Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 94-645

Beslutsdatum: 1999-07-12

Lagakraft: 1999-09-12

Målet gäller: Registrering av varumärket URBAN

Ink datum: 1994-09-08

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 93-04068

PRV beslutsdag: 1994-07-05

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: VmL 14 § 1 st 6) 7) förväxlingsbarhet, inarbetning, ond tro

Tekniska sökord: -

Lagrum: -

Måltyp: varumärke

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: Tegelhuset i Veberöd AB

Ombud: Ström & Gulliksson, AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Optiroc AB (tidigare Ernström AB ändrat den 27/2-97/LC) (tidigare Ernström Bygg AB ändr. 95-11-16 ak)

Ombud: Awapatent AB (tidigare Cegumark AB)

Fler Motparter: -

Referat: Fråga om det sökta märket URBAN var inarbetat vid den tidpunkt ansökningen om registrering gavs in samt om inarbetningsrätten tillkommit någon annan än sökanden kan härleda sin rätt ifrån. Vidare fråga om det sökta märket är förväxlingsbart med varukännetecken som vid tiden för ansökningen användes av annan samt ansökningen gjorts med vetskap om detta och sökanden inte använt sitt märke innan det andra kännetecknet togs i bruk.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDEN OCH GRUNDER FÖR PARTERNAS TALAN

Invändaren, Tegelhuset i Veberöd AB (Veberödbolaget), har i Patentbesvärsrätten vidhållit yrkandet att ansökningen skall avslås.

Veberödbolaget har – som det får uppfattas att talan slutligen bestämts – som registreringshinder motanfört beteckningen Urban Kakel och har därvid som grund för sin talan åberopat att det sökta märket URBAN med tillämpning av 14 § första stycket 6) varumärkeslagen är att anse som förväxlingsbart med dels det för bolagets ställföreträdare, CE och bolaget inarbetade varukännetecknet URBAN KAKEL dels med det för dem inarbetade näringskännetecknet Urban Kakel.

Veberödbolaget har vidare gjort gällande att registreringshinder föreligger med tillämpning av bestämmelsen i 14 § första stycket 7) varumärkeslagen genom att ansökningen gjorts med vetskap om att CE och bolaget redan dessförinnan brukade beteckningen Urban Kakel som varukännetecknet.

Ernström AB (Ernströmbolaget) har under målets handläggning i Patentbesvärsrätten överlåtit ansökningen på Optiroc AB (Optiroc). Optiroc har anslutit sig till vad Ernströmbolaget anfört i målet och har därvid bestritt bifall till överklagandet och har under bestridande av att Veberödbolaget styrkt de påstådda innehaven av inarbetningsrättigheterna till kännetecknen Urban Kakel gjort gällande att dessa istället tillkommer sökanden genom Ernströmbolagets förvärv av den rörelse i vilken inarbetningen skett. Sökanden har vidare förnekat varje kännedom om att – om så skulle vara fallet – beteckningen Urban Kakel vid tidpunkten för ansökan användes som varukännetecken av Veberödbolaget i dess verksamhet eller av CE.

I målet har hållits muntlig förhandling.

BAKGRUND

Följande sakomständigheter får med utgångspunkt i vad parterna på ömse håll anfört anses som ostridiga i målet.

Veberödbolagets ställföreträdare och ägare, CE förvärvade i januari 1989 aktiebolaget Bygg-Urbans Kakelhall AB av den dåvarande ägaren, RN. Den senare hade då drivit verksamheten i bolaget sedan 1973. Fram till 1983 skedde detta under firman Bygg-Urban AB. Bolaget var verksamt på byggvaruområdet och hade försäljningslokaler i Stockholm. I december 1989 lät CE ändra firman i bolaget till Urban Kakel AB (Stockholmsbolaget). På initiativ av CEs bank gjordes den 26 januari 1993 en ändring av bolagsfirman till Cotto Nova Försäljnings AB (Cotto Nova). Ändringen var avsedd att utgöra ett led i en tilltänkt fusion av sammanlagt tre av CE drivna företag, nämligen dels Stockholmsbolaget dels två i Malmö-området verksamma företag, Brandts Tegel AB och Keramik Design Collection AB. Bolagens respektive firmor skulle sedan förekomma som bifirmor till Cotto Nova. Per samma dag registrerades en ändring av firman i Veberödbolaget, som var ett ytterligare av CE ägt bolag, till Urban Kakel AB. Fusionen mellan de angivna bolagen kom aldrig till stånd. Cotto Nova försattes istället i konkurs den 24 mars 1993.

Den 6 april 1993 registrerades en ny ändring av firman i Veberödbolaget som innebar att namnet Tegelhuset i Veberöd AB återtogs.

Sedan Cotto Novas konkursbo under en period fortsatt driften av bolaget under konkursförvaltarens ledning skedde försäljning av boets tillgångar i form av bl.a. inventarier, kvarvarande varulager och kundfordringar. Förvärv gjordes bl.a. av Ernströmbolaget enligt ett den 3 maj 1993 dagtecknat avtal och av CE via ett ytterligare av denne ägt bolag.

DOMSKÄL

Registreringshinder enligt 14 § första stycket 6) varumärkeslagen

Den förevarande ansökningen om registrering av varumärket URBAN kungjordes för invändning den 23 juli 1993. Enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1510) om ändring i varumärkeslagen skall – såvitt i målet närmast är av intresse – bestämmelserna i 2 § och 14 § varumärkeslagen tillämpas i lydelserna före den 1 januari 1995.

Enligt bestämmelsen i 14 § första stycket 6) varumärkeslagen föreligger således hinder mot varumärkesregistrering om det sökta märket är förväxlingsbart med annan näringsidkares namn eller firma, med annans varumärke som är registrerat efter tidigare ansökan eller med annans varukännetecken som är inarbetat då ansökan om registrering göres. Av huvudregeln i 6 § första stycket samma lag framgår att förväxlingsbarhet mellan kännetecken föreligger endast om de avser varor av samma eller liknande slag.

Som registreringshinder i förevarande mål har Veberödbolaget motanfört beteckningen Urban Kakel såsom för ställföreträdaren CE och bolaget vid tidpunkten för ansökningen inarbetade varu- och näringskännetecken. Någon rätt på grund av registrering har således inte gjorts gällande i målet.

Enligt 2 § andra stycket varumärkeslagen i dess tillämpliga lydelse är ett kännetecken att anse som inarbetat om det här i riket bland dem, till vilka det riktar sig, är allmänt känt som beteckning för innehavarens varor. Enligt 2 § firmalagen – i tillämplig lydelse – gäller inarbetningsskydd för ett näringskännetecken, om detta i motsvarande grad är känt bland dem till vilka näringsidkarens verksamhet riktar sig.

Parternas utveckling av talan

Parterna i målet är ense om att beteckningen Urban Kakel vid tidpunkten för Ernströmbolagets varumärkesansökan var väl känt i omsättningskretsen som ett varukännetecken för bl.a. kakel- och klinkerprodukter och som ett näringkännetecken för verksamhet avseende försäljning av sådana produkter. Parterna har emellertid var och en, med uteslutande av den andre, hävdat egen inarbetningsrätt till kännetecknen ifråga.

Veberödbolaget har i målet som utgångspunkt för sin inställning att inarbetningsrättigheterna till beteckningen Urban Kakel primärt tillkommer CE personligen framhållit bl.a. att beteckningen fått genomslagskraft som varu- och näringskännetecken på marknaden som ett resultat av den kraftiga expansion som under CEs ledning kom till stånd i Stockholmsbolaget sedan denne 1989 förvärvat dåvarande Bygg Urban AB av den tidigare ägaren, RN. Detta har medfört att kännetecknen Urban Kakel i omsättningskretsen kommit att sättas i direkt samband med CE personligen och med företag som kontrollerades av denne. Detta har enligt bolaget gett CE fullständig dispositionsrätt över inarbetningsrättigheterna och möjlighet också att överföra dessa till annan företagsverksamhet bedriven av honom. Så hävdas ha skett för Veberödbolagets del per den 26 januari 1993 då Cotto Nova Försäljnings AB – efter beslut på bolagsstämma – registrerades som ny firma för Stockholmsbolaget och firman Urban Kakel AB överfördes och registrerades som ny firma för Veberödbolaget. Vid tillfället för Cotto Novas konkurs i mars 1993 fanns rättigheterna således inte kvar i det bolaget, något som konkursförvaltaren också kunnat skriftligen intyga i målet. Veberödbolaget har vidare framhållit att inarbetningsrättigheterna måste tillkomma den som av omsättningskretsen förknippas med varorna och verksamheten, vilket i det aktuella fallet är CE.

Den återregistrering i Veberödbolaget från firman Urban Kakel AB till den nuvarande firman som gjordes i april 1993 ombesörjdes av CEs bank och kom till på felaktiga grunder. Firmaändringen hade beslutats på en bolagsstämma som hölls i Veberödbolaget omedelbart före konkursutbrottet i Cotto Nova den 24 mars i syfte att firman skulle kunna tillföras Cotto Nova som en bifirma. Överflyttningen av firman mellan bolagen hade banken uppställt som förutsättning för fortsatt kreditgivning till Cotto Nova. Trots att krediterna i strid med överenskommelsen drogs in av banken utnyttjande denna ändock protokollet från stämman för att genomföra firmaändringen i Veberödbolaget. Någon registrering av bifirma kunde emellertid inte komma tillstånd i Cotto Nova av det skälet att CE avvaktat med att underteckna därför erforderliga ansökningshandlingar.

Optiroc AB har i fråga om inarbetningsrättigheterna till Urban Kakel som ett varu- respektive näringskännetecken framhållit att dessa primärt måste tillkomma det bolag i vilket inarbetningen skett och inte dess ställföreträdare. I det aktuella fallet har rättigheterna inarbetats i Stockholmsbolaget och efter firmaändringen till Cotto Nova har de fortsatt använts där även under den drift som ägde rum i konkursboets regi. Veberödbolaget har inte heller visat att rättigheterna i något skede överlåtits på det bolaget. Vad särskilt gällde inarbetningsrätten till firman hade en överlåtelse för övrigt i enlighet med bestämmelsen i 13 § första stycket firmalagen krävt samtidig överlåtelse också av rörelsen som sådan. Med utgångspunkt i att inarbetningsrättigheterna måste ha legat kvar i Cotto Nova vid konkurstillfället har sökanden med hänvisning till presumtionsreglerna i 32 § varumärkeslagen samt 13 § firmalagen hävdat att det mellan Ernströmbolaget och Cotto Novas konkursbo träffade köpeavtalet innebar att rättigheterna ingick. Enligt avtalet förvärvade Ernströmbolaget nämligen rörelsen i konkursbolaget och undantag gjordes inte för rättigheterna till kännetecknen Urban Kakel. Optiroc har vidare bestritt påståendet att kännetecknen inom kundkretsen i praktiken kommit att förknippas med CE personligen och har för egen del hävdat att detta istället skulle gälla CEs fångesman, RN, som i sin sedermera till CE överlåtna rörelse skapat och gjort denna känd under beteckningen URBAN.

Parternas bevisning

Veberödbolaget har till styrkande av sin talan i inarbetningsfrågan som skriftlig bevisning åberopat diverse annonser samt reportage och artiklar i dagspress och facktidskrifter, diverse produktbroschyrer och annat marknadsföringsmaterial, i huvudsak hänförligt till verksamheten vid Stockholmsbolaget. Till styrkande av inarbetning och påståendet att kännetecknen av omsättningskretsen förknippas med verksamhet och produkter marknadsförda av CE och Veberödbolaget har bolaget åberopat 17 stycken intyg, avgivna av företrädare för skilda kundföretag till Stockholmsbolaget. På Veberödbolagets begäran har en av intygsgivarna, RD, hörts som vittne.

Optiroc har till stöd för sitt bestridande av att kännetecknen Urban Kakel förknippas med CE och för påståendet att så i stället skulle vara fallet med Stockholmsbolagets ursprunglige ägare, RN, som skriftlig bevisning åberopat 18 stycken intyg, avgivna av företrädare för i huvudsak skilda entreprenadföretag i branschen. Bolaget har vidare åberopat diverse affärshandlingar till stöd för uppgiften att användningen av Urban Kakel fortsatt även i Cotto Nova efter firmaändringen i Stockholmsbolaget.

Till stöd för påståendet att Ernströmbolaget förvärvat den i Cotto Nova bedrivna rörelsen och att därmed inarbetningsrättigheterna till kännetecknen Urban Kakel omfattades av förvärvet har Optiroc åberopat det mellan Ernströmbolaget och konkursboet den 3 maj 1993 dagtecknade förvärvsavtalet.

Veberödbolaget har till stöd för påståendet att inarbetningsrättigheterna inte ingått i Cotto Novas konkurs och därmed inte kan ha omfattats av Ernströmbolagets förvärv åberopat kopia av intyg jämte ett senare gjort förtydligande av dåvarande konkursförvaltaren, advokaten Leif Baecklund.

Veberödbolagets och Ernströmbolagets ställföreträdare, CE respektive SW, har hörts upplysningsvis i målet.

Patentbesvärsrättens bedömning

Det sökta varumärket URBAN är i sig påtagligt likt det motanförda varukännetecknet Urban Kakel och det är ostridigt att fråga är om varor av samma slag. Varorna enligt ansökningen är också sådana att de faller inom verksamhetsområdet för det motanförda näringskännetecknet Urban Kakel. Registreringshinder föreligger således enligt 14 § första stycket 6) varumärkeslagen under förutsättning att kännetecknen – eller något av dem – var inarbetade vid tidpunkten den 29 april 1993 då ansökningen om registrering av märket URBAN gavs in samt vidare att inarbetningsrätten tillkommit någon annan än Optiroc härleder rätt ifrån.

Vad gäller frågan om kännetecknen Urban Kakel har visats vara inarbetade vid ansökningstillfället kan till en början konstateras att beteckningen såvitt framgått ursprungligen tagits i bruk som dominant i Stockholmsbolagets firma. Den skriftliga utredning i form av annonser och annat marknadsföringsmaterial som Veberödbolaget åberopat ger därvid vid handen att beteckningen väsentligen brukades som en på vanligt sätt avkortad form av firman och därmed som ett kännetecken för rörelsen som sådan. Genom vad som upplysts i målet ifråga om bl.a. vidtagna marknadsföringsåtgärder och verksamhetens utveckling till ett av de största företagen i branschen vid tidpunkten när konkursen inträffade i mars 1993 är klarlagt att – i enlighet med vad parterna också är ense om i målet – beteckningen Urban Kakel i omsättningskretsen var inarbetad som ett kännetecken för rörelsen. Parterna är emellertid ense även i det avseendet att beteckningen var inarbetad också som ett varukännetecken. CE har i förhöret med honom upplyst att bolagets kakelsortiment till en del försåldes under beteckningen Urban Kakel. Visst stöd för att inarbetning förelåg ger vidare de intyg som parterna på ömse håll åberopat i målet, även om intygen har avseende på beteckningen Urban och inte på kombinationen Urban Kakel. Patentbesvärsrätten finner sammantaget befogad anledning inte föreligga att ifrågasätta att såsom hävdats inarbetningsskydd förelåg också för beteckningen Urban Kakel i egenskap av ett varukännetecken.

Veberödbolaget har som framgått vidare gjort gällande att inarbetningsrättigheterna till Urban Kakel primärt tillkommit CE personligen, med en rätt för denne att fritt disponera över rättigheterna, detta eftersom det var med CE som omsättningskretsen kommit att förknippa kännetecknen. Som anförts i det föregående var emellertid inarbetningen av kännetecknen ett resultat av den användning som förekommit i Stockholmsbolaget. Av bl.a. den utredning som Veberödbolaget givit in rörande bolagets marknadsföringsaktiviteter m.m. framgår således inte annat än att kännetecknen på sedvanligt sätt använts som marknadsföringsinstrument i bolaget som sådant. Någon särskild anledning för omsättningskretsen att betrakta beteckningen Urban Kakel som fristående från bolagsverksamheten och inte tillhörigt denna kan därför inte anses ha förelegat. En annan sak är att CE som bolagets ägare haft en sådan position i detta att i synnerhet företagskunderna – såsom vittnet RD för sin del omvittnat – gjort affärer direkt med CE och därmed haft anledning uppfatta att denne stod bakom den verksamhet som kännetecknen representerade. Patentbesvärsrätten finner således inte visat att inarbetning förelegat för CE personligen och oberoende av bolaget. Registreringshinder enligt 14 § första stycket 6) varumärkeslagen föreligger därför inte på denna grund.

Veberödbolaget har slutligen hävdat att rätten till kännetecknen Urban Kakel överförts på bolaget genom en formlös överlåtelse från CE och Stockholmsbolaget, vilken skulle ha skett i anslutning till de ändringar av bolagsfirmorna som kom tillstånd i bolagen den 26 januari 1993 och hade manifesterats genom beslut på bolagsstämma. Att överlåtelser förekommit i det sammanhanget motsägs emellertid av den omständigheten att verksamheten under CEs ledning fortgick i princip oförändrad i Cotto Nova intill konkursen och överfördes således inte såvitt framkommit i någon del till Veberödbolaget, något som när det gäller rätten till firman för övrigt utgjort förutsättning för att en överlåtelse formellt skulle vara giltig (13 § firmalagen). Dåvarande konkursförvaltaren i Cotto Nova har i ett av Veberödbolaget åberopat intyg dagtecknat den 16 april 1996, anfört följande: " Såvitt jag kan finna ingick näringskännetecknet Urban Kakel inte i konkursen, varför det inte heller omfattades av den överlåtelse av rörelsen som skedde i konkursen". Intyget har sedermera kompletterats med uppgiften att uttalandet avsåg även varukännetecknet Urban Kakel. Genom vad förvaltaren numera funnit sig kunna intyga föreligger visserligen befogad anledning att ifrågasätta huruvida kännetecknen Urban Kakel ingick i det förvärv av Cotto Novas rörelse som Ernströmbolaget gjorde enligt det den 4 maj 1993 dagtecknade avtalet med konkursboet. Intyget är emellertid inte helt entydigt och kan inte heller eljest tillmätas ett sådant avgörande bevisvärde att det leder till slutsatsen att något förvärv inte kan ha kommit tillstånd. Även om uppgifterna i intyget kunnat tas för goda följer inte heller omedelbart därav att kännetecknen istället måste utgöra Veberödbolagets egendom. Patentbesvärsrätten finner därför vid en samlad bedömning av vad som förekommit i målet i denna del att Veberödbolaget inte styrkt att bolaget vid tidpunkten för ansökningen eller senare genom överlåtelser förvärvat någon rätt till kännetecknen Urban Kakel som med tillämpning av 14 § första stycket 6) varumärkeslagen hindrar registrering av det sökta märket URBAN.

Registreringshinder enligt 14 § första stycket 7) varumärkeslagen

Enligt bestämmelsen i 14 § första stycket 7) varumärkeslagen föreligger hinder mot varumärkesregistrering om det sökta märket är förväxlingsbart med varukännetecken, som vid tiden för ansökningen användes av annan, samt ansökningen gjorts med vetskap härom och sökanden ej använt sitt märke innan det andra kännetecknet togs i bruk.

Patentbesvärsätten har inte anledning ifrågasätta riktigheten av de uppgifter CE lämnat i förhöret med honom om att han i Veberödbolagets verksamhet i Malmö brukade varukännetecknet Urban Kakel vid sin försäljning av kakelplattor efter konkursutbrottet i Cotto Nova i slutet av mars 1993. Veberödbolaget har hävdat att Ernströmbolaget måste ha känt till detta när ansökningen gjordes i slutet av april samma år, bl.a. eftersom Ernströmbolaget hade egen verksamhet i Malmö i form av kontor och försäljningslokaler. Ernströmbolagets ställföreträdare, SW, har emellertid i förhöret med honom förklarar att man inom Ernströmbolaget inte har känt till att CE i ett bolag i Malmö efter konkursen i Cotto Nova använde Urban Kakel som varukännetecken.

Patentbesvärsrätten finner att sådana omständigheter inte framkommit i målet att det trots Ernströmbolagets förnekande kan anses visat att ansvariga inom det bolaget känt till Veberödbolagets användning av varukännetecknet Urban Kakel. Det har i målet inte hävdats att överlåtelsen av ansökningen på Optiroc skulle ge anledning till annat ställningstagande.

Hinder mot registrering av märket URBAN föreligger därför inte heller enligt 14 § första stycket 7) varumärkeslagen.

Patentbesvärsrätten finner således att Veberödbolagets talan i målet inte kan bifallas.

Alf Linder Jeanette Bäckvall Göran Andersson

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär B)

EE Visa mer Visa mindre