Domstols Målregister

Målet gäller: Förfarande och medel för att åstadkomma ett tätt ytskikt omfattande en fuktspärr på ett underlag.

Ink datum: 1994-05-04

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9003266-5

PRV beslutsdag: 1994-03-02

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: -

Tekniska sökord: -

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Nils Malmgren AB

Ombud: Gustafsson, Leif Cegumark AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Perstorp AB

Ombud: Stenberg, Yngve

Fler Motparter: -

Referat: Härdat betonggolv beläggs med ett fuktspärrmedel genom påföring på golvet först med en hydrofil epoxi och sedan med en hydrofob epoxi. Det sålunda behandlade golvet är avsett att vidare beläggas med t.ex. en PVC-matta eller parkett.

Referat fortsättning : -

Text: YRKANDEN

Sökanden vidhåller ansökningen i första hand med oförändrade patentkrav (alt. 1) och i andra hand med patentkrav inkommet den 29 juni 1994 (alt. 2).

Invändaren bestrider ändring.

I målet har hållits muntlig förhandling.

Patentbesvärsrätten bifaller inte besvären.

SKÄL

Det patentsökta förfarandet avser ett sätt att åstadkomma en fuktspärr på ett golv av härdad betong för vidare beläggning med t.ex. PVC-matta. Betonggolvet beläggs först med flera lager hydrofil tvåkomponents- vattendispergerad epoxipolymer med visst diffusionsvärde vilket epoximaterial tillåter diffusion av vätska såväl under som efter materialets härdning, varefter golvet beläggs med ett hydrofobt epoxiharts.

Invändaren har anfört att det patentsökta förfarandet inte väsentligen skiljer sig från vad som är förut känt främst genom Malmgren; Epoxi Harts-Härdare för Byggnadsindustrin, uppl. 4, 1979, s. 23, 37 och 92 samt intyg från Reinerstedt (p. 32) och Wiktorén ( p. 33 och 34). Invändaren har vidare hävdat att de förfaranden som anges i krav 1, alt. 1 och kravet, alt. 2, inte åstadkommer en fuktspärr utan endast en alkalispärr. Som stöd för detta ifrågasättande av den tekniska effekten åberopar han den rapport från Statens Provningsanstalt, som sökanden beställt samt ett utlåtande från SP inkommet den 2 juni 1997.

Sökanden har hävdat att den åberopade handboken från Malmgrens inte beskriver någon metod att framställa en fuktspärr utan avser skyddsbeläggningar och pekar därvid särskilt på s.16, 17, 23 och 24 i nämnda publikation. Intygen från Reinerstedt och Wiktorén beskriver enligt sökanden på samma sätt golvmålning och inte framställning av ett fuktspärrskikt.

Beträffande den tekniska effekten har sökanden åberopat utvärderingen av SP-rapporten samt ett utlåtande från Lennart Röjås inkommet den 17 juni 1997, som beskriver tidigare problem med fuktskador vilka problem lösts med "NM-metoden".

Mot bakgrund av vad som sålunda och i övrigt förekommit gör rätten följande bedömning.

Genom den åberopade handboken från Malmgrens, vars innehåll kommer den patentsökta uppfinningen närmast, är det förut känt att mycket färsk betong kan beläggas först med NM BP50 vilket är möjligt genom att NM BP50 inte är lika diffusionstät som lösningsmedelsfria eller lösningsmedelshaltiga grunderingar (s.37) och därefter med NM BP60 (s. 92). Grundering uppges även kunna påföras i två skikt (s. 23). Enligt den utläggningsskrift som motsvarar föreliggande ansökning (s.4, sjätte st.) ges NM BP50 som exempel på ett hydrofilt epoxiharts som är lämplig att använda som undre skikt vid beläggning av betongen. NM BP60 utgör enligt invändaren en hydrofob epoxi vilket inte bestritts av sökanden.

Av nämnda publikation är det sålunda förut känt att belägga betonggolv med samma epoxiskikt som anges i det patentsökta förfarandet. Av uppgiften om att mycket färsk betong först kan beläggas med BP50 p.g.a. dess mindre diffusionstäthet kan fackmannen även dra slutsatsen att detta hydrofila epoximaterial kan fungera som ett diffusionsöppet fuktspärrskikt. Härigenom är den princip för åstadkommande av en fuktspärr på härdad betong som ligger till grund för det patentsökta förfarandet förut känd. Enligt föreliggande uppfinning skall den med epoximaterialen belagda betongen beläggas vidare med ett lämpligt underlagsskikt, vilken uppgift inte förekommer i den anförda publikationen. Detta innebär dock varken något nytt problem eller någon ny lösning utöver vad som enligt ovan är förut känt och det får anses uppenbart för fackmannen att man genom det kända förfarandet kan erhålla en fuktavgivning som är anpassad till en sådan yttre beläggning. (Jfr sökandens inlagor inkomna 94.01.11, s. 3 andra st. och 97.04.21, s. 1 tredje st.).

Härutöver anges i patentkravet 1, alt. 1, huvudsakligen att vätskediffusionsvärdet uppgår till ca 0,025 g/m2 x h x mm Hg. I det alternativa patentkravet tillkommer vissa värden avseende diffusion och ångpermeabilitet samt värdet 400 µ på tjockleken av fuktspärren. Mot bakgrund av vad som enligt ovan visats vara förut känt får uppnående av de angivna diffusions- och permeabilitetsvärdena främst anses vara resultatet av en utprovning av skiktens tjocklek. En sådan utprovning får anses sakna uppfinningskaraktär.(Jfr f.ö. Nilsson L-O; Fuktproblem och betonggolv, 1977, s. 117-118 (pag 20)).

Vid nu angivna förhållanden finner Patentbesvärsrätten att varken patentkraven enligt förstahandsyrkandet eller patentkravet enligt andrahandsyrkandet anger en patenterbar uppfinning jämlikt 2 § patentlagen.

Vid denna utgång går rätten inte in på frågan huruvida det patentsökta förfarandet medför avsedd teknisk effekt.

Suzanne Depken Jeanette Bäckvall Rune Näsman

Referent

Enhälligt

BESVÄRSHÄNVISNING, se bilaga (Formulär A)

Visa mer Visa mindre