Domstols Målregister

Målet gäller: Förfarande för sänkning av viskositeten hos svartlut.

Ink datum: 1994-05-31

Reg datum: -

Överklagat: 1997-03-07

PRV:s nummer: 8801948-4

PRV beslutsdag: 1994-03-30

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: Ej prövningstillstånd

Klass: -

Juridiska sökord: -

Tekniska sökord: -

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: Götaverken Energy Aktiebolag

Ombud: Kylin, Peter, Kvaerner Pulping Technologies AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Ahlström Corp. A.

Ombud: Awapatent AB

Fler Motparter: -

Referat: Ansökningen avser ett förfarande för sänkning av vid sulfatcellulosakok erhållen svartluts viskositet och förbättrande av dess indunstbarhet, varvid svartluten utsätts för en värmebehandling över dess koktemperatur, nämligen åtminstone 170-190° C, under en tid av 1-60 minuter för spjälkning av de stormolekylära ligninfraktionerna i densamma.

Referat fortsättning : -

Text: YRKANDEN

I besvären yrkar invändaren att ansökningen avslås.

Sökanden vidhåller ansökningen med oförändrade patentkrav.

Patentbesvärsrätten bifaller inte besvären utan bifaller ansökningen till patent på grundval av de för utläggning godkända handlingarna.

SKÄL

Föreliggande uppfinning avser enligt ingressen till kravet 1 ett förfarande för sänkning av vid sulfatcellulosakok erhållen svartluts viskositet och förbättrande av dess indunstbarhet.

Då sulfatsvartluten indunstas till en hög torrsubstanshalt (60-75%), ökar dess viskositet snabbt framhåller sökanden i den ursprungliga beskrivningen. Samtidigt minskar dess indunstbarhet märkbart genom att svartluten klibbar fast på värmeytorna och därigenom försvårar värmeövergången från värmeytan till svartluten. Detta resulterar i att indunstarens verkningsgrad försämras.

Sökanden framhåller att det är förut känt att sänka svartlutens viskositet efter indunstningen omedelbart före sodapannan genom att oxidera luten. Metoden lämpar sig närmast för att tillämpas omedelbart före sodapannan. Om den tillämpas framför slutindunstningen kan det leda till att lignin kondenserar och att värmeytorna kraftigt nedsmutsas.

Det är också känt att svartlutens viskositet är beroende av mängden stormolekylärt lignin i luten. För att sänka viskositeten har man i tidigare metoder avlägsnat den stormolekylära fraktionen. Det kan ske genom ultrafiltrering eller utfällning. Båda metoderna kräver enligt sökanden komplicerad utrustning.

Ändamålet med föreliggande uppfinning är därför att avlägsna eller minimera ovannämnda olägenheter och åstadkomma ett förfarande där svartlutens viskositet kan minskas före slutindunstningen utan att luten uppdelas i fraktioner, som sedan måste hanteras separat.

Detta uppnås enligt den kännetecknande delen av kravet 1 genom att svartluten utsätts för en värmebehandling över dess koktemperatur, nämligen åtminstone 170-190° C, under en tid av 1-60 minuter för spjälkning av de stormolekylära ligninfraktionerna i densamma.

I besvären anför invändaren att förfarandet enligt kravet 1 är i allt väsentligt förut känt genom Rydholms "Pulping processes" (1963), sid 828-929 anförd i Patentverket ( pag 17) samt genom K.G. Trobecks "The BT-system for Soda and Heat Recovery in Sulphate Pulp Mills" ur Paper Trade Journal, No 16 april 1950 anförd i Patentbesvärsrätten (Aktbil 3). Dessutom saknas enligt invändaren rimlig teknisk skillnad i förhållande till SE, A, 8502833-0.

Till utveckling av sin talan framhåller invändaren att genom "Pulping processes" är förut känt ett förfarande för behandling av vid sulfatcellulosakok erhållen svartlut, varvid svartluten utsätts för en värmebehandling över dess koktemperatur, nämligen vid 250°-290° under en tid av 10-20 minuter för spjälkning av de stormolekylära ligninfraktionerna i densamma och kravet 1 skiljer sig från denna artikel enbart i det explicita något triviala angivandet att en sådan värmebehandling sänker svartlutens viskositet samt uttrycket "förbättrande av dess indunstbarhet". Det är emellertid enligt invändaren uppenbart för fackmannen att den kända värmebehandlingsmetoden medför en sänkning av svartlutens viskositet och att dess indunstbarhet därmed förbättras. Invändaren hänvisar härvid till i Patentverket åberopade TAPPI Proceedings 1985, Book 3, sid 351, fig 5 (ingiven i Patentbesvärsrätten, Aktbil 5).

Sökanden framhåller i Patentbesvärsrätten att ett återkommande problem i samband med återvinningen av kokningskemikalierna från svartluten är den höga viskositeten hos luten, vilken ökar snabbt under indunstningsprocessen. Så länge som temperaturen och trycket är tillräckligt höga, förorsakar viskositeten ej några problem, men om temperaturen sjunker i lagringstanken mellan indunstningsanläggningen och sodapannan, kan detta vara förödande. För eliminering av problemet med alltför hög viskositet måste luten följaktligen hanteras och lagras vid förhöjd temperatur och förhöjt tryck. Genom uppfinningen kan viskositeten hos svartluten reduceras väsentligt. Härvid elimineras behovet av trycksatta lagringstankar för tung lut och i stället kan konventionella lagringstankar för lagring under atmosfärtryck utnyttjas.

Patentbesvärsrätten gör följande bedömning.

I Pulping Processes anges visserligen att svartluten kan värmebehandlas i 10-20 minuter vid 250-290° C, varvid svartlutens organiska makromolekyler spjälkas. Processen syftar emellertid till att utvinna biprodukter ur svartluten. Fackmannen erhåller sålunda ingen anvisning om att värmebehandlingen skall genomföras för att sänka viskositeten hos svartluten och förbättra dess indunstbarhet, varför den i kravet 1 angivna uppfinningen ej framstår som närliggande.

I Trobecks artikel beskrivs en metod där avlut indunstas till hög fastämneshalt vid hög temperatur och under tryck. Ingenting nämns om de problem som förorsakas av hög viskositet vid indunstningen och den höga temperaturen uppnås för övrigt i ett steg som ligger efter de konventionella indunstningsstegen. Den i kravet 1 angivna uppfinningen uppvisar sålunda nyhet gentemot denna metod och framstår inte heller som närliggande.

Tappi Proceedings visar visserligen i ett diagram (fig 5) att viskositeten hos svartlut minskar med ökande temperaturer, men någon avsevärd minskning visas ej i det aktuella temperaturintervallet (170-190°C) och däröver. Artikeln i Tappi Proceedings är i övrigt inriktad på att undersöka hur en temperaturökning över svartlutens kokpunkt på grund av viskositetsminskningen påverkar droppstorleken hos svartluten. Artikeln kan enligt Patentbesvärsrättens mening inte ensam eller i kombination med övriga i målet åberopade hänvisningar anses ge fackmannen sådana anvisningar att han leds fram till uppfinningen.

Vad härefter gäller frågan om förfarandet enligt kravet 1 uppvisar rimlig teknisk skillnad gentemot förfarandet enligt SE, A, 8502833-0 konstateras att vid det sistnämnda förfarandet sker värmebehandlingen efter det att svartluten har underkastats en konventionell indunstning i ett eller flera steg. Vid förfarandet enligt kravet 1 sker värmebehandlingen före indunstningen, i vart fall före slutindunstningen. Härigenom föreligger enligt Patentbesvärsrättens mening en rimlig teknisk skillnad mellan förfarandet enligt kravet 1 och förfarandet enligt SE,A, 8502833-0.

Patentbesvärsrätten saknar anledning att betvivla att genom det patentsökta förfarandet kan kapaciteten hos existerande indunstningsanläggningar ökas eller värmeytorna i indunstarna i en ny anläggning dimensioneras mindre. Vidare kan behovet av trycksatta lagringstankar för tung lut elimineras och istället kan konventionella lagringstankar för lagring under atmosfärtryck utnyttjas.

Mot bakgrund av det ovan anförda skall besvären inte bifallas.

Björn Pernold Göran Andersson Suzanne Depken

Referent

Enhälligt

BESVÄRSHÄNVISNING, se bilaga (Formulär A)

ak

Visa mer Visa mindre