Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 93-575

Beslutsdatum: 1995-05-04

Lagakraft: 1995-07-04

Målet gäller: Överföring av del av patentansökan

Ink datum: 1993-12-01

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9004180-7

PRV beslutsdag: 1993-10-08

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Överföring; Bättre rätt; Meduppfinnare; Medsökande; Känd teknik

Tekniska sökord: -

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: vägledande

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Creative Power in Malmö AB

Ombud: Awapatent AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: RM

Ombud: Ström & Gulliksson AB

Fler Motparter: -

Referat: Fråga om överföring p.g.a. bättre rätt (18§ PL). M, H och W hade gemensamt sökt patent på viss uppfinning (I). H och W sökte c:a 1 år därefter patent på en vidareutveckling (uppfinning II). M påstod bättre rätt avseende de för 1 och 2 gemensamma delarna. Invändning om att en med uppfinning I likartad teknik blivit allmänt känd under mellantiden och därför utsläckte "uppfinnarrätten" till uppfinning I ansågs inte godtagbar med hänsyn till bl.a. att ansökan I innebar att M, H och W enats om ett gemensamt utnyttjande av uppfinning I och att denna överenskommelse inte i sig löstes av sådan publicering eller av att ansökan I avskrivits av formskäl. H och W ansågs därför inte kunna utan M:s medgivande förfoga över de gemensamma delarna.

Referat fortsättning : -

Text: YRKANDEN

I besvären fullföljer Creative Power Development in Malmö AB (nedan Creative Power) sin i Patentverket förda talan. I andra hand yrkar bolaget bifall med en ändring av patentkraven som innebär att i kravet 1 bestämningen på r. 9 11 "att blandningen - - - - kammaren (10)" överförs till kravets ingress.

RM's talan får förstås så att han bestrider bifall till besvären i deras helhet. Han vidhåller, under åberopande av att det av Patentverkets beslut inte framgår något ställningstagande härtill, sitt yrkande om att antecknas också som meduppfinnare. Vidare har RM, sedan Creative Power med kort varsel avstått från en av bolaget begärd och till den 3 april 1995 utsatt muntlig förhandling, själv påkallat sådan förhandling för det fall Patentbesvärsrätten anser att bolagets besvär bör bifallas.

Patentbesvärsrätten bifaller inte besvären och fastställer att RM, såvitt gäller uppfinningen enligt patentkraven 1 och 3, är att anse dels såsom sökande jämte Creative Power, dels som uppfinnare jämte de i ansökningen ursprungligen angivna uppfinnarna.

SKÄL

Bakgrunden till den aktuella tvisten är i huvudsak följande. Den 2 oktober 1989 sökte RM, Jan B. H, Lars E. W (i det följande tecknade M, H och W) samt Aequitas AB med LB såsom verkställande direktör gemensamt patent (p.ans. 8903217 1) på en uppfinning som är likartad med den i målet omtvistade uppfinningen. Såsom uppfinnare angavs M, H, W samt LB. Efter ett tekniskt föreläggande avskrevs ansökningen (i det följande betecknad ansökan I) den 4 december 1990 med hänvisning till att det inkomna svaret inte avgivits i behörig ordning. Avskrivningsbeslutet vann laga kraft och ansökningen blev därför aldrig allmänt tillgänglig. Förevarande ansökan (ansökan II) gjordes den 28 december 1990 av företaget Bastuban 3340 AB (numera Creative Power) med angivande av enbart H och W såsom uppfinnare, vars rätt överlåtits på sökandebolaget. Ansökningen godkändes för utläggning med följande självständiga förfarandekrav (krav 1):

Sätt för finfördelning av vätskeformigt bränsle under bränslets matning till en förbränningskammare, vid vilket sätt bränslet effektivt blandas med en förbränningsunderstödjande gas, särskilt luft, genom att bränslet inmatas i en av gasen genomströmmad kammare (10) vid ett injektionställe (14) och vid eller efter injiceringen försättes i högfrekvent vibration för att noggrant blandas med den förbränningsunderstödjande gasen, kännetecknat därav, att blandningen av bränsle och förbränningsunderstödjande gas ledes förbi en inåtriktad, runtomgående kant (16) i kammaren (10) och att en sekundärström av förbränningsunderstödjande gas insuges i kammaren (10) vid eller omedelbart efter denna kant i en av undertryck i kammaren reglerad mängd, när undertrycket i kammaren är lägre än ett inställbart gränsvärde.

Den utlagda ansökningen innefattar också ett i sak med kravet 1 väsentligen överensstämmande självständigt krav 3 avseende en anordning för att genomföra förfarandet. Det skiljer sig emellertid från kravet 1 ifråga om indelningen i ingress och kännetecknande del såtillvida att den bestämning i kravet 3 som motsvarar den inledande bestämningen (r. 9 11) i kravets 1 kännetecknande del istället återfinns i kravets 3 ingress.

M gjorde invändning med påstående om bättre rätt under åberopande av att uppgifterna i de självständiga kraven 1 och 3 i ansökan II hämtats från ansökan I och med yrkande om att han skulle ges rätt att inträda som medsökande och meduppfinnare på grund av hans motsvarande delaktighet i fråga om ansökan I. Sökandebolaget bestred M:s yrkande med motiveringen att enligt ansökan I övertryck skulle användas för inblåsning av tillsatsluften, eller sekundärströmmen av förbränningsunderstödjande gas, medan vid ansökan II, så som anges i de kännetecknande delarna av kraven 1 och 3, denna istället sugs in i genomströmningskammaren medelst där rådande undertryck; i dessa delar av uppfinningen hade M inte deltagit.

Patentverket biföll, som framgår av det bifogade beslutet, M:s talan och antecknade som följd härav denne såsom dels sökande jämte Creative Power dels uppfinnare jämte H och W.

I Patentbesvärsrätten har Creative Power till utveckling av sin talan anfört bl.a. följande (se aktbilagorna 4 och 18):

Av motiveringen i beslutet att döma har Patent- och Registreringsverket vid sin bedömning uppenbarligen lagt stor vikt vid att föreliggande patentansökans beskrivning innehåller många uppgifter som också återfinns i den äldre, aldrig offentliggjorda patentansökningen 8903217 1. Att så är fallet kan inte anses vara förvånande, eftersom de båda uppfinnarna i föreliggande patentansökan, dvs W och H, också var meduppfinnare i den äldre patentansökningen. Enbart det förhållandet, att vissa delar av föremålet för föreliggande patentansökan har sin tekniska motsvarighet i patentansökningen 8903217 1, kan emellertid inte användas som intäkt för att RM skulle kunna anses vara meduppfinnare till föremålet för föreliggande patentansökan. Om detta vore en korrekt bedömningsstandard, skulle alla patentansökningar, som avser förbättringar av äldre teknik, behöva partiellt överföras till uppfinnarna av den äldre tekniken även om dessa uppfinnare inte bidragit med de förbättringar och förändringar, som lagts till grund för den yngre patentansökningens patentkrav. - - - Endast i de fall, då föremålet för den yngre ansökningen (dvs den uppfinning som definieras i huvudpatentkravet) till alla delar har sin motsvarighet i den äldre ansökningen, kan det bli tal om att anteckna alla uppfinnare i den äldre ansökningen som uppfinnare även i den yngre.

– – – – – – –

De element i sättet och anordningen enligt uppfinningen som anges i inledningen av de respektive huvudpatentkraven hör till känd teknik, som representeras av de i utläggningsskriftens inledning angivna publikationerna. Det handlar sålunda inte om någon teknik, som var okänd för den breda allmänheten vid löpdagen den 28 december 1990.

De må vara att just denna teknik utnyttjades även i den äldre icke offentliggjorda patentansökningen, men eftersom denna teknik var tidigare känd och därmed i sig inte patenterbar, kan RM enligt vår uppfattning inte få tillgodogöra sig detta vid en diskussion om äganderätten/uppfinnarskapet i föreliggande patentansökan.

Det måste nämligen stå envar (inklusive H och W) fritt att vidareutveckla känd teknik och att vid sådan vidareutveckling söka patentskydd för sådana element i den vidareutvecklade tekniken, som de är ensamma uppfinnare till – RM har, som vid flerfaldiga tillfällen påpekats, inte del i de komponenter i uppfinningen som anges i de båda huvudpatentkravens kännetecknande delar.

Eftersom uppfinningen utgår från känd teknik, som återfinns i förpublicerad litteratur, har H och W vid sin vidareutveckling av denna kända teknik inte utnyttjat hemlig information som kanske förekommit i samband med den äldre, icke offentliggjorda patentansökningen. Av detta skäl skall de anses ha samma rätt till sin uppfinning som om de hade varit helt utomstående och inte hade varit meduppfinnare i den äldre, icke offentliggjorda svenska patentansökningen.

Mot bakgrund av vad som sålunda och eljest framgår av utredningen gör Patentbesvärsrätten följande bedömning.

Patentlagens bestämmelser om såväl rätten till patentsökt uppfinning (1 och 8 §§) som tvist om bättre rätt till sådan uppfinning (17, 18 och 65 §§) är avsedda att tillämpas oberoende av huruvida uppfinningen som sådan objektivt sett uppfyller föreskrivna patenterbarhetsvillkor. Vid påstående om bättre rätt vilket förenats med yrkande om överförande av patentansökningen gäller dessutom enligt 18 § att denna inte får avskrivas, avslås eller bifallas innan överföringsyrkandet slutligt prövats. Det är sålunda inte möjligt att först pröva huruvida uppfinningen i patenträttslig mening är ny och har uppfinningshöjd för att därefter, i den mån prövningen utvisar att så är fallet, pröva bättrerättsfrågan med avseende på endast nytillskottet. Det bör vidare erinras om att det inte är fråga om att fastställa vem eller vilka som objektivt sett är rätt uppfinnare eller deras rättsinnehavare utan om att i en uppkommen tvist mellan patentsökanden och den som yrkar överföring avgöra om den sistnämnde har bättre rätt till uppfinningen än sökanden. Avgörande för rättsinnehavet blir därvid i ett fall som det förevarande de faktiska förhållanden som de i uppfinningens tillkomst inblandade personerna arbetat under i denna situation och främst då de rättsliga förutsättningar och överenskommelser som kan ha förelegat eller varit underförstådda beträffande äganderätten till därvid eventuellt gjorda uppfinningar eller uppfinningselement. Av det sagda följer vidare att yrkande om överföring kan grundas på bättre rätt till endast viss fysisk del av patentsökt uppfinning sådan den framgår av ansökningen, nämligen om sökanden inte utan motpartens medgivande kunnat förfoga över denna del.

Av de uppgifter om ansökan I som enligt ovan framkommit kan annan slutsats inte dras än att det förelåg en överenskommelse mellan M, H och W såväl om att gemensamt utnyttja uppfinningen och därför söka patent som om att de själva och B gemensamt gjort uppfinningen enligt ansökan I. Den omständigheten att Patentverket den 4 december 1990, med återupptagningsmöjlighet till den 1 april 1991, – i och för sig felaktigt, se RÅ 83 2:20 – avskrev ansökningen, som därmed inte ledde till offentliggörande, lösgör i sig inte H och W från överenskommelsen om ett gemensamt utnyttjande, liksom inte heller den omständigheten att H och W i efterhand – men före tidpunkten för den senare ansökningen – kan ha bibringats den uppfattningen att den tillsammans med M gjorda uppfinningen, eller med denna likartad teknik, blivit känd i patenträttslig mening och därför kunde utgöra en till denna uppfinning alternativ och för fackmannen fri utgångspunkt för fortsatt utvecklingsarbete. Mot ett beaktande av sistnämnda omständighet talar f.ö. också att den bäddar för ett uppenbart missbruk, bestående i att den som vill frigöra sig från ett rättsligt beroendeförhållande beträffande ett med andra gemensamt utfört uppfinningsarbete då kan åstadkomma detta t.ex. genom att tillse att uppfinningen blir patenträttsligt känd, eller genom att låta kartlägga känd teknik för att söka påvisa existensen av känd teknik som är likartad med uppfinningen; därigenom skulle nämligen med det synsätt som sökanden i målet företräder uppfinnarrätten vara utsläckt.

Vid angivna förhållanden och då omständigheterna i övrigt inte föranleder annat har H och W inte utan M's medgivande kunnat i sin senare uppfinning utnyttja den uppfinning eller däri ingående uppfinningselement som framkommit i det samarbete som ledde till den tidigare ansökningen. Det är ostridigt att uppfinningen enligt ansökan II, om den definition av uppfinningen som görs i de där för närvarande gällande patentkraven väljs som utgångspunkt, i vart fall såvitt gäller de delar av uppfinningen, som anges i de självständiga kraven 1 och 3 på raderna 1 11 respektive raderna 1 15, återfinns i ansökan I. Det bör därvid beaktas också att tillförseln av en sekundärström av förbränningsunderstödjande gas (tillsatsluft) i båda fallen sker tangentiellt, vilket – ehuru det inte särskilt omnämns i nyssnämnda patentkrav men väl i ansökningsbeskrivningen – framstår som ett betydelsefullt inslag. Det kan f.ö. med anledning av sökandens ovan återgivna synsätt påpekas att någon teknik som överensstämmer eller är likartad med vad som sålunda är gemensamt för de båda ansökningarna I och II överhuvudtaget inte är känd genom de publikationer som sökanden påstått vara fritt tillgängliga för H och W som utgångspunkt istället för den i ansökan I beskrivna tekniken.

Redan de hittills berörda omständigheterna medför alltså att M har rätt att inträda som medsökande och meduppfinnare.

Patentbesvärsrätten finner emellertid vidare att M har stöd även för sitt påstående att det av ansökan I framgår att tillförseln av tillsatsluft, såsom en sekundärström av förbränningsunderstödjande gas, kan ske genom undertrycksstyrning via en insugningsventil (s. 6 r. 25 27). Det är att märka att detta utförande där omnämns för användning vid motorer med förgasare, dvs. just den form av tillämpning som i ansökan II uteslutande använts som utföringsexempel. Den omständigheten att ansökan I i nyssnämnda avsnitt om förgasarmotorer anger att det är fråga om tillförsel av "trycksatt tillsatsluft" ändrar inte detta eftersom fackmannen uppfattar innebörden i uttrycket "trycksatt" där såsom relaterat till det tryck som råder i insugningskanalen, dvs. ett avsevärt lägre tryck än atmosfärstryck. Med en sådan tolkning återfinns i ansökans I innehåll sålunda också den kombination som på s. 3, r. 19 24 i ansökans II beskrivning hävdas skilja uppfinningen från all känd teknik, nämligen en kombination mellan vibrationsfinfördelning och en undertrycksstyrd sekundärluftinmatning efter en inåtriktad fläns för tvångsmässig återfinfördelning av bränsle, som strömmar som ett skikt längs genomloppskanalens (insugningskanalens) väggar. Med hänsyn härtill och då det ligger i sakens natur att fackmannen måste anpassa den tillförda luftmängden liksom utprova lämpliga öppningsvärden för ventilen för att optimal verkan skall erhållas har M fog för meduppfinnarskap såvitt avser de i kraven 1 och 3 angivna uppfinningarna i deras helhet.

Vid angivna förhållanden och då Creative Power inte förvärvat M:s andel i den patentsökta uppfinningen bör därför M, såvitt gäller uppfinningen enligt patentkraven 1 och 3, anses dels såsom sökande jämte Creative Power, dels som uppfinnare jämte de i ansökningen ursprungligen angivna uppfinnarna H och W. Av det anförda följer att denna bedömning inte ändras genom bolagets andrahandsyrkande. Besvären kan därför inte bifallas.

Lennarth Törnroth Stig Bragnum Per-Åke Schulze

Referent

Enhälligt

BESVÄRSHÄNVISNING, se bilaga (Formulär B)

ak Visa mer Visa mindre