Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 94-525

Beslutsdatum: 1999-05-18

Lagakraft: 2000-10-18

Målet gäller: Registrering av varuutstyrsel (Olga sked)

Ink datum: 1994-07-15

Reg datum: -

Överklagat: 1999-07-16

PRV:s nummer: 91-09925

PRV beslutsdag: 1994-06-21

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: Avgjort utan sakpröv

Klass: -

Juridiska sökord: Särskiljningsförmåg; Utstyrsel; Betydande värde; Frihållningsbehov

Tekniska sökord: -

Lagrum: 13 § 2 st varumärkeslagen (1960:644)

Måltyp: varumärke

Utgång: avslag

Beslutskategori: vägledande

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Gense, Aktiebolaget

Ombud: Jens Andersson Mobach & Partners (ändr. 98-08-13 ak)

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Eskilstuna Silversmeds AB

Ombud: Sandén, Stefan Gunnar Lindhs Advokatbyrå HB

Fler Motparter: ytterligare 32 inv.

Referat: Varuutstyrsel i dekoren Olga för silverbestick i klass 8 har ansetts bestå av en form som ger varan ett betydande värde.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

1. Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandena.

2. Målet avskrivs i vad det avser invändarna 22-32.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLDA YRKANDEN

Inledning

AB Gense - i fortsättningen Gense - ansökte den 20 november 1991 (v.ans. 91-09925) och den 13 december 1991 (v.ans. 91-10741) om registrering av varuutstyrslar i dekoren Olga för knivsmidesvaror, gafflar och skedar av silver, allt i klass 8. Sedan ansökningarna kungjorts den 8 april 1993 framställdes flera invändningar mot dessa, bl.a. av Estonian Juveel AB (invändare nr1), Eskilstuna Matsilver AB (tidigare Eskilstuna Silversmeds AB) (invändare nr 22) och Active Trading Nila AB (invändare nr 23). Genom det överklagade beslutet avslog Patentverket ansökningarna den 21 juni 1994.

Samtidigt som handläggningen i Patentverket pågick väckte Gense talan vid Stockholms tingsrätt mot Active Trading Nila (den 26 augusti 1992). Gense yrkade bl.a. att tingsrätten skulle förplikta Active Trading Nila att till Gense betala skadestånd med 100 000 kr jämte ränta. Gense åberopade till grund för talan att Active Trading Nila gjort intrång i dels Genses registrerade varumärke OLGA och dels bolagets rätt på grund av inarbetning till varuutstyrseln med dekoren Olga. Active Trading Nila medgav att betala skadestånd med 720 kr jämte ränta. Bolaget bestred käromålet i övrigt men vitsordade det yrkade beloppet som skäligt i och för sig.

I dom den 6 maj 1994, DT 340, förpliktade Stockholms tingsrätt, avd. 7, Active Trading Nila att till Gense betala 100 000 kr jämte ränta. Tingsrätten fann att Active Trading Nila gjort intrång i Genses varumärkesregistrering OLGA. Däremot ansåg domstolen att Gense inte styrkt att dekoren gjorts känd som beteckning på bolagets bestick.

Sedan både Gense och Active Trading Nila överklagat tingsrättens dom träffades en förlikning som innebar bl.a. att Active Trading Nila till Gense skulle betala skadestånd med en kr. I

dom den 12 juli 1996 i mål T 939/94, upphävde Svea hovrätt, avd. 2, tingsrättens dom samt förpliktade Aktive Trading Nila att till Gense betala skadestånd med en kr.

Yrkanden m.m.

Gense har i Patentbesvärsrätten vidhållit sina ansökningar.

Estonian Juveel har bestritt ändring.

I följd av den ovan nämnda förlikningen har Active Trading Nila i Patentbesvärsrätten återkallat sin invändning.

Även Eskilstuna Matsilver AB och flera andra invändare (nr 22-32) har återkallat sina invändningar.

Övriga invändare (nr 2-21) har förelagts att yttra sig över Genses överklagandena vid påföljd att målen ändå kan komma att avgöras, men har inte låtit sig avhöra.

Grunder

Gense har vidhållit att dekoren Olga är inarbetad som kännetecken för bolagets bestick. Om dekoren inte anses inarbetad har bolaget gjort gällande att den i vart fall genom användning förvärvat för registrering erforderlig särskiljningsförmåga för dess bestick.

Estonian Juveel har bestritt såväl att dekoren Olga är inarbetad som kännetecken för Genses bestick som att den genom användning förvärvat sådan särskiljningsförmåga att den kan registreras. Vidare har Estonian Juveel åberopat att hinder mot registrering föreligger på följande alternativa grunder. Det föreligger ett allmänt frihållningsbehov för dekoren eftersom den har kommit att ingå i det allmänna formförrådet. Dekoren innehåller en form som följer av varans art i så måtto att dekoren inte kan lyftas bort utan att den estetiska effekten förändras. Dekoren består av en form som ger varan ett betydande värde genom att den besitter en estetisk funktionalitet som i sig är utslagsgivande för köp.

Gense har genmält att det inte föreligger något allmänt frihållningsbehov för dekoren och att den inte heller består av en form som följer av varans art eller en form som ger varan ett betydande värde.

Utveckling av talan

Gense och Estonian Juveel har anfört bl.a. följande till utveckling av sin talan.

Gense

I stort sett alla matsilvermönster som säljs i Sverige i dag är väl kända i branschen. Tidigare tillverkades kompletta bestickserier med dekoren Olga av både Guldsmeds Aktiebolaget (GAB) och Hallbergs Guldsmeds AB (Hallbergs). GAB övertog år 1961 Hallbergs och ändrade år 1990 sin firma till Gense AB.

Gense och dess rättsföreträdare GAB och Hallbergs har tillverkat och marknadsfört dekoren Olga sedan i vart fall år 1876. En stor del av konsumenterna väljer att köpa denna modell för att den representerar kvalitet och hantverkstradition inom silversmide. Konsumenterna utgår från att dekoren kommer från en viss tillverkare och förutsätter därför att alla bestick med denna utstyrsel har ett identiskt utförande och att de håller samma kvalitet samt att de skall finnas att tillgå även i framtiden. Vid tiden för de nu aktuella ansökningarna var Gense för övrigt ensam tillverkare av dekoren Olga.

Genses långvariga och omfattande försäljning av dekoren har gjort att konsumenterna uppfattar utstyrslarna som ett kännetecken för bolagets bestick. Av särskild betydelse är den mark nadsföring och försäljning som skett under åren 1982-1991. Under dessa år sålde bolaget 732 595 matbestick med dekoren Olga till ett sammanlagt värde av över 94 miljoner kr. Och under denna tid uppgick reklam- och försäljningskostnaderna för besticken till över tio miljoner kr.

En utstyrsel kan liksom ord- och figurmärken förvärva särskiljningsförmåga genom att den används som kännetecken. Det är inte rimligt att ställa upp högre krav för registrering enbart på den grunden att det är fråga om formen på en vara. Inte heller finns några särskilda regler som hindrar uppkomsten av ensamrätt för tecken eller former som tidigare använts av andra. Det är t.ex. fullt möjligt att få registrering av ett märke som övergivits av en tidigare innehavare. Och på motsvarande sätt som ett varumärke kan degenerera kan allmängods genom användning bli ett varumärke. Vidare måste det göras skillnad mellan de nu aktuella besticken och andra nyromantiska modeller som uppvisar större eller mindre likheter med dessa bestick. Det förhållandet att det finns silverbestick med andra dekorer visar på ett tydligt sätt att det finns ett stort utrymme att variera dekorerna. Att andra nyromantiska modeller fritt kunnat produceras under 1900-talet bör således inte leda till att några särskilda krav ställs upp i detta fall.

Gense har låtit SIFO AB undersöka kännedomen om dekoren Olga hos personer som har köpt eller "tittat på" matsilver i avsikt att köpa sådana varor. I undersökningen intervjuades 300 personer utanför åtta olika guldsmedsbutiker: tre i Stockholm, tre i Göteborg och två i Växjö. Butikerna var utvalda för att representera dels olika delar av landet och dels olika typer av butiker: både sådana som sålde dekoren Olga och sådana som inte gjorde det. De intervjuade personerna tillfrågades om sin kännedom om dekoren Olga just när de kommit ut från en butik. Anledning till att personerna tillfrågades när de kommit ut ur butiken var att det i många fall är först i en sådan situation som en konsument vet om silverbestick "funnits med i tankarna" eller inte. När man är på väg in i en guldsmedsbutik är man inte alltid säker på vad man söker; det kan vara en födelsedagspresent eller en doppresent etc. utan att det är möjligt att definiera om det är fråga om silverbestick, smycken eller något helt annat. Undersökningen gjordes därmed i den del av avnämarkretsen som Gense vänder sig till i sin marknadsföring.

I undersökningen ingick fyra olika frågor: 1. Har man sett eller känner man till det här besticket? 2. Kommer det från en eller flera tillverkare? 3. Vet man vad besticket heter? 4. Vet man vad tillverkaren heter? I samband med att den första frågan ställdes visades ett exemplar av besticken upp för den tillfrågade. Hälften av de intervjuade personerna ansåg att det visade besticket var en modell till vilken en viss tillverkare hade ensamrätt. Av alla dem som hade tittat på silverbestick ansåg 50 procent att dekoren Olga kom från en viss tillverkare oavsett om de kände igen besticket eller ej. Och av dem som kände igen Olga-besticket ansåg 51 procent att det kom från en viss tillverkare. Av alla dem som tittat på bestick kände 38 procent igen dekorens namn som Olga. Och av dem som tidigare sett besticken eller kände till dess dekor visste 57 procent dekorens namn. Namnet på tillverkaren var däremot mindre känt: 30 respektive 35 procent. Det avgörande är emellertid att ett märke uppfattas som individualiserande för ett visst kommersiellt ursprung oavsett vad tillverkaren heter.

Av undersökningen framgår sålunda att dekoren Olga är inarbetad som ett kännetecken för Gense. Att dekoren är inarbetad bestyrks också av ett intyg från branschorganisationen Sveriges Juvelerare- och Guldsmedsförbund, dagtecknat den 9 januari 1992. Det stöds också av vad Vera och Östen Fagerlind anför i boken Svenskt Matsilver, s. 33.

Det finns inte något hinder mot registrering på grund av förekomsten av ett allmänt frihållningsbehov för dekoren. Det frihållningsbehov som kan finnas för vissa former tillgodoses genom undantagen i 13 § andra stycket varumärkeslagen (VmL). När det gäller dessa undantag är det endast det tredje undantaget angående varans form som kan vara av någon betydelse i detta fall.

Formgivning har blivit ett viktigt instrument för näringsidkare att skilja ut sina varor på marknaden. Formen tjänar inte längre enbart till att göra varan estetiskt attraktiv, utan fungerar i allt högre grad som ett kännetecken. I många fall har ett varumärke uppnått en hög grad av distinktivitet just för att det har stor estetisk dragningskraft. Tydliga exempel på denna utveckling finns bl.a. inom bil- och mobiltelefonbranschen. OHIM har t.ex. den 15 juni 1998 publicerat en ansökan avseende utstyrsel bestående av formen på en Morris Minor för bl.a. bilar i klass 12 (nr 143933). Den som väljer att köpa en sådan bil gör det uteslutande på grund av utseendet. Det kan inte vara rimligt att en sådan form skall uteslutas från varumärkesskydd bara för att tillverkaren lyckats sälja bilen på grund av dess utseende. Det torde för övrigt vara omöjligt att i praktiken avgöra om det är formens estetiska funktion eller dess känneteckensfunktion som är utlösande för ett köp.

Den EG-anpassade bestämmelsen i 13 § andra stycket VmL har sin förebild i varumärkeslagen i Benelux-länderna. Det ligger därför nära till hands att se hur undantagen från utstyrselskydd har tillämpats där. I praxis har det tredje undantaget tillämpats när varan är av sådan art att dess utseende och form har betydande inverkan på varans marknadsvärde. En chokladkakas betydande värde anses t.ex. bestå i dess smak och inte i dess form, vilket gör att formen inte är utesluten från registrering trots att formen har en estetisk attraktionskraft. En vas däremot anses få ett betydande värde främst genom sin form vilket gör att formen inte kan registreras. Men det har slagits fast att undantaget inte är tillämpligt om formen är välkänd som varumärke, eftersom en annan ordning skulle innebära att alla distinktiva utstyrslar var uteslutna från registrering.

Tillämpas motsvarande bedömningskriterier på silverbestick, eller snarare handtagen på silverbestick, måste det konstateras att ett silverbestick, till skillnad från t.ex. en vas, är ett bruksföremål och inte en prydnadssak. Silverbesticket får därför sitt värde genom att det är tillverkat i silver, men inte genom att det

har en attraktiv dekor. Genses Olga-modell får alltså ett betydande värde bl.a. genom att det är utfört i silver. Modellen får emellertid ett betydande värde också genom att dekoren uppfattas som ett kännetecken.

I princip är variationsmöjligheterna när det gäller tredimensionella former oändliga. Det är därför möjligt för andra att utveckla en egen modell eller att börja tillverka en modell som inte är förknippad med en viss tillverkare. En annan sak är att tätheten är stor mellan utstyrslar på bestickområdet och att skyddsomfånget därför är begränsat. Det torde dock vara klart att ensamrätten skulle kunna åberopas mot identiska avgjutningar av en registrerad dekor.

Man kan inte heller föra ett reservdelsresonemang till stöd för att dekoren skall vara utesluten från ensamrätt, eftersom dekoren inte är nödvändig för varans funktion. Det är således fullt möjligt att använda bestick som har en viss dekor tillsammans med bestick som har en annan dekor, även om de flesta föredrar att använda bestick med samma dekor.

En första förutsättning för att detta undantag i 13 § andra stycket VmL skall vara relevant är att den bedömda varuutstyrseln i och för sig besitter tillräcklig särskiljningsförmåga för att kunna registreras. En rimlig tillämpning av bestämmelsen skulle sedan kunna vara att låta det nu aktuella undantaget omfatta fall där formen kan vara särskiljande, men där det är uppenbart att varans värde inte härrör från denna särskiljningsförmåga utan från varans utseende. Om en vara fått ett betydande värde just för att formen är särskiljande kan det dock inte medföra att formen är utesluten från registrering. Undantaget skulle däremot vara tillämpligt på t.ex. ett rent prydnadsföremål som inte använts som kännetecken.

Det skulle också vara tillämpligt om någon gjorde anspråk på t.ex. ensamrätt till utförandet av en dekor i silver.

Estonian Juveel

Dekoren Olga har tillverkats och sålts av många olika guldsmeder och guldsmedsföretag åtminstone sedan mitten av 1800-talet. Den kan närmast jämföras med traditionella mönster och ornament vars ursprung inte helt säkert kan fastställas och till vilka ingen har ensamrätt. Dekoren Olga och varianter av denna dekor har använts på bestick som marknadsförts under flera olika namn, bl.a. Patricia, Romantica, Tysk Olga, Engelsk Olga och Estnisk Olga. Den har blivit känd och uppskattad som bestickdekor genom användning av flera olika tillverkare. Det är alltså inte bara Genses användning som gjort dekoren uppskattad. I vart fall är dekoren så gammal att den upphovsrättsliga eller mönsterskyddsrättsliga ensamrätt som kan ha funnits för länge sedan har upphört. Dekoren är därför tillgänglig för envar vilket bl.a. Gense utnyttjat i sin tillverkning av bestick.

Stockholms tingsrätt, avd. 7, har i sin dom den den 6 maj 1994, DT 340, s. 9, anfört att det måste ställas betydande krav på den bevisning som åberopas för att det skall anses visat att en dekor kommit att bli känd som angivande ett visst kommersiellt ursprung från att dessförinnan ha varit känd såsom en dekor utan bindning till ett bestämt ursprung.

Dekoren Olga saknar som sådan förmåga att särskilja en viss tillverkares bestick från en annans. Och Estonian Juveel bestrider att dekoren kommit att uppfattas som ett kännetecken för Genses bestick. Det är oriktigt att Gense vid tiden för de nu aktuella ansökningarna var ensam tillverkare av utstyrslarna. Vidare är det inte visat att Genses dekor varit identisk under årens lopp. För övrigt innebär det förhållandet att ett visst bestick avbildas i reklam inte automatiskt att dekoren uppfattas som ett kännetecken.

Enligt Estonian Juveels uppfattning visar varken den av Gense åberopade marknadsundersökningen eller övrig utredning att dekoren kommit att fungera som ett kännetecken för Genses bestick.

Den undersökning som Gense har låtit utföra kan således inte godtas som bevisning för att dekoren är inarbetad för Gense. Undersökningen har flera brister vilket bestyrks av ett utlåtande av sekreteraren i Stockholms Handelskammares Varumärkesnämnd, Torbjörn Lindhe, dagtecknat den 20 februari 1998, och ett utlåtande från fil. lic. Britt Wallgren och fil. lic. Anders Wallgren, dagtecknat den 23 februari 1998. Av särskild betydelse är dels att antalet utfrågade personer är alltför litet för att kunna tjäna som underlag för en bedömningen att dekoren är inarbetad, dels att ett flertal av butikerna endast sålde Genses bestick, dels att omsättningskretsen inte kan begränsas så att den representeras av personer som just kommer ut från en guldsmedsbutik. Bristerna i undersökningen gör att det inte är möjligt att dra några generella slutsatser baserade på det redovisade resultatet. Inte heller utredningen i övrigt visar att den sökta utstyrseln är inarbetad. När det gäller t.ex. brevet från Sveriges Juvelerare- och Guldsmedsförbund, dagtecknat den 9 januari 1992, är detta så vagt formulerat att det inte kan läggas till grund för en sådan slutsats. I intyget talas för övrigt om "varianter" av Olga-dekoren vilket måste innebära att branschen anser att det är fråga om samma modell även om det finns mindre avvikelser mellan bestick från olika tillverkare eller bestick från olika tider.

Dekoren saknar alltså särskiljningsförmåga som kommersiellt kännetecken, eftersom den kommit att ingå i det allmänna formförrådet. Därmed kan sägas att det föreligger ett allmänt frihållningsbehov för dekoren. Att bestick i och för sig inte nödvändigtvis måste utformas med just denna dekor ändrar inte detta. En ekonomiskt stark part bör inte enbart genom marknadsföring och en stark ställning hos distributörerna kunna monopolisera en sedan länge allmänt använd dekor. Vidare är det mycket svårt att regenerera ett varumärke som har förlorat sin särskiljande funktion. Såvitt Estonian Juveel vet finns inte något exempel på att en sådan regeneration har lyckats. I ett fall som detta är det ännu svårare, eftersom det inte finns någon ursprunglig varumärkesrätt att utgå ifrån. Olga-dekoren innehåller också en

form som följer av varans art i så måtto att dekoren inte kan lyftas bort utan att den estetiska effekten förändras.

Det föreligger i allt fall hinder mot registrering, eftersom utstyrseln består av en form som ger varan ett betydande värde. Det tredje undantaget i 13 § andra stycket VmL förutsätter inte att kravet på särskiljningsförmåga är uppfyllt. Det är tillräckigt att utstyrseln besitter en estetisk funktionalitet och att det är dekoren i sig som är utslagsgivande för köp. Olga-dekoren besitter en sådan estetisk funktionalitet som är utslagsgivande för köp, såväl vid en konsuments första köp som än mer vid följande köp. Även om en dekor som har eller har haft mönsterskydd också kan vinna varumärkesskydd syftar varumärkesrätten inte till att skapa tillverkningsmonopol för vissa varuslag.

De klassiska bestickmodellerna och särskilt dekoren Olga kan sägas utgöra en egen varutyp i den meningen att de sinsemellan inte är utbytbara eller blandbara. Här kommer ett reservdelstänkande in i bilden eftersom det sällan förekommer att en hel uppsättning bestick köps på en gång. Vissa konsumenter har kanske ärvt en del bestick och kompletterar sedan sin uppsättning genom att köpa nya bestick. Andra kanske samlar på bestick genom att köpa delar under flera år. Och hittills har dessa konsumenter haft tillgång till bestick från ett antal olika tillverkare på marknaden.

Genses allmänna resonemang om varans form och funktion och varans betydande värde går i cirklar och leder ingen vart. Den jämförelse som bolaget har gjort med bilen Morris Minor är inte relevant. När det gäller bilen kan till att börja med konstateras att den aktuella modellens form aldrig varit allmängods. Vidare är andra saker än utseendet avgörande vid köp av bil, bl.a. priset.

Inte heller Genses jämförelse med praxis i Benelux-länderna är relevant. Betydande värden i formen är t.ex. normalt kopplade till varor med längre varaktighet än choklad. Och vid jämförelse

mellan vaser och bestick kan konstateras att gränsen mellan prydnadsföremål och bruksföremål är flytande med hänsyn till

att även vaser används för ett ändamål. Vidare torde tillverkningsmaterialet ha betydelse både när det gäller vaser och bestick. I detta sammanhang har Gense anfört att det aktuella undantaget inte är tillämpligt om varans värde beror av att formen är välkänd som varumärke. Så förhåller det sig i allt fall inte här eftersom värdet är kopplat till formen som sådan och inte till formen som varumärke.

När det gäller undantaget för en form som ger varan ett betydande värde hänvisar Estonian Juveel i övrigt till ett responsum avgivet av professor Marianne Levin, Stockholms universitet.

Gense har som bevisning åberopat bl.a. en marknadsundersökning utförd av SIFO AB, dagtecknad den 25 november 1996, och ett intyg avgivet av Sveriges Juvelerare- och Guldsmedsförbund, dagtecknat den 9 januari 1992. Estonian Juveel har åberopat bl.a. ett yttrande av Torbjörn Lindhe, dagtecknat den 20 februari 1998, samt ett yttrande av fil. lic. Britt Wallgren och fil. lic. Anders Wallgren, dagtecknat den 23 februari 1998. Vidare har Estonain Juveel åberopat nyssnämnda responsum av professor Marianne Levin, dagtecknat i februari 1998, se bilaga nr 3.

DOMSKÄL

Ensamrätt till ett svenskt nationellt varumärke förvärvas antingen genom registrering enligt 1 § VmL eller genom inarbetning enligt 2 § VmL. Det ligger i sakens natur att ett varumärke som uppfyller kraven för inarbetning avseende hela landet också uppfyller kraven för registrering.

Vid bedömning av om ett märke skall kunna förbehållas en enskild näringsidkare skall – både när det gäller ensamrätt på grund av registrering och ensamrätt på grund av inarbetning hänsyn tas till att konkurrenternas möjlighet att lojalt marknadsföra sina varor inte blir otillbörligt beskuren (frihållnings-

behovet). Varumärkesrätten är bl.a. på detta sätt en del av det regelsystem som syftar till att förhindra illojal konkurrens.

När det gäller utstyrslar kommer frihållningsbehovet till uttryck i bl.a. 13 § andra stycket VmL enligt vilket ett kännetecken inte får registreras som varumärke om det uteslutande består av en form som följer av varans art eller en form som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat eller en form som ger varan ett betydande värde. I fråga om prydnadsdekorer är det närmast förbudet mot registrering av en form som ger varan ett betydande värde som är relevant.

Bestämmelsen infördes med verkan från och med den 1 januari 1993 i samband med att lagen anpassades till EG:s varumärkesdirektiv (Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar), se Ds 1992:13 s. 96 f. och prop. 1992/93:48 s. 73 f. Bestämmelsen bygger på artikel 3.1 e i varumärkesdirektivet och är utformad i nära anslutning till direktivets lydelse. Enligt artikel 3.1 e får bl.a. sådana tecken inte registreras som uteslutande består av en form som ger varan ett betydande värde (a shape which gives substantial value to the goods).

Varken direktivet eller de svenska förarbetena ger någon närmare ledning för tillämpningen av bestämmelsen. Det kan emellertid inte råda någon tvekan om att ändamålet med denna regel är att hålla sådana former fria som behövs för att tillgodose intresset av lojal konkurrens. Frihållningsbehovet gör sig gällande med särskild styrka när det gäller varuutstyrslar, eftersom en ensamrätt till formen på en vara i praktiken kan skapa ett tillverkningsmonopol.

I allmänhet används silverbestick med en viss dekor endast tillsammans med andra sådana bestick med samma eller i allt väsentligt överensstämmande dekor. Den som skall köpa silverbestick väljer därför normalt bestick med överensstämmande dekor. Silverbestick med traditionella dekorer finns i många svenska hem och utgör ofta en naturlig utgångspunkt för valet av bestick. Det är således inte ovanligt att uppsättningar av äldre bestick med en viss dekor kompletteras med nya bestick som har överens- stämmande dekor. Har de äldre besticken tillverkats av någon vars produktion upphört måste den som vill komplettera sin uppsättning vända sig till en annan tillverkare. Det kan alltså innebära att gamla och nya bestick är av helt olika kommersiellt ursprung.

En efterfrågan på silverbestick med viss dekor, som är oberoende av det kommersiella ursprunget, får anses visa att den aktuella dekoren i sig har ett ekonomiskt värde som kan realiseras när den används på silverbestick. Det kan inte vara förenligt med behovet av lojal konkurrens att den som vill komplettera en uppsättning av bestick med sådan dekor skall vara hänvisad till en enda tillverkare. En dekor av detta slag kan därför sägas bestå av en form som ger varan ett betydande värde på det sätt som avses i 13 § andra stycket VmL. En annan sak är att det i praktiken också ställs andra krav på silverbestick för att värdet av dekorens form skall kunna realiseras, bl.a. att de är välgjorda och att de i övrigt är av god kvalitet.

Av utredningen framgår, att dekoren Olga – eller en med denna i allt väsentligt överensstämmande dekor – började tillverkas någon gång under första hälften av 1800-talet samt att den därefter har varaktigt tillverkats av olika guld- och silversmeder såväl i Sverige som utomlands; angående dekorens ursprung, se bl.a. Erik Andrén i Svenskt Silversmide 1520-1850, Del III, s. 171 f. Dekoren Olga består alltså av en traditionell form som använts på bestick som tillverkats och sålts av flera olika guld- och silversmeder utan kommersiellt samband med varandra.

Det förhållandet att dekoren Olga varaktigt använts av olika tillverkare får anses bekräfta att det finns en efterfrågan på bestick med denna dekor som är oberoende av det kommersiella ursprunget. Av detta följer att det finns ett ekonomiskt värde i dekoren Olga som sådan när den används på silverbestick. Den

sökta utstyrseln består alltså i denna mening av en form som ger varan ett betydande värde. Vid dessa förhållanden får dekoren Olga anses vara föremål för ett frihållningsbehov med avseende på silverbestick.

På grund av det anförda skall överklagandena lämnas utan bifall.

Per Carlson Stig Bragnum Roland Halvorsen

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 4 (Formulär B)

Visa mer Visa mindre