Patentbesvärsrättens avgöranden
Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.
Patentbesvärsrätten
Mål
P 89-159
1992-07-14
1992-09-14
Anordning för att reducera magnetisk fältstyrka i närheten av apparat med katodstrålerör med magnetisk avlänkning.
1989-06-08
-
-
8600991-7
1989-04-12
-
-
-
-
Katodstrålerör; Magnetfältreducering
13 §, 19 § 2 st patentlagen (1967:837)
patent
avslag
vägledande
invändare
Telefonaktiebolaget L M Ericsson
Grennberg, B H. Albihns Patentbyrå AB
Philips Norden AB, omb Holmgren, Hans Awapatent AB
Autovision S. Blixt AB
Axelson, Rolf Kransell & Wennborg AB
-
Bedömningen av om en utvidgning har skett enligt 19 § patentlagen - liksom prövningen av motsvarighet i grundhandlingarna - får inte grundas på en bokstavstolkning av patentkraven utan måste ske med beaktande av hur fackmannen mot bakgrund av uppfinningsproblemet och beskrivningens innehåll i övrigt rimligen tolkar patentkravens innehåll.
-
YRKANDENI besvären yrkar invändarna att ansökningen skall avslås. Sökanden bestrider ändring under åberopande av nya patentkrav och ny beskrivning inkomna den 2 januari 1992. ________________________Patentbesvärsrätten, som avslår besvären, ändrar på så sätt överklagade beslutet att ansökningen bifalles till patent på grundval av patentkrav och beskrivning inkomna den 2 januari 1992 jämte de utlagda ritningarna. SKÄLI formellt hänseende har bägge invändarna anmärkt på bristande motsvarighet i ansökningens grundhandlingar hos såväl patentkraven som beskrivningen med tillhörande ritningar. Anmärkningarna har därvid främst riktats mot utformningen av kompensationslindningarna (kravet 1) och mot hjälplindningens placering och samverkan med det kompenserande mmärkningen det förhållandet att av uppgifterna i det ursprungliga kravet 2 att lindningarna dels är "platta och avlånga" dels är placerade "ungefär i bildytans plan" enbart den sistnämnda uppgiften återfinnes i det gällande kravet 1, något som skulle kunna innebära att en otillåten utvidgning skett i förhållande till grundhandlingarna. Emellertid innebär placeringen av lindningarna ungefär i bildytans plan att lindningarna måste ha liten utsträckning vinkelrätt mot nämnda plan, dvs vara platta. Vad gäller lindningarnas avlånga form torde detta av rent praktiska skäl vara den enda tänkbara formen. Vad därefter angår hjälplindningen och dess samverkan med magnetfältet framgår av ansökningens grundhandlingar (s. 3, st. 4 samt kravet 8) att lindningen utgörs av en horisontell strömslinga som kan "samverka med de andra kompensationsslingorna och minska det amperevarvtal som behövs i dessa", dvs. samverka med dessa för framdrivning av det kompenserande magnetfältet. Om detta fält internt i apparaten leds i en bana med hög permeabilitet måste hjälplindningen för att uppnå nämnda syfte uppenbarligen placeras så som framgår av ritningarnas fig. 2. Vid angivna förhållanden får de gällande patentkraven anses ha godtagbar motsvarighet i ansökningens grundhandlingar. Motsvarande bedömning gäller för beskrivningen med tillhörande ritningar. Vidare har en av invändarna (L M Ericsson) riktat anmärkningar mot det gällande kravet 1 med den innebörden att detta krav på ett par punkter ändrats så att en enligt 19 § 2 st patentlagen otillåten utvidgning av skyddsomfånget skett i förhållande till det krav 1 som godkänts för utläggning. Sålunda anför invändaren att bestämningen i sistnämnda krav att lindningarna befinner sig i "plan, som är åtminstone väsentligen parallella med bildskärmens plan" formellt utesluter bildskärmens eget plan såsom placering för lindningarna. Det nu gällande kravet 1 där motsvarande bestämning i överensstämmelse med grundhandlingarna lyder "lindningar (7, 8), vilka är placerade ungefär i bildytans plan" utesluter emellertid inte bildytans eget plan varigenom enligt invändaren en otillåten utvidgning av kravets skyddsomfång skett. Invändaren hävdar vidare att bestämningen i det gällande kravet 1 att lindningens ström "varierar med tiden på liknande sätt som strömmen genom avlänkningsspolarna" innebär en otillåten utvidgning i förhållande till det krav 1 som godkänts för utläggning där motsvarande bestämning istället anger att ifrågavarande ström "varierar synkront med strömmen genom avlänkningslindningarna". Patentbesvärsrätten får beträffande vad sålunda anmärkts till en början understryka att det vid bedömning av om en utvidgning av skyddsomfånget i strid med nyssnämnda lagrum skett inte – lika lite som detta bör vara fallet vid prövningen av om motsvarighet i grundhandlingarna föreligger – är fråga om en bokstavstolkning av patentkraven utan bedömningen måste ske med beaktande av hur fackmannen mot bakgrund av uppfinningsproblemet och beskrivningens innehåll i övrigt rimligen tolkar patentkravens innehåll. Vad därvid i detta fall gäller den förstnämnda bestämningen av lindningarnas placering är det uppenbart att ett uteslutande av själva bildplanet saknar teknisk betydelse och inte kan vara avsett. Och beträffande den andra bestämningen gäller att strömmens form och variation i tiden är bestämd av den tekniska effekt som eftersträvas och oavsett vilka av de båda nyssnämnda lydelser som används i kravet kommer fackmannen därför till en och samma tolkning. Någon otillåten ändring i strid med 19 § 2 st patentlagen föreligger således inte. Vad därefter angår själva patenterbarheten är den i kravet 1 angivna anordningen ny i förhållande till den teknik som invändarna visat vara förut känd och denna teknik ger ej heller fackmannen incitament till den i kravet angivna utformningen av den magnetfältreducerande anordningen. Ej heller eljest framgår av utredningen någon omständighet som medför att den patentsökta anordningen framstår som närliggande för fackmannen. Villkoren för patenterbarhet enligt 2 § patentlagen är således uppfyllda. Då vidare patentkraven kan godtas jämlikt 13 och 19 §§ patentlagen skall besvären avslås. Lennarth Törnroth Sten-Ove Henningsson Anders Lindqvist ReferentEnhälligt
Visa mer
Visa mindre
