Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 94-493

Beslutsdatum: 1996-10-08

Lagakraft: 1999-12-10

Målet gäller: Anordning för att förpacka tråd

Ink datum: 1994-07-04

Reg datum: -

Överklagat: 1996-12-09

PRV:s nummer: 9102453-9

PRV beslutsdag: 1994-04-27

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: Avskr.

Klass: -

Juridiska sökord: Missbruk

Tekniska sökord: -

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: bifall

Beslutskategori: vägledande

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: Lämneå Bruk AB

Ombud: Berglund, Arne, Motala Juridiska Byrå (tidigare Albihn Willquist AB)

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Grytgöls Bruk AB

Ombud: Berglunds Patentbyrå AB

Fler Motparter: -

Referat: Uppfinningen avser en maskin för förpackande av svetstråd i fat på ett sådant sätt att varje varv trådslingor i fatet är vridet ett varv runt sin egen längdaxel så att vid trådens uttagande, dennas vridning runt sin längdaxel resp. haspelvridningen tar ut varandra och ger en tråd som vid uttagandet ur förpackningen ej vrider sig kring sin längdaxel. Det nya utgörs av att maskinen innefattar ett förhållandevis stort drivhjul över vilket tråden löper och mot vilket tråden hålls pressad av ett band, varvid tråden löper över trådmatnings- hjulet över tre fjärdedelar av dess periferi, som även omslutes av bandet och att strax ovanför underlaget resp. den senast utlagda slingan är ett brätte anordnat för att förhindra de senaste slingorna från att fjädra upp, varvid såväl brätte som ett trådledarrör

Referat fortsättning : är anordnade i och på en gemensam cylinder, som är roterbar i förhållande till ett fatet upptagande lyftbord. Invändaren hävdar att uppfinningen saknar nyhet genom att en maskin som uppfyller kravets samtliga bestämningar blivit känd före ansökningsdagen genom öppet utnyttjande i form av dels en försäljning dels genom en omfattande provkörning vilken kunnat iakttagas av en obestämd krets av personer. Invändaren anser också att uppfinningen saknar uppfinningshöjd mot bakgrund av vissa nyhetshänvisningar. Sökanden bestrider att öppet utnyttjande föreligger och anser att uppfinningen uppvisar erforderlig uppfinningshöjd. Om ändå öppet utnyttjande anses föreligga har detta skett till följd av missbruk gentemot sökande genom att en hos sökandebolaget tidigare anställd person ca ett år efter det anställningen upphört skulle ha vidarebefordrat information om sökandebolagets maskin till invändarbolaget trots att sekretess kring maskinkonstruktionen förelåg. Det ansågs att öppet utnyttjande förelåg och att det ej visats att uppenbart missbruk förekommit.

Text: YRKANDEN

I besvären yrkar invändaren att ansökningen avslås.

Sökanden vidhåller ansökningen i första hand med nya patentkrav inkomna 21 januari 1996 i vilka uttrycket "och att" på sökandens begäran införts före ordet "strax" på r. 7 i patentkravet 1 och i andra hand med ett patentkrav bestående av en sammanslagning av förstahandsyrkandets patentkrav 1 och 2.

I målet har hållits muntlig förhandling.

Patentbesvärsrätten undanröjer överklagade beslutet och avslår ansökningen.

SKÄL

Föreliggande uppfinning avser enligt ingressen till kravet 1 en maskin för förpackande av svetstråd i fat på ett sådant sätt att varje varv trådslingor i fatet är vridet ett varv runt sin egen längdaxel så att vid trådens uttagande, dennas vridning runt sin längdaxel respektive haspelvridningen tar ut varandra och ger en tråd som vid uttagandet ur förpackningen ej vrider sig kring sin längdaxel.

I beskrivningen anges att svetstråd ofta lagras och transporteras i form av spolar. Vid trådens användande måste spolen rotera. Detta blir vid stora trådspolar otympligt eftersom själva trådmatningen måste kunna dra spolen med tråd. Detta sätt att mata ut tråd från en spole är därför endast praktiskt vid små anläggningar. För större anläggningar kan tråden istället i axiell riktning hasplas från spolar eller fat. Härigenom behöver trådmatningsorganen inte dra några större tyngder. En nackdel vid trådens uttagande genom en haspelrörelse är emellertid att tråden vrider sig och detta resulterar i sin tur i att tråden vid exempelvis utmatning ur ett svetsmunstycke praktiskt taget alltid kommer att utföra små cirkelrörelser, eftersom tråden i allmänhet kröks av själva munstycket. Dessa cirkelrörelser blir inte heller exakta utan de kommer att variera med trådutskjutningen och trådkrökningen liksom vridningstakten kan även variera och detta ger en oönskad svetsvariation. Mot bakgrund härav har uppfinningen till uppgift att ge en maskin för att åstadkomma förpackningar som medger att tråd kan hasplas ut utan att några tendenser till vridning föreligger för tråden, s.k. torsionsfritråd. Det framhålles vidare att användandet av regelrätta spolar för tråd i stora kvantiteter är förhållandevis dyrt jämfört med att förvara tråden i fat.

Det ovan angivna problemet löses i enlighet med vad som anges i den kännetecknande delen av kravet 1 genom att maskinen innefattar ett förhållandevis stort drivhjul över vilket tråden löper och mot vilket tråden hålles pressad av ett band, varvid tråden löper över trådmatningshjulet över tre fjärdedelar av dess periferi, som även omslutes av bandet, strax ovanför underlaget respektive den senast utlagda slingan är ett brätte anordnat för att förhindra de senaste slingorna från att fjädra upp, varvid såväl brätte som ett trådledarrör är anordnade i och på en gemensam cylinder, som är roterbar i förhållande till ett fatet upptagande lyftbord.

Maskinen enligt kravet 2 kännetecknas av att lyftbordet är anordnat excentriskt vridbart i förhållande till cylindern eller så att lyftbordet kan utföra en excentrisk rörelse med bibehållen orientering.

Som skäl för att ansökningen skall avslås framhåller invändaren, Lämneå Bruk AB (nedan kallat Lämneå), att uppfinningen så som den anges i det nya kravet 1 ej uppvisar nyhet, eftersom den föregripes av öppen utövning samt att ansökningsföremålet ej har erforderlig uppfinningshöjd.

Enligt Lämneå består den öppna utövningen dels i att Lämneå i juli månad 1991 levererade till Firma Böhler G.m.b.H i Kapfenberg, Österrike (nedan kallat Böhler), en

fatläggare, vilken uppvisar alla de i det nya kravet 1 angivna kännetecknen dels genom att före leveransen företogs en omfattande provkörning av fatläggaren vid Lämneå.

Leveransen skedde utan några som helst sekretessförbehåll och som stöd härför åberopar Lämneå ett intyg av Böhlers driftschef Günter Müller, daterat 17 augusti1994 (Aktbil 18). Till styrkande av påståendet att den till Böhler levererade fatläggaren uppvisar samtliga nu aktuella kännetecken åberopas nio nyligen tagna bilder av maskinen (Aktbil 81) jämte intyg av Müller, daterat den 2 februari 1996 (Aktbil 68), i vilket bestyrkes att bilderna tagits i Kapfenberg, att de visar detaljer av den i juli 1991 levererade fatläggaren, att inga tekniska förändringar av densamma företagits efter leveransen.

I samband med provkörningen vid Lämneå har det ej förelegat något förtroendeförhållande mellan besökarna och Lämneå. Dessa har varit oförhindrade att till vem som helst sprida information om fatläggaren, som visades såväl i arbete som i viloläge, varför det stod var och en fritt att närmare inspektera fatläggaren och dess tekniska utförande. Till styrkande av dessa förhållanden åberopar Lämneå intyg, från Anders Hagstedt, verkställande direktör vid Lämneå (Aktbil 17), från divisionschefen Sven-Erik Pettersson på ESAB AB (Aktbil 78 och 83), från ingenjör Gillis Juthe (Aktbil 6), från Bo Karlsson och Mats Rangsjö (Aktbil 8) och från Günter Müller (Aktbil 18).

Beträffande uppfinningshöjden är det Lämneås uppfattning att ansökningsföremålet- sådant det definierats i det nya patentkravet 1 - ej har erforderlig uppfinningshöjd. Det rör sig snarare om ett fackmannamässigt staplande på varandra av element ungefärligen på samma sätt som när en grupp konstruktörer vid framtagandet av en bil med tävlingsprestanda väljer en lämplig motor med växellåda samt transmission, bromsutrustning och däck. De i ansökningsföremålet ingående elementen är kända var för sig och flera av elementen är kända i kombination.

Sökanden, Grytgöls Bruk AB (nedan kallat Grytgöl), bestrider att öppen utövning skulle föreligga. Om öppen utövning i patentlagens mening ändå skulle anses föreligga så anser Grytgöl att uppfinningen blivit känd genom uppenbart missbruk i förhållande till sökanden ( 2 § 5 st 1) patentlagen). Grytgöl anser också att uppfinningen uppfyller kraven på nyhet, uppfinningshöjd och teknisk effekt.

När det gäller den påstådda öppna utövningen i samband med provkörningen vid Lämneå framhåller Grytgöl att det för att få kunskap om Lämneås maskin inte var tillräckligt att iakttaga den ena eller den andra delen av fatläggaren som tillfälligtvis var synlig. Tvärtom fordrades det en särskild undersökning av fatläggaren, dess olika delar och funktionssätt. Även om utomstående inte skulle ha varit förhindrade att iakttaga fatläggaren under de veckor som den provkördes kan Lämneå inte anses ha visat att personer bland allmänheten kunnat göra och gjort sådana undersökningar av fatläggaren att de fått kunskap om maskinen.

När det gäller den påstådda öppna utövningen genom försäljningen till Böhler är det enligt Grytgöl så i det rättsfall från EPO (T 482/90) som Lämneå åberopat i målet att det räcker med att man sålt ett enda exemplar av en uppfinning för att nyheten skall vara förstörd. Men det är under förutsättning att det är en försäljning på öppna marknaden och det var det inte här. Det här var en beställning av en specialmaskin för Böhlers räkning och där Böhler hade precis lika stort intresse som Grytgöl av att hålla det här för sig själv och att inte låta det komma ut tidigare än nödvändigt till Böhlers konkurrenter. Så det här är inte någon öppen försäljning på den öppna marknaden utan det är precis en sådan situation där leverantör-kund har ett förhållande som måste bedömas utifrån vad de gav tillgänglighet för allmänheten att få del utav det. Det gäller inte att Böhler har kunnat undersöka den här maskinen och varit medveten om hur den fungerade utan det är en fråga om hur allmänheten genom att den stod hos Böhler fått tillgänglighet till kunskapen.

Vad gäller aspekten om missbruket så konstaterar Grytgöl att Gillis Juthe, som varit anställd vid Grytgöl under 4,5 år fram till 12 september 1989, hösten 1990 kontaktades av Lämneå, dvs 3/4 år innan Lämneås maskin levereras och han kom att tjänstgöra som ett bollplank åt Lämneå. Han hade kunskap om Grytgöls maskin efter att ha deltagit i arbetet med att ta fram denna. Det var ju därför han kontaktades ungefär på samma sätt som uppfinnaren Rolf Lindkvist utan resultat kontaktades. De bestämningar som patentkravet specificerar hos uppfinningen hittar vi hos Lämneås maskin. Det gör man inte hos den japanska tillverkaren Kobes maskin. Att det är ett resultat av att Juthe deltog i arbetet med Lämneås maskin och att information om uppfinningen överfördes av Juthe till Lämneå framstår som den enda rimliga förklaring till den överensstämmelse som föreligger mellan de här maskinerna. Det behövs inte att Juthe har varit underkastad en skriftlig eller muntlig sekretessförbindelse. Vad som krävs är att det här var hemlig information hos Grytgöl och att Juthe hade det i förtroende, ett förtroende som han missbrukade.

Lämneå bestrider att Juthe genom sin begränsade medverkan gjort sig skyldig till missbruk av förtroende och framhåller till stöd härför att Lämneås konstruktionsavdelning på förfrågningar från Böhler tagit fram den fatläggare, som levererades till Böhler i juli 1991. Maskinen förelåg i färdiga ritningar- omfattande samtliga konstruktionsdetaljer- före Juthes första besök i Lämneå hösten 1990. Konstruktionen byggde på för Lämneå känd teknik.

Redan under 1986 hade Lämneå på förfrågan från ESAB AB tagit fram skisser och ritningar för en fatläggare av i princip samma utförande som den i målet nu aktuella. Lämneå var sålunda ingalunda främmande för konstruktionen av en fatläggare av ifrågavarande slag. Genom den muntliga bevisupptagningen får anses klarlagt att fatläggaren i konstruktionshänseeende var färdig och att man börjat bygga densamma, då Juthe kom in i bilden. Genom dennes uppgifter i förening med Jonas Hagstedts utsaga är detta förhållande styrkt. Vad som diskuterades vid Juthes besök - i anslutning till de färdiga ritningarna - var huvudsakligen utförandet och placeringen av riktverket på maskinen, vilka faktorer, som påverkade tråden, när den kom ner i fatet, samt den elektronikavstämning, som var avgörande för maskinens hastighet. De mekaniska lösningarna- utformandet av trådmatningshjulet, trådledarröret på och i cylindern, brättet på dess undre del och det i förhållande till cylindern excentriskt anordnade fatet upptagande lyftbordet - var känd teknik och som sådan ej föremål för någon diskussion. Fatläggarens konstruktion bygger sålunda ej på någon från Juthe inhämtad information.

Patentbesvärsrätten gör följande bedömning.

Genom fotografierna (Aktbil 81) avseende den till Böhler i juli 1991 levererade fatläggaren i kombination med intyget av Günter Müller (Aktbil 68) daterat 2 februari 1996 och den bildförklaring (Aktbil 67, s. 2) som Lämneå givit, vilken bildförklaring ej ifrågasatts av Grytgöl, framgår att den fatläggare som provkördes vid Lämneå i juni-juli 1991 och som i mitten av juli 1991 levererades till Böhler, uppfyller samtliga bestämningar i de båda till prövning föreliggande kravuppsättningarna. Den enstaka försäljning under hand av fatläggaren som skett till Böhler har av vad som framkommit bl. a. i förhören med Jonas och Anders Hagstedt ej varit förknippad med något förbehåll om hemlighållande. Detta förhållande styrks också av det i målet ingivna intyget, daterat 17 augusti 1994, av Günter Müller (Aktbil 18). Den aktuella försäljningen får därför anses innebära att den försålda maskinen blivit allmänt tillgänglig i patenlagens mening före ansökningsdagen för föreliggande uppfinning. Den patentsökta uppfinning enligt de två kravuppsättningarna uppvisar sålunda inte erforderlig nyhet.

I förhöret med Jonas Hagstedt har upplysts om att den aktuella fatläggaren som offererats till Böhler också offererats till många andra. Det har också i förhöret med Anders Hagstedt och i intyg av densamme (Aktbil 17) framkommit att Lämneå är ett mycket öppet företag som bl. a. har ett stort antal besök av kunder och leverantörer. Under provkörningen besöktes Lämneå av bl. a.Günter Müller och av personer från ESAB (se intyg av Sven-Erik Pettersson från ESAB, Aktbil 7). Det har uppenbarligen legat i Lämneås intresse av största möjliga spridning av information om fatläggaren och dess prestanda. Det har därför funnits möjlighet för en obestämd krets av personer att få del av uppgifter rörande fatläggaren. Också mot bakgrund av dessa förhållanden får fatläggaren vid provkörningen anses ha blivit allmänt tillgänglig före ansökningsdagen.

Vad härefter gäller frågan om missbruk konstaterar Patentbesvärsrätten inledningsvis att motstridiga uppgifter lämnats angående sekretessåtagande och hemlighållande av Grytgöls maskin. Juthe hävdar att han inte haft några sekretessåtaganden vare sig skriftligt eller muntligt och att maskinen eller fönster på den byggnad där maskinen var uppställd aldrig täcktes över under den tid han arbetade på Grytgöl och inga åtgärder vidtogs, såvitt han kommer ihåg, för att utestänga utomstående. Bengt Hagstedt och Bo Larsson har däremot framhållit att projektet rörande maskinen betraktades som konfidentiellt och Bengt Hagstedt har framhållit att han muntligen informerat Juthe om detta. Juthe framhöll i förhöret att Lämneå " alltid varit ett spöke för Grytgöl, jag fick inte köpa reservdelar eller ta kontakt med Lämneå". Det måste sålunda stått klart för Juthe att information om Grytgöls maskin åtminstone inte fick vidarebefordras till Lämneå. Någon kontakt mellan Juthe och Lämneå har såvitt framkommit i målet ej förekommit under den tid Juthe arbetade kvar på Grytgöl utan först ca. ett år efter det att Juthes anställning vid Grytgöl upphört. Vid det första och enda sammanträffandet hösten 1990 skall Juthe ha presenterats en mer eller mindre färdig maskinkonstruktion och det som diskuterades "avsåg huvudsakligen riktverkets utseende och placering och hur man drog tråden innan". Det har i målet vidare framkommit att det vid Grytgöl rått delade meningar om Grytgöls maskin utgjorde en patenterbar uppfinning och om patent skulle sökas. Juthe har i förhören framhållit att han ej trodde det var möjligt att patentera maskinen eftersom endast "kända bitar" användes. Företagsledningen gjorde motsatt bedömning. Maskinen patentsöktes emellertid inte när den blivit färdig och fungerade sommaren 1989 utan först drygt två år efter dvs 27 augusti 1991, nästan två år efter det Juthe slutat på Grytgöl.

Det är ostridigt i målet att ESAB levererade tråd på fat redan i slutet av 80-talet (1987-1988). Vid denna tid påbörjades också experiment hos Grytgöl med att ta fram en maskin som vid avhaspling gav en torsionsfri tråd. Även vid Lämneå igångsattes ungefär vid denna tidpunkt (1988-1989) ett sådant arbete genom att Lämneå av Böhler fick en förfrågan om en fatläggare som lägger förvriden tråd och som hasplas ur fatet rak utan vridning. Offertritningarna innehöll enligt Jonas Hagstedt endast fyrkanter med idéer (koncept), inga detaljerade ritningar och Böhler-konceptet kan ha haft följande utformning. Maskinen består av ett stativ, hjul att mata fram tråden med och ett riktverk för att rikta tråden, ett rör att lägga ner tråden i fatet med och att maskinen innehåller fyra synkroniserade motorer och att fatet står på en höj- och sänkbar brygga och att fatet roterar lite för att få rosettläggning. Hur maskinen byggdes låg enligt Jonas Hagstedt helt på Lämneå, som erhöll ordern i september-oktober 1990. Samtliga av Lämneå ingivna ritningskopior över Lämneås maskin har datumangivelser från mars-april 1991 dvs efter det första mötet hösten 1990 mellan Juthe och Lämneå. Eftersom Lämneå inte ingivit detaljritningar över maskinen sådan den presenterades för Juthe hösten 1990 kan det inte uteslutas att Juthe utöver synpunkter på riktverkets placering och utformning också bidragit med information om den konstruktiva utformningen av Grytgöls maskin,exempelvis det stora hjulet och brättet på cylindern.

Lämneå har emellertid i målet hävdat att man plockat delar från gammal känd teknik och på så vis tagit fram sin maskin på egen hand. I förhöret med Jonas Hagstedt har framkommit att Lämneå har en lång erfarenhet av konstruktion och tillverkning av maskiner för hela trådindustrin och Lämneå har uppenbarligen haft god kännedom om den teknikutveckling inom trådindustrin som pågått i omvärlden särskilt i Japan och Italien. Lämneå har också påvisat - se japanska "Utility Model Application" (Aktbil 80) med tillhörande engelsk översättning (Aktbil 88) - att det långt innan (1983) Lämneå och Grytgöl började utveckla sina maskiner tillhörde känd teknik att förpacka tråd i fat på sådant sätt som anges i ingressen till kravet 1 och därvid utforma maskinen med ett förhållandevis stort drivhjul över vilket tråden löper och med en i förhållande till ett fatet upptagande lyftbord roterbar cylinder på vilken ett trådledarrör är anordnat.Vidare har den japanska sökanden varit medveten om att det erfordras en anordning (magneter) som förhindrar att trådvarven fjädrar upp liksom att rosettläggning av tråden minskar risken för tilltrassling vid utmatningen.

Det har också framkommit i målet att det innan Grytgöl och Lämneå började utveckla sina maskiner tillhörde känd teknik vid trådmatningsmaskiner att anpressa tråden mot ett förhållandevis stort drivhjul antingen medelst en eller flera rullar eller med ett band. Nämnda japanska skrift visar ett utförande med en rulle och broschyren av Aumann-maskinen (Aktbil 27) visar ett bandutförande. Vid bandutförande kan bandet anligga över en större eller mindre del av drivhjulets periferi, jfr Aumanmaskinens ganska korta anliggningssträcka med MEMA-maskinens (Aktbil 41) anliggning utmed nästan halva drivhjulsomkretsen samt med Senelonge-maskinens (Aktbil 50) anliggning över 3/4-dels varv. Sistnämnda maskin har enligt uppgifter från Lämneå (s.4, Aktbil 40) tillverkats sedan mitten av 1980-talet och sökanden har inte bestridit detta. Det har dock i målet inte visats vara förut känt att som trådnedhållande organ utnyttja ett på cylindern anbragt brätte. Av de med Lämneås skrivelse inkommen den 28 maj 1996 bifogade skrifterna är de båda Wipo-skrifterna (Aktbil 89 och 90) publicerade långt efter det Lämneås utvecklingsarbete påbörjades (1988-1989) och även långt efter det första mötet mellan Juthe och Lämneå (1990). Enligt den tredje skriften GB, A, 2062 705 (Aktbil 91) är kragen eller brättet placerat i "fatet" och rör för övrigt inte fjädrande trådmaterial utan textiltrådar. Ej heller har det visats förut känt att anordna lyftbordet excentriskt vridbart i förhållande till cylindern eller så att lyftbordet kan utföra en excentrisk rörelse men med bibehållen orientering för att åstadkomma rosettläggning.

Trots att ett nedhållande organ i form av ett brätte på cylindern och ett excentriskt lyftbord ej visats tillhöra allmänt kända delar vid trådmaskiner framstår det vid en samlad bedömning som fullt möjligt att Lämneå med sin långa erfarenhet och stora kunskap inom trådindustribranschen genom att utnyttja kända lösningar och genom eget konstruktionsarbete och utan vital information från

Juthe kan ha kommit fram till den konstruktiva utformning som maskinen till Böhler uppvisar. Mot bakgrund av det ovan sagda anser Patentbesvärsrätten att det inte klart och otvetydigt visats att det är fråga om uppenbart missbruk.

Björn Pernold Göran Andersson Jeanette Bäckvall

Referent

Visa mer Visa mindre