Domstols Målregister

Målet gäller: Antigeniskt aktiv polypeptid som kan användas vid cancerdiagnosticering och vid framställning av antikroppar.

Ink datum: 1988-11-14

Reg datum: -

Överklagat: 1992-08-21

PRV:s nummer: 7604972-5

PRV beslutsdag: 1988-09-14

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: Avskr.

Klass: -

Juridiska sökord: Teknisk effekt

Tekniska sökord: Cancertest; TPA; Epitopanalog

Lagrum: 1 § 1 st patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: bifall

Beslutskategori: vägledande

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Bonnierföretagen AB

Ombud: Bergling & Sundbergh AB, Awapatent AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: BB

Ombud: Advokat Krantz

Fler Motparter: -

Referat: Fråga om teknisk effekt enligt 1 § patentlagen. Sådan ansågs föreligga eftersom den patentsökta polypeptiden visats ha tillräcklig immunologisk aktivitet för att ersätta TPA i diagnostiskt reagens för att påvisa TPA i mänskliga kroppsvätskor hos cancerpatienter.

Referat fortsättning : -

Text: YRKANDEN

I besvären vidhåller sökanden patentansökningen med nytt patentkrav inkommet den 17 februari 1992.

Invändaren bestrider ändring.

I målet har hållits muntlig förhandling,

Patentbesvärsrätten undanröjer överklagade beslutet och visar an-sökningen åter till patentverket för fortsatt behandling på grundval av det nya patentkravet.

SKÄL

Ändamålet med föreliggande uppfinning är att på i och för sig känt sätt åstadkomma en syntetisk polypeptid som representerar en epitop-analog till TPA (Tissue Polypeptide Antigen) d.v.s. att den reagerar med de antikroppar mot TPA som binder till motsvarande epitop. Denna antigeniska aktivitet hos epitopanalogen, som även innebär att analogen ger upphov till antikroppar vilka reagerar med motsvarande epitoper hos TPA, skall vara tillräckligt stor för att antikroppar som framställts med hjälp av epitopanalogen skall kunna ersätta TPA-antikroppar vid diagnosticering av cancer genom mätning av TPA-halter i mänskliga kroppsvätskor.

Sökanden har i målet gjort gällande att den patentsökta uppfinningen uppvisar i 1 § 1 st. patentlagen förutsatt teknisk effekt i enlighet med vad som är ändamålet med föreliggande uppfinning. Som stöd härför har sökanden hänvisat till resultaten av tre olika typer av tester, nämligen ett Elisa-test (pag 81), ett hemagglutinationstest återgivet i ansökningens beskrivning och i motsvarande amerikanska patenskrift med nr 4 107 298, sp 7-8 och tillhörande figur samt ett RIA-test (pag 60). Sökanden har även åberopat två utlåtanden inkomna den 14 januari 1992 (pag 124) respektive den 24 februari 1992 (pag 156) och avgivna av professorn i immunkemi vid Umeå Universitet, Torgny Stigbrand, vilken av sökanden anlitats som sakkunnig i målet.

Stigbrand har vid den muntliga förhandlingen på sökandens begäran hörts som sakkunnig.

Invändaren har bestritt att den patentsökta peptiden besitter egenskapen att vara relaterad till TPA och därmed att dess antikroppar skulle kunna ersätta TPA-antikroppar i ett cancertest. Invändaren har med utgångspunkt i av denne gjorda och vid förhandlingen ingivna beräkningar hävdat att den immunologiska aktiviteten hos den i kravet 1 angivna peptidsekvensen är så ringa att någon teknisk effekt ej kan föreligga. Invändarens beräkningar har baserats på uppgiften i motsvarande amerikanska patentskrift 4 107 298 att den däri beskrivna polypeptiden endast besitter en aktivitet relaterad till TPA av 0,024 enheter per mg polypeptid (sp. 7, r. 67 - sp. 8, r. 2).

Under åberopande av att Stigbrand först under motförhöret med honom medgett bl.a. att han uppburit forskningsanslag från ett dotter-bolag till sökanden, AB Sangtec Medical, och att ett honom närstående bioteknikföretag är leverantör av reagensmaterial till Sangtec har invändaren hävdat att Stigbrands i målet lämnade uppgifter ej kan till-mätas betydelse som sakkunnigutredning utan framstår som uttalande av part. Invändaren har även ifrågasatt Stigbrands vetenskapliga kompetens inom det aktuella teknikområdet.

Invändaren har slutligen gjort gällande att det nya patentkravet saknar motsvarighet i grundhandlingarna på grund av uttrycket "reagerar monospecifikt med antikroppar mot TPA".

Mot bakgrund av vad som sålunda och i övrigt förekommit gör rätten följande bedömning.

Det har inte i målet framkommit omständigheter som ger anledning misstänka att Stigbrand låtit sina affärskontakter med Sangtec-bolaget påverka de bedömningar och slutsatser han redovisat i sina båda ut-låtanden och muntligen framfört vid förhandlingen i målet. Patent-besvärsrätten har således vid sin prövning av sakfrågan i målet funnit anledning utgå från att Stigbrands uttalanden är grundade på sakliga överväganden med utgångspunkt i det utredningsmaterial som sökan-den ställt till hans förfogande och de kunskaper han besitter som vetenskapsman på immunkemiområdet.

Vad därvid gäller frågan om uppfinningen enligt ansökningen uppfyller kravet på teknisk effekt framgår av litteratur inom området att epitopanaloger (haptener) som regel har betydligt lägre immuno-logisk aktivitet än naturliga antigener som är polyvalenta, se t ex Immunologi, del I, redaktion Hanson Lars Å och Wigzell Hans

(1989 ), s 62-63. Detta förhållande utesluter dock inte att sådana epitoper kan ersätta naturliga antigener för framställning av antikroppar för klinisk tillämpning, jfr Stigbrands senare utlåtande (pag 156), punkt 3. Den patentsökta polypeptiden har också inte oväntat en betyd-ligt lägre immunologisk aktivitet än det naturligt förekommande TPA:t. Avgörande för bedömningen av den tekniska effekten är emellertid om aktiviteten hos den aktuella peptiden är tillräcklig för att dess anti-kroppar skall kunna ersätta TPA-antikroppar vid mätning av TPA-halten i cancertest.

I det åberopade Elisa-testet har antikroppar framställts genom subkutan injektion av kanin med en lösning av P56, en polypeptid som överensstämmer med polypeptiden enligt förevarande patentkrav 3. Blodprov, som innehåller TPA, från friska och cancersjuka personer har sedan bringats i kontakt med en viss mängd av dessa P56-antikroppar. Mängden kvarvarande fria antikroppar har därefter bestämts på konventionellt sätt genom reaktion med TPA fäst på en mikrotiterplatta. Sökanden har genom hänvisning till de erhållna resultaten velat visa att inhibitionen av P56-antikropparna ökar med halten TPA i blodprovet. - Invändaren har dels hänvisat till ovan nämnda beräkningar (pag 129) som stöd för att testet inte kan indikera att P56-antikroppar kan användas för mätning av TPA på grund av P56:s låga aktivitet och dels till ett diagram (pag 130) uppritat med utgångspunkt från testvärdena för att visa att skillnad i utslag för olika blodprov knappast är märkbar. En förklaring till sökandens och invändarens olika uppfattningar av registrerbar immunologisk aktivitet hos P56 kan vara att P56 inte utan vidare kan räknas om till aktivitet hos TPA, enheten U. Denna enhet är, som framhålles av Stigbrand, inte absolut utan påverkas av de betingelser under vilka det etablerade TPA-testet utvecklats, bl.a. har dess antigena aktivitet definierats mot hästantiserum. I Elisa-försöket har polyklonala kaninantipeptidanti-kroppar använts och TPA kan under dessa betingelser ha en helt annan och okänd aktivitet, jfr Stigbrands andra utlåtande, pag 156, s 1. I allt fall visar de beskrivna försöken att inhibitionen av antikropparna är ensartat större för sjuka än för friska personer.

I ansökningens amerikanska motsvarighet, patentskriften med nummer 4 107 298 visas i diagrammet resultatet av det hemagglutina-tionstest som beskrivs i sp 7, r 25- sp 8, r 2. Enligt testet tillförs en bestämd mängd TPA-antikroppar ett antal serieutspädda prover innehållande en polypeptid enligt uppfinningen. De icke reagerade antikropparna får därefter reagera med polypeptid på en bestämd bärare till bildning av ett agglutinationskomplex. De erhållna resultaten åskådliggörs i kurva A. För kontroll görs ett analogt test med serieutspädda TPA-prover. Dessa resultat åskådliggörs i kurva B. Ordinatan i diagrammet visar den mängd antikroppar som inte reagerat efter införande i det ursprungliga provet innehållande polypeptiden eller TPA och uttryckt som diametern av ovan nämnda agglutina-tionskomplex. På abskissan anges halten TPA i provet. Sökanden har genom detta diagram velat visa att båda kurvorna sjunker på samma sätt med ökad halt TPA i proverna, och följaktligen skulle polypep-tiden fungera enligt ändamålet med uppfinningen. Den kurva A som visar den aktuella polypeptiden borde emellertid enligt invändaren ha legat långt till höger i diagrammet med en skillnad i aktivitet av 5-10 tiopotenser.

Som konstaterats i det föregående är aktiviteten betydligt högre för TPA än för epitopanalogen, något som följer av att de polyklonala TPA-antikropparna även är riktade mot annat än den aktuella epitop-analogen och därför reagerar i högre grad med TPA än med analogen. Det kan visserligen ifrågasättas om det är formellt korrekt att ange halten TPA på abskissan för epitoptestet i stället för polypeptidhalten. Det relevanta är dock, såsom Stigbrand uttalat under förhöret med honom, att kurvan för P56 sjunker på samma sätt som TPA-kurvan,

Resultatet av RIA-testet visar att P56 inhiberar polyklonala häst-antikroppar mot TPA mer än vad två andra ospecifika polypeptider gör (pag 60, fig 2 och 3).

Sammantaget visar försöksserierna att den patentsökta polypeptiden fungerar som en epitopanalog för TPA och i Elisa-testet har detta visats på patientprover. Sökanden har därför enligt Patentbe-svärsrättens mening troliggjort att den patentsökta polypeptiden kan användas för mätning av TPA i cancertest och sålunda uppvisar den patentsökta uppfinningen teknisk effekt.

Vad gäller frågan om motsvarighet i grundhandlingarna får det nu gällande kravet anses äga sådan motsvarighet. I den ursprungliga beskrivningen angavs att de patentsökta polypeptiderna reagerar monospecifikt med antikroppar framställda med hjälp av polypep-tidantigenet beskrivet i patentansökan 7308917-9 (med invändaren som uppfinnare) . I den ansökningen benämns detta till cancer knutna polypeptidantigen "CAPA". Av utredningen i målet, se bl.a. invän-darens inlaga av den 11 april 1985, (pag 22), s 1, punkt 1, framgår att detta polypeptidantigen "CAPA" med modern terminologi benämns "TPA" (Tissue Polypeptide Antigen).

Vid en samlad bedömning finner Patentbesvärsrätten därför att patent-kraven, så långt utredningen ger vid handen, anger en patenterbar upp-finning.

Besvären skall således bifallas.

Alf Linder Suzanne Depken Anders Hagman

Referent

Enhälligt

Visa mer Visa mindre