Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

92-506
1998-05-07
1998-07-07
Azoniaspironortropanolester
1992-11-05
-
-
8605531-6
1992-09-04
-
-
-
2 § PL, 10 § PL, enhetlighet
trospinium, dehydro, antikolinerg
-
patent
avslag
intressant
sökande
Madaus AG
Stockholms patentbyrå, AB
-
-
-
-
Föreningarna är kemiskt besläktade med atropin. Den patentsökta dehydrotrospiniumklorid hade svagare antikolinergverkan än den kända trospiniumklorid. Krav avseende särskilt förfarande för framställning av föreningarna löste ett annat problem och omfattade även framställning av kända föreningar och avsåg därmed en annan uppfinning.
-
YRKANDEN

Sökanden vidhåller ansökningen med patentkrav 1-13 inkomna till Patentbesvärsrätten den 3 mars 1993. Det samtidigt inkomna patentkravet 14 har på sökandens begäran utgått. Patentkraven 1 och 2 avser föreningar och deras kompositioner där R betecknar en eventuellt substituerad alkenylen, däribland dehydrotrospiniumklorid. Patentkraven 3-13 avser ett förfarande för framställning av såväl föreningar enligt patentkravet 1 som förut kända föreningar.

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

SKÄL

Genom Arzneimittelforschung 17 , sid 719-726 (1967) (föreningarna V till XIV) och Arzneimittelforschung 16 , sid 1581-1591 (1966) (föreningarna XIV - XIX, XXI - XXII) är trospiniumklorid och andra mättade analoger till de patentsökta föreningarna förut kända.

I en jämförelsestudie ingiven den 16 februari 1990, liksom på sid 29-36 i ansökningen, anges att trospiniumklorid och dehydrotrospiniumklorid i verkan mot kolinergt inducerad bronkospasm är ”jämförbara med eller överlägsna det välkända parasympatolytiska medlet atropin och det b-sympatomimetiska medlet isoproterenol” och att det vidare kan fastställas ”en högre effekt hos testsubstanserna, särskilt trospiniumklorid, i jämförelse med referenssubstanserna” (se det stycke som överbryggar sidorna 35 och 36 i ansökningen). Försöksresultaten (sid 32, sista stycket) visar att en högre koncentration av acetyl−b-metylkolinklorid kan användas efter förbehandling med trospiniumklorid än efter förbehandling med dehydrotrospiniumklorid. Sålunda visas den patentsökta dehydrotrospiniumkloriden ha svagare verkan än den kända trospiniumkloriden.

Sökanden hänvisar i en svarsskrift inkommen den 20 mars 1998 till att patentkravet 1 endast avser alkenylföreningar, varmed får förstås att sökanden framhåller föreningarnas nyhet.

Vidare gör sökanden gällande att kompositionerna enligt patentkravet 2 och, som sökandens argumentation får förstås, även föreningarna enligt patentkravet 1 har uppfinningshöjd och gör gällande att enskilda föreningar ger mycket stora förbättringar gentemot trospiniumklorid. Sålunda anges dehydrotrospiniumklorid uppvisa en betydligt högre affinitet för muskarinreceptorn M2, vilket påstås vara till fördel vid terapeutisk behandling av fysiologiska och patofysiologiska förlopp via denna receptor. Det har emellertid inte redovisats några försöksresultat som stöder påståendet om affinitet till muskarinreceptorn och det har inte heller gjorts troligt att egenskapen skulle vara gemensam för de föreningar som omfattas av patentkravet 1 och vilka ingår i en komposition enligt patentkravet 2. Det är vidare inte styrkt att egenskapen innebär en verklig terapeutisk fördel eller att egenskapen skulle kunna uppväga den nackdel som framgår av jämförelsestudien ingiven den 16 februari 1990 (jämför ovan). Sökanden gör vidare gällande att dehydrotrospiniumklorid kan framställas lättare än trospiniumklorid och andra analoger. Denna nya uppgift i målet har emellertid inte styrkts. Föreningarna och kompositionerna enligt patentkraven 1-2 saknar därför uppfinningshöjd, varför överklagandet inte kan bifallas.

Patentkravet 3 avser framställning av azoniaspironortropanolestrar, bland vilka förutom föreningarna enligt patentkrav 1 också framställs trospiniumklorid och andra förut kända föreningar. Uppfinningshöjd hos framställningsförfarandet kan enligt ovan inte grundas på de framställda nya föreningarnas egenskaper och givetvis inte på egenskaperna hos de kända föreningarna. Uppfinningen enligt patentkravet 3 avses lösa ett produktionstekniskt problem, som är väsensskilt från det terapeutiska problem som löses av föreningarna enligt patentkravet 1, och omfattar därtill framställning av förut kända föreningar. Uppfinningen är därför oberoende av uppfinningen enligt patentkraven 1-2. Enligt patentlagen 10 § kan patentkravet 3 och de därav beroende patentkraven 4-13 inte ingå i samma ansökan som patentkraven 1 och 2. Då ansökningen avser mer än en uppfinning kan även av detta skäl patent inte meddelas.

Suzanne Depken Rune Näsman Mats Ryberg

Referent

Enhälligt

LC

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga (Formulär A)

Visa mer Visa mindre