Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 14-126

Beslutsdatum: 2016-06-03

Lagakraft: -

Målet gäller: Upphävande av patent på metod vid långtidsförvar

Ink datum: 2014-08-29

Reg datum: -

Överklagat: 2016-08-03

PRV:s nummer: 0950626-2

PRV beslutsdag: 2014-06-24

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: G21F9/34

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd; Återförvisning; Muntlig förhandling

Tekniska sökord: Långtidsförvar; Kärnbränsle; Deponeringshål; Buffertmaterial; Vattenmättnad

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: P-M Technology AB, 556259-3706

Ombud: Stefan Lautmann och Åke Bergman

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Svensk Kärnbränslehantering AB, 556175-2014

Ombud: Jonas Westerberg och Ludvig Holm

Fler Motparter: -

Referat: Metoder vid långtidsförvar av kapslar innehållande utbränt kärnbränsle, placerade i deponeringshål, innefattande aktiv tillförsel av vatten till deponeringshålet för vattenmmättnad med en mättnadshastighet överstigande det naturliga mättnadsförloppet har ansetts sakna uppfinningshöjd.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

1. Patentbesvärsrätten avslår yrkandet om återförvisning till PRV.

2. Patentbesvärsrätten avslår yrkandet om ytterligare en muntlig förhandling.

3. Patentbesvärsrätten avslår överklagandet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLDA YRKANDEN M.M.

OG ansökte den 1 september 2009 om och beviljades den 26 april 2011 patent på ”Metod vid långtidsförvar”. Patentet överläts därefter till P-M Technology Aktiebolag (P-M Technology). Sedan Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) framställt invändning upphävde PRV genom det överklagade beslutet patentet.

Uppfinningen

I patentskriften anges bland annat följande om uppfinningens bakgrund och ändamål.

Uppfinningen avser en metod vid långtidsförvar av åtminstone en kapsel innehållande utbränt kärnbränsle. Kapseln placeras i ett förvaringsutrymme beläget under grundvattennivån och inbäddas i förvaringsutrymmet med ett buffertmaterial såsom lera, exempelvis bentonitlera, och/eller sand, exempelvis kvartssand.

Hantering av förbrukat kärnbränsle bygger idag på metoder där bränslet grävs ned i urberget för långtidsförvaring som kommer att behöva sträcka sig flera hundratusen år framåt i tiden för att radioaktiviteten säkert skall ha klingat av till en oskadlig nivå. Under denna period är det av största vikt att inga radioaktiva ämnen eller partiklar kommer ut och sprider sig via grundvattnet då detta skulle få förödande konsekvenser för allt liv som kommer i kontakt med utläckt material. SKB har tagit fram konceptet KBS-3 som bygger på att använt kärnbränsle kapslas in i ett skyddande hölje av koppar som därefter bäddas in i bentonitlera i deponeringshål som ligger med några meters avstånd från varandra i system av horisontella tunnlar på 400-700 meters djup under markytan. Bentonitlera har egenskaper som gör att den bildar en effektiv buffert mellan berg och kapsel, och kommer bl.a. skydda kapseln från mindre rörelser i berget samt forma en barriär mot att radioaktiva ämnen sprids från en kapsel som inte är tät.

Efter att kapslarna har anordnats i deponeringshålen fylls tunnlarna med fyllnadsmaterial såsom exempelvis lera och bergskross. Grundvatten tränger därefter sakta in i deponeringshålen. Först vattenfylls porerna mellan lermineralkornen, sedan sugs vattnet in mellan mineralflaken. När bentonitleran blir blöt sväller den och fyller de hålrum och sprickor som omger deponeringshålet. Det naturliga mättnadsförloppet kan ta upp till 100 år eller rent av ännu längre beroende på bergets egenskaper. Enligt ett nyligen fattat beslut ska det planerade slutförvaret i Sverige förläggas till en plats med berggrund som bedöms ha få sprickor och mycket långsam vattentillförsel.

Kapseln med kärnbränslet är tänkt att hålla under mycket stora tidsrymder, åtminstone 100 000 år, och det är därför viktigt att korrosionen hålls så låg som möjligt.

Tvärtemot gängse uppfattning har det identifierats ett antal problem med förfarandet enligt KBS-3. När grundvattnet med tiden sakta tränger in i ett deponeringshål innehållande en kopparkapsel kan situationen uppstå där vatten delvis fyller förvaringsutrymmet och kapseln så att en vattenlinje uppstår. Detta kan ge upphov till så kallad gränsskiktskorrosion på kapselns hölje i gränszonen mellan vatten och gasfas (här luft), en mycket aggressiv lokal korrosionsprocess där syre konsumeras lokalt i gränsskiktet. Denna korrosion förvärras ytterligare eftersom kapseln är uppvärmd på grund av aktivitet hos det utbrända kärnbränslet. Kapseln bedöms ha en temperatur mellan 50-90 °C uppemot 1000 år.

En annan korrosionsprocess som kan drabba den upphettade metallkapseln är indunstningskorrosion. Inkommande grundvatten från sprickor i berget som når den varma kapselytan och dunstar, kan medföra anrikning av aggressiva salter (klorider, sulfider, bromider, karbonater etc.) från grundvattnet på kapselns metallyta.

Också atmosfärisk korrosion kommer att uppstå som resultat av kapselns förhöjda temperatur, i miljö med salter och hög fukthalt, även om syrgashalten i luften är obefintlig. Fukt kommer även att finnas i luften och bidra till nämnda atmosfäriska korrosion. Denna process kan ha en mycket hög hastighet, upp till 100-300 mikrometer/år.

Korrosionsskador som orsakats av nämnda processer skulle kunna leda till förstörda kopparkapslar, och därmed i värsta fall läckage av radioaktiva partiklar, inom en mycket snar framtid, långt innan radioaktiviteten har avtagit till harmlös nivå.

Vidare kan lerans egenskaper förstöras om den upphettas och torkas under långa tider. Bentonitlera med försämrade egenskaper skulle inte utgöra en tillräckligt effektiv barriär mot radioaktivt läckage från en kapsel.

Ändamålet med föreliggande uppfinning är att åstadkomma en förbättrad metod för långtidsförvaret som leder till minskad korrosion hos kapslarna med kärnbränsle.

Detta ändamål uppnås genom att metoden ytterligare omfattar steget: tillförsel av vatten till förvaringsutrymmet innehållande kapseln inbäddad i buffertmaterialet, så att förvaringsutrymmet aktivt vattenmättas med en mättnadshastighet överstigande det naturliga mättnadsförloppet.

Yrkanden

Processuella frågor m.m.

P-M Technology har i samband med överklagandet yrkat att Patentbesvärsrätten ska undanröja det överklagade beslutet och återförvisa ärendet till PRV för förnyad handläggning, i vilken ska ingå att hålla en förnyad muntlig förhandling där. Patentbesvärsrätten avslog det yrkandet i ett särskilt uppsatt beslut den 23 mars 2015, aktbilaga 18.

P-M Technology har i Patentbesvärsrätten i samband med den muntliga förhandlingen här hållit fast vid sitt yrkande att ärendet ska återförvisas till PRV och att Patentbesvärsrätten således ska ompröva det tidigare fattade beslutet i frågan.

P-M Technology har vidare yrkat att en andra muntlig förhandling ska hållas i Patentbesvärsrätten.

SKB har bestritt yrkandet om återförvisning av ärendet och har också motsatt sig en andra muntlig förhandling i målet inför Patentbesvärsrätten.

Sakfrågor

P-M Technology har yrkat att patentet ska upprätthållas i ändrad lydelse i första hand med patentkrav ingivna till PRV den 25 maj 2012, i andra respektive tredje hand med patentkrav ingivna till PRV den 24 oktober 2013, i fjärde respektive femte hand med patentkrav ingivna till Patentbesvärsrätten den 1 september 2014 samt i sjätte respektive sjunde hand med patentkrav ingivna till Patentbesvärsrätten den 29 oktober 2015.

SKB har i Patentbesvärsrätten bestritt samtliga P-M Technology’s yrkanden om upprätthållande av patentet i ändrad lydelse.

Uppfinningen definieras i de självständiga patentkraven 1 och 3 enligt förstahandsyrkandet på följande sätt.

1. Metod vid långtidsförvar av åtminstone en kapsel innehållande utbränt kärnbränsle, metoden innefattande stegen:

a) placering av kapseln (1) i ett horisontellt deponeringshål (12) beläget under grundvattennivån (20),

b) inbäddning av kapseln (1) i det horisontella deponeringshålet (12) med ett buffertmaterial (5) av lera och sand eller av sand, varvid metoden även innefattar steget

c) tillförsel av vatten till det horisontella deponeringshålet (12) innehållande kapseln (1) inbäddad i buffertmaterialet (5), så att det horisontella deponeringshålet (12) aktivt vattenmättas med en mättnadshastighet överstigande det naturliga mättnadsförloppet till en nivå så att hela kapseln (1) är täckt.

3. Metod vid långtidsförvar av åtminstone en kapsel innehållande utbränt kärnbränsle, metoden innefattande stegen:

a) placering av kapseln (1) i ett vertikalt deponeringshål (12) beläget under grundvattennivån (20),

b) inbäddning av kapseln (1) i det vertikala deponeringshålet (12) med ett buffertmaterial (5) såsom lera, exempelvis bentonitlera, och/eller sand, exempelvis kvartssand, varvid metoden även innefattar steget

c) tillförsel av vatten till det vertikala deponeringshålet (12) innehållande kapseln (1) inbäddad i buffertmaterialet (5), så att det vertikala deponeringshålet (12) aktivt vattenmättas med en mättnadshastighet överstigande det naturliga mättnadsförloppet till en nivå så att hela kapseln (1) är täckt.

Patentkraven enligt andra- till sjundehandsyrkandena framgår av bilagorna 2-7.

Grunder

Processuella frågor

P-M Technology har anfört att Patentbesvärsrätten har missuppfattat omfattningen av det förfarandefel som vidlät handläggningen hos PRV. Det var inte fråga om att några nya patentkrav presenterades först efter det muntliga sammanträdet hos PRV utan det var bara renskrivna versioner av de vid sammanträdet framförda och diskuterade patentkraven som tillkom efter sammanträdet. Anteckningarna från sammanträdet var inte riktiga.

SKB har anfört att de nya patentkraven var föremål för skriftväxling mellan parterna även efter sammanträdet och att de uppfattade minnesanteckningarna från sammanträdet som korrekta.

P-M Technology har som stöd för sin begäran om en ny muntlig förhandling hos Patentbesvärsrätten anfört att SKB först vid den muntliga förhandlingen här har åberopat att patentkraven enligt första- till sjundehandsyrkandena saknar stöd i grundhandlingarna och inte heller är så klart beskrivna att de kan utövas av en fackman, vilka invändningsgrunder uttryckligen hade frånfallits redan hos PRV. Det behövs en muntlig förhandling för att reda ut vilka grunder som nu åberopas från motparten och hur P-M Technology ska ställa sig till dessa.

SKB har vidhållit att de inte åberopar några andra grunder för sin invändning än de som framförts under skriftväxlingen hos Patentbesvärsrätten, dvs. bristande nyhet och bristande uppfinningshöjd samt bristande stöd i grundhandlingarna avseende en bestämning i patentkraven enligt fjärde- och femtehandsyrkandena.

Sakfrågor

P-M Technology har till grund för sin talan anfört att uppfinningen är ny och har uppfinningshöjd samt att patentkraven har stöd i grundhandlingarna.

SKB har till grund för sin talan anfört att uppfinningen saknar nyhet och/eller uppfinningshöjd samt att den bestämning som införts i patentkraven i fjärde-respektive femtehandsyrkandet inte har stöd i grundhandlingarna.

Anförd teknik

SKB har anfört följande dokument.

D1: "Expected Evolution of a Spent Nuclear Repository at Olkiluoto", Posiva, 2006,

D2: "KBS-3H design description", R-08-29, 2008,

D3: "Engineered Barrier Systems and the Safety of Deep Geological Repositories", 2003,

D4: SE 531 261 C2,

D5: "Äspö Hard Rock Laboratory", TR-04-10, 2004,

D6: ”Utvecklingen av KBS-3-metoden", R-10-40, 2010,

D7: 'The Scientific and Regulatory Basis for the Geological Disposal of Radioactive Waste", publicerad 1995,

D8: "Copper corrosion under expected conditions in a deep geologic

repository", TR-01-23, 2001,

D9: "SKI:s yttrande över SKB:s redovisning av FUD-program 2001", SKI

Rapport 02:9, 2002,

D10: "FUD-program 2001, Program för forskning, utveckling och demonstration för hantering och slutförvaring av kärnavfall", 2001,

D11: "Advances in Understanding Engineered Clay Barriers",

D12: "Svar till SSM på begäran om komplettering rörande lång

återmättnadsfas", 2013,

D13: "Effects of water inflow on the buffer - an experimental study", R-09-29, augusti 2009

Utveckling av talan

P-M Technology har i Patentbesvärsrätten anfört i huvudsak följande.

Syftet med uppfinningen är att tillhandahålla en förbättrad metod för långtidsförvaring av utbränt kärnbränsle, där en förbättrad metod innebär en ökad säkerhet.

Med nuvarande metod för KBS3-V samt KBS3-H riskerar kapselns livslängd att förkortas på grund av gränsskiktskorrosion, indunstningskorrosion och atmosfärisk korrosion. Med den i patentet föreslagna metoden för aktiv vattenmättning till en nivå så att hela kapseln är täckt förkortas den tidsrymd då dessa korrosionstyper kan förekomma.

Nyhet

Enligt patentkrav 3, särdrag c) ska kapseln vara inbäddad i buffertmaterialet och buffertmaterialet ska vattenmättas till en nivå så att hela kapseln är täckt. Dessa två bestämningar utesluter den av PRV gjorda analysen av begreppet inbäddad.

PRV gör en felaktig tolkning av begreppet aktiv vattenmättning i det att det anses att varje tillförsel av vatten är att anse som vattenmättning. Den första tolkningen av begreppet i PRV:s beslut är den enda rimliga tolkningen, dvs. att vatten ska tillföras aktivt till dess att hela kapseln är täckt. Mättning är förloppet från omättat initialtillstånd till dess att mättnad ernås, dvs. vatten tillförs hela tiden till dess att mättnad ernås.

I enlighet med metoden KBS-3 är vattenmättnad av bufferten en nyckelprocess för att säkerställa slutförvarets långsiktiga funktion. Anledningen till detta är att vattentransport i bufferten både under omättade och mättade förhållanden utgör en av de mest centrala parametrarna för dess funktion på lång sikt.

Vattenmättnad sker genom det undertryck som det starkt vattenabsorberande bentonitmaterialet har i kombination med det rådande vattentrycket på den aktuella nivån. Detta leder till att bentoniten sväller och fyller ut hålrummen i deponeringshålet. Vidare ökar lerans densitet då porvolymen mellan mineralpartiklarna minskar, vatten upptas mellan skikten i bentoniten och innesluten luft trängs ut.

Naturlig vattenmättnad kan variera från några år till flera hundra år huvudsakligen beroende på tillgången av grundvatten samt bergets beskaffenhet.

I patentet används samma definition av vattenmättnad som i rapporterna från SKB och Posiva, dvs. vattenmättning är den process som fortlöper från initialtillståndet (omättat buffertmaterial) tills dess att buffertmaterialet blivit mättat med vatten (sluttillståndet).

Med aktiv vattenmättning avses extern tillförsel av vatten till deponeringshålet när den innehåller en kapsel med utbränt kärnavfall inbäddad i ett buffertmaterial. Vatten skall tillsättas i en tillräcklig mängd för att förkorta det naturliga mättnadsförloppet. Den aktiva tillförseln av vatten sker till dess att mättnad uppnåtts.

PRV anser att en eventuell fyllnad av installationsspalterna med ett par hundra liter vatten såsom beskrivs i D1 är att anse som aktiv vattenmättnad även om detta endast kan leda till en maximalt 5 % högre initial vattenhalt av buffertmaterialet. Detta kan inte anses som en aktiv vattenmättning. Vidare bör noteras att den i D1 beskrivna fyllnaden av spalten mellan kapsel och lera endast kan ske i en öppen spalt, dvs. innan de övre bentonitskivorna lagts uppe på den övre änden av kapseln, eftersom vattentransporten i bentoniten är mycket långsam.

I D1 anges att det kommer att ske en förångning av det tillsatta vattnet, varvid en del av kopparkapselns ytterytor inte längre kommer att vara täckta av vatten. Den negativa effekten av detta ur korrosionssynpunkt kan enligt D1 minskas genom att tekniskt, ej saltinnehållande vatten tillsätts. Dock kommer kapseln att direkt utsättas för gränsskiktskorrosion i de zoner dit vattnet når och det bildas ett gränsskikt luft/vatten.

Enligt patentet ska vatten tillsättas i sådan mängd att hela kapseln är täckt med vatten och att det sker en vattenmättnad av bentoniten till dess sluttillstånd, dvs. att bentoniten inte längre kan absorbera mera vatten. Detta innebär att deponeringshålet är permanent fyllt med vatten och att den bentonit som finns i deponeringshålet uppnått sin vattenmättnadsgrad. Härigenom förhindras gränsskiktskorrosion, indunstningskorrosion samt atmosfärisk korrosion.

Av D1 framgår att spalterna kan fyllas med vatten vid installationen. Rapporten är i detta avseende knapphändig. Vad gäller spalten mellan lera och berg sägs ingenting om när under deponeringsprocessen eventuellt vatten tillsätts. Det framgår således inte om kapseln är placerad i deponeringshålet då vatten tillförs denna spalt och det är uppenbart att vatten kan tillföras denna spalt innan kapseln placerats i deponeringshålet.

PRV anser att fyllnaden av spalterna mellan kapsel och buffertmaterial och mellan buffertmaterial och berg implicerar att hela kapseln täcks. Emellertid uppfyller detta inte kravet på att särdraget skall vara otvetydigt visat i det anförda mothållet. EPO använder begreppen "directly and unambigously" resp. "unmittelbar und eindeutig". Vad gäller implicita kännetecken krävs att ingen annan möjlighet får finnas (T64/95, Beslutsgrunder, punkt 1.1). I föreliggande fall finns emellertid möjlighet att spalterna fylls helt eller delvis med vatten. Således har PRV inte beaktat EPO:s praxis och nyhet måste erkännas även avseende detta särdrag.

Metoden enligt patentkrav 3 i förstahandsyrkandet skiljer sig från det som anges i D1 genom tillförsel av vatten till deponeringshålet innehållande kapseln inbäddad i buffertmaterialet, vilket inte är fallet i D1 där spalterna fylls. Dessa kan inte fyllas om kapseln är inbäddad.

I patentkrav 3 enligt andrahandsyrkandet har det explicit klarställts att det är buffertmaterialet som vattenmättas till vattenmättnad. Eftersom vattenmättning är den process, som fortlöper från ett omättat initialtillstånd till ett sluttillstånd, där buffertmaterialet är mättat med vatten är det entydigt att steg c), med särdraget "till vattenmättnad", kräver att den aktiva tillförseln av vatten sker till dess att det slutliga, vattenmättade, tillståndet ernåtts.

Uppfinningshöjd

Det är enligt patentet ett stort problem med indunstningskorrosion, gränsskiktskorrosion och atmosfärisk korrosion på kopparkapseln. Lösningen på problemet är enligt uppfinningen att mätta buffertmaterialet snabbare än med naturlig vattentillförsel. Problemet och lösningen var inte tidigare kända. D1 nämner inte gränsskiktskorrosion och indunstningskorrosion.

När det gäller patentkrav 1 så visar inte D1 närmaste teknikens ståndpunkt. D1 avser vertikala hål. Att fylla horisontella hål skiljer sig praktiskt. KBS-3 med horisontella hål är en bättre utgångspunkt. Vidare definierar PRV två tidigare ej diskuterade problem vilka fackmannen överhuvudtaget inte skulle ha övervägt, nämligen att en fackman med utgångspunkt från D1 ställs inför problemen att hitta ett alternativt buffertmaterial och en alternativ orientering av deponeringshålen.

Dessa problem är artificiella och orealistiska och pekar på lösningen för dessa problem på ett otillåtet sätt.

Patentkrav 1 enligt förstahandsyrkandet behandlar deponering i ett horisontellt deponeringshål, varvid buffertmaterialet består av lera och sand eller av sand. Syftet med uppfinningen är en förbättrad metod för långtidsförvaring, som leder till minskad gränsskiktskorrosion, indunstningskorrosion och atmosfärisk korrosion av kapslar innehållande utbränt kärnbränsle. För att lösa detta problem föreslås i patentet en metod med aktiv vattenmättning till en nivå så att hela kapseln är täckt. Den aktiva vattenmättningen leder till en förkortad tidsrymd, då de ovan nämnda korrosionstyperna kan förekomma.

Genom att använda sand fås ett mycket snabbt mättnadsförlopp eftersom sand har en stor porvolym och därigenom en mycket hög permeabilitet för vatten. Genom att blanda sand i leran ökas lerans permeabilitet för vatten och därigenom förkortas tiden till vattenmättnad.

Installationsspalter motsvarande de som finns vid vertikal positionering skulle inte kunnat ha fyllts på samma sätt som i D1 vid en horisontell deponering av kapseln.

Det framgår tydligt av D1 att man inte har för avsikt att snabbt vattenmätta deponeringshålet. Enligt uppfinningen ska vatten alltid finnas kvar. Det som anges i D1 om tillförsel av vatten till spalterna leder bort från uppfinningen. Även det som anges i D8 om att ju blötare det är desto större korrosion pekar bort från att man vill väta mer.

Stöd i grundhandlingarna

I fjärde- och femtehandsyrkandena är det explicit uttryckt att kapseln är helt inbäddad i buffertmaterialet under den aktiva vattenmättningen.

Stöd i grundhandlingarna finns på sidan 6 i beskrivningen, raderna 19‑24.

SKB har i Patentbesvärsrätten anfört i huvudsak följande.

Nyhet

Uppfinningen enligt patentkrav 3 saknar nyhet i ljuset av dokumentet D1, vilket beskriver en metod för långtidsförvaring av kapslar med använt kärnbränsle. Kapslarna placeras i ett vertikalt deponeringshål med ett buffertmaterial av bentonitlera som inbäddar kapslarna, och aktiv vattenmättnad föreslås för att fylla utrymmet med vatten snabbare än det naturliga mättnadsförloppet. Bentonitblocken placeras så att de helt omsluter hela kapseln, såväl under som ovan densamma och på sidorna. Deponeringshålen ligger belägna på ungefär 420 meters djup, vilket är långt under grundvattennivån.

Enligt patentet avses med aktiv vattenmättning "att man tillför vatten förutom den naturliga tillströmningen, exempelvis genom att tillföra vatten från en tankbil", sid 3, rader 9-10. I nuvarande patentkravet 1 och 3 anges att "deponeringshålet aktivt vattenmättas med en mättnadshastighet överstigande det naturliga mättnadsförloppet". Detta innebär att varje tillförsel av vatten till deponeringshålet utöver det naturliga grundvattenflödet uppfyller beskrivningens och patentkravens kriterier för "aktiv vattenmättnad".  

I D1 avses klart en aktiv åtgärd av konstruktören, innebärande tillförsel av vatten. Så snart något vatten tillförs medför det rent definitionsmässigt att man överstiger den naturliga tillströmningen. Åtgärden som beskrivs innebär därmed aktiv vattenmättning enligt patentet, av ett vertikalt deponeringshål.  

P-M Technology's invändning om att endast tillförsel av vatten i spalter visas synes baseras på en bristande teknisk förståelse. Fackmannen inser lätt att vattentillförsel måste ske i tillgängliga spalter/hålrum i deponeringshålet. Det är för fackmannen, som känner egenskaperna hos lera respektive sand, uppenbart att det inte är möjligt att pressa in vatten i själva buffertmaterialet. Vad som är möjligt är att fylla tillgängliga spalter kring leran respektive hålrum mellan sandkornen.

I D1 anges att den aktiva vattenmättningen kommer att medföra att mättnadshastigheten överstiger det naturliga mättnadsförloppet.

Såsom framgår av D1, sidan 53, 4 st., uppstår det vissa mellanrum mellan kapseln och bufferten samt mellan bufferten och det kringliggande berget. I efterföljande stycke nämns möjligheten att "the gaps may be filled with non-saline water also called "artificial" or "technical water". Dessa mellanrum finns då såväl på sidan av, ovan som under kapseln. Genom att hänvisa till mellanrummen utan begränsning omfattas även mellanrummen på ovansidan av kapseln, vilket innebär att vid en uppfyllning av samtliga spalter i deponeringshålet så kommer vattnet att nå en nivå där hela kapseln är täckt.

När patentkravet 3 talar om "aktiv vattenmättning" så föreligger inget krav på att uppnå en viss grad av vattenmättnad av t.ex. buffertmaterialet. Istället hänvisar patentet till att man tillför vatten utöver den naturliga tillströmningen till deponeringsutrymmet till dess kapseln är täckt. Den enda möjligheten att aktivt tillföra vatten, och den enda möjligheten som anvisas i patentet, är att tillföra vatten i tillgängliga spalter/hålrum i deponeringshålet.

Det finns inte något stöd i patentets beskrivning för P-M Technology’s argument avseende hur begreppet aktiv vattenmätning ska tolkas.

Uppfinningshöjd

Uppfinningen beskrivs i patentet som en utveckling av känd teknik i form av KBS-3. KBS-3 fanns vid patentansökan i en horisontell och en vertikal variant – KBS-3H och KBS-3V. D2 och D1 beskriver de två varianter som uppfinningen utgår ifrån.

Skillnaden mellan den egentliga uppfinningen, såsom den beskrivs i patentet, och den tidigare kända tekniken är att man för att uppnå ostridigt eftersökt vattenmättnad aktivt tillför vatten, istället för att låta naturlig vattenströmning sköta vattenmättningen.

D1 beskriver den vertikala varianten av KBS-3 och en diskussion förs avseende aktiv tillförsel av vatten. För fackmannen som överväger olika tekniska lösningar avseende slutförvar är det naturligt att läsa bland annat D1. D1 beskriver artificiell tillförsel av vatten i installationsspalterna i förvaringsutrymmet som ett sätt att lösa problem med korrosion under vattenmättnadsfasen. Som framgår av figuren på sidan 54 finns det installationsspalter långt ovanför kapseln. Med nödvändighet täcks därmed hela utrymmet, inklusive kapseln, av det artificiellt tillsatta vattnet, vilket fackmannen förstår, av två orsaker. Dels är syftet med förfarandet att täcka hela kapseln, eftersom problemet som avses lösas uppstår när inte hela kapseln är täckt, och dels är det omöjligt att fylla bara vissa av spalterna, eftersom vattnet sprider sig nedåt och utåt till dess att hålet är vattenmättat. Därefter kommer det att dröja innan också bentoniten är vattenmättad, av flera orsaker som också de beskrivs i D1. Det framgår också direkt av D1 att det är hela bufferten som avses, då det anges att användning av artificiell bevätning övervägs för att påskynda vattenmättnaden av bufferten, se sidan 165.

Dokumentet D2, som avser den horisontella versionen av KBS-3, KBS-3H, hänvisar inledningsvis till att de funktionella kraven för KBS-3H är desamma som för KBS-3V.

Fackmannen känner allmänt till de typer av korrosionsproblem som patentet påstår sig ha identifierat. Korrosionsproblematik och specifikt med avseende på koppar i samband med slutförvar av kärnbränsle tas upp i bl.a. D8. Patentets problemställning som sådan är därför inte ny eller på något sätt patentmotiverande i sig.

SKB har genom konkreta försök och teoretiska argument visat att det under de förhållanden som råder i det planerade svenska slutförvaret för använt kärnbränsle inte finns någon faktisk problematik avseende den långsiktiga säkerheten förknippad med den sorts korrosionstyper som patentet nämner under den naturliga vattenmättnadsfasen. Det innebär inte att korrosionstyperna inte förekommer - de är tvärtom väl kända. De analyser SKB och andra fackmän inom området gjort visar dock att det inte finns någon anledning att anta att de skulle vara gränssättande för uppnåendet av de krav på långsiktig säkerhet som är fastställda för det planerade svenska slutförvaret.

Fackmannen som läser D2 kommer att ta del av de dokument som publicerats av Posiva, såsom D1. Fackmannen kommer sedan utifrån sin analys av det vetenskapliga underlaget att överväga de kända riskerna med korrosion. Om fackmannen då gör samma tolkning som SKB så kommer artificiell bevätning inte att användas för slutförvaring på de för ändamålet avsedda platserna i Sverige, men den kommer att vara känd som en möjlig lösning för det fall att korrosion ändå skulle bedömas vara en risk. Det ska framhållas att KBS-3H innefattar artificiell bevätning, se exempelvis avsnitt 5.4.2, även om syftet inte uttryckligen anges innefatta undvikande av korrosionsproblem.

Såväl D1 som D2 är därför relevanta vid bedömningen av uppfinningshöjd. De utgör en del av fackmannens allmänna kunskap och under alla omständigheter dokument som fackmannen skulle konsultera vid överväganden rörande korrosionsproblem i samband med slutförvar av kärnbränsle. Fackmannen känner därför till att de i patentet beskrivna korrosionstyperna kan uppstå och vet att en möjlig lösning på det problemet, i den mån det riskerar att uppstå, är att tillsätta vatten för att påskynda vattenmättnadsförloppet.  

Kombinationer av lera och sand har använts i system för förvaring av använt kärnbränsle sedan lång tid innan patentets prioritetsdag.

Patentet beskriver inte hur urvalet av buffertmaterial ska ske eller vilka funktioner detta fyller utöver den inneboende funktionen av att vara en "buffert", samt anges det att bentonitlera är särskilt effektiv på visst sätt. Det anges inga eventuella fördelar med användning av enbart sand eller kombinationer av sand och lera. PM Technology’s påstående att en kombination av lera och sand kan leda till en snabbare vattenmättnad nämns inte i patentet, inte heller den påstådda reduceringen av sprickbildning och uppkomst av kanaler.

Att inget av SKB åberopat dokument behandlar användning av endast sand som buffertmaterial i kombination med artificiell bevätning beror på att enbart sand medför att inkommande grundvatten med däri lösta salter kan cirkulera i buffertmaterialet och därmed skapa en exponering i korrosionshänseende. Enbart sand som buffertmaterial i kombination med aktiv vattenmättnad löser således inte det i patentet påstådda korrosionsproblemet. Istället skapar användning av enbart sand ett korrosionsproblem som enligt SKB:s uppfattning inte finns om lera används, eftersom leran hindrar vattnet från att cirkulera.

P-M Technology argumenterar även utifrån att man vid bedömningen av nyhet och uppfinningshöjd ska beakta att syftet med uppfinningen är en förbättrad långtidsförvaring, som minskar olika typer av korrosion av kapslar innehållande utbränt kärnbränsle. Det är SKB:s uppfattning att ett sådant hänsynstagande skulle förutsätta att patentkraven innehåller en uttalad begränsning till just detta syfte. Så är dock inte fallet; skydd hävdas för aktiv vattenmättnad utan begränsning till syftet att minska korrosion. Till undvikande av missförstånd förtydligas att SKB hävdar att patentet saknar nyhet och/eller uppfinningshöjd även för det fall en sådan begränsning skulle föreligga, med hänsyn till att den kända tekniken uttryckligen behandlar aktiv vattenmättnads betydelse för korrosion, vilket PRV också har funnit (PRV:s beslut, s. 9).

P-M Technology’s fjärde- och femtehandsyrkanden medför ingen ändrad inställning från SKB:s sida. De nya justerade lydelserna, nämligen att ordet "helt" förs in framför ordet "inbäddad" i särdrag c)-steget i patentkrav 1, innebär inte att kraven på nyhet och uppfinningshöjd uppfylls. Vidare saknar de stöd i patentbeskrivningen.

P-M Technology hänvisar själva i sitt överklagande till att SKB:s tidigare kända metod innebar att kapseln var komplett, dvs. helt, inbäddad i lera. Om PBR trots detta skulle finna att en komplett inbäddning inte var känd, uppfyller inte detta tillägg kravet på uppfinningshöjd.

Det finns inte stöd i patentet för någon annan tolkning av ”aktivt vattenmättas” än att man påskyndar den naturliga mättningen. Det är bara en fråga om tid ”till vattenmättnad” och ”till en nivå så att hela kapseln är täckt” har uppnåtts och är detsamma som i känd teknik.

Patentkraven innehåller ingen tydlig avgränsning gentemot D1. Det finns mängder av tekniska problem att lösa som patentet inte visar och inget tekniskt bidrag ges på den punkten. En idé om att tillföra vatten aktivt innebär inget ytterligare bidrag till tekniken.

Om patentet genom en inskränkande tolkning eller ändrade patentkrav ska baseras på en definition av ”aktiv vattenmättnad” som innebär ett krav på kontinuerlig tillförsel av vatten till deponeringshålet tills full vattenmättnad av buffertmaterialet uppnåtts, krävs såväl anvisandet av en metod för att anordna kontinuerlig vattentillförsel till deponeringshålet under erforderlig tid samt en metod för att mäta om och när buffertmaterialet är helt vattenmättat.

Övrigt

I målet har hållits muntlig förhandling.

DOMSKÄL

Processuella frågor

Frågan om återförvisning till PRV

Det som har anförts av P-M Technology hos Patentbesvärsrätten med avseende på Patentbesvärsrättens beslut den 23 mars 2015 ger inte Patentbesvärsrätten anledning att återförvisa ärendet till PRV.

Frågan om ny muntlig förhandling hos Patentbesvärsrätten

P-M Technology har yrkat att en ny muntlig förhandling ska hållas i Patentbesvärsrätten för att reda ut vilka grunder SKB åberopar.

SKB har vidhållit att inga nya grunder åberopas.

Patentbesvärsrätten har uppfattat att de grunder som har åberopats av SKB är de grunder som framkommit i SKB:s inlagor och vid den muntliga förhandling som hållits i målet, nämligen att uppfinningen enligt samtliga yrkanden saknar nyhet alternativt uppfinningshöjd samt att stöd i grundhandlingarna för uttrycket ”helt” i fjärde- respektive femtehandsyrkandet saknas. Det som SKB anför om den tolkning av patentkraven som P-M Technology framför, kan inte förstås på annat sätt än att SKB menar att det med ledning av vad som framgår av patentansökans grundhandlingar inte går att komma fram till den tolkning av patentkraven som P-M Technology gör, nämligen att uppfinningen enligt patentkraven innebär att buffertmaterialet aktivt vattenmättas till full vattenmättnad (Patentbesvärsrättens kursivering). Patentbesvärsrätten har därför inte uppfattat att SKB gjort gällande att några ändringar gjorts i patentkraven som inte har stöd i grundhandlingarna.

Det saknas därför skäl för en muntlig förhandling för att reda ut vilka grunder som åberopas.

Mot bakgrund av det anförda och då en muntlig förhandling redan hållits i målet finner Patentbesvärsrätten att en ytterligare muntlig förhandling är obehövlig. P-M Technology’s yrkande om ytterligare en muntlig förhandling ska därför avslås.

Sakfrågor

Frågan om stöd i grundhandlingarna

SKB har anfört att uttrycket ”helt” i patentkrav 1 och 3 enligt fjärdehandsyrkandet och patentkrav 1 enligt femtehandsyrkandet saknar stöd i grundhandlingarna. I den ursprungliga beskrivningen sid. 6, rad 21-22 anges att kapseln företrädesvis täcks helt av buffertmaterial. Uttrycket ”helt” i sammanhanget ”helt inbäddad i” får därmed anses ha stöd i grundhandlingarna. Samma bedömning görs med avseende på sjätte- och sjundehandsyrkandena.

Frågorna om nyhet och uppfinningshöjd

Uppfinningen avser, som patentskriften får uppfattas, en vidareutveckling av den tidigare kända tekniken för långtidsförvar av kapslar innehållande utbränt kärnbränsle, konceptet KBS-3, vilket framtagits av SKB. Uppfinningens syfte är att åstadkomma en metod för långtidsförvar som leder till minskad korrosion hos kapslarna med kärnbränsle. För att uppnå detta syfte tillförs vatten till förvaringsutrymmet för kapslarna, vilka inbäddats i buffertmaterial, så att utrymmet aktivt vattenmättas med en mättnadshastighet överstigande det naturliga mättnadsförloppet till en nivå så att hela kapseln är täckt. Problem med korrosion av kapseln uppstår enligt vad som anges i patentskriften när grundvattnet alltför långsamt tränger in i ett deponeringshål på grund av långsam vattentillförsel från den berggrund som långtidsförvaret är beläget i.

P-M Technology har anfört att med aktiv vattenmättning avses extern tillförsel av vatten i tillräcklig mängd för att förkorta det naturliga mättnadsförloppet och att den aktiva tillförseln sker till dess att det slutliga vattenmättade tillståndet har uppnåtts, dvs. till dess att buffertmaterialet inte längre kan absorbera mera vatten.

SKB har anfört att den av P-M Technology framförda uppfattningen att den aktiva tillförseln sker till dess att det slutliga vattenmättade tillståndet har uppnåtts, inte framgår av vad som anges i patentansökans grundhandlingar.

I målet har framkommit att vattenmättning är en fortlöpande process från ett initialtillstånd av omättat buffertmaterial till ett sluttillstånd där buffertmaterialet är helt mättat med vatten. Eftersom det är en fortlöpande process innebär vattenmättning enligt Patentbesvärsrättens mening inte nödvändigtvis att processen fortlöper till dess att full vattenmättnad har uppnåtts.

Patentbesvärsrätten anser därför att det inte finns ledning i patentansökans grundhandlingar för att uttrycket ”aktivt vattenmättas med en mättnadshastighet överstigande det naturliga mättnadsförloppet till en nivå så att hela kapseln är täckt” i patentkraven ska förstås så som patenthavaren vill göra gällande, att patentkraven är begränsade till att buffertmaterialet genom aktiv tillförsel av vatten mättas till full mättnadsgrad.

Mot bakgrund av detta bör patentkraven förstås så att de avser en metod där deponeringshålet med dess innehåll av kapseln inbäddad i buffertmaterial, aktivt tillförs så mycket vatten att deponeringshålet och buffertmaterialet tillförts vatten till en sådan nivå att hela kapseln är täckt, osagt vilken mättnadsgrad som ska uppnås.

Patentbesvärsrätten väljer att först bedöma patentkrav 3 enligt förstahandsyrkandet.

Patentkrav 3 enligt förstahandsyrkandet avser en metod vid långtidsförvar av åtminstone en kapsel innehållande utbränt kärnbränsle där kapseln placeras i ett vertikalt deponeringshål.

Den teknik som får anses komma metoden enligt patentkrav 3 närmast är den tidigare kända metoden för långtidsförvar benämnd KBS-3V. Denna metod beskrivs i den av SKB anförda rapporten D1. Enligt KBS-3V-metoden, vilken beskrivs i t.ex. kapitel 3.1.1 och 6.2.3 i D1, placeras en kapsel innehållande utbränt kärnbränsle i ett vertikalt deponeringshål beläget på ett djup av åtminstone 420 meter. Kapseln inbäddas helt i ett buffertmaterial av bentonitlera, se D1, sidan 54, figur 3-3, och vatten tillförs på naturlig väg till deponeringshålet och buffertmaterialet vattenmättas till dess att full vattenmättnadsgrad uppnås. Det är uppenbart att slutmålet är att hela kapseln ska vara täckt av vattenmättat buffertmaterial.

Den i patentkrav 3 definierade metoden skiljer sig från KBS-3V-metoden genom att deponeringshålet aktivt vattenmättas med en mättnadshastighet överstigande det naturliga mättnadsförloppet till en nivå så att hela kapseln är täckt.

Av patentskriften framgår att de problem som ska lösas med uppfinningen är ett antal korrosionsproblem. Ett av dessa är gränsskiktskorrosion, som uppstår när grundvatten sakta tränger in i ett deponeringshål och delvis fyller deponeringshålet så att en vattenlinje uppstår. Som det får förstås av patentskriften uppkommer dessa korrosionsproblem vid en alltför långsam naturlig vattentillförsel till deponeringshålen från berggrunden.

Fackmannen får från D1 kunskap om att det finns olika typer av korrosion som kapseln i ett deponeringshål kan utsättas för. Det anges i D1, sidan 154, att ”The mechanism and duration of the buffer wetting process influence the type and the extent of the canister corrosion”, dvs. typen och omfattningen av korrosion på kapseln påverkas av hur och under vilken tid vattenmättningen av buffertmaterialet genomförs. Vidare framgår det av D1, sidan 158, att mättning av buffertmaterialet och därmed uppbyggnad av ett maximalt svällningstryck så snart som möjligt är ett väsentligt mål som ska uppnås bland annat för att skydda kapseln från mikrobiellt förorsakad korrosion. Fackmannen får således från D1 insikt om att den hastighet med vilken buffertmaterialet vattenmättas är viktig och har betydelse för på vilket sätt och i vilken grad kapseln utsätts för korrosion.

Vidare visar D1, sidan 53 och sidan 165, att vatten kan tillföras aktivt till deponeringshålet för att fylla spalterna mellan kapsel och buffertmaterial och mellan buffertmaterial och bergvägg. Det framgår också att denna aktiva tillförsel medför att buffertmaterialets initiala vatteninnehåll ökar. Behovet av naturligt tillfört vatten för att uppnå den slutliga mättnadsgraden hos buffertmaterialet blir därmed mindre.

Fackmannen får även från det i målet anförda dokumentet D2 kunskap om att vatten kan tillföras aktivt till förvaringsutrymmen för utbränt kärnbränsle, bland annat för att lösa problem med olika tillförsel av vatten på naturlig väg. I D2, t ex avsnitt 2.2 och 5.4, anges att vatten aktivt tillförs till horisontella deponeringshål innehållande kapslar inbäddade i buffertmaterial. Buffertmaterialet anges vara bentonitlera. Den tomma volymen i deponeringshålet fylls med vatten, vilket torde betyda att hålet fylls till en nivå så att kapslarna är täckta. Som en konsekvens av den aktiva tillförseln av vatten sväller bentoniten snabbt och tätar deponeringshålet. Detta innebär att buffertmaterialet aktivt vattenmättas med en mättnadshastighet överstigande det naturliga mättnadsförloppet.

Fackmannen som, mot bakgrund av den tidigare genom D1 kända KBS-3V-metoden, ställs inför de i patentskriften angivna problemen, skulle med ledning av de kunskaper han får från D1 om att den tid det tar att vattenmätta buffertmaterialet har betydelse för omfattningen av korrosion på kapseln och de kunskaper han får från D1 och D2 om möjligheten att aktivt tillföra vatten till deponeringshålet, modifiera den i D1 beskrivna KBS-3V-metoden och aktivt tillföra vatten för att påskynda en alltför långsam vattenmättningsprocess som endast sker på naturlig väg. Att då aktivt tillföra så mycket vatten att hela kapseln är täckt, och att även aktivt tillföra så mycket vatten att full vattenmättnad av buffertmaterialet uppnås om så önskas, får anses vara ett närliggande val för fackmannen.

Metoden enligt patentkrav 3 enligt förstahandsyrkandet saknar därför uppfinningshöjd.

Patentkrav 1 enligt förstahandsyrkandet avser en metod vid långtidsförvar av åtminstone en kapsel innehållande utbränt kärnbränsle där kapseln placeras i ett horisontellt deponeringshål.

Metoden enligt patentkrav 1 skiljer sig från den i D1 beskrivna KBS-3V-metoden, förutom genom att deponeringshålet aktivt vattenmättas med en mättnadshastighet överstigande det naturliga mättnadsförloppet till en nivå så att hela kapseln är täckt, genom att deponeringshålen är horisontella och att buffertmaterialet är av lera och sand eller av sand.

Inga särskilda effekter som uppnås med horisontella deponeringshål eller ett buffertmaterial av lera och sand eller av sand framgår av eller kan härledas från patentskriften.

De problem som fackmannen ställs inför mot bakgrund av den i D1 beskrivna KBS-3V-metoden är då, förutom de i patentskriften nämnda korrosionsproblemen, att finna en metod med en alternativ utformning av deponeringshål och buffertmaterial.

Att använda horisontella deponeringshål som ett alternativ till vertikala deponeringshål är känt genom dokumentet D2 och framgår även av D1, sid. 11. Det är vidare känt genom det i målet anförda dokumentet D3 att lera tillsammans med sand kan användas som buffertmaterial vid långtidsförvaring av utbränt kärnbränsle.

Fackmannen som mot bakgrund av den i D1 beskrivna tekniken ställs inför nämnda problem skulle modifiera den genom D1 kända KBS-3V-metoden och aktivt tillföra vatten till deponeringshålet av de skäl som anges ovan vid bedömningen av metoden enligt patentkrav 3. Fackmannen skulle även med ledning av vad som var tidigare känt avseende orientering av deponeringshål och lämpliga buffertmaterial välja en horisontell orientering av deponeringshålen och ett buffertmaterial av lera och sand, och därmed komma fram till metoden enligt patentkrav 1 enligt förstahandsyrkandet.

Metoden enligt patentkrav1 enligt förstahandsyrkandet saknar därför uppfinningshöjd i förhållande till känd teknik enligt D1.

Patenthavaren har emellertid vid den muntliga förhandlingen framfört att en metod med horisontella deponeringshål är en bättre utgångspunkt än metoden enligt D1 vid bedömning av uppfinningshöjd avseende metoden enligt patentkrav 1. En metod med horisontella deponeringshål är känd genom det i målet anförda dokumentet D2. Patentbesvärsrätten prövar därför patentkravet även med utgångspunkt från D2 som närmast liggande teknik.

Utöver vad som är känt genom D2 anges i patentkrav 1 att buffertmaterialet är av lera och sand eller av sand. Av patentskriften framgår inte några effekter som uppnås genom att som buffertmaterial använda lera och sand istället för enbart lera som i D2.

Fackmannen ställs alltså mot bakgrund av den genom D2 kända tekniken inför problemet att ta fram ett alternativt buffertmaterial i en metod vid långtidsförvar av inkapslat kärnbränsle.

Det är tidigare känt att en blandning av bentonitlera och sand används som buffertmaterial vid långtidsförvar av inkapslat kärnbränsle, vilket framgår t.ex. av det i målet anförda dokumentet D3.

Det får anses vara närliggande för fackmannen ställd inför nämnda problem och med kännedom om genom D3 kända buffertmaterial, att modifiera metoden i D2 och istället för enbart bentonitlera använda en blandning av lera och sand som buffertmaterial.

Metoden enligt patentkrav 1 enligt förstahandsyrkandet saknar därför uppfinningshöjd även med D2 som utgångspunkt.

I de självständiga patentkraven 1 och 3 enligt andrahandsyrkandet anges, utöver vad som anges i motsvarande patentkrav enligt förstahandsyrkandet, att buffertmaterialet aktivt vattenmättas till vattenmättnad. Denna bestämning skiljer inte metoden enligt dessa patentkrav väsentligen från metoden känd genom D1 respektive D2, då buffertmaterialet även i KBS-3V-metoden i D1 och i KBS-3H-metoden i D2 vattenmättas till önskad vattenmättnad. Att genomföra denna vattenmättnad genom aktiv tillförsel av vatten får anses vara närliggande för fackmannen av de skäl som anförts ovan vid bedömningen av patentkraven enligt förstahandsyrkandet.

Inte heller metoden enligt patentkrav 1 respektive 3 enligt andrahandsyrkandet har därför uppfinningshöjd. Detta gäller även metoden enligt patentkrav 1 enligt tredjehandsyrkandet som är densamma som metoden enligt patentkrav 3 enligt andrahandsyrkandet.

De självständiga patentkraven 1 respektive 3 enligt fjärdehandsyrkandet anger, utöver vad som anges i motsvarande patentkrav enligt andrahandsyrkandet, att kapseln är helt inbäddad i buffertmaterialet.

Enligt metoden KBS-3V i D1 ska kapseln vara helt täckt av buffertmaterial (se figur 3-3). Bestämningen att kapseln är helt inbäddad i buffertmaterial innebär således inte något nytt utöver det som är känt genom D1.

Metoden enligt patentkrav 1 respektive 3 enligt fjärdehandsyrkandet har därför inte uppfinningshöjd av de skäl som anförts ovan vid bedömningen av patentkrav 1 respektive 3 enligt andrahandsyrkandet. Detta gäller även metoden enligt patentkrav 1 enligt femtehandsyrkandet som är densamma som enligt patentkrav 3 enligt fjärdehandsyrkandet.

Enligt KBS-3H-metoden i D2 uppfattas kapseln vara helt inbäddad i buffertmaterial då vatten tillförs aktivt till det horisontella deponeringshålet. Bestämningen att kapseln är helt inbäddad i buffertmaterial innebär således inte något nytt utöver det som är känt genom D2. Metoden enligt patentkrav 1 enligt fjärdehandsyrkandet skiljer sig därför inte väsentligen från det som är känt genom D2 av skäl som anförts ovan vid bedömningen av patentkrav 1 enligt andrahandsyrkandet.

I patentkrav 1 enligt sjättehandsyrkandet har utöver det som anges i patentkrav 1 enligt femtehandsyrkandet införts bestämningen ”så att en vattenmättnads nivå överstigande kapselns högsta punkt nås efter en tidsperiod understigande 5 år” och i patentkrav 1 enligt sjundehandsyrkandet har införts ”så att en vattenmättnads nivå överstigande kapselns högsta punkt nås efter en tidsperiod understigande 1 år”.

Det kan inte utläsas av patentskriften att de angivna tidsperioderna löser något annat specifikt problem än de däri angivna korrosionsproblemen.

Det är, som framförts ovan avseende förstahandsyrkandet, känt genom D1 att tiden för vattenmättnadsprocessen har betydelse för typen och omfattningen av korrosionen på kapseln.

Med denna insikt och med den kunskap som fackmannen härutöver får från D1 om att aktiv tillförsel av vatten påskyndar vattenmättnaden av det buffertmaterial som omger kapseln, får det anses vara närliggande för fackmannen att, om så är möjligt, välja en tid inom vilken en vattenmättnadsnivå överstigande kapselns högsta punkt ska nås. Att välja någon av de angivna tiderna får anses vara ett för fackmannen närliggande val.

Metoden enligt patentkrav 1 enligt sjätte- respektive sjundehandsyrkandet har mot denna bakgrund och med hänsyn till bedömningen av metoden enligt femtehandsyrkandet inte uppfinningshöjd.

Vid denna bedömning ska överklagandet avslås.

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 8 (Formulär A)

I avgörandet har deltagit patenträttsråden Peter Strömberg, ordförande, Stefan Svahn, Jeanette Bäckvall och Marianne Bratsberg, referent. Enhälligt.

EE Visa mer Visa mindre