Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 12-091

Beslutsdatum: 2015-02-16

Lagakraft: 2015-04-17

Målet gäller: Patent på "Ishockeyrink med genomsynlig skyddsutrustning"

Ink datum: 2012-06-12

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 1050847-1

PRV beslutsdag: 2012-03-22

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: A63C19/06, A63C19/10

Juridiska sökord: Stöd i grundhandlingarna; Nyhet; Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Ishockeyrink; Sarg; Skyddsdel; Plast; Polykarbonat; Förstyvning

Lagrum: 2 § och 13 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: bifall

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Daco AB, 556652-0283

Ombud: Lars-Eric Granström

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: En ishockeyrink innefattande sargsektioner med genomsynliga skyddsdelar av böjligt plastmaterial, där skyddsdelarna vid sina angränsande sidokanter är utrustade med förstyvningspartier via vilka närbelägna skyddsdelar är inbördes förenade, har ansetts vara ny och ha uppfinningshöjd i förhållande till känd teknik.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten upphäver det överklagade beslutet och visar patentansökan åter till PRV för fortsatt handläggning.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLDA YRKANDEN M.M.

Daco AB ansökte den 11 augusti 2010 om patent på ”Ishockeyrink med genomsynlig skyddsutrustning”. PRV avslog genom det överklagade beslutet ansökan och fann i sitt beslut att den patentsökta uppfinningen saknade nyhet i förhållande till den genom US 20030114234 (D1) kända tekniken.

I Patentbesvärsrätten har även dokumentet WO 2010105353 förts in i bedömningen.

Uppfinningen

Uppfinningen avser en ishockeyrink eller liknande anordning som är avsedd att avgränsa en isarena och utefter åtminstone en del av sin längd omfattar en genomsynlig skyddsanordning.

Moderna ishockeyrinkar är uppbyggda av ett antal sammanfogade sargsektioner. Varje sargsektion omfattar i huvudsak en lådformad nedre basdel och en genomsynlig övre skyddsdel. Basdelen, dvs. den del av sektionen som vanligen bara benämns sarg omfattar i huvudsak en med plastpaneler klädd stomme. Ishockeyrinkens skyddsanordning enligt uppfinningen är bildad av genomsynliga paneler, exempelvis av polykarbonat eller någon liknande termoplast och vilka paneler anordnas lodrätt stående på sargsektionens nedre basdel.

Ett vanligt förekommande genomsynligt rinkskydd för ishockey har en höjd på mellan 0,8–2 meter räknat från sargens övre kant och är vid moderna anläggningar anordnat att löpa kontinuerligt runt hela rinken med undantag för spelarbåsen som är öppna mot sargen. Rinkskyddet är avsett att skydda publik och funktionärer mot puckar, klubbor och liknande föremål. Rinkskyddet har också till uppgift att hindra publik att kasta in föremål på isen.

Äldre ishockeyrinkar består vanligen av ett antal sammansatta sektioner som var och en kan betraktas som en fribärande enhet med en nedre lådformad basdel som är fäst i ett underlag och en på basdelen placerad övre skyddsdel i form av en genomsynlig skiva. Den i skyddsdelen ingående skivan är infattad i en U-formad ram som avgränsas mellan vertikala stolpar vilka i sin tur är förbundna med basdelens stomme.

För att ge publiken fri sikt är det eftersträvansvärt att placera de genomsynliga övre skyddspanelerna "sömlöst", dvs. stående på högkant och sida vid sida på sargen, utan mellanliggande stolpar.

US 6 004 217 beskriver en ishockeysarg i "sömlöst" utförande, varvid en i varje sargsektion ingående genomsynlig paneldel är med ett nedre kantparti infattad i ett längsgående spår eller fördjupning bildat i basdelens ovansida. I kombination med nämnda infattning är angränsande skyddsdelar upptill, vid sina mötande övre kanter, inbördes förenade med hjälp av klämmor. Sådana moderna rinkar med "sömlösa" genomsynliga skyddspaneler saknar således vertikala stolpar och erbjuder fri sikt för publiken. Tack vare att de enskilda skyddsdelarna i varje sektion är inbördes förenade vid sina angränsande övre kanter erhålls en stabil konstruktion där kraften från en stöt mot sargen fördelas mellan de inbördes förenade övre skyddsdelarna. För att få erforderlig stabilitet används genomsynliga paneldelar av tempererat eller s.k. härdat glas med en godstjocklek på 18 mm, vilket innebär att en vanlig skyddsdel väger närmare 90 kg. Skyddsdelen blir därmed mycket tung att hantera. Eftersom härdat glas är mycket hårt saknar skyddsdelen den mjuka energiupptagande struktur som är önskvärd hos en modern rink, samt har nackdelen att den på grund av inneslutna spänningar från härdningen kan splittras i många små bitar vilket om det händer under en match resulterar i onödiga spelavbrott.

En ishockeyrink måste givetvis konstrueras så att den är tillräckligt stabil för att motstå den kraft som kan uppträda när spelare tacklas in i sargen under spelet, men samtidigt är det viktigt att sargen är så utformad att den på ett eftergivligt sätt med en mjuk energiupptagande struktur kan bromsa upp energin från en stöt, exempelvis från en spelare som på ett olyckligt sätt tacklas in i sargen. Detta för att spelare inte skall riskera onödiga skador vid tacklingar in i sargen. Möjligheterna att begränsa skaderiskerna vid spelet nära sarg är något som sedan länge diskuteras inom ishockeyförbunden och det finns ett önskemål att i möjligaste mån minska skaderiskerna vid närkampsspel vid sarg.

Som ett led i detta arbete har det visat sig att moderna "sömlösa" skyddsdelar inte har önskvärd flexibilitet och eftergivlighet vid stötar. Även om de "sömlösa" skyddsdelarna i viss utsträckning kan böja sig ut från isen i förhållande till den nedre basdelen vid stötar är det ett problem att kända skyddsdelar av härdat glas måste ha relativt stor godstjocklek för att erbjuda tillräcklig stabilitet, vilket i sin tur innebär en rad olägenheter. För det första fyller skyddsdelarna inte de krav på elasticitet och skonsam kraftupptagning som ställs på en modern och ur skadesynpunkt säker ishockeyrink. För det andra blir skyddsdelarna dyra att tillverka genom sin omfattande materialmassa. För det tredje blir delarna genom sin omfattande materialmassa med en vikt på ca 90 kg mycket besvärliga att hantera för personal vid montering, underhåll och utbyte av enskilda skyddsdelar.

Ett första syfte med uppfinningen är därför att åstadkomma en ishockeyrink av "sömlös" typ som uppfyller krav på en kombination av stabilitet och en mjuk energiupptagande struktur som är eftergivlig vid stötar och kollisioner med sargen, exempelvis för att på ett skonsamt sätt uppta kraften från en spelare som tacklas in i sargen.

Ett andra syfte är att åstadkomma en genomsynlig skyddsanordning avsedd att ingå som en del i nämnda ishockeyrink eller en i denna ingående sargsektion.

Yrkanden

Daco har i Patentbesvärsrätten vidhållit sin patentansökan med patentkrav enligt ett förstahands- andrahands- respektive ett tredjehandsyrkande, vilka yrkanden har inkommit till Patentbesvärsrätten den 29 december 2014.

Uppfinningen definieras i det självständiga patentkravet 1 enligt förstahandsyrkandet på följande sätt.

Ishockeyrink bildad av sammanfogande raka och krökta sargsektioner (1a, 1b) omslutande en isarena, där varje sargsektion innefattar en lådformig nedre basdel (3) och en skivformig övre genomsynlig skyddsdel (4), som stående upprätt på sargen har en nedre sidokant (4a) som är infattad upptill i ett spår (5) i basdelen, varvid sargsektionernas (1a, 1b) övre skyddsdelar (4) är tillverkade av genomsynligt böjligt plastmaterial och är vid sina angränsande sidokanter utrustade med förstyvningspartier (13, 13’) kännetecknad av att förstyvningspartierna (13, 13’) är bildade i ett stycke med respektive sidokant och innefattar sidokanter som är bockade i rät vinkel mot skyddsdelens huvudyta och via vilka förstyvningspartier (13, 13’) närbelägna skyddsdelar (4) är inbördes förenade medelst förbindningsorgan (16).

Patentkravet 1 enligt andrahandsyrkandet har följande lydelse.

Ishockeyrink bildad av sammanfogande raka och krökta sargsektioner (1a, 1b) omslutande en isarena, där varje sargsektion innefattar en lådformig nedre basdel (3) och en skivformig övre genomsynlig skyddsdel (4), som stående upprätt på sargen har en nedre sidokant (4a) som är infattad upptill i ett spår (5) i basdelen, kännetecknad av att sargsektionernas (1a, 1b) övre skyddsdelar (4) är tillverkade av genomsynligt böjligt plastmaterial och är vid sina angränsande sidokanter utrustade med förstyvningspartier (13, 13’) och via vilka förstyvningspartier (13, 13’) närbelägna skyddsdelar (4) är inbördes förenade medelst förbindningsorgan (16).

Patentkraven enligt tredjehandsyrkandet framgår av bilaga 2.

Grunder

Daco har till grund för sin talan anfört att uppfinningen är ny och har uppfinningshöjd samt att patentkraven har stöd i grundhandlingarna.

Utveckling av talan

Moderna ishockeyrinkar är uppbyggda av ett antal sammanfogade sargsektioner. Varje sargsektion omfattar i huvudsak en lådformad nedre basdel en s.k. sarg och en genomsynlig övre skyddsanordning. För att ge publiken fri sikt är moderna skyddsdelar vanligen av s.k. "sömlöst" utförande, dvs. skyddsdelarna är placerade stående på högkant och sida vid sida på sargen, utan mellanliggande stolpar. Eftersom skyddsdelarna saknar vertikalt stödjande stolpar vid sidorna måste de enskilda skyddsdelarna vara så styva att de kan placeras fribärande stående på basdelen eller sargens ovansida, dvs. skyddsdelen måste ha en sådan stabilitet och styvhet att den, utan det stöd som sidostolpar erbjuder, på ett självbärande sätt kan sträcka sig vertikalt upp från sargen.

För att uppnå nämnda kombination av stabilitet och styvhet har man hittills varit hänvisad att använda övre skyddsdelar av glas, företrädesvis okrossbart härdat glas (tempered glass). Detta glas har vanligen en tjocklek på mellan 13-16 mm. Placerade stående på högkant och i en rad efter varandra är de av glasmaterial bildade stela skyddsdelarna, inbördes förbundna medelst metallklämmor som förenar angränsande skyddsdelar vid dessas övre kanter.

Genom sitt utförande av härdat glas blir varje skyddsdel så styv att ishockeyspelare som tacklas med huvudet före in i skyddsdelen riskerar att skadas. Dessutom blir varje skyddsdel, genom sin omfattande materialmassa, relativt tung (ca 90 kg) och därmed mycket besvärlig för servicepersonal att hantera vid underhåll och monteringsarbete.

Ett önskemål är att i möjligaste mån minska skaderiskerna under närkampsspelet vid sarg. Ett annat önskemål är att åstadkomma billigare och mer lättviktiga skyddsdelar, inte minst för att underlätta vid underhållspersonalens arbete.

Det har tidigare föreslagits att bilda övre skyddsdelar av glasklara material av plast, exempelvis plexiglas (akrylplast), men tekniken har varit behäftad med en rad problem som resulterat i att produkten inte vunnit någon större framgång. Problemen med plastmaterial nämns också kort i dokument D1, se paragraf (0008).

Eftersom glas och plast är två vitt skilda material med väsentligen olika egenskaper och användningsområden inses att ovan angivna problem inte kan lösas bara genom att byta ut, eller helt enkelt ersätta hittills använda skyddspaneler av glas med motsvarande paneler av plast. Som framgår av D1 (paragraf 0008) har fackmannen inte heller fått något incitament eller någon "hint" att ersätta glas med plast, tvärtom har fackmannen avrådits från detta.

Ett syfte med uppfinningen är att utgående från känd teknik åstadkomma en hockeyrink av "sömlös typ" som uppfyller krav på en kombination av stabilitet och mjuk energiupptagande struktur för att vara eftergivlig mot stötar och kollisioner med sargen.

Nyhet

Den ishockeyrink som definieras i patentkravets 1 kännetecknande del uppvisar nyhet på en rad punkter gentemot den skyddsdel av härdat laminerat glas respektive av plexiglas som beskrivs i D1, emedan en skyddsdel med en kombination av särdragen böjligt plastmaterial och förstyvningspartier vid motstående sidokanter inte är känd från D1. Det anges inte någonstans i D1 att den skyddsdel av plexiglas som avser det andra utförandet skulle kunna ersätta den skyddsdel av härdat glas som beskrivs i det första utförandet.

I D1 är förstyvningspartier arrangerade på kanterna som monterbara skyddslister. Närbelägna genomsynliga skyddsdelar är förenade med transparenta klämmor. I motsats till det som beskrivs i D1 är förstyvningspartierna enligt uppfinningen bildade i ett stycke med respektive sidokant.

Beträffande bedömningsgrunderna för nyhet hänvisas till EPO, Guidelines, avsnitt C, kapitel IV, stycke 9.1, som innehåller den väletablerade definitionen av nyhet som tillämpas vid såväl EPO som PRV och där det uttryckligen anges att det inte är tillåtet att kombinera avsnitt av beskrivningar som hör till olika utföringsformer, även om dessa är beskrivna i ett och samma dokument, såvida en sådan kombination inte särskilt nämns i det hänvisade dokumentet.

Att kombinera särdrag från två olika utföringsformer som beskrivs i ett och samma dokument är inte en fråga om bedömning av nyhet, utan en fråga om uppfinningshöjd.

Publikationen WO 2010105353 anger att glasrutorna (the panes) kan vara av akrylplast, t.ex. polymetylmetakrylat (dvs. plexiglas). Med uttrycket ”böjligt plastmaterial” enligt uppfinningen avses ett plastmaterial vars inneboende böjbarhet utan att spricka i vart fall är högre än plexiglas.

Utgående från föreliggande patentansökans beskrivning måste uttrycket ”böjligt plastmaterial” som det anges i patentkraven tolkas som ett plastmaterial som inte är plexiglas, utan ett plastmaterial som är valt bland plastmaterial vars böjbarhet är högre än plexiglas.

Vid en tolkning av innebörden av uttrycket ”böjligt plastmaterial” i patentkraven så uppvisar föreliggande uppfinning enligt andrahandsyrkandet nyhet gentemot WO 2010105353. Kombinationen av ”böjligt plastmaterial” och förstyvningspartier i angränsande sidokanter är inte känd från WO 2010105353.

Uppfinningshöjd

Från teknikens ståndpunkt, som utgörs av D1, är fackmannen bekant med ishockeyrinkar som för att bilda övre skyddsdelar (12) av "sömlös" typ använder genomsynliga partier av härdat glas (lamellglas), dvs. härdat glas med en mellanliggande folie av elastiskt plastmaterial för att glaset inte skall splittras. Utgående från D1 känner fackmannen också till att skyddsdelarnas motstående sidokanter kan förses med förstyvningspartier (16) i form av U-profilformade kantskydd. Genom att studera D1 har fackmannen också vetskap om att skyddsdelarna, stående på högkant och sida vid sida längs sargen, ska förbindas i sina angränsande övre kanter medelst klämmor (72).

Skyddsdelar av glas har nackdelen att de inte är stötabsorberande utan snarare kan betraktas som väsentligen stela eller styva enheter som inte på ett skonsamt sätt kan ta upp kraften från en spelare som tacklas in i sargen, utan för att klara uppträdande påfrestningar måste tillverkas med hög godstjocklek för att erbjuda erforderlig stabilitet. I motsats till det som beskrivs i D1 är skyddsdelen hos föreliggande ishockeyrink tillverkad av genomsynligt böjligt material för att uppvisa erforderlig eftergivlighet och har i kombination därtill utrustats med förstyvningspartier vid sina angränsande sidokanter för att uppnå erforderlig styvhet för att enskilda skyddsdelar ska vara så styva att de på samma sätt som skyddsdelar av härdat glas ska kunna placeras fribärande stående på basdelen eller sargens ovansida.

Eftersom D1 anvisar fackmannen att åstadkomma en ishockeyrink med skyddspaneler av härdat glas (laminerat glas) så leder den fackmannen bort från föreliggande uppfinning. Att D1 leder fackmannen bort från plastmaterial stärks inte minst dessutom av det som anges i stycket [0008] där D1 uttryckligen avråder fackmannen från att använda genomsynliga skyddsdelar av plastmaterial (plexiglas).

Eftersom D1 leder fackmannen att montera separata förstyvningspartier vid skyddspanelernas sidokanter, så leder D1 fackmannen bort från uppfinningen.

Stöd i grundhandlingarna

De ändrade patentkraven kan inte anses ange en generalisering av vad som framgick av patentansökan när den gjordes, utan enbart en inskränkning eller begränsning av vad som kan anses ingå vid en tolkning av det förutvarande betydligt mer vittomfattande uttrycket ”förstyvningspartier” (13, 13’) i patentkraven.

DOMSKÄL

Förstahandsyrkandet

Stöd i grundhandlingarna

I 13 § patentlagen (PL) anges att en ansökan om patent inte får ändras så, att patent söks på något som inte framgick av ansökan på ingivningsdagen och i 19 § patentkungörelsen (PK) anges att patentkrav inte får ändras så att det kommer att innehålla något som inte framgår av handling som utgör grundhandling, vilken i föreliggande fall är den beskrivning med tillhörande ritningar och de patentkrav som fanns ingivna på ansökans ingivningsdag.

Enligt vedertagen praxis är en ändring som införs i ett patentkrav inte tillåten om den innebär att fackmannen ställs inför information som inte är direkt och otvetydigt härledningsbar från innehållet i ansökan när den gjordes. Jfr beslut G2/10, r. 4.3 i stora besvärskammaren vid det Europeiska patentverket (EPO).

I patentkrav 1 har införts bestämningen ”förstyvningspartierna är bildade i ett stycke med respektive sidokant” samt bestämningen ”innefattar sidokanter som är bockade i rät vinkel mot skyddsdelens huvudyta”.

Den första bestämningen, ”förstyvningspartierna är bildade i ett stycke med respektive sidokant”, har uppgivits ha stöd i beskrivningen sid. 4, raderna 12-13 och 16-17. De rader som hänvisas till ingår i ett textstycke, raderna 9-20, som med hänvisning till figur 2, beskriver en specifik utföringsform av skyddsdelen. Den specifika utföringsformen innefattar ett antal ytterligare särdrag utöver det särdrag som införts i patentkrav 1.

Den andra bestämningen, ”innefattar sidokanter som är bockade i rät vinkel mot skyddsdelens huvudyta”, har hämtats från det ursprungliga patentkravet 2.

Patentkravets 1 kännetecknande del med de införda bestämningarna tolkas så att förstyvningspartierna är bildade i ett stycke med respektive sidokant och att förstyvningspartierna innefattar sidokanter som är bockade i rät vinkel mot skyddsdelens huvudyta. Uttrycket ”innefattar” måste uppfattas så att åtminstone vissa av ishockeyrinkens förstyvningspartier är bildade genom att sidokanterna är bockade i rät vinkel mot skyddsdelens huvudyta, men inte nödvändigtvis alla.

Av det textstycke i beskrivningen som sökanden har hänvisat till framgår att skyddsdelens förstyvningspartier 13 och 13’ är bildade genom att ett stycke av respektive sidokant bockats i rät vinkel mot huvudytan. Det framgår inte av detta textstycke, eller av övriga delar av ansökan, att förstyvningspartier som är bildade i ett stycke med respektive sidokant kan ha någon annan utformning än att sidokanten är bockad i rät vinkel mot huvudytans skyddsdel.

Ett patentkrav som begränsas genom att införa endast vissa av de särdrag som enligt patentansökans beskrivning utmärker en specifik utföringsform medför att patentkravet kommer att ange en generalisering av den specifika utföringsformen. En sådan generalisering är endast tillåten om den för fackmannen direkt och otvetydigt framgår av ansökan när den gjordes.

Den i patentkravet 1 införda ändringen ”förstyvningspartierna är bildade i ett stycke med respektive sidokant och innefattar sidokanter som är bockade i rät vinkel mot skyddsdelens huvudyta” omfattar utföranden av förstyvningspartierna som inte framgår av den ursprungliga ansökan. Motsatsen kan inte anses framgå direkt och otvetydigt för en fackman på området.

Det finns därför inte stöd i grundhandlingarna för denna ändring, eftersom detta innebär en otillåten generalisering av vad som framgår av grundhandlingarna. Ändringen kan därför inte tillåtas eftersom den strider mot 13 § PL.

Patentkraven enligt förstahandsyrkandet kan av detta skäl inte godtas.

Andrahandsyrkandet

Nyhet och uppfinningshöjd

Patentkrav 1 enligt andrahandsyrkandet, se ovan, avser en ishockeyrink omslutande en isarena, vilken rink är bildad av sammanfogade raka och krökta sargsektioner. Varje sargsektion innefattar en lådformig nedre basdel och en skivformig övre genomsynlig skyddsdel, som stående upprätt på sargen har en nedre sidokant som är infattad i ett spår upptill i basdelen. Skyddsdelarna är tillverkade av genomsynligt böjligt plastmaterial och är vid sina angränsande sidokanter utrustade med förstyvningspartier, via vilka förstyvningspartier närbelägna skyddsdelar är inbördes förenade med förbindningsorgan.

Syftet med uppfinningen är enligt patentansökan att åstadkomma en ishockeyrink av ”sömlös” typ som uppfyller krav på en kombination av stabilitet och en mjuk energiupptagande struktur som är eftergivlig vid stötar och kollisioner med sargen.

Den i Patentbesvärsrätten anförda internationella patentansökan WO 2010105353, fullföljd vid Europeiska patentverket (EPO), är publicerad den 23 september 2010, dvs. efter ingivningsdagen för föreliggande patentansökan. Den kan därför endast användas som eventuellt hinder mot uppfinningens nyhet.

I WO-skriften visas två olika typer av ishockeyrinkar bildade av sargsektioner, där varje sargsektion innefattar en nedre basdel och en övre genomsynlig skyddsdel som kan vara tillverkad av genomsynligt plastmaterial. Skyddsdelarna kan antingen vara monterade på basdelen genom att skyddsdelarna bärs upp av pelare (fig. 1-5, 9 och 12) eller genom att skyddsdelarnas nedre sidokanter är infattade i ett spår i basdelen (fig. 6-8 och 13). Vid den första typen av montering av skyddsdelarna kan vid skyddsdelens sidokanter en skyddande tätning (40) vara anordnad (fig.1 och 3). I den andra typen av montering finns tätningar (67) mellan spårets väggar och skyddsdelens sidokanter (fig.6 och 7). Det framgår inte av WO-skriften att dessa tätningar har någon förstyvande effekt.

Ishockeyrinken enligt patentkrav 1 skiljer sig från de utföranden av ishockeyrinken i WO-skriften som visas i fig.1-5, 9 och 12 genom att skyddsdelen är infattad i ett spår upptill i basdelen och att skyddsdelarna vid sina angränsande sidokanter är utrustade med förstyvningspartier via vilka förstyvningspartier närbelägna skyddsdelar är inbördes förenade med förbindningsorgan.

Ishockeyrinken enligt patentkrav 1 skiljer sig från de utföranden av ishockeyrinken i WO-skriften som visas i fig. 6-8 och 13 genom att skyddsdelarna vid sina angränsande sidokanter är utrustade med förstyvningspartier via vilka förstyvningspartier närbelägna skyddsdelar är inbördes förenade med förbindningsorgan.

Ishockeyrinken enligt patentkrav 1 enligt andrahandsyrkandet är således ny i förhållande till de genom WO-skriften kända ishockeyrinkarna.

En ishockeyrink av ”sömlös” typ innefattande genomsynliga skyddsdelar (10, 12) är känd genom det av PRV anförda dokumentet D1. Varje skyddsdel är med sin nedre sidokant infattad i ett spår i en basdel (70). Skyddsdelen är tillverkad av glas och en plastfilm (14, 15) är anordnad på skyddsdelens yta. På skyddsdelens sidokanter är kantskydd (16) anordnade, vilka tillsammans med plastfilmen är avsedda att kvarhålla glasbitar om skyddsdelen skulle krossas. Kantskydden förstärker glasskivans kanter och samverkar med plastfilmen för att, om glaset skulle träffas av ett kraftigt slag som gör att glaset skulle splittras, förhindra att splittrat glas avlägsnas från dessa kanter. Kantskydden är tillverkade av ett elastiskt material.

Det material som kantskydden i D1 är tillverkade av är mjukare än glas och kantskydden torde därför inte ha en sådan förstyvande verkan på glasskivan som avses i föreliggande ansökan. Skyddsdelarna i D1 är alltså inte utrustade med förstyvningspartier enligt patentansökans mening.

Den skyddsdel som definieras i patentkrav 1 skiljer sig därför från skyddsdelen i D1 genom att den är tillverkad av ett böjligt plastmaterial och att den vid sina mot en annan skyddsdel angränsande sidokanter är utrustad med förstyvningspartier via vilka närbelägna skyddsdelar är inbördes förenade medelst förbindningsorgan.

Med denna utformning av skyddsdelarna erhålls enligt beskrivningen en hockeyrink av ”sömlös” typ med hög stabilitet och mjuk energiupptagande förmåga, där skyddsdelarna är billigare att tillverka, är lättare och är enklare att hantera än tidigare använda skyddsdelar av glas.

Fackmannen som ställs inför problemet att åstadkomma en ishockeyrink av ”sömlös” typ med vilken effekterna ovan uppnås, får från D1 kunskap om att ishockeyrinkar av ”sömlös” typ normalt har skyddsdelar av glas. Fackmannen får även genom hänvisning till känd teknik i D1 kunskap om att denna typ av hockeyrink kan ha skyddsdelar av plexiglas. D1 ger dock inte fackmannen någon mer detaljerad information om hur en skyddsdel tillverkad av plexiglas som används i en ”sömlös” hockeyrink är utformad.

Syftet med den i D1 uppfunna hockeyrinken är att förhindra att glasbitar från en krossad skyddsdel av glas sprids på ett för omgivningen riskfyllt sätt.

Syftet med uppfinningen i D1 är således ett annat än syftet med uppfinningen enligt patentansökan. Den utformning av hockeyrinkens skyddsdelar som visas i D1 ger inte fackmannen någon ledning till att utforma skyddsdelar av böjligt plastmaterial med förstyvningspartier på det sätt som anges i patentkrav 1. Snarare leder det som visas i D1 fackmannen bort från en sådan lösning.

Ishockeyrinken enligt patentkrav 1 enligt andrahandsyrkandet är således ny och får anses ha uppfinningshöjd i förhållande till det som visats vara känt genom D1.

Vid denna bedömning ska överklagandet bifallas och patentansökan visas åter till PRV för fortsatt handläggning baserad på patentkraven 1‑6 enligt andrahandsyrkandet som inkom till Patentbesvärsrätten den 29 december 2014.

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 3 (Formulär A)

I avgörandet har deltagit patenträttsråden Peter Strömberg, ordförande, Marianne Bratsberg, referent, och Heléne Eliasson. Enhälligt.

EE Visa mer Visa mindre