Domstols Målregister

Målet gäller: Yrkande om överföring av patentansökan 9103822-4 pga bättre rätt enligt 18 § patentlagen.

Ink datum: 1994-10-06

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9103822-4

PRV beslutsdag: 1994-08-02

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Bättre rätt

Tekniska sökord: -

Lagrum: 18 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: vägledande

Klagande

Klagandetyp: -

Namn: Celpateknik, AB

Ombud: Borgenhäll, Håkan, Rydin & Carlsten Advokatbyrå AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: KK

Ombud: Elwe, Magnus

Fler Motparter: -

Referat: I PBRs dom har fastslagits att den som utan patentansökan låtit offentliggöra sin uppfinning inte därefter med stöd av patentlagens bestämmelser kan göra gällande bättre rätt till uppfinningen. Celpatekniks överföringsyrkande har redan på denna grund inte kunnat bifallas. Då Celpateknik, som primärt haft bevisbördan i målet, har ansetts svara för de motsägelser ifråga om bolagets handlande som bevisningen inneburit och då utredningen inte uteslutit att Kanto själv kan ha gjort uppfinningen oberoende av Celpateknik har bolagets talan inte kunnat bifallas.

Referat fortsättning : -

Text: YRKANDEN

AB Celpateknik har i Patentbesvärsrätten vidhållit att patentansökningen 9103822 4 skall överföras på bolaget.

KK har bestritt överföringsyrkandet.

Patentbesvärsrätten bifaller inte besvären.

SKÄL

KK har till stöd för sin talan bl.a. anfört. Han har sedan 1981 varit anställd som maskinmästare vid Lindesbergs kommun. Under våren 1990 deltog han i utredningar om en renovering av beluftningsanläggningarna vid Lindesbergs avloppsvattenreningsverk. I samband med ett besök vid avloppsreningsverket i Kil den 14 juni 1990 stiftade han bekantskap med Celpox luftare från Celpateknik. Han noterade att luftarna hade sådana strömningsegenskaper att korrosion eller avsättningar ej uppkom på anordningens nedsänkta delar. Han insåg därvid att konstruktionen kunde utgöra grunden för en effektiv lösning på hans sedan länge bearbetade problem med värmeväxling av avloppsvatten. Efter besöket tog han kontakt med RW på Celpateknik och redogjorde för sin idé att utrusta den blivande Celpoxluftaren i Lindesberg med en värmeväxlare. På KKs anmodan medtogs hans lösning i anbudet från Celpateknik till Lindesbergs kommun. I brev till KK från RW daterat den 2 januari 1991 erkänner RW att KK är idégivare till värmeutvinningsförslaget och erbjuder honom ekonomisk kompensation. När KK uttrycker sina planer att patentsöka uppfinningen uppmuntras han av RW som 23 oktober 1991 översänder en kopia av sitt patent för att underlätta ansökningen. KK inger sin patentansökan den 23 december 1991. I ett brev den 23 april 1992 från RW till KK berörs ersättningens storlek och dess beroende av att patent beviljas.

Celpateknik har till stöd för sin talan anfört bl.a. Celpateknik hade redan under hösten 1989 diskuterat idén att kombinera Celpoxluftaren med värmeväxling genom att förse det centrala röret med en mantel för cirkulation av ett värmebärande medium. Celpateknik framställde den 18 april 1990, dvs. två månader före det KK påstår sig ha kommit fram till samma lösning i Kil, en ritning (3 5201) vari nämnda idé dokumenterades. Möjligheten att förse Celpoxluftaren med värmeväxlare diskuterades under perioden 1989 1990 med ett jordbruksföretag i Estland. Celpateknik informerade vidare ett schweiziskt bolag i brev daterat den 9 maj 1990 om Celpoxluftaren varvid ritning 3 5201 översändes. I svarsbrev från det schweiziska bolaget bekräftades mottagandet. Information om den ifrågavarande tekniken gavs även i övrigt en vid spridning. Den av Celpateknik konstruerade utformningen av Celpox som luftare/värmeväxlare måste ha blivit avslöjad för KK under besöket i Kil. Den av bolaget konstruerade ritningen 3 5201 fanns nämligen i en pärm som var tillgänglig för KK vid Kilbesöket. SR, maskinmästare vid Kils kommun, har i intyg anfört att det är högst troligt att KK tagit del av ifrågavarande ritning vid besöket. Celpateknik försökte övertyga representanter för Lindesbergs kommun, bland dem KK, om fördelarna med ett inköp av Celpox med värmemantel. Genombrottet i förhandlingarna kom när KK upptäckte att Celpox med värmemantel löste ett för Lindesbergs kommun specifikt problem i samband med uppvärmning av reningsverkets lokal. Celpateknik ville belöna KK för draghjälp vid tillkomsten av installationen. I brevet daterat den 2 januari 1991 gavs därför löfte om kompensation ur framtida beställningar. Det är vidare felaktigt att Celpateknik skulle ha hjälpt KK med hans patentansökan.

Celpateknik har anfört att i och med att Celpoxluftaren i Lindesberg togs i bruk i januari 1991 så har den sökta uppfinningen öppet utövats. Celpateknik har vidare ifrågasatt om KK på egen hand haft kompetens och förmåga att förbättra Celpoxluftaren.

KK har givit in en videoupptagning från Kilbesöket samt ett intyg från kolleger vari framhålls att KK ej vid besöket fått del av den i pärmen befintliga ritningen 3 5201.

Patentbesvärsrätten gör mot bakgrund av ovanstående och utredningen i övrigt följande bedömning.

Till undvikande av missförstånd bör till en början med anledning av Celpatekniks avslagsyrkande i Patentverket (se inlaga 1994 06 13) med hänvisning till 2 § patentlagen erinras om att ett sådant beslut är avhängigt av att överföringsyrkandet först har slutligt prövats (18 § 2 st patentlagen).

De omständigheter som Celpateknik åberopat till stöd för sitt avslagsyrkande får emellertid ändå betydelse för bedömningen av överföringsyrkandet. I princip gäller nämligen, i likhet med vad KK anfört i anslutning till den diskussion som i målet förts om de osjälvständiga patentkraven, att teknik som blivit känd på sätt som avses i 2 § patentlagen fritt får utnyttjas av envar. Det innebär visserligen inte att en tvist om bättre rätt till patentsökt uppfinning skall avse endast vad som objektivt sett var nytt i uppfinningen vid dess tillkomst, jfr Patentbesvärsrättens avgörande i mål 93 575 (NIR 1995 s. 707). Men det medför att den som utan patentansökan låtit offentliggöra sin uppfinning inte därefter med stöd av patentlagens bestämmelser kan göra gällande bättre rätt till uppfinningen (jfr även NU 1963:6 s. 222 ff). Såsom framgår av Celpatekniks utredning har bolagets egen uppfinning enligt ritningarna 1 5252 (bilaga 6 till handling i vilken överföringsyrkandet framställdes) resp. 3 5201 (aktbil 9 i Patentbesvärsrättens akt) blivit känd på sätt som avses i 2 § patentlagen genom dels försäljning och leverans utan sekretessförbehåll av motsvarande utrustning bl.a. i december 1990, dels även genom den spridning av information som i vart fall fr.o.m. maj 1990 skett i anslutning till nämnda ritning 3 5201. Celpateknik har inte dessförinnan sökt patent på uppfinningen. Celpatekniks överföringsyrkande kan sålunda redan på grund härav inte bifallas.

Oaktat det sålunda anförda tillägger Patentbesvärsrätten följande. Utredningen medger inte annan slutsats än att Celpateknik gjort sin, med den patentsökta identiska, uppfinning redan före den tidpunkt som KK uppgivit sig ha gjort sin uppfinning. Det är vidare ostridigt att KK från oktober 1990 haft vetskap om Celpatekniks uppfinning, dvs under avsevärd tid innan han gav in sin patentansökan. Vidare har han inte på något mera konkret sätt dokumenterat sina kunskaper om värmeväxling vid tiden för tillkomsten av uppfinningen, dvs i juni 1990, och den videofilm (aktbil 37) som han åberopat som bevis är till föga stöd vid värdering av tillförlitligheten i hans påståenden om uppfinningens tillkomst. Å andra sidan är uppfinningen av sådan karaktär att det inte är osannolikt att KK med beaktande också av vad som vid denna tidpunkt var allbekant om utnyttjande av värmeväxlarteknik för tillvaratagande av spillvärme ur olika vätskeflöden själv kan ha gjort uppfinningen. Sådan denna framställes i patentansökningens beskrivning har den heller inte förutsatt några detaljerade beräkningskunskaper ifråga om värmeväxling. Celpatekniks påståenden med hänvisning till bl.a. den nyssnämnda videofilmen om att KK vid besöket i Kils reningsverk den 14 juni 1990 skulle ha sett ritningen 3 5201, eller att han skulle ha fått kunskap om uppfinningen från någon annan av bolagets befintliga eller potentiella kunder eller direkt från RW vid samtal med denne är heller inte övertygande styrkta. Avgörande för bedömningen finner emellertid Patentbesvärsrätten vara de av KK åberopade tre breven till honom från RW under tiden 2 januari 1991–23 april 1992. Dessa brev kan sålunda inte förstås på annat sätt än att bolaget dels betraktade KK som idégivare till den ifrågavarande tekniken och önskade kompensera honom härför, dels informerade honom om hur en patentansökan utformas, dels ansåg kompensationens storlek vara avhängig av att patent beviljades. Den av Celpateknik givna tolkningen av breven nämligen – se främst inlaga i Patentverket 1994 06 13 – bl.a. att KK skulle ges en belöning därför att Lindesbergs kommun givit Celpateknik ordern framstår, utan klar bevisning härom, som helt utan trovärdighet.

Då Celpateknik som primärt har bevisbördan i målet får ansvara också för de motsägelser ifråga om bolagets handlande som bevisningen innebär och då utredningen sammantaget inte utesluter att KK själv kan ha gjort uppfinningen oberoende av Celpateknik kan bolagets talan – även bortsett från det inledningsvis angivna hindret – inte bifallas.

Lennarth Törnroth Jeanette Bäckvall Sten Ove Henningsson

Referent

Enhälligt

BESVÄRSHÄNVISNING, se bilaga (Formulär B)

ak Visa mer Visa mindre