Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

10-245
2010-12-30
2010-12-30
Giltighet av den internationella varumärkesregistreringen TYREX ALLSTEEL
2010-10-27
-
-
930.999
2010-09-07
-
-
12
Omprövning
-
27 § förvaltningslagen (1986:223)
varumärke
bifall
vägledande
sökande
Otkrytoe aktsionernoe obschestvo "SIBUR - Russkie shiny", liter A, dom 5, ul.
Awapatent AB
-
-
-
-
Beslut om avslag på begäran om giltighet av internationell varumärkesregistrering har i visst fall ansetts kunna ändras genom omprövning enligt 27 § förvaltningslagen.
-
RÄTTENS AVGÖRANDE

Med upphävande av PRV:s omprövningsbeslut den 7 september 2010 och verkets avslagsbeslut den 23 oktober 2009 förklarar Patentbesvärsrätten att den internationella varumärkesregistreringen TYREX ALLSTEEL (int.reg nr 930.999) skall gälla i Sverige.

YRKANDE M.M.

Otkrytoe aktsionernoe obschestvo "SIBUR - Russkie shiny" har, som det får förstås, vidhållit sitt yrkande att Patentverkets beslut den 23 oktober 2009 skall ändras så att bolagets internationella varumärkesregistrering TYREX ALLSTEEL (int. reg nr 930.999) medges giltighet i Sverige.

Till grund för sin talan har klagandebolaget, som det får förstås, anfört följande omständigheter. Den av PRV motanförda enskilda firman TYREX FÖRMEDLING utgör inte hinder mot den internationella varumärkesregistreringens giltighet, eftersom firman har senare rättsgrund än det internationella varumärket. PRV:s beslut den 23 oktober 2009 att inte medge den internationella registreringen giltighet i Sverige är därför uppenbart oriktigt. Ändring av beslutet kan ske snabbt och enkelt utan att det blir till nackdel för någon enskild part och det finns inte några särskilda skäl mot att beslutet ändras.

SKÄL

Genom en underrättelse från Internationella byrån, WIPO, begärde klagandebolaget verkan i Sverige av den internationella registreringen av varumärket TYREX ALLSTEEL med registreringsdag den 15 maj 2007. Klagandebolaget har därmed tidigare rättsgrund för sitt varumärke än vad innehavaren av den motanförda firman har till sitt kännetecken, vilken firma registrerades den 19 november 2007 efter en ansökan den 30 oktober samma år. PRV:s beslut den 23 oktober 2009 att registreringen inte skulle gälla i Sverige meddelades därför i strid mot 14 § första stycket 6 jämfört med 54 § andra stycket varumärkeslagen och är därmed uppenbart oriktigt.

Enligt 27 § första stycket förvaltningslagen skall ett uppenbart oriktigt beslut ändras genom omprövning, om det kan ske snabbt och enkelt utan att det blir till nackdel för någon enskild part. Att begäran om omprövning framställts först efter att ett beslut vunnit laga kraft utgör inte i sig hinder mot omprövning (prop. 1985/86:80 s. 77). Enligt paragrafens andra stycke gäller dock inte omprövningsskyldigheten om särskilda skäl talar mot att beslutet ändras.

I föreliggande fall är de grundläggande förutsättningarna för omprövning för handen, dvs. att fråga är om ett uppenbart oriktigt beslut som kan ändras snabbt och enkelt utan att det blir till nackdel för någon enskild part.

Frågan är emellertid om det föreligger särskilda skäl mot att beslutet ändras.

Principen om tidigaste rättsgrund är, som PRV konstaterat, av grundläggande betydelse inom bl.a. känneteckensrätten. I fråga om internationella varumärkesregistreringar kommer den till uttryck bl.a. på så sätt att dagen för den internationella registreringen, bestämd på visst sätt, bildar utgångspunkt för det skydd som kan begäras här i landet.

Den prioritetsrätt som den internationella registreringen ger, utgör därmed ett potentiellt hinder mot bl.a. senare inkomna varumärkesansökningar. Ett beslut angående en internationell registrering har härigenom betydelse både för innehavaren av den internationella registreringen och för tredje man. Bedömningen av om det finns förutsättningar att ompröva ett beslut av detta slag bör därmed grundas på en avvägning mellan innehavarens och tredje mans intresse.

Den rättsförlust som innehavaren respektive tredje man primärt kan komma att lida i ett fall som detta är till sin natur densamma och består i en påräknad men utebliven rättsgrund med viss prioritet; sker en omprövning till förmån för innehavaren av registreringen kan det leda till rättsförlust för tredje man och företas ingen omprövning kan det leda till en rättsförlust för innehavaren. Huruvida någon rättsförlust av detta slag faktiskt kommer att uppstå och vilka konsekvenser den i så fall ger upphov till låter sig dock normalt inte bedöma inom ramen för ett omprövningsärende.

Oavsett om en omprövning företas eller inte finns det alltså en risk för en rättsförlust av detta slag för antingen innehavaren eller tredje man. Med avseende på en rättsgrund med viss prioritet som sådan får innehavarens intresse anses väga tyngre än tredje mans, eftersom innehavaren genom sin begäran om giltighet av den internationella registreringen, före tredje man, företagit en åtgärd för att vinna en rätt av detta slag. Tredje mans intresse av prioritet för sin rätt kan därmed i sig inte anses utgöra hinder mot att ett uppenbart oriktigt beslut ändras genom omprövning.

Hänsyn till tredje mans intresse av förutsebarhet gör emellertid att möjligheten till omprövning av ett lagakraftvunnet beslut inte bör stå öppen utan begränsning i tiden. Av särskild betydelse är att tredje man kan komma att göra investeringar på grund av den rätt med viss prioritet som denne påräknat. Mot denna bakgrund gör sig skäl av detta slag mot en omprövning och därmed ändring av ett beslut gällande med större styrka ju längre tid som förflutit från den tidpunkt då beslutet vann laga kraft till dess omprövning begärs. Angående frist för att begära resning, se Wennergren, Förvaltningsprocesslagen m.m. En kommentar, 2005 s. 380).

Klagandebolagets begäran om omprövning inkom åtta månader efter det att PRV:s beslut hade vunnit laga kraft. Denna tidrymd under vilken beslutet gav ett felaktigt besked angående den internationella registreringens giltighet i Sverige kan i förevarande fall inte anses vara av sådan längd att den utgör särskilda skäl mot att beslutet ändras.

I avgörandet har deltagit patenträttsrådet Per Carlson, ordförande, tillika referent, f. patenträttsrådet Ulf Hallin och adjungerade ledamoten Charlotte Dahl. Enhälligt.

EE
Visa mer Visa mindre