Domstols Målregister

Målet gäller: Injicerbar bruksfärdig antracyklinglykosidlösning samt förfarande för dess framställning

Ink datum: 1993-08-19

Reg datum: -

Överklagat: 1995-04-24

PRV:s nummer: 8602743-0

PRV beslutsdag: 1993-06-18

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: Ej prövningstillstånd

Klass: -

Juridiska sökord: 13 § PL, 2 § PL

Tekniska sökord: Antracyklinglykosid

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: Pharmachemie BV

Ombud: Awapatent AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Pharmacia S.p.A. (tidigare Farmitalia Carlo Erba S.r.l., ändr. 95-02-20)

Ombud: Brann patentbyrå, Dr. Ludwig

Fler Motparter: -

Referat: Enbart med en syra stabiliserad antracyklinglykosidlösning. Lagringsbar i kylskåp under lång tid. Motsvarighet i grundhandlingarna.

Referat fortsättning : -

Text: YRKANDEN M.M.

I besvären yrkar invändaren att ansökningen avslås. Sökanden vidhåller ansökningen med oförändrade patentkrav.

I målet har hållits muntlig förhandling.

Uppfinningen avser en i en behållare förseglad, injicerbar antracyklinglykosidlösning, som inte rekonstituerats från ett lyofilisat. Lösningen utgörs väsentligen av ett salt av antracyklinglykosid löst i ett fysiologiskt godtagbart vattenhaltigt lösningsmedel och har ett pH av 2,5 till 5,0 , vilket pH inställts enbart med en fysiologiskt godtagbar syra. Syftet med den patentsökta uppfinningen är att åstadkomma bruksfärdiga antracyklinglykosidlösningar vilka kan lagras under lång tid i kylskåp. Dessa lösningar skall ersätta de lyofiliserade antracyklinglykosidberedningar som tidigare använts. De sistnämnda måste rekonstitueras före administration vilket innebar en hälsorisk för därmed arbetande personal.

Invändaren anför som grund för sin talan bl.a. att uttrycken "vattenhaltigt lösningsmedel" och "enbart med en fysiologiskt godtagbar syra" i kravet 1 saknar erforderlig motsvarighet i ansökningens grundhandlingar. Sökanden bestrider detta och har till stöd för att uttrycken skall anses ha motsvarighet i grundhandlingarna bl.a. åberopat ett antal utlåtanden från personer med erfarenhet av praxis vid Europapatentverket. Invändaren gör emellertid gällande beträffande det förstnämnda uttrycket att det engelska ordet "aqueous" som använts i utlåtandena inte motsvaras av uttrycket "vattenhaltig lösning" utan i stället av "vattenbaserad lösning".

Invändaren anser även att uttrycket "icke har rekonstituerats från ett lyofilisat" i kravet 1 inte har någon reell innebörd. Vidare hävdar invändaren att tillsats av en fysiologiskt godtagbar syra till en vattenlösning av antracyklinglykosid inte medför någon förbättrad lagringsstabilitet hos lösningen och hänvisar till de ursprungligen inlämnade exemplen 1 och 4, vilka exempel invändaren anser illustrerar teknikens ståndpunkt.

Vad därefter angår själva patenterbarheten gör invändaren gällande att den patentsökta uppfinningen inte väsentligen skiljer sig från vad som är känt genom i målet anförda hänvisningar främst 1) Janssen et al, Int. J. Pharmaceutics; 23, 1-11, 1985; 2) Arcamone et al, International Symposium on Adriamycin 9-22 (1972) ; 3) Vigevani och Williamsson, Analytical Profiles of Drug Substances 9, 245-274 (1980); 4) Wassermann och Bundgaard, Int. J.Pharm. 14, 73-78, 1983. Invändaren anser även att det är närliggande att använda en vattenhaltig lösning och att reglera pH medelst saltsyra, eftersom hydrokloridsaltet är det salt av antracyklinglykosiden som används i samtliga försök.

Sökanden bestrider att uppfinningen är närliggande i förhållande till anfört nyhetsmaterial.

Patentbesvärsrätten bifaller inte besvären.

SKÄL

I vad gäller frågan om motsvarighet i grundhandlingarna gör Patentbesvärsrätten följande bedömning.

Uttrycket "vattenhaltigt lösningsmedel" förekommer inte explicit i grundhandlingarna. I den ursprungliga beskrivningen, s.4, r 2-3, nämns vatten först i en uppräkning av exempel på lösningsmedel och samlösningsmedel. I sista stycket på s. 4 uppges att det föredragna lösningsmedlet är vatten, etanol, polyetylenglykol och dimetylacetamid, liksom blandningar av dessa i varierande proportioner. I samtliga utföringsexempel utgörs lösningsmedlet av vatten enbart eller i blandning med ett samlösningsmedel. Vidare måste lösningsmedlet vara vattenhaltigt (aqueous) för att ett värde på pH skall föreligga. Uttrycket "injicerbar" i samband med lösningen innebär även restriktioner för lämpliga lösningsmedel; jfr utlåtande från A. Murphy, punkt 10-11, inkommet den 16 december 1994. I nämnda utlåtande används, såsom invändaren påpekar, uttrycket "aqueous", men samma uttryck används även vid definition av pH enligt de kemiska ordböcker varur kopior inlämnats av sökanden. Enligt definitionen representerar pH surhet eller alkalinitet hos "an aqueous solution" d.v.s. samma begrepp som avses i den aktuella ansökningen. Uttrycket "vattenhaltigt" i kravet 1 skall inte tolkas som ett lösryckt ord utan måste läsas mot bakgrund av kraven i sin helhet och beskrivningen i enlighet med 39 § patentlagen ( Jfr protokoll ang. tolkningen av Art. 69 i EPC). Uttrycket "vattenhaltigt lösningsmedel" får sålunda anses äga erforderlig motsvarighet i grundhandlingarna.

Uttrycket "enbart med en fysiologiskt godtagbar syra" motsvaras i den ursprungliga beskrivningen, s.5, r. 2-3, av att en fysiologiskt godtagbar syra tillsätts för att justera pH inom området från 2,5 till 5,0. När pH enligt utföringsexemplen justeras, sker det genom tillsats av saltsyra. Visserligen omfattar den ursprungliga beskrivningen även justering med hjälp av en buffert, men justering med hjälp av en fysiologiskt godtagbar syra framstår i grundhandlingarna som en begränsad föredragen utföringsform.

På grund av vad som ovan anförts anser Patentbesvärsrätten att patentkravet 1 uppfyller fordringarna på motsvarighet i grundhandlingarna jämlikt 13 § patentlagen.

Uttrycket "icke har rekonstituerats från ett lyofilisat"i kravet 1 får anses innebära en begränsning av kravets omfattning.

Vad härefter gäller frågan om det patentsökta alstret och förfarandet uppfyller patenterbarhetsvillkoren enligt 2 § patentlagen gör rätten följande bedömning.

Genom Janssen är vattenhaltiga doxorubicin-lösningar med pH 4 och 7 förut kända. Värdet 4 uppges vara det för lagringsstabilitet mest optimala, vilket värde inställts med hjälp av en buffert. Att i stället justera pH med hjälp av en fysiologiskt godtagbar syra i enlighet med den patentsökta uppfinningen medför dock ytterligare förbättrad lagringsstabilitet, vilket inte kunnat förutses av fackmannen, se t.ex. "declaration" från Confalonieri C, "experimental report 3" ingiven den 4 mars 1993.

Genom Arcamone, tabell 2, är förut känt dels antracyklin-hydrokloridlösningar som buffrats till ett pH av 3-6 och dels en antracyklinglykosid-hydrokloridlösning som har ett pH av 5,5 i vatten. Dessa lösningar är lagringsstabila>1 månad vid 22oC. Sökanden har emellertid genom jämförande försök visat att den patentsökta lösningen oväntat är mer lagringsstabil än de lösningar som buffrats enligt Arcamone, se "experimental report 5" ingiven vid muntlig förhandling i Patentverket den 15 augusti 1991 och det samtidigt ingivna "enclosure 1" och diagrammet "Figure 1" samt försöksrapport 1 och 2 ingivna till Patentverket den 24 juni 1991.

Invändaren hävdar, som ovan nämnts, att de i ursprungliga beskrivningen ingivna exemplen 1 och 4 tillhör känd teknik. I exempel 4 uppgår pH till 4,6 på grund av tillsats av polyvinylpyrrolidon med däri ingående sura rester. Detta exempel kan dock inte anses visa teknik som var känd före ansökningens prioritetsdag. Det som närmast är förut känt är en lösning med pH 5,5 utan tillsats av syra enligt Arcamone, vilket ligger nära det som beskrivs i ursprungliga exempel 1 enligt vilket pH uppgår till 5,2 utan surgörande tillsats. Sökanden har som komplettering till beräkning av t90-värde avseende det ursprungliga exempel 1, vilken beräkning ingavs vid den muntliga förhandlingen i Patentbesvärsrätten, den 16 december 1994 inlämnat beräkning av t90-värdet för lösningen enligt det ursprungliga exemplet 2 samt uppritat diagram för ln Kobs som funktion av 1/T. Professor Beijnen konstaterar i ett samtidigt inlämnat yttrande att Confalonieris beräkningar är korrekta. Rätten finner ej anledning betvivla att detta är riktigt och får med stöd härav göra bedömningen att den patentsökta uppfinningen enligt vilken pH inställts med hjälp av enbart en fysiologiskt godtagbar syra har en överraskande god lagringsstabilitet även i jämförelse med en sur lösning med ett pH av 5,5 utan surgörning med syra eller buffert enligt tabell 2 i Arcamone.

De två övriga i överklagade beslutet och i invändarens besvärsmotivering åberopade hänvisningarna Vigevani och Wassermann kan inte anses ligga närmare den patentsökta uppfinningen än Janssen och Arcamone. Vigevani bygger i det relevanta avsnittet, s.263, sista stycket, på artikeln av Arcamone. Wassermann avser buffrade lösningar av doxorubicin vid pH 0,4-2,1.

På grund av den oväntade förbättringen i lagringsstabilitet som den patentsökta lösningen uppvisar i jämförelse med likartade tidigare kända lösningar får den i patentkravet 1 angivna bruksfärdiga lösningen anses väsentligen skilja sig från vad som visats vara förut känt. Motsvarande bedömning gäller för det i kravet 15 angivna förfarandet.

Vid angivna förhållanden lämnas invändarens besvär utan bifall.

Suzanne Depken Sten-Ove Henningsson Ann-Charlotte Widegren

Referent

Enhälligt

BESVÄRSHÄNVISNING, se bilaga (Formulär A)

ak

Visa mer Visa mindre