Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: P 87-015

Beslutsdatum: 1991-09-30

Lagakraft: 1991-11-30

Målet gäller: Klorambucilderivat, antitumörmedel samt förfarande för framställning av klorambucilderivat

Ink datum: 1987-01-23

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 7906761-7

PRV beslutsdag: 1986-12-10

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: -

Tekniska sökord: -

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: övrigt

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: LEO, AB

Ombud: Fex, Hans

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Kureha Kagaku Kogyo KK

Ombud: Barnieske

Fler Motparter: -

Referat: -

Referat fortsättning : -

Text: Invändaren har i besvären vidhållit yrkandet att ansökningen skall avslås.

Sökanden har bestritt ändring.

___________________________________________

Patentbesvärsrätten bifaller inte besvären.

Beskrivningen och sammandraget har anpassats till de gällande kraven därigenom att beteckningen -H för R utgått ur formel (I).

SKÄL

Det är ostridigt i målet att de patentsökta klorambucilderivaten är nya. Som framgår av överklagade beslutet är dock likartade föreningar förut kända. Dessa kända föreningar består av en steroid och ett alkyleringsmedel, klorambucil, se t ex invändarens svenska patentansökning 7614264-5, Current Chemotherapy 1978, s 1276-78 och J. Med. Chem. 15, 1158 (1972).

Sökanden gör gällande att de patentsökta derivaten medför oväntade fördelar som antitumörmedel i jämförelse med de tidigare kända föreningarna, vilket skulle vara patentmotiverande. Invändaren däremot hävdar att några sådana fördelar inte uppnås genom sökandens uppfinning.

Som stöd för sina argument har båda parter inlämnat ett flertal dokument.

Sökanden har därvid redovisat jämförande försök nämligen i överklagade beslutet nämnda "Report of tracing test" och "Chemoendocrine Therapy of Prostatic Cancer with KM 2210". Därtill kommer en försöksrapport inlämnad av invändaren den 26 oktober 1989, pag 71, men utförd av sökanden. Dessa försöksresultat visar att benzoatet enligt krav 1 har högre antitumöreffekt och större selektivitet till tumörceller än likartade preparat.

De av sökanden visade försöksresultaten har emellertid ifrågasatts av invändaren. Enligt försöksresultat erhållet av Dr Atassi och inlämnat av sökanden den 21 april 1986 (bil 12) är benzoatet enligt kravet 1 - i motsats till Leos preparat enligt ansökning 7614264-5 - helt verkningslöst mot tumörceller ockulerade intraperitonealt i möss med P 388-leukemi. Vidare åberopar invändaren en försöksrapport från 1984 ingiven den 9 april 1987 (pag 60, bil 7) enligt vilken den patentsökta föreningen (KM 2210) efter 21 dagars oral tillförsel till råtta ackumulerades i nästan alla vävnader.

Invändaren åberopar även en artikel i Science 188, s 68-70 (pag 76), för att ifrågasätta sökandens försök avseende selektiviteten i "Report of tracing tests" i vilka försök 3T3-celler används som standard för icke-tumörceller. Enligt artikeln i Science ger nämligen 3T3-celler applicerade på glaspärlor med 3 mms diameter upphov till tumörer efter inockulation i möss under det att cellerna utan sådan bärare inte ger upphov till tumörer.

I ett intyg från professor Beryl Hartley-Asp (pag 85) uppges att det är samma typ av 3T3-celler som används i sökandens försök och som nämns i Science. Slutligen redovisas försök av Hartley-Asp (pag 77) enligt vilka varken sökandens KM 2210 eller Leos 1982 har någon effekt på humana prostataceller in vitro.

Att sökandens preparat fungerar som antitumörmedel på önskat sätt vid klinisk användning framgår av i målet inlämnade Chemoendocrine Therapy of Prostatic Cancer (pag 46), 13 th International Congress of Chemotherapy in Vienna 1983 (pag 47) och sammandrag från Kongress der Internationalen Gesellschaft für Urologie, s 409 , Wien 1985 (pag 96).

Medlens uppenbara verkan på åtminstone vissa cancerformer vid klinisk användning gör det sannolikt att även de av sökanden utförda, ovan nämnda försöken påvisar en reell effekt.

Patentbesvärsrätten finner därför ej anledning betvivla att de patentsökta föreningarna har den av sökanden påstådda effekten. Denna bedömning omfattar även det fall att n betecknar 2 i den i kravet 1 angivna formeln.

Vid nu angivna förhållanden finner rätten att patentkraven anger en patenterbar uppfinning.

Mats Ryberg Suzanne Depken Anders Hagman

Referent

Visa mer Visa mindre