Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

94-535
1996-11-21
1997-01-21
Registrering av varumärket Agua d'Oro i figur
1994-07-26
-
-
91-02668
1994-05-24
-
-
-
Vml 19§, 27§ förvaltningslagen, omprövning
-
-
varumärke
avslag
intressant
invändare
Aqua d´Or A/S
Ehrners Patentbyrå AB, Axel
-
Agua d´Oro BV
Bergenhem, Erik Gärde Advokatbyrå, Styrbjörn
-
En varumärkesansökan avskrevs enär - enligt PRVs uppfattning - en korrekt fullmakt inte ingetts. Härefter omprövade verket avskrivningsbeslutet och återupptog handläggningen. I detta skede hade verket ännu ej tagit ställning till om hinder genom något förväxlingsbart märke fanns. Att en senare ansökan gällande ett märke, som kom att bedömas som förväxlingsbart, fanns har inte medfört att hinder enligt 27§ förvaltnings- lagen (skada för enskild part) ansetts finnas för att upphäva avskrivningsbeslutet.
-
YRKANDEN

Invändaren har i Patentbesvärsrätten yrkat att ansökningen skall avslås.

Sökanden har inte yttrat sig.

Patentbesvärsrätten bifaller inte besvären.

SKÄL

Av Patentverkets akt framgår bl. a. att sökanden i det ärende detta mål gäller hade givit in en fullmakt vid Patentverket för sitt ombud "att ansöka om varumärkesregistrering" för märket Agua d´Oro och att verket utfärdat ett föreläggande för sökanden att, vid äventyr av att ansökningen skulle komma att avskrivas enligt 19 § varumärkeslagen, inge en ny fullmakt. Som skäl för föreläggandet angav verket att den ingivna fullmakten inte innefattade behörighet för ombudet "att tala och svara i allt som angår det registrerade varumärket". Sedan föreläggandet inte besvarats inom den angivna tidsfristen utfärdade verket ett likalydande föreläggande med ny tidsfrist. Sedan även detta föreläggande lämnats obesvarat avskrev verket ansökningen den 22 december 1992. Sedan en fullmakt som uttryckligen omfattade rätten att vidta åtgärder även efter registrering inkommit den 9 februari 1993 beslöt verket, enligt anteckning på avskrivningsbeslutet, den 15 februari 1993, att "riva upp" beslutet. Verket återupptog därefter handläggningen av ansökningen och utfärdade den 19 mars 1993 kungörelse om den. Invändning mot ansökningen gjordes av Aqua d´Or A/S. Som grund för invändningen åberopades att ansökningsärendet handlagts felaktigt. Invändaren anförde därvid att verket inte beaktat att en varumärkesansökan AQUA D´OR, som invändaren lämnat in efter den som gällde den i förevarande mål, varit beroende av åtgärderna i denna.

I Patentbesvärsrätten har klaganden hävdat att Patentverkets handläggning inte följt gällande lagstiftning och praxis, och att detta "medfört negativa konsekvenser för tredje part".

Patentbesvärsrätten gör följande bedömning. Innehållet i Patentverkets akter i varumärkesärenden ger inte sällan en ofullständig uppfattning om de åtgärder av olika slag som förekommit. Vad gäller muntliga kontakter med parter i ärendena finns ibland en tämligen utförlig minnesanteckning, men andra gånger endast en summarisk notering eller saknas helt anteckning om en kontakt som likväl kan förstås ha förekommit. Att det senare är fallet vad gäller tiden mellan de båda föreläggandena som nämnts ovan är möjligt. Patentverket kan ha fått besked som medförde att verket bedömde det som lämpligt att fortsätta handläggningen genom att utfärda ett nytt föreläggande. Beslutet att ompröva ("riva upp") det följande avskrivningsbeslutet följde i sin tur sedan den förelagda åtgärden utförts. Oavsett vad den närmare bakgrunden till de olika delarna i verkets handläggning är finns inget i denna som primärt kan anses gå utanför ramarna för den handläggningsordning som verket har att följa.

Klaganden har emellertid hävdat att verkets omprövning stred mot bestämmelsen om myndighets omprövning av beslut i 27 § förvaltningslagen att myndigheten inte får ändra sitt beslut om det blir till nackdel för någon enskild part. Som framgått av redovisningen ovan utfördes de åtgärder klaganden anser felaktiga i ett skede då handläggningen av ansökningen i målet ännu inte nått fram till en kungörelse av den, och någon motpart, en invändare, således inte fanns. I förarbetena till förvaltningslagen (prop. 1985/86:80 s. 39) uttalas beträffande myndigheters omprövning av sina beslut att beslut i flerpartsmål, som påminner om tvistemål eller brottmål, i princip inte är möjliga att ändra. Att ett varumärkesärende i vilket invändning skett är ett sådant flerpartsmål som uttalandet syftar på kan det knappast råda tvekan om. När det emellertid gäller frågan, om redan det förhållandet att någon har en varumärkesansökan till behandling vid verket samtidigt med den ansökan som omprövningen gäller, skulle kunna medföra att denne skall anses som en sådan enskild part som inte får missgynnas av ett ändringsbeslut, får följande beaktas med avseende på det fall som Patentbesvärsrätten nu prövar. En första förutsättning för att verket skulle kunnat finna att dess ändringsbeslut kunde vara till skada för en annan part är att verket haft möjlighet att se att en sådan part fanns och att denna skada kunde uppstå. Vid en omprövning av aktuellt slag kan det inte anses åligga Patentverket att göra en granskning för att utröna om någon senare och eventuellt hindrande ansökan inkommit efter den aktuella ansökningens ingivande. I det skede av handläggningen som nåtts när omprövningen skedde hade verket således ännu inte tagit ställning till om något annat märke som kunde vara förväxlingsbart med det som ärendet gällde fanns registrerat eller var föremål för ansökan. Denna bedömning skulle göras först om verket fann att de formella förutsättningarna, som verket uppfattade dessa – och vilka föreläggandena rörde – förelåg för att uppta ansökningen till prövning. I förevarande fall fanns för övrigt en fullmakt för ett här i riket bosatt ombud att ansöka om registrering av det aktuella märket för sökanden. Enligt 31 § varumärkeslagen skall innehavare av ett registrerat varumärke ha ett här bosatt ombud som äger företräda honom i allt som rör märket. För handläggningen under ansökningstiden fanns således redan vid avskrivningstillfället en erforderlig fullmakt. Mot denna bakgrund kan Patentverket ha funnit att det saknats grund att avskriva ansökningen och därför omprövat och ändrat sitt avskrivningsbeslut. Bestämmelsen i 27 § förvaltningslagen till skydd för enskild parts intresse hindrade, enligt vad som konstaterats ovan, inte åtgärden. Handläggningen i verket har således inte varit felaktig i de hänseenden klaganden gjort gällande.

Anledning i övrigt till ändring av det överklagade beslutet föreligger inte.

Anders Lindqvist Jeanette Bäckvall Eva Hagström

Referent

Enhälligt

BESVÄRSHÄNVISNING, se bilaga (Formulär B)

ak

Visa mer Visa mindre