Domstols Målregister

Målet gäller: Förklaring enligt 72 § PL

Ink datum: 1992-10-27

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 7714532-4

PRV beslutsdag: 1992-08-24

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Aktsamhet

Tekniska sökord: -

Lagrum: 72 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: vägledande

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Sumitomo Electric Industries Ltd

Ombud: Delmar & Co Patentbyrå, AB Dahlgren, Ulf Rydin & Carlsten Advokatbyrå AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Hemlandsombudets bristande kännedom om äldre svenska regler ej ursäkt.

Referat fortsättning : -

Text: YRKANDE

Klaganden har vidhållit sin begäran om förklaring enligt 72 § patentlagen.

Patentbesvärsrätten bifaller inte besvären.

SKÄL

Klaganden har anfört bl.a. följande. Sumitomo-koncernen är ett av Japans största industri- och handelskonglomerat. Koncernen lämnar varje år in mer än 1 000 patentansökningar i andra länder. Med tanke på betydelsen av en rationell och effektiv hantering av detta stora antal patentansökningar och patent har Sumitomo sedan 1988 tillämpat ett hittills mycket väl fungerande system när det gäller erläggande av avgifter för dessa. Systemet innebär att primärombudet tillsammans med platsombudet ansvarar för erläggande av avgifter som förfaller till betalning fram till dess att patent beviljats, medan Computer Patent Annuities (CPA) har uppdrag att svara för erläggande av förnyelseavgifter efter att patent beviljats. - I detta fall ombesörjde platsombudet AB Delmar & Co Patentbyrå rutinmässigt meddelanden och påminnelser till primärombudet Kamada Patent Office angående förfallna årsavgifter. Primärombudet skickade i sin tur meddelandena vidare till Sumitomo utan någon egen kommentar och utan att på annat särskilt sätt fästa Sumitomos uppmärksamhet på risken att patentet skulle falla om avgifterna inte blev erlagda. Hos Sumitomo utgick man – i överensstämmelse med den nyss beskrivna ansvarsfördelningen – från att primärombudet ombesörjde betalningen eftersom det rörde sig om avgifter för tiden före det att patentet beviljats. - Enligt de bestämmelser som gällde före 1983 i Sverige har patentet utställts utan att de ackumulerade årsavgifterna blivit erlagda. Dessa avgifter skulle i stället erläggas i efterhand. Konsekvensen av en underlåten betalning blir att patentet förfaller. Denna ordning var, såvitt bekant, relativt unik i världen. Den gängse principen var i stället att patentet meddelas först efter att avgifterna betalats. Den förstnämnda principen övergavs av Sverige, Norge och Finland 1983 (dock med en övergångsregel för äldre patentansökningar). Danmark genomförde en ändring 1985 (utan någon övergångsregel). I övrigt har principen tillämpats endast av ett fåtal. - Det var denna internationellt sett ovanliga regel – därtill gällande enligt övergångsbestämmelser – som spelade primärombudet ett spratt. - Sumitomo hävdar att det i förevarande fall inte finns några anmärkningar att rikta mot sökanden eller hans ombud vad gäller rutiner, kontorsorganisation eller personalen. Platsombudet har skött handläggningen av ärendet och avgiftsaviseringen enligt allmänt tillämpade principer. Primärombudet å sin sida är en väl etablerad, större patentbyrå som hanterar ett stort antal patentansökningar. De personer som hade det direkta ansvaret för det i detta ärende aktuella patentet och avgifterna för detta har en fullt adekvat utbildning och en mångårig erfarenhet. - Primärombudets missuppfattning kan förklaras av att det varit ytterligt få länder som tillämpat den princip som i Sverige gällde före 1983. Därefter är det fråga om ett ännu färre antal länder. - I den europeiska praxisen har vid tillämpningen av artikel 122 hänsyn tagits till det förhållandet att fel och misstag kan begås även när patenthavaren har goda föresatser och en likaledes god ambition. Enligt avgörandena T 14/89, T 250/89 och T 309/88 har återställande beslutats i fall då förbiseende hos ett ombud haft karaktären av en tillfällig otur ("a stroke of bad luck") respektive av ett isolerat förbiseende inom ett normalt tillfredsställande system ("an isolated oversight within a normally satisfactory system").

Patentbesvärsrätten gör följande bedömning. Grunden för klagandebolagets talan är huvudsakligen att dess hemlandsombud, som haft ansvaret för betalning av årsavgifter som avser tiden fram till att ett patent meddelades, förbisett att avgifterna i detta fall var obetalda vid patentets meddelande och skulle erläggas i efterhand, samt att en sådan ordning för betalning skall anses vara så ovanlig att förbiseendet är ursäktligt. Det kan emellertid konstateras, att systemet med betalning av ackumulerade årsavgifter först vid patentmeddelandet ursprungligen var det normala internationellt sett, och att ännu 1983 ett stort antal länder endast nyligen övergått till den andra ordningen, eller ännu tillämpade den ursprungliga. Japanska bolag har långt före 1983 i stor omfattning sökt patent i Sverige och sålunda haft god kännedom om det tidigare betalningssystemet. - Det torde inte finnas någon särskild anledning att ifrågasätta vad klaganden anfört om att det saknas anledning att generellt rikta anmärkningar mot bolaget eller dess ombud vad gäller rutiner, kontorsorganisation eller personal. Det misstag som hemlandsombudet begått i detta fall – och som inte undvikits genom att meddelanden och påminnelser om betalningsskyldigheten erhållits från det svenska platsombudet – får därför antas vara föranledd av upprepade förbiseenden eller bristande kännedom om tillämpliga regler. Oavsett vilken av dessa förklaringar som är den riktiga kan det inte anses att hemlandsombudets handläggning av sitt uppdrag uppfyller de krav på omsorg som fordras. Härtill kommer att, i den mån det kunde riskeras att det japanska hemlandsombudet av skäl som klaganden anfört brast i kännedom om tillämpliga regler, det bör ha ålegat det anlitade platsombudet i Sverige att lämna hemlandsombudet erforderliga upplysningar om här gällande bestämmelser. - Som ovan redovisats har klaganden åberopat ett antal beslut från EPO. Dessa avgöranden föranleder – i den mån de har beröring med omständigheterna i målet – inte till annan bedömning än den ovan redovisade.

Patentbesvärsrätten finner att de brister främst i hemlandsombudets handläggning som sålunda förekommit får anses vara sådana att klaganden – som får bära ansvaret för dessa – inte kan anses ha iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna. Besvären kan därför inte bifallas.

Lennarth Törnroth Anders Lindqvist Sten-Ove Henningsson

Referent

Enhälligt

BESVÄRSHÄNVISNING, se bilaga (Formulär B)

ak

Visa mer Visa mindre