre bitumenskikt, ett andra fiberbaserat förstärkningsskikt samt ett tredje, inre multilagerskikt. Bitumenskiktet, förstärkningsskiktet och multilagerskiktet samverkar för att åstadkomma ett ytbeklädnadsmaterial som ger ett effektivt skydd mot nötning, ånga/vatten, perforation och stötar. I D8 nämns inget om att materialet ska klara någon brandskyddsstandard men där uppges att bitumenskiktet bidrar med flamskydd. De stora skillnaderna mellan laminatet enligt D8 och ytbeklädnadsmaterialet enligt krav 1 är olika antal skikt, typen av skikt och att laminatet enligt uppfinningen har metall ytterst.

Den tekniska effekten av skillnaderna ovan är erhållande av ett alternativt material med bra eller snarare förbättrade brandegenskaper.

Det objektiva problemet kan formuleras såsom att åstadkomma ett alternativt ytbeklädnadsmaterial som klarar uppsatta brandkrav men även uppvisar god mekanisk styrka.

Uppfinningen enligt patentet ger lösningen på problemet genom kombinationen av ett utvändigt metallfolieskikt, ett plastskikt och ett invändigt metallfolieskikt där respektive skikt har de angivna tjocklekarna.

Vad gäller ytbeklädnadsmaterialens uppbyggnad finns grundläggande materiella skillnader mellan det ytbeklädnadsmaterial som visas i D8 och uppfinningen. Skillnaderna ligger bland annat i antalet skikt där D8 innehåller sex skikt medan uppfinningen enligt krav 1 bara innehåller tre stycken. Det multilagerskikt som ingår i D8 har heller inte som uppgift att skydda mot brand.

Beträffande godstjocklekar har fackmannen ingen anledning att söka stöd för valet av godstjocklekar i det multilagerskikt som ingår som en invändig komponent i D8. Resonemanget bygger på ett antagande att fackmannen med D8 som utgångspunkt skulle skala bort de två yttersta skikten och enbart bibehålla det tredje inre multilagerskiktet som därmed skulle bilda det yttersta skiktet i laminatet. Fackmannen finner inga som helst pekare i D8 till att reducera antalet skikt, och därvid plocka bort de två skikt som uttalat bidrar till lösningen av det objektiva problemet, nämligen bitumenskiktet (brand) och det fiberbaserade skiktet (stötar och deformation, dvs. en form av mekanisk styrka).

Uppfinningen enligt krav 1 uppvisar uppfinningshöjd gentemot D8 enskilt.

D8 i kombination med D1

Dl nämner inget om brand, vilket påstås av Rockwool i sitt överklagande. Materialet har en annan struktur än den som omnämns i såväl D8 som i uppfinningen enligt krav 1, nämligen åtminstone ett skikt av termoplastisk polymer och ett valfritt aluminiumskikt vars huvudsyfte är att ge en metalliserad yta. Aluminiumskiktet kan vara anordnat antingen utvändigt eller invändigt och kan antingen vara en film eller en metalliserad yta.

De strukturella skillnaderna mellan D8 eller Dl och uppfinningen enligt krav 1 är så stora att den enda rimliga slutsatsen är att kombinationen av tekniken i D8 och D1 är orimlig och att uppfinningen enligt kravet 1 därför uppvisar uppfinningshöjd.

D8 i kombination med D2

D2 beskriver ett ytbeklädnadsmaterial som klarar samma brandklassning som uppfinningen enligt krav 1. Materialet har dock en annan struktur. Det har ett utvändigt metallfolieskikt (aluminium) med syfte att agera diffusionsspärr och skydda mot strålningsförluster och ett invändigt substrat av polyolefin med mineralbaserat fyllmedel, där substratet ger mekanisk styrka och brandmotstånd. För att öka flamskyddet kan det finnas ett utvändigt lackskikt.

Om fackmannen utgår från D8 och vänder sig till D2 skulle han inse att där finns ett material som uppfyller rätt brandklass men detta åstadkoms med en helt annan struktur än i föreliggande uppfinning, d.v.s. med en invändig stomme av polyolefin med mineralbaserat fyllmedel. Om fackmannen skulle vilja förbättra brandskyddet skulle han laborera med mängden fyllmedel alternativt med det lackskikt som beskrivs. Detta skulle resultera i ett laminat som har förutsättningar att uppfylla det uppställda brandkravet men ha en helt annan struktur än den som anges i kravet 1.

Uppfinningen enligt krav 1 uppvisar såldes uppfinningshöjd gentemot kombinationen D8 och D2.

D8 i kombination med D4

D4 nämner inte något om brandegenskaper och har en annan struktur än den som beskrivs i D8, nämligen består strukturen i D4 av plast, metall, plast, alternativt metall, plast. Materialet saknar vidare ett bindemedelsskikt.

Om fackmannen vill öka den mekaniska styrkan skulle han med ledning av D4 anordna ett utvändigt plastskikt. Han får däremot ingen hjälp avseende frågan om brand. Slutsatsen är därför att uppfinningen enligt kravet 1 har uppfinningshöjd relativt kombinationen av tekniken i D8 och D4.

D8 i kombination med D10

D10 är ett datablad som beskriver ett laminat innehållande fyra skikt.

Det framgår klart av D10 att den mekaniska styrkan i materialet skapas av ett skikt med glasfibertrådar som är anordnat mellan metallskikten. Laminerade glastrådar ger dock inte laminatet erforderliga mekaniska egenskaper och i synnerhet ingen slagtålighet. Vidare limmas glastrådarna i D10 fast i aluminiumskikten med PU-lim (4g/m2). Ett skikt med denna mycket begränsade tjocklek kan inte likställas med uppfinningens plastskikt. D10 saknar således ett plastskikt som är anordnat mellan de två metallfolieskikten. Såsom klart framgår i föreliggande patent erhålls med ett sådant plastskikt en seghet i ytbeklädnadsmaterialet, som ger både rivstyrka och penetreringsstyrka. Att fackmannen utifrån dessa strukturella skillnader dessutom skulle dra några slutsatser om materialtjocklekar hos de ingående skikten får anses osannolikt.

Av D10 framgår att materialet där i kombination med mineral eller glasull, till exempel stenullsmattor, är icke brännbart enligt standard DIN 4102 A 2. Detta motsvarar inte den för uppfinningen relevanta standarden NORDTEST. Man kan inte jämföra olika standarder och i synnerhet inte när man har olika bedömningskriterier. Att fackmannen skulle studera Dl0 för att finna vägledning vid valet av tjocklekar för att åstadkomma ett laminat som uppvisar goda mekaniska egenskaper och som samtidigt uppfyller kraven enligt "Ytskikt klass 1" enligt nämnda standard NORDTEST är långsökt då Dl0 inte alls diskuterar mekanisk styrka och dessutom har en annan strukturell uppbyggnad.

Den strukturella uppbyggnaden på laminatet i D10 talar därför mot att fackmannen skulle beakta detta dokument vid valet av tjocklekar och/eller uppbyggnad av ett material i enlighet med föreliggande uppfinning.

Slutsatsen är därför att uppfinningen enligt krav 1 uppvisar uppfinningshöjd gentemot kombinationen av D8 och D10.

D8 i kombination med D11

D11 är ett datablad som beskriver ett laminat innehållande fem skikt, med början utifrån ett svårantändligt färgskikt, ett flexibelt aluminiumskikt (tjocklek 0,020 mm), ett specialskikt av okänt slag, ett armeringsskikt av glastrådar och ett flexibelt aluminiumskikt (tjocklek 0,012 mm). D11 saknar relevans eftersom det beskrivna laminatet uppvisar en struktur som saknar likheter med den som anges i uppfinningens krav 1, dvs. med början utifrån består av aluminium, plast, aluminium och bindemedel.

Av D11 framgår att laminatet limmat mot dämpande plattor av mineralfiber klarar brandkraven enligt standard DIN 4102 B 1. Indexet B1 förefaller avse material som är svårantändliga och material som ofta är självsläckande, vilket ska jämföras med "Ytskikt klass 1" där man tittar på medeltemperatur och rökbildning. Olika standarder kan inte jämföras när bedömningskriterierna är olika.

Att fackmannen skulle studera D11 för att finna vägledning vid valet av tjocklekar för att åstadkomma ett material som uppvisar goda mekaniska egenskaper och samtidigt uppfyller kraven enligt standard NORDTEST är långsökt och inte rimligt med tanke på att D11 inte alls diskuterar mekanisk styrka.

Slutsatsen är därför att uppfinningen enligt krav 1 uppvisar uppfinningshöjd gentemot kombinationen av D8 och D11.

D8 i kombination med D1 och D4

Kombinationen av D8 med D1 och D4 bygger på en ex post facto analys, dvs. att man redan känner uppfinningen. Fackmannen har ingen anledning att utföra denna kombination och kravet 1 har därför uppfinningshöjd i förhållande till denna teknik.

Eftersom uppfinningen enligt krav 1 anses uppfylla villkoren för patenterbarhet gäller detta även uppfinningen enligt kravet 11.

I målet har hållits muntlig förhandling.

DOMSKÄL

Patentbesvärsrätten konstaterar att uppfinningen är ny, och gör följande bedömning av patentkraven med avseende på uppfinningshöjd.

Föreliggande uppfinning avser ett ytbeklädnadsmaterial i laminatform som besitter sådana mekaniska egenskaper att det klarar normala påfrestningar under isoleringens livstid. Ett annat ändamål är att tillhandahålla ett ytbeklädnadsmaterial som klarar gällande brandkrav.

Lösningen utgörs av ett ytbeklädnadsmaterial i enlighet med patentkrav 1.

Patentbesvärsrätten anser, liksom Rockwool och Isover, att av de i målen anförda dokumenten får D8 anses representera den teknik som kommer uppfinningen enligt patentet närmast. Dokument D8 beskriver ett ytbeläggningsmaterial med flexibla egenskaper, som gör det lämpligt att isolera element av olika form, såsom till exempel rör. Ytbeläggningsmaterialet kan vara uppbyggt av ett yttre skikt av bitumen, följt av ett förstärkningsskikt bildat av ett ark av glasfiber, syntetfiber eller naturliga fibrer, ett därpå anordnat multilagerskikt samt adhesiv tejp längs kanterna. Multilagerskiktet kan innefatta polyesterfilm limmad mellan två aluminiumfilmer. I D8 anges inget om tjockleken hos de enskilda filmskikten men den totala tjockleken hos multilagerskiktet anges till 30-50 μm.

I D8 anges de olika skikten bidra med följande egenskaper. Bitumenskiktet ger UV- och åldringsskydd, nötningstålighet och förhindrar antändning. Förstärkningsskiktet ska skydda mot deformation och slag (stötar) och multilagerskiktet ska ge laminatet god förmåga att motstå inträngning av vatten och ånga, penetrering samt en god rivstyrka.

Rockwool har framfört att patentets krav 1 inte specificerar antalet skikt. Patentbesvärsrätten delar denna uppfattning, vilken också stöds av patentets beskrivning sid. 9 som anger att materialet kan innefatta ytterligare skikt. Dock är det Patentbesvärsrättens mening att kravet anger att ytbeklädnadsmaterialets yttersta skikt utgörs av ett metallfolieskikt.

Uppfinningen enligt patentkrav 1 skiljer sig från tekniken enligt D8 främst genom att det utvändiga skiktet utgörs av ett metallfolieskikt och genom att tjockleken hos de ingående skikten av metallfolie och hos plastskiktet definieras.

Såsom framfördes vid den muntliga förhandlingen ifrågasätter Rockwool om ett laminat enligt patentkrav 1 med alla de möjliga kombinationer av tjocklekar hos de olika skikten har angiven teknisk effekt, det vill säga om alla dessa kombinationer uppfyller gällande brandkrav och har goda mekaniska egenskaper.

Enligt rättens mening finns det dock ingen anledning att ifrågasätta denna tekniska effekt hos det patenterade ytbeklädnadsmaterialet.

Då laminatet i D8 är utformat för att klara mekaniska påfrestningar och det yttre skiktet, bitumenskiktet, åtminstone i viss utsträckning bidrar med brandskydd får fackmannen med utgångspunkt i D8 anses vara ställd inför problemet att tillhandahålla ett alternativt ytbeklädnadsmaterial som motstår brand och har goda mekaniska egenskaper.

Rockwool har framfört att multilagerskiktet i D8 ska betraktas som en separat enhet. Bolaget hävdar att det i D8 beskrivna laminatet har satts samman av två olika delar, varav ett utgörs av detta multilagerskikt. Därmed skulle det enligt Rockwool ligga nära till hands för fackmannen att separera dem. Multilagerskiktet har som yttersta skikt en aluminiumfolie. Beträffande vad som ska utgöra laminatets yttersta skikt har Rockwool i detta sammanhang även framfört att fackmannen av D1 (se spec. tabellen sid. 8) men även från annan känd teknik får informationen om att ett metallskikt är lämpligt att placera ytterst.

Enligt Patentbesvärsrättens mening skulle fackmannen trots att kända laminat för ytbeklädnader kan ha ett metallfolieskikt ytterst inte utifrån ovanstående känd teknik finna något som föranleder honom att separera laminatet i D8 och på så vis erhålla nämnda multilagerskikt.

Eftersom laminatet i D8 redan bidrar till lösningen av det aktuella problemet, det vill säga att tillhandahålla ett ytbeklädnadsmaterial som motstår brand (genom bitumenskiktet) och har goda mekaniska egenskaper (bl. a. genom förstärkningsskiktet) saknar fackmannen ställd inför det aktuella problemet, enligt rättens mening, incitament att separera det i D8 kända laminatet.

Enbart en sådan separering leder heller inte fram till uppfinningen enligt patentkrav 1 utan fackmannen skulle därefter behöva använda en av laminatets separerade delar, multilagerskiktet, som en utgångspunkt för vidare dimensioneringsarbete.

För att exemplifiera vilka tjockleksintervaller en fackman inom ytbeklädnadsområdet rutinmässigt arbetar med har Rockwool hänvisat till den genom D2, D10 och D11 kända tekniken.

Produktbladen D10 och D11 samt dokument D2 visar dels hur laminat med ingående skikt av aluminiumfolie kan vara uppbyggda, dels mått på tjockleken för vissa enskilda skikt som i viss mån är i överensstämmelse med de tjocklekar som enskilda skikt i uppfinningen enligt patentkrav 1 anges ha. För att uppnå brandsäkerhet ingår dock aluminiumfolien i kombinationer med andra material än i laminatet enligt uppfinningen, något som snarare får anses leda fackmannen bort från den i patentkravet 1 angivna lösningen. Det i D11 visade laminatet innehåller ett första yttre svårantändligt färgskikt, ett flexibelt aluminiumskikt, ett specialskikt, ett armeringsskikt och ett aluminiumskikt. Deras placering och hur de kombinerats med andra materialskikt skiljer sig dock i flera avseenden från uppfinningen. I D2 beskrivs ett laminat för isolering av rör där ett substrat av polymerbaserat material försetts med ett diffusionstätt lager (lämpligen aluminium) och där brandhärdighet uppnås antingen genom att ett fyllmedel tillsätts substratet eller genom att metallfolien förses med ett lacklager. Denna kända teknik anvisar således inte fackmannen alternativet att de önskade egenskaperna kan erhållas med en sådan kombination av material och tjocklekar som uppfinningen inbegriper.

Följaktligen ger inte heller den i de anförda dokumenten D10, D11 eller D2 kända tekniken fackmannen någon ledning till att modifiera ytbeklädnadsmaterialet i D8 till överensstämmelse med det i patentkravet 1 definierade ytbeklädnadsmaterialet.

Rockwool har vidare framfört att fackmannen som har D8 som utgångspunkt skulle konsultera D4 för att lösa problemet med mekanisk hållfasthet och D1 för att hitta en lösning på problemet att klara gällande brandkrav. Genom D4 känner fackmannen till att laminat med goda mekaniska egenskaper kan sättas samman av metallfolieskikt och plastskikt samt får information om i sammanhanget användbara tjockleksintervaller, tjocklek hos metallfolie av 10-40 μm och hos plastskikt av 20-50 μm. D1 anger inget om brandskyddsaspekter men exemplifierar att en metallfolie kan placeras ytterst i ett ytbeklädnadslaminat. Det är rättens uppfattning att fackmannen som utgår från det ovan redovisade laminatet i D8 och ska lösa det aktuella problemet inte finner några anvisningar vare sig i D8, D4 eller D1 till att de avsedda effekterna kan uppnås genom att utgående från ytbeläggningsmaterialet i D8 utvälja multilagerskiktet och därefter modifiera detta skikt till en sådan utformning som anges i patentkravet 1.

Även om fackmannen med tekniken i D8 som utgångspunkt, ställd inför det aktuella problemet, skulle studera de olika materialen, deras sammansättningar i olika laminat och föreslagna tjocklekar i den teknik som anförts skulle han inte få någon ledning till att ta fram ett ytbeklädnadsmaterial med den i patentkravet 1 definierade kombinationen av material och tjocklekar.

Patentbesvärsrätten kan inte heller finna att något som framgår av den anförda tekniken eller vad som i sammanhanget får anses vara allmänt känt skulle ge fackmannen sådan ledning att han ställd inför det aktuella problemet skulle modifiera känd teknik på sådant sätt att den överensstämmer med uppfinningen enligt patentkrav 1.

Uppfinningen enligt patentkrav 1 anses därför ha uppfinningshöjd.

I enlighet med det resonemang som förts ovan för patentkravet 1 bedöms inte heller isoleringssystemet enligt patentkrav 11, i vilket ytbeklädnadsmaterialet enligt krav 1 ingår, vara närliggande för fackmannen.

Vid denna bedömning ska överklagandet avslås och patentet upprätthållas.

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 7 (Formulär A)

I avgörandet har deltagit patenträttsråden Jeanette Bäckvall, ordförande, Yvonne Siösteen och Heléne Eliasson, referent. Enhälligt

EE Visa mer Visa mindre