Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 16-013

Beslutsdatum: 2016-02-23

Lagakraft: 2016-06-20

Målet gäller: Patent på uppfinning som minskar eller eliminerar tvångsblandning vid produktion av asfaltbeläggningar och cementbetong

Ink datum: 2016-01-20

Reg datum: -

Överklagat: 2016-04-20

PRV:s nummer: 1000959-5

PRV beslutsdag: 2015-11-20

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: 2417-16

Beslut: Ej prövningstillstånd

Klass: E01C19/10

Juridiska sökord: Nyhet; Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Asfalt; Cement; Tvångsblandning; Flödesblandning

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: KGO Mixing AB

Ombud: -

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: En uppfinning som syftar till att minska eller eliminera tvångsblandning vid framställning av bland annat asfaltbeläggningar skiljer sig inte från känd teknik och saknar därför såväl nyhet som uppfinningshöjd.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten avslår överklagandet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLT YRKANDE M.M.

Sedan GO ansökt om patent på ”Uppfinning som minskar eller eliminerar tvångsblandning vid produktion av asfaltbeläggningar och cementbetong” och därefter överlåtit ansökan på KGO Mixing AB avslog PRV ansökan. Som skäl anförde PRV att uppfinningen enligt patentkrav 1 och 2 saknar uppfinningshöjd i förhållande till teknik känd genom EP 1586706 A2 (D1), att patentkraven 1 och 2 i strid med 8 § patentlagen inte innehåller bestämda uppgifter om vad som söks skyddat samt att patentkrav 3 innehåller uppgifter som inte framgick av ansökan på ingivningsdagen.

Uppfinningen

Av patentansökans beskrivning framgår i huvudsak följande om uppfinningen.

Uppfinningen minskar eller eliminerar behovet av tvångsblandning vid produktion av asfaltbeläggningar och cementbetong.

Växelverkan mellan dispergerade dammpartiklar och vätska producerar en volym av bindemedel i en blandning med en suspensions egenskaper. Med uttrycket "dispergerade" menas att dammaterialets partiklar är fördelade till alla delar av vätskan i blandningen utan användning av tvångsblandning. Växelverkan från dispergerade partiklar i en suspension utvecklar ett flertal egenskaper som expansion av vätskans volym och en ökning av vätskans viskositet genom tät packning i vätskan. Växelverkan mellan dammpartiklar och vätskor i en blandning utvecklas enbart när dammpartiklarna dispergerats i vätskan. Vid tvångsblandning av en bestämd mängd dammpartiklar agglomeras en okänd mängd av partiklarna och på grund av detta utvecklas ingen växelverkan med vätskan. Tvångsblandning av dammaterial verkar nedbrytande på alla egenskaper som utmärker beständighet hos asfaltbeläggningar och cementbetong.

Att dispergera en kontrollerad mängd dammpartiklar i en blandning på den korta tidsperiod som står till buds i en blandningsprocess har visat sig svårt och dammpartiklars positiva inverkan i vätskor är dold av svårigheten att dispergera partiklarna. Hela blandningsprocessen – insläpp av stenmaterial, dammaterial och vätska från vågar till blandare, blandningstid och tömning av den färdiga blandningen från blandaren – är genomförd på 60 sekunder. För att uppnå en kontrollerad växelverkan mellan vätska och partiklar krävs en planering i avancerad partikelteknologi.

Stenmaterialet som används i industriell produktion av asfaltbeläggningar och cementbetong är utvalt för att vara resistent mot förslitning genom nötning. Vid sammansättning av stenmaterial i en blandning bestäms mängden av de olika fraktionerna av solida stenpartiklar i förhållande till sin vikt, men för blandning med vätskorna enligt uppfinningen är fraktionerna av solida partiklar betraktade i förhållande till antalet partiklar per viktenhet. På så sätt avancerar dammfraktionen från att vara den minsta i vikt till den största i antalet partiklar i blandningsprocessen.

Asfaltbeläggningar och hårdnad cementbetong är producerad från en utvald mängd av en grovfraktion, merparten > 4 mm, finfraktion huvudparten < 4 mm och filler och cementpartiklar > 0,074 mm. Filler och cementpartiklar är härefter benämnda "dammpartiklar". Vätskan i asfaltblandningar består av bitumenvätska medan vätskan i cementblandningar består av vatten. Båda benämns i blandningsprocessen för "vätska". När volymen hos limfasen har ökats med volymen av dispergerade dammpartiklar blir volymen av produktens limfas tillräcklig för att bli en kontinuerlig fas genom grovfraktionens stenskelett. Kontinuiteten och inneslutningen av limfasen [med hjälp] av mantelytorna hos grovfraktionens partiklar gör limfasen i produkten duktil/kohesiv. Dessutom gör den inneslutna limfasen produkten hydrostatiskt solid (inneslutna vätskor är hydrostatiskt solida). Produktens deformation till brott är ett flöde. Utan egenskaper från växelverkan deformeras produkten under sprickbildning före det att brott inträffar.

Eftersom det är växelverkan mellan vätska och dammpartiklar som utvecklar tidsbeständigheten hos limfasen så efterfrågas av uppfinningen att beskriva exempel på en metod och en anordning för att få dammaterial dispergerade i limfasen hos asfaltbeläggningar och hårdnad cementbetong. Vid tvångsblandning blir endast en okontrollerad del av dammaterialet dispergerat medan merparten av partiklarna är klistrade till mantelytan av större stenpartiklar.

Yrkande

KGO Mixing AB har i Patentbesvärsrätten vidhållit patentansökan med oförändrade patentkrav. Lydelsen av patentkraven framgår av det överklagade beslutet (se bilaga 1).

Grunder

KGO Mixing har, som Patentbesvärsrätten har uppfattat bolaget, anfört att uppfinningen är ny och har uppfinningshöjd samt att patentkraven innehåller bestämda uppgifter och har motsvarighet i ansökan på ingivningsdagen.

Utveckling av talan

KGO Mixing har utvecklat sin talan i huvudsak enligt följande.

Det kostar samhället ofantliga summor att lägga och underhålla vägar. Vägar underhålls i Sverige med en asfaltprodukt som har sett likadan ut under mer än 85 år sedan man började asfaltera vägar med varmblandade beläggningsmassor, producerade på asfaltverk. Vid konventionellt blandningsförfarande töms allt stenmaterial inklusive dammaterialet in i blandaren före bitumenvätskan, som efter intömning sprids i stenmassan med tvångsblandning genom paddelarbete. Tvångsblandningen leder till att paddelarbetet drar/skrapar av bindemedlet som endast räcker till för att bilda tunna filmer på grovfraktionens ytor, vilket leder till stenseparationer i massan och beläggningen. Därför blir ingen suspensionsvolym utvecklad, utan enbart bitumenvätskans volym utgör bindemedlet i massan. Blandningsmetoden som använts globalt resulterar i beläggningsskador som inte kunnat elimineras förrän KGOIII-metoden utvecklades.

Genom uppfinningen och den därigenom dubblerade hållbarheten på asfaltbeläggningar blir samhällsnyttan och miljöfördelarna mycket omfattande. Uppfinningen tillämpar partikelteknologi, som är en ung vetenskap från 1940-talet. Det är första gången, ur ett globalt perspektiv, som partikelteknologin används vid forskning i asfalt- och cementbetongproduktion. Uppfinningen har fått sitt nyhetsvärde och sin uppfinningshöjd genom det paradigmskifte som partikelteknologins tillämpning medfört. Partikelteknologin har gjort det möjligt att med dammaterialet i produkterna producera dem med klimatsäkrande rheologiska egenskaper, nämligen att vid belastning inte spricka före brott. Uppfinningens syfte är att utveckla dessa egenskaper, samt även andra egenskaper som förlänger klimatbeständigheten hos produkterna genom användning av dammaterialens partikelteknologiska egenskaper.

Enligt uppfinningen används flödesblandning, varvid partiklarna i dammaterialet sprids över den asfalterade grovfraktionens flöde i blandaren. Det spridda dammaterialet dispergeras i vätskefilmerna och får därmed samma flödeshastighet som grovfraktionens partiklar, vilket förhindrar separationer. Under den korta tidsperiod på cirka 15 sekunder som finns att tillgå i blandningsprocessen för att flödesblanda dammaterialet in i vätskefilmerna på asfaltmassans bituminiserade grovfraktion sprids dammaterialet över en yta hos den flödande grovfraktionen. Längden på ytan blir tillräcklig eftersom all grovfraktion hinner flöda förbi på 15 sekunder under dammaterialets inströmning.

Tekniken enligt D1 uppnår inte uppfinningens syfte. Ett utfört dispergeringsprov visade att en del av dammaterialet i asfaltblandningen blivit tvångsblandat. TOD-kurvan (Temperature of Decomposition) visar vid en temperatur över 40°C att tillräckligt med dammaterial blivit dispergerat i vätskefasen för att den bildade volymen av suspenion ska göra limfasen kontinuerlig i grovfraktionsskelettet, men att bara en okänd del av dammaterialet blivit dispergerad i vätskan. Beläggningen är godkänd på kurvans form över 40CC därför att den visar att den bildade limfasen räcker till för att bli kontinuerlig genom grovfraktionsskelettet. TOD-kurvan blev anledning till fortsatt utveckling för dammaterialets dispergering. En beläggning enligt uppfinningen kan upprepas med vetenskaplig exakthet.

I det överklagade beslutet anförs att "syftet med uppfinningen är att blanda de olika beståndsdelarna i asfalt och cementbetong på ett mer effektivt sätt, varvid behovet av omrörning minskar". Uttryckena "omrörning" och "mer effektivt sätt" är okänt inom produktionen eftersom bara tvångsblandning eller flödesblandning är kända av fackmannen. Alltså är inte syftet med uppfinningen tillkännagivet med det språkbruk som fackmannen förstår. Eftersom PRV i beslutet gett uppfinningen ett oklart syfte får uppfinningen ingen uppfinningshöjd. Det oklara syftet kan spåras på fler ställen i beslutet genom att fel funktion på uppfinningens blandningsförfarande anges genom att se det som en "omrörning" i stället för en flödesblandning. PRV har inte upptäckt uppfinningens syfte, patentbarhet eller nyhetsvärde, som uppnås med en yta och en anordning för insläpp och dispergering av dammaterialet över flödet av den asfalterade grovfraktionen i blandaren, som får dammpartiklarna att växelverka med vätskan och utveckla de egenskaper i limfasen som visat sig dubbla asfaltbeläggningens beständighet. Språkbruket i patentansökans beskrivning måste användas vid bedömning och kommunikation. I det överklagade beslutet har uppfinningen bedömts med ett eget språk och helt bortsett från den information som finns i patentansökan. Särdraget "ett mer effektivt sätt, varvid behovet av omrörning minskar" saknar substans eftersom uppfinningens syfte inte kan spåras i texten.

Patentkrav 1

Enligt uppfinningens blandningsmetod är vätskan tvångsblandad med grovfraktionens partiklar (steg 1), medan dammaterialet och finfraktionen är flödesblandade genom dispergering i vätskefaserna på den flödande grovfraktionens mantelytor (steg 2 och 3). I det överklagade beslutet anges alla tre stegen som blandade på samma sätt.

Blandningsprocessen säkerställer partikelteknologins krav på vetenskaplig exakt upprepning av likvärdig dispergering av produkternas dammpartiklar i vätskorna på grovfraktionernas mantelytor, i mitten av en under en minut pågående blandningsprocess, utan att använda tvångsblandning. Därmed skapas en växelverkan mellan ytan av dammaterialets partiklar och vätskorna, varmed de partikelvetenskapliga egenskaperna i produkternas bindemedelsfaser erhåller beständighet varigenom tiden för stenmaterialets förslitning genom nötning blir fullt utnyttjad. Växelverkan av dispergerade partiklar i suspensionen utvecklar ett flertal partikelfysiska egenskaper, bland annat expansion av vätskans volym motsvarande volymen av dispergerade partiklar. Dispergerade partiklar höjer, genom växelverkan, vätskans viskositet och en suspension är en kontinuerlig fas som är instängd av strukturen av grovfraktionspartiklar mot vilkas mantelytor suspensionen är hydrostatiskt solid samt seg vid töjning. Uppfinningens förändringar av vätskefasen fördubblar produkternas beständighet med partikelvetenskaplig exakthet, vilket ger uppfinningen dess uppfinningshöjd och patenterbarhet.

Den globalt använda blandningsmetoden har använts sedan 1930-talet. Hela världens forskare inom området har sökt lösningen på de produktionsproblem som metoden skapar i producerade beläggningar i form av separationer i stenmaterial och bindemedel, spårbildning och stenlossning utan att upptäcka de partikelteknologiska egenskaperna eller finna lösningen till ett enda av problemen.

Det som skiljer uppfinningen från fackmannens sätt att blanda och reglera är att resultaten av flödesblandningen kan upprepas med vetenskaplig exakthet. Detta har inte tidigare uppnåtts, varken genom D1 eller på annat sätt.

Patentkrav 2

Exemplet i patentkrav 2 utgör information till användaren att produktion med uppfinningen kan startas upp med de i patentkravet angivna tiderna därför att de alltid kommer att leda till att uppfinningens resultat uppnås.

I PRV:s beslut anges att uppgiften om att en intömningstid på 15 sekunder för bestämning av hur lång den exponerade ytan blir är otillräcklig. Blandarnas hastighet är gjord för att blanda en sats per minut. Hastigheten varierar på blandare från 45 till 60 varv/minut. Vid den lägre hastigheten är blandarens paddlar större och vid den högre hastigheten är de mindre. Den variation i effekt, på grund av varvtalet, som omnämns i beslutet existerar inte. Alla blandare är gjorda för att blanda en sats per minut.

DOMSKÄL

Nyhet och uppfinningshöjd

I D1 beskrivs ett förfarande och en anordning för att framställa en asfaltblandning.

D1, spalt 1, inleder med en genomgång av den tekniska utvecklingen på området varvid det anges bl.a. följande. Enligt en tidigare känd metod för att framställa asfaltbeläggning (se [0002]) blandas först en grovfraktion och en bitumenvätska, sedan tillförs en fillerfraktion och sist tillförs en finfraktion. Fillerfraktionen tillförs på en gång och blandningen utförs med hjälp av kraften från blandningsorgan (”mixing paddles”). Blandningsmetoden kännetecknas av tvångsblandning och kallas allmänt för ”KGO II”. Därefter utvecklades en ny blandningsmetod (se [0003]) som reducerade den tendens till sprickbildning hos asfaltbeläggningen som det visade sig att ”KGO II” – metoden medförde. Den nyare metoden blev känd som ”KGO III” – metoden och innebar en kontrollerad styrning av med vilken flödeshastighet och vilka tidsintervall fillerfraktionen och finfraktionen skulle tillföras. Fillerfraktionen pudrades därvid över den vätska som dessförinnan fördelats på grovfraktionens ytor. I ”KGO III” – metoden används samma teknik som vid blandning av pannkakssmet, där mjöl pudras över mjölk under samtidig blandning för att undvika klumpbildning. ”KGO III” – metoden innebar en ändring från tvångsblandning till flödesblandning (se [0004]). När ”KGO III” – metoden skulle användas i praktiken visade det sig att det vid användning av vissa typer av blandare var svårt att finna optimala tidsintervaller och flödeshastigheter (se [0005]).

Den teknik som därefter beskrivs i D1, och som är anförd som känd teknik i målet, syftar bl.a. till att förbättra ”KGO III” – metoden på sådant sätt att intervall och flödeshastigheter kan optimeras lättare. Den genom D1 utvecklade metoden, som således bygger på flödesblandning, innebär att en asfaltblandning framställs genom att, i nämnd ordning, under en första tidsperiod blanda en samtidigt tillförd grovfraktion och bitumenvätska i en blandare för att varje partikel hos grovfraktionen ska täckas bättre av vätskan, sprida en filler över grovfraktionen och bitumenvätskan, tillföra finfraktionen över fillern och blanda samt att mata ut blandningen från blandaren (se patentkrav 1 och spalt 3 rad 2-6 i D1). Av patentkrav 5 i D1 framgår vidare att fillerfraktionen tillförs ett nedåtriktat materialflöde i blandaren. Av detta följer att det material som finns i blandaren, enligt denna utföringsform, är i rörelse under tiden som fillerfraktionen tillförs och att fillerfraktionen kommer att täcka en yta hos grovfraktionen som är beroende av grovfraktionens flöde och den tid som fillerfraktionen med viss bredd tillförs.

Patentkrav 1 inleds med formuleringen ”Uppfinning som beskriver metod och anordning…”. Oavsett om patentkravet ska anses avse en metod eller en anordning skiljer sig inte uppfinningen enligt patentkravet från den anförda teknik som beskrivs i D1. Uppfinningen enligt patentkrav 1 saknar därmed såväl nyhet som uppfinningshöjd.

Bestämda uppgifter

Av 8 § patentlagen följer att patentkrav ska innehålla bestämda uppgifter om vad som söks skyddat.

I patentkrav 2 förekommer, förutom uppgiften att bredden på den dammtäckta ytan på grovfraktionsblandningen är lika med bredden på grovfraktionsblandningen[s] flöde i blandaren, uppgiften att ”längden på sagda yta är bestämd med att insläppet av dammaterialet varar i 15 s”. Patentbesvärsrätten delar PRV:s bedömning att enbart tidsangivelsen om 15 sekunder för dammaterialets insläpp inte räcker för att erhålla en bestämd längd på den aktuella ytan. Vad KGO Mixing anfört om att alla blandare är gjorda för att blanda en sats per minut, att blandarnas hastighet varierar från 45 till 60 varv/minut och att blandarnas paddlar är olika stora vid olika hastigheter finns inte angivet i patentkrav 2, inklusive dess överordnade patentkrav 1, och bidrar därför inte till att göra patentkravet klart i den aktuella delen.

Patentkrav 2 innehåller därmed inte bestämda uppgifter om vad som söks skyddat.

Redan på grund av ovan nämnda skäl kan överklagandet inte bifallas.

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

I avgörandet har deltagit patenträttsråden Jeanette Bäckvall, ordförande, Anders Brinkman, referent, och Marianne Bratsberg. Enhälligt.

EE Visa mer Visa mindre