Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

94-282
1996-06-05
1996-08-05
Framställning enligt 72 § patentlagen.
1994-04-20
-
-
89202911.7
1994-02-18
-
-
-
Rättsförlust; Återkallelse; Fullföljdsvillkor; Sena instruktioner
-
72 § patentlagen (1967:837)
patent
avslag
vägledande
sökande
Heuft-Qualiplus B.V.
Albihns patentbyrå AB, H
-
-
-
-
Den omständigheten att ett fullföljdsärende enligt 82§ PL, i vilket översättning och tryckningsavgift getts in, återkallas och avgiften återbetalas, har - oavsett om avskrivning av ärendet skett - inte ansetts hindra en ny anmälan om fullföljd. Har patenthavaren beslutat om denna före fristens utgång men fristen ändå försuttits föreligger sålunda i 72§ PL avsedd rättsförlust.
-
YRKANDE

I besvären vidhåller klaganden sin i Patentverket gjorda framställning.

I målet har hållits muntlig förhandling.

Patentbesvärsrätten bifaller inte besvären.

SKÄL

Av utredningen framgår bl.a. följande.

Det ifrågavarande europeiska patentet meddelades 1993-08-11 och fullföljdsfristen utlöpte därmed 1993-11-11. Fullföljdsärendet initierades redan i mars nyssnämnda år genom att erforderlig översättning och tryckningsavgift då gavs in till Patentverket. I juli samma år inkom emellertid klaganden till verket med en skrift som måste förstås så att han återkallade fullföljdsärendet. I augusti återbetalades tryckningsavgiften till klaganden medan översättningen kvarstannade i Patentverket. 1993-11-12 betalade ombudsbyrån, sedan byrån 1993-11-10 erhållit instruktioner från klaganden att patentet skulle upprätthållas, den 5:e årsavgiften (den första som förföll till betalning i Sverige) för patentet men fick besked från verket att patentet inte fullföljts. Framställningen om förklaring enligt 72 § patentlagen gjordes 1994-01-11 med samtidigt erläggande av erforderliga avgifter. Patentverket avvisade därefter framställningen genom överklagade beslutet med hänvisning till att fullföljdsärendet var återkallat och att enligt 72 § patentlagen erforderlig rättsförlust därför inte kunde anses föreligga. - Patentbesvärsrätten gör i denna del följande bedömning. Villkoren för fullföljd är utformade så att giltig fullföljd skett om villkoren härför är uppfyllda i vart fall när fristen om tre månader från dagen för patentets meddelande löper ut. Ingenting hindrar sålunda att sökanden/patenthavaren under tiden dessförinnan ändrar sig i fullföljdsfrågan. Inte heller det förhållandet att Patentverket till följd av en återkallelse i en sådan situation avskriver ärendet kan hindra att ny anmälan om fullföljd görs. Avgörande för om rättsförlust inträffat i förevarande fall blir istället huruvida klaganden före fullföljdsfristens utgång åter beslutat att ärendet skulle fullföljas. De ovan nämnda instruktionerna 1993-11-10 får anses tillräckliga för att styrka att så var fallet.

Förutsättning för att pröva framställningen i sak föreligger således. I denna del framgår av utredningen, utöver vad som nämnts ovan, i huvudsak följande. När klagandens hemlandsombud i juli 1993 instruerade det svenska ombudet att återkalla fullföljdsärendet överlämnades instruktionerna till ombudsbyråns avdelning för fullföljdsärenden. Byråns avdelning för årsavgiftsärenden informerades däremot – enligt då gällande men numera ändrade rutiner – inte. Denna avdelning, som när fullföljdsärendet initierades i mars 1993, enligt gällande rutiner hade fört in patentet i sitt bevakningsregister, kom därför att i september 1993 avisera klaganden om att den 5:e årsavgiften förföll till betalning 1993-11-30. I början av november meddelade hemlandsombudet att patentet skulle falla men återkom per telefax den 10 kl. 16.14, dvs. sent dagen före fullföljdsfristens utgång, med besked att patentet skulle upprätthållas ("be maintained") och att 5:e årsavgiften därför skulle betalas (se aktbil 15). Eftersom beskedet inte uttryckligen nämnde fullföljdsärendet utan närmast uppfattades som ett svar på årsavgiftsaviseringen kom det av byråns avdelning för postsortering att överföras till enbart årsavgiftsavdelningen. Avdelningen avsåg ursprungligen att betala in årsavgiften – tillsammans med årsavgifter för flera andra patent – den 11 november men väntade av outredbar anledning till den 12. Ombudet har betecknat det inträffade som en följd av sammanfallande olyckliga omständigheter.

Patentbesvärsrätten gör med beaktande av ovanstående och vad som eljest framgår av handlingarna följande bedömning. Den grundläggande orsaken till att fullföljden inte skett i tid måste hänföras till att klaganden, sedan en tydlig återkallelse av fullföljdsärendet gjorts i juli 1993, inte gett sitt svenska ombud tydliga instruktioner om att fullföljd ändå skulle ske. Dessutom har de instruktioner som gavs, mot bakgrund av sin svårtydbarhet ifråga om fullföljdsärendet, getts vid en mycket sen tidpunkt i förhållande till fristens utgång med risk för att eventuella fel i den fortsatta handläggningen hos ombudsbyrån inte skulle hinna rättas till. Hemlandsombudet har således inte visat erforderlig omsorg.

Beträffande klagandens svenska ombud har samordningen mellan ombudsbyråns berörda avdelningar brustit. Den felaktiga årsavgiftsaviseringen borde visserligen i sig inte ha föranlett missförstånd hos klagandens nya hemlandsombud, eftersom detta ombud, vid ett omsorgsfullt agerande, måste förutsättas ha haft full vetskap om fullföljdsärendets status. För det fall hemlandsombudet med denna vetskap sänt instruktionerna den 10 november i avsikt att det svenska ombudet skulle aktualisera också fullföljden genom betalning av tryckningsavgiften har emellertid den bristande samordningen hos ombudsbyrån orsakat eller i vart fall bidragit till att instruktionerna inte kunnat utföras på avsett sätt. Utredningen ger i varje fall inte stöd för vare sig att den handläggande personalen på årsavgiftsavdelningen hade klart för sig att, utöver den ifrågavarande årsavgiften, också tryckningsavgiften skulle betalas eller att den tilltänkta tidpunkten för betalning av de samlade årsavgifterna valts med utgångspunkt i fullföljdsvillkoren. Också klagandens svenska ombud har således brustit i omsorg.

Vid angivna förhållanden kan klaganden, som har att bära ansvaret för de båda ombudens bristande omsorg, inte erhålla förklaring enligt 72 § patentlagen.

Lennarth Törnroth Jeanette Bäckvall Sten-Ove Henningsson

Referent

ak

Visa mer Visa mindre