Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

93-230
1995-05-10
1998-01-07
Anordning vid betalningsautomater
1993-05-13
-
1995-07-06
8904126-3
1993-03-05
-
Ej prövningstillstånd
-
Öppet utnyttjande
Betalautomat; Parkeringsautomat
2 § 2 st patentlagen (1967:837)
patent
avslag
vägledande
sökande
Modul-Elektronik AB
Örtenblad, Bertil, Noréns Patentbyrå AB
-
Cale Industri, AB
Bjerkéns Patentbyrå KB
-
Betalningsautomat avsedd för både mynt och betalkort. Målet gäller öppet utnyttjande och närmare bestämt huruvida två automater vars utformning överensstämde med vad som angavs i kravet 1 och som har försålts tre dagar före patentansökningen skall anses ha blivit allmänt tillgängliga på sätt som avses i 2 § PL.PBR fann att så var fallet.
-
YRKANDEN

I besvären vidhåller sökanden ansökningen med oförändrade patentkrav.

Invändaren bestrider ändring.

I målet har hållits muntlig förhandling.

Patentbesvärsrätten bifaller inte besvären.

SKÄL

Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. Den 6 december 1989 gavs föreliggande patentansökan in till Patentverket som senare godkände den för utläggning. Under utläggningstiden inkom invändning och som grund för denna åberopade invändaren en betalningsautomattyp av egen konstruktion samt gjorde gällande att denna automattyp dels var uppbyggd helt i överensstämmelse med vad som framgick av patentkravet 1 dels blivit allmänt tillgänglig genom utnyttjande före dagen för patentansökningen. Sålunda hade två automater av den aktuella typen levererats till Parkeringsbolaget Stockholms Stads Parkerings AB och satts upp på Skeppsbrokajen den 19 maj 1989. Fakturering av automaterna skede den 30 oktober och betalning erlades den 30 november 1989. Under vecka 47-48 samma år, d.v.s. senast den 3 december 1989, skedde ett låsbyte hos automaterna och i samband därmed övergick kontrollen över dessa till parkeringsbolaget. Invändaren gör gällande att i vart fall från betalningsdagen den 30 november 1989 är försäljningen av automaterna att betrakta som fullbordad. Mot bakgrund av det anförda och med hänvisning till såväl svensk praxis som EPO-praxis (särskilt besvärskammaravgörandet i mål T 482/89, se OJ EPO 1992 s. 646) i fråga om allmän tillgänglighet till följd av försäljning hävdar invändaren att de åberopade automaterna blivit allmänt tillgängliga före dagen för patentansökningen på sätt som avses i 2 § patentlagen och att den i kravet 1 angivna automaten följaktligen är känd och därmed inte patenterbar.

Sökanden å sin sida gör gällande att den 3 december 1989, d.v.s. den dag då låsbytet senast kan ha skett, är att betrakta som försäljningsdagen för de åberopade automaterna. Detta innebär emellertid inte enligt sökanden att omständigheterna i övrigt är sådana att de åberopade betalningsautomaterna därigenom är att betrakta som allmänt tillgängliga i patentlagens mening. Till stöd för denna uppfattning hänvisar sökanden främst till ett par avgöranden i Europeiska Patentverket, närmare bestämt avgörandena i målen T 0461/88 och G 1/92, det senare av Stora Besvärskammaren (se OJ EPO 1993 s. 295 resp. s. 277). Det förstnämnda målet avser en tryckpress försedd med ett microchip som innehåller programmet för styrprocessen lagrad i maskinspråk. Processen ifråga ansågs inte ha blivit känd genom försäljning av tryckpressen bl.a. med hänsyn till att dels processens grundläggande principer inte kunde fastställas genom inspektion, dels analysen av programinnehållet skulle ställa sig alltför kostsam i förhållande till nyttan (se den tyska, officiella texten). I målet G 1/92 uttalar Stora Besvärskammaren att ett alster som finns på marknaden och är möjligt att analysera skall betraktas som känt oavsett om särskilda skäl för en sådan analys föreligger eller ej. Dock får analysen i fråga inte kräva en oskälig insats (undue burden). Sökanden gör gällande att omständigheterna i föreliggande mål är helt analoga med vad som gällde för den ovan berörda tryckpressen. Sålunda är programmet för styrprocessen hos den patentsökta automaten lagrat i ett microchip och en analys av programmet skulle vara alltför tids- och kostnadskrävande och innebära "undue burden". Därvid skall också vägas in den korta tid, beräknad från försäljningsdagen den 3 december 1989, som har stått till förfogande. Sökanden har vidare i Patentbesvärsrätten frångått sitt tidigare klara medgivande att de åberopade automaterna är utformade i överensstämmelse med vad som anges i patentkravet 1.

Mot bakgrund av vad som sålunda åberopats och i övrigt framgår av utredningen gör Patentbesvärsrätten följande bedömning.

Det bör till en början för att undvika missförstånd påpekas att prövningen i målet främst avser att fastställa i vilken utsträckning de av invändaren åberopade betalningsautomaterna kan anses utgöra känd teknik i den mening som avses i 2 § patentlagen såsom utgångspunkt för bedömningen av om den i kravet 1 angivna uppfinningen uppvisar erforderlig nyhet och uppfinningshöjd i förhållande härtill.

Beträffande den närmare utformningen av de åberopade parkeringsautomaterna har invändaren givit in intyg från Hans-Olof Fröjd (daterat 1991-11-01) och från Håkan Larsson (daterat 1991-10-31) vilka båda deltog vid utvecklingen av ifrågavarande automater såsom konstruktör resp. projektansvarig. Av de i intygen ingående, likalydande redogörelserna för automaternas konstruktion framgår att dessa till uppbyggnad och funktion vid installationstillfället helt överensstämde med vad som framgår av kravet 1. Att en viss modifiering av de åberopade automaterna kan ha skett i ett senare skede, såsom sökanden framhållit, utgör inte något anmärkningsvärt och ger inte fog för att ifrågasätta de av Fröjd och Larsson lämnade uppgifterna.

Vad därefter angår tidpunkten för försäljningen av de åberopade automaterna framstår det med hänsyn till den bedömning som Patentbesvärsrätten gör i det följande som obehövligt att ta ställning till om köpet fullbordades tidigare än den 3 december 1989.

Vad så gäller frågan huruvida försäljningen av de åberopade automaterna medför att dessa blivit allmänt tillgängliga i patentlagens mening innebär svensk praxis att den omständigheten att ett alster som bringats i omsättning utan att sekretess har avtalats eller underförståtts att alstret därigenom anses ha blivit känt på sätt som avses i 2 § patentlagen, detta även om antalet försålda alster inskränker sig till ett enstaka exemplar och oberoende av om alstrets uppbyggnad och funktion framgår direkt eller om det krävs särskild undersökning av alstret för att få vetskap härom. Denna praxis överensstämmer väl med ovannämnda avgörande i Stora Besvärskammaren (G 1/92) där det i skälen för kammarens ställningstagande dock vidare anges att undersökningen i fråga inte får innebära "undue burden". Innebörden av detta villkor är inte närmare berörd i beslutet och inte helt lätt att tolka. Men med hänsyn till att avgörandet i fråga primärt hänför sig till kemiska produkter, där analysen av produkten kan bjuda på betydande tekniska svårigheter, kan kravet på undersökningens omfattning knappast sättas särskilt lågt. Framför allt gäller detta om kammaren avsett att även annat än tekniska svårigheter och felkällor vid undersökningen skall beaktas vid bedömningen av detta rekvisit.

För den nyssnämnda tolkningen talar också följande principiella skäl. Till grund för nyhetsvillkorets utformning – som är densamma i 2 § patentlagen och artikel 54 EPC och som grundas på en likalydande utformning i artikel 4 i Europarådets s.k. lagkonvention från 1963 – ligger kravet på generell eller absolut nyhet, d.v.s. att oavsett på vilket sätt en omständighet blivit allmänt tillgänglig utgör den känd teknik. Bakgrunden härtill är samhällets intresse av att en ensamrätt i form av ett patent skall ges endast till den som tillför samhället teknik som är ny, ett synsätt som f.ö. kommit till tydligast uttryck i de redan i lagkonventionen införda bestämmelserna om tidigare patentansökans nyhetshindrande verkan mot senare patentansökan (för svensk del 2 § andra stycket andra meningen). En följd av patenteringsvillkorens utformning och kravet på generell nyhet är vidare att verkan är oberoende av på vilket språk och var i världen omständigheten blivit tillgänglig. Sålunda utgör i patentlagens mening den information som finns i en på t.ex. kinesiska språket avfattad teknisk publikation, vilken finns tillgänglig från viss tidpunkt bara på ett för allmänheten öppet kinesiskt bibliotek, från och med den tidpunkten känd teknik. Verkan är alltså oberoende av de subjektiva omständigheter i form av bristande resurser beträffande t.ex. språk, tid och kostnader som kan försvåra för den enskilde fackmannen att omedelbart kunna tillgodogöra sig publikationen (eller motsvarande omständighet) och dess tekniska innehåll. Nyhetsvillkorets innebörd skulle annars bli beroende av annat än den kompetens och de tekniska kunskaper fackmannen i patenträttslig mening anses besitta1) och således riskera att få olika innebörd gentemot olika fackmän. Mot nu anförda bakgrund måste det vara mycket starka skäl för att ett alster, som utan sekretessförbehåll bringats i omsättning på marknaden vid en viss tidpunkt och vars utformning inte utesluter att fackmannen med gängse metoder därefter entydigt kan fastställa denna utformning inte skall utgöra en nyhetshindrande omständighet från denna tidpunkt mot senare ansökan om patent, vare sig ansökningen gjorts av den som bringat alstret i omsättning eller av annan. Avsteg härifrån bör sålunda ske huvudsakligen bara i sådana fall och i den utsträckning tekniska tolkningssvårigheter föreligger, således att fackmannens kunskaper och de gängse undersökningsmetoder och andra tolkningsdata denna har tillgång till inte räcker för att i efterhand otvetydigt klarlägga alstrets uppbyggnad och funktion. Betydelsen som rent nyhetshinder blir alltså – i likhet med det motsvarande och vedertagna synsättet ifråga om teknisk litteratur – alltid begränsad till det som för fackmannen utgör förståelig och användbar teknisk information.

Det ovannämnda beslutet av Stora Besvärskammaren utesluter inte ett sådant synsätt. Det likaså nämnda tryckpressavgörandet – som i tiden ligger före Stora Besvärskammarens beslut – framstår däremot som helt oförenligt med detta synsätt och bör därför inte tillmätas betydelse i målet.

Enligt Patentbesvärsrättens mening är det dessutom så pass olikartade faktiska omständigheter i förevarande mål jämfört med de faktiska omständigheterna i tryckpressfallet att någon direkt jämförelse i fråga om utgången inte kan ske.

I föreliggande fall får sålunda fackmannen som utför de erforderliga undersökningarna förutsättas vara väl förtrogen med ifrågavarande automater i dessas grundutförande utan kortläsare. Och vidare torde det med denna utgångspunkt inte vara alltför arbetskrävande att genom bestämning av ledningsdragningen i förening med analys av signalmönstren i anslutning till manövrering av kortläsaren fastställa automatens principiella uppbyggnad och funktion i den omfattning som framgår av patentkravet. Härtill kommer att det redan med iakttagelsen att utnyttjandet av automaten kan ske genom användning av betalkort som alternativ till mynt framstår som sannolikt för fackmannen att detta utförts endera genom att den befintliga datorn modifierats eller genom att en kompletterande dator tillförts. Den erforderliga undersökningen av automaten kan därför inte anses innebära någon "undue burden", detta oavsett om häri, utöver tekniska svårigheter och felkällor, också inväges t.ex. kostnads- och tidsaspekter.

Vid nu angivna förhållanden är de av invändaren åberopade automaterna att anse såsom kända före ansökningsdagen på sätt som avses i 2 § patentlagen. Då den i kravet 1 angivna uppfinningen saknar nyhet i förhållande härtill är den inte patenterbar. Besvären kan därför inte bifallas.

Lennarth Törnroth Sten-Ove Henningsson Anders Lindqvist

Referent

Enhälligt

BESVÄRSHÄNVISNING, se bilaga (Formulär A)

ak

Visa mer Visa mindre