Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 94-507

Beslutsdatum: 1995-06-09

Lagakraft: 1995-06-09

Målet gäller: Framställan om att för sent ingiven årsavgift för patentet 7714669-4 skall förklaras erlagd i rätt tid enligt 72 § patentlagen

Ink datum: 1994-07-08

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 7714669-4

PRV beslutsdag: 1994-05-03

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: 72 § PL

Tekniska sökord: -

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: bifall

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Schweizerische Aluminium AG

Ombud: Albihns Patentbyrå AB, H

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: -

Referat fortsättning : -

Text: YRKANDE

Sökanden har i Patentbesvärsrätten vidhållit att framställningen om förklaring enligt 72 § patentlagen skall bifallas.

I målet har hållits muntlig förhandling.

Med ändring av Patentverkets beslut förklarar Patentbesvärsrätten att klagandens betalning av årsavgifterna 1-16 skall anses gjord i rätt tid.

SKÄL

Sökanden beviljades den 4 februari 1993 patent avseende sätt att framställa kronkorkband av aluminiumlegering. För patentet skulle patentlagens äldre bestämmelser avseende årsavgiftsbetalningar tillämpas till följd av att ansökningen gjorts före den 1 oktober 1983. H. Albihns Patentbyrå AB erhöll i brev från sökanden daterat den 18 mars 1993 instruktioner att betala årsavgiften avseende avgiftsåren 1-16 senast den 4 april 1993. Följande årsavgifter skulle enligt brevet sökanden själv erlägga. Handläggaren som mottog brevet observerade inte instruktionen om betalning av årsavgifterna 1-16 utan gjorde endast en notering på brevet att kommande årsavgifter skulle bevakas av annan. Motsvarande notering gjordes på klientkortet. Inte heller vid den företagna dubbelkontrollen upptäcktes instruktionen om årsavgiftsbetalning. Eftersom årsavgifterna enligt vad som uppfattats skulle betalas av sökanden själv fristnoterades inte kommande årsavgiftsbetalningar. I maj 1993 mottog byrån Patentverkets lista som upptar patent som ej betalts på förfallodagen. Byrån använder denna lista som en ytterligare kontroll och skickar påminnelse även till de uppdragsgivare som själva skall sköta årsavgiftsbetalningar. Samtliga patent på den mottagna listan utom ifrågavarande patent hade förfallodatum den 30 april 1993 och kunde med förhöjd avgift erläggas senast den 30 oktober 1993. Vid genomgången uppmärksammades inte att årsavgifterna 1-16 för nu aktuellt patent förföll till betalning redan den 4 april 1993 och enligt tillämpliga bestämmelser hade en sista betalningsdag den 4 augusti 1993. Påminnelser till samtliga på listan skickades ut i mitten av september d.v.s. ca en och en halv månad innan patenten slutligen förföll. Redan när sökanden mottog påminnelsen hade emellertid sista förfallodagen passerat.

Med hänsyn till det anförda och vad som i övrigt framgår av utredningen gör Patentbesvärsrätten den bedömningen att ombudsfirman får anses ha haft ett godtagbart system för betalning av årsavgifter innefattande erforderliga kontrollrutiner. Fog saknas för att rikta anmärkning mot ombudsfirman ifråga om personalval, utbildning etc. för handhavande av systemet. Möjligen kan viss kritik riktas mot den omständigheten att ifrågavarande ärende, på vilket äldre bestämmelser är tillämpliga och som endast förekommer i mycket litet antal vid byrån, inte särbehandlats utan skötts av den handläggande personalen. De personer som begått de ifrågavarande misstagen har emellertid haft erforderliga instruktioner också för denna ärendetyp och de åtgärder som därvid skall utföras är av okvalificerad art. Härtill kommer att ett rationellt system som med rimliga insatser säkerställer att dessa ärenden utväljs för särskild bevakning måhända är svårt att finna. Övervägande skäl talar därför för att ur omsorgssynpunkt godta bevakningsrutinernas utformning också i nu berört avseende. De begångna misstagen får istället anses hänförliga till den mänskliga faktorn och betecknas som sådana misstag som det inte är möjligt för en ombudsfirma att med rimliga medel gardera sig emot. Denna och därmed patenthavaren får därför anses ha iakttagit den omsorg som betingats av omständigheterna för att iaktta den ifrågavarande fristen. Även i övrigt föreligger förutsättningar för att lämna begärd förklaring enligt 72 § patentlagen.

Lennarth Törnroth Jeanette Bäckvall Sten-Ove Henningsson

Referent

Enhälligt

ak Visa mer Visa mindre