Domstols Målregister

Målet gäller: Basstation för trådlöst, digitalt telefonsystem.

Ink datum: 1994-11-17

Reg datum: -

Överklagat: 1998-10-22

PRV:s nummer: 8800824-8

PRV beslutsdag: 1994-09-16

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: Ej prövningstillstånd

Klass: -

Juridiska sökord: PL 2 §

Tekniska sökord: basstation, tidsmultiplex, radiokanal

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: bifall2

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: Telefonaktiebolaget L M Ericsson

Ombud: Albihns Patentbyrå Stockholm AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Interdigital Technology Corporation

Ombud: Awapatent AB

Fler Motparter: -

Referat: Uppfinningen avser en basstation i ett abonnentkommunikationsnät. Stationen är uppdelad i en telecentraldel och en fjärradiodel förbundna medelst en tidsmultiplexlänk. Syftet med uppdelningen är att radiodelen skall kunna placeras på ett ur sändningssynpunkt lämpligt ställe. Vidare förbinds radiodelen med abonnenterna via ett antal radiofrekvenskanaler som var och en omfattar fyra tidluckor. Frekvens och tidlucka är inte fast knuten till en abonnent utan väljs fritt på samtalsbasis. Sedan PRV bifallit ansökningen trots invändning överklagade invändaren beslutet i PBR under åberopande av ett omfattande nyhetsmaterial. Invändaren gjorde även gällande att uppfinningen öppet utnyttjats före ansökningens prioritetsdag. PBR avslog ansökningen med motiveringen att uppfinningen var närliggande i förhållande till vad som var känt genom en tidigare patentansökan från sökanden i förening med en artikel i tidskriften Electronics.

Referat fortsättning : -

Text: YRKANDEN M.M.

I överklagandet yrkar invändaren att ansökningen avslås.

Sökanden vidhåller ansökningen i första hand med patentkrav inkomna den 20 april 1998 och numrerade från 6 till 10. I andra, tredje resp. fjärde hand vidhåller sökanden ansökningen med dessa krav med den ändringen att nya, självständiga krav bildas genom att kravet 6 slås samman med ettdera av kraven 7,10 eller 8 i nu nämnd ordning.

Invändaren har som hinder för bifall till ansökningen dels åberopat ett stort antal dokument avseende känd teknik, dels gjort gällande att uppfinningen blivit känd före ansökningens prioritetsdag genom åtgärder som sökandens rättsföreträdare, International Mobile Machines Corporation (IMM), vidtagit för kommersialisering av basstationssystemet Ultraphone 100, vilket är ett system utformat i enlighet med uppfinningen. Invändaren har i sin talan följt olika linjer vilka kan sammanfattas i följande fyra punkter.

A. Uppfinningen skiljer sig inte väsentligen från ett digitalt mobiltelefonsystem benämnt CD 900 och beskrivet i ett antal åberopade konferensrapporter.

B. Uppfinningen är närliggande i förhållande till vad som är känt genom sökandens tidigare svenska patentansökan 8504662-1 i förening med en skrift benämnd Glendodokumentet. Nämnda patentansökan har i målet betecknats systempatentet och överensstämmer i sak med den amerikanska patentskriften 4675 863. Informationen i Glendodokumentet, som berör basstationssystemet Ultraphone 100, har enligt invändarens mening blivit allmänt tillgänglig i samband med en demonstration av Ultraphone 100 i Glendo under hösten 1986.

C. Uppfinningen är närliggande i förhållande till vad som är känt genom systempatentet i förening med en artikel i tidskriften Electronics, som även denna berör Ultraphone 100.

D. Uppfinningen har gjorts känd genom IMM:s marknadsföring och försäljning av basstationssystemet Ultraphone 100 före ansökningens prioritetsdag. Marknadsföringen har bl.a. inneburit att systembeskrivningar och annan information om systemet spritts till presumtiva köpare och att representanter för dessa deltagit vid demonstrationer av installerade system, t.ex. i Glendo. Denna marknadsföring har därvid enligt invändaren skett utan att något förbehåll om sekretess förelegat. Bl.a. har invändaren själv i oktober 1986 erhållit ett dokument, daterat den 25 april 1986, som helt föregriper uppfinningen. Ett i samband härmed upprättat sekretessavtal mellan parterna klargör att sekretess inte förelegat.

Sökanden bestrider att uppfinningen gjorts känd eller att den saknar erforderlig uppfinningshöjd på de av invändaren åberopade grunderna.

A. Vad först avser mobiltelefonsystemet CD 900 är detta enligt sökanden ett system som är helt väsenskilt från uppfinningen. CD 900 uppvisar sålunda ett master/slav-förhållande ifråga om informationsutbytet mellan basstationens båda delar och radiokommunikationen med abonnenterna är baserad på en sektorindelning.

B. Vad sedan gäller systempatentet i förening med Glendodokumentet gör sökanden gällande att invändaren inte har kunnat styrka att sistnämnda dokument blivit offentligt i samband med demonstrationen i Glendo eller i något annat skede före ansökningens prioritetsdag. Detta dokument kan därför inte åberopas som hinder mot bifall till ansökningen.

C. I fråga om systempatentet i förening med Electronics-artikeln framhåller sökanden att artikeln ifråga är mycket kortfattad och att den lika litet som systempatentet omnämner någon multiplexor, ett organ som är av vital betydelse för basstationen enligt uppfinningen. Vidare hänvisar artikeln till basstationssystemet i Glendo, vilket är utformat som ett "pegged" system, dvs. varje abonnent är tilldelad en egen, fast tidlucka. Kombinationen av de båda nu aktuella skrifterna leder därför enligt sökandens mening inte fram till föreliggande uppfinning.

D. Vad slutligen angår marknadsföring och försäljning av basstationssystemet Ultraphone 100 före ansökningens prioritetsdag hävdar sökanden att detta skett under sådana former att sekretessen varit säkerställd.

I målet har hållits muntlig förhandling.

Vad avser det under punkt D ovan angivna dokument av den 25 april 1986 och tillhörande sekretessavtal har respektive part åberopat bevisning i form av sakkunnigutlåtanden till stöd för sina respektive ståndpunkter i sekretessfrågan.

Patentbesvärsrätten undanröjer överklagade beslutet och avslår ansökningen.

SKÄL

Vad först angår formella anmärkningar mot patentkraven har invändaren gjort gällande att bestämningen "via tilldelningsbara frekvenser och tilldelningsbara tidluckor" i ingressen till kravet 6 saknar erforderlig motsvarighet i ansökningens grundhandlingar. Denna bestämning innebär emellertid endast att basstationen ifråga anges vara av den typ där frekvens och tidlucka väljs på samtalsbasis, dvs. ett "dynamiskt" system. Att så är fallet framgår klart av ansökningens grundhandlingar, något som f.ö. även invändaren tidigare insett, se t.ex. dennes inlaga den 23 december 1997, s. 5. Bestämningen i fråga får därför i sak anses ha erforderlig motsvarighet i ansökningens grundhandlingar även om den exakta formuleringen inte återfinns i dessa handlingar.

Vad därefter gäller själva sakfrågan finner Patentbesvärsrätten det vara mest ändamålsenligt att först pröva uppfinningens patenterbarhet utgående från sådant nyhetsmaterial vars allmänna tillgänglighet inte är ifrågasatt, alltså det material som åsyftas i enlighet med punkterna A och C ovan. Patentbesvärsrätten anser därvid i likhet med sökanden att systempatentet kommer uppfinningen närmast, varför rätten först prövar om materialet enligt punkt C, som utöver systempatentet innefattar en artikel i tidskriften Electronics, March 31, 1986, p. 21-22, utgör patenterbarhetshinder.

Systempatentet beskriver en basstation i ett abonnentkommunikationsnät för överföring av signaler mellan abonnentstationer och ett externt kommunikationsnät via tilldelningsbara tidluckor på ett flertal radiofrekvenskanaler dvs. abonnentstationerna är inte fast knutna till vissa tidluckor. Basstationen innefattar en växel vars ena sida är ansluten till ett externt nät via A/D- omvandlare och vars andra sida är förbunden med ett flertal signalprocessorer avsedda att komprimera digitala signaler. Processorerna är indelade i grupper om fyra och varje grupp är ansluten till en kanalstyrenhet som är tilldelad en radiofrekvenskanal vilken omfattar fyra tidluckor. Basstationen är vidare utrustad med en fjärranslutningsprocessor som är ansluten dels till växeln och dels till kanalstyrenheterna. Denna processor sköter uppkoppling av förbindelser genom stationen som svar på anrop och väljer i anslutning därtill tidluckor och frekvenser för dessa förbindelser.

Från systempatentets basstation skiljer sig den i patentkravet 6 angivna stationen främst genom att denna delats upp i två enheter som är förbundna med varandra via en tidsmultiplexlänk. Syftet med uppdelningen är enligt ansökningens beskrivning att möjliggöra en ur sändningssynpunkt lämplig placering av radioenheten. Emellertid är idén att på detta sätt dela upp en basstation av nu aktuellt slag känd genom artikeln i tidskriften Electronics. Basstationen som beskrivs i artikeln är sålunda uppdelad i en telestationsterminal och en fjärradioterminal förbundna via en T1-länk, dvs. en standardiserad tidsmultiplexlänk innefattande 24 kanaler som var och en har en bithastighet på 64 kb/s. Telestationsterminalen, som är ansluten till ett externt nät, omvandlar analoga signaler mottagna från nätet till PCM-signaler med nyssnämnda bithastighet vilka signaler sedan medelst en tidluckeväxel koncentreras till T1-länken. I fjärradioterminalen mottas signalerna på T1-länken och komprimeras så att signaler från fyra kanaler på T1-länken kan överföras på en enda radiofrekvenskanal om 25 kHz.

Av Electronics-artikeln framgår inte huruvida tidlucketilldelningen till abonnentstationerna är fast (pegged) eller dynamisk. Även om läsaren, såsom sökanden hävdat, på grund av artikelns anknytning till Glendo skulle uppfatta denna som avseende det förstnämnda alternativet utgör detta förhållande inte något skäl för fackmannen att avstå från att vid behov tillämpa de i artikeln beskrivna principerna också vid en anläggning av det i systempatentet beskrivna slaget med dynamisk tidlucketilldelning. Det är nämligen uppenbart för fackmannen att artikelns uppdelningsprincip är tillämpningsbar i båda fallen.

Fackmannen som med utgångspunkt i dessa principer avser att dela upp en basstation enligt systempatentet får i artikeln en direkt anvisning om att delningspunkten för en sådan station skall vara belägen mellan växeln och signalprocessorerna. När det sedan gäller den närmare utformningen av tidsmultiplexlänken som skall sammanbinda delarna med varandra kräver en sådan länk alltid någon form av multiplexor vid sina ändpunkter. En sådan multiplexor har normalt de i kravet 6 angivna funktionerna. Vad som återstår för fackmannen att avgöra är fjärranslutningsprocessorns placering och inkoppling. Denna kan placeras antingen vid telestationsterminalen eller vid radioterminalen. Eftersom processorn skall anslutas såväl till växeln som till kanalstyrenheterna krävs i båda fallen en dataförbindelse mellan terminalerna. Det naturliga valet är att förlägga fjärranslutningsprocessorn till televäxelterminalen. Därigenom kan den, som är uppenbart för fackmannen, betjäna flera radioterminaler om behov därav uppstår. Vad slutligen gäller nämnda dataförbindelse framstår det som naturligt för fackmannen att utnyttja en av kanalerna i tidsmultiplexförbindelsen för dataöverföringen.

Vid angivna förhållanden kan den i patentkravet 6 angivna basstationen inte anses väsentligen skilja sig från känd teknik. Kravet anger därför inte en patenterbar uppfinning. Vad därefter angår de ytterligare patentkrav som i förening med kravet 6 ingår i de alternativa yrkandena gör Patentbesvärsrätten följande bedömning.

Kravet 7 innebär, som det får förstås, ett anropsförfarande där såväl det externa nätet som abonnenterna kan begära betjäning av basstationen genom "direkta" anrop. Detta överensstämmer emellertid med det anropsförfarande som tillämpas vid systempatentet, jfr amerikanska patentskriften sp. 27, r.19-34. - Kravet 8 anger att basstationen är moduluppbyggd för att dess kapacitet skall kunna anpassas till det behov som föreligger. Moduluppbyggnad av detta skäl är emellertid allmänt tillämpad inom tekniken, inte minst inom telekommunikationstekniken. - Patentkravet 10 slutligen anger att tidsmultiplexlänken är försedd med en ekosläckare samt att denna aktiveras av fjärranslutningsprocessorn enbart under tidluckor som tilldelats talsignaler. Att vid behov utrusta en telekommunikationsanläggning med ekosläckare tillhör emellertid konventionell teknik och att aktivera dessa enbart för talkanaler i drift framstår närmast som en trivial åtgärd. Anordnandet av en ekosläckare saknar f.ö. erforderligt uppfinningssamband med den i kravet 6 avsedda uppdelningen.

Vid angivna förhållanden kan ingetdera av de till prövning föreliggande, självständiga patentkraven anses ange en basstation som väsentligen skiljer sig från känd teknik. Dessa krav anger därför inte någon patenterbar uppfinning. Överklagandet skall därför bifallas och ansökningen följaktligen avslås.

Vid denna utgång saknar Patentbesvärsrätten anledning att pröva huruvida hinder för bifall till ansökningen föreligger också på grund av de ytterligare omständigheter som invändaren åberopat i målet.

Lennarth Törnroth Sten-Ove Henningsson Per Carlson

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga (Formulär A)

ak Visa mer Visa mindre