Domstols Målregister

Målet gäller: Höghållfast kallvalsat stål avsett för djupdragning

Ink datum: 1990-03-22

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 8101929-1

PRV beslutsdag: 1990-02-02

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: -

Tekniska sökord: Stålplåt

Lagrum: 13 § och 19 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: bifall

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: SSAB Svenskt Stål AB

Ombud: Roland Åslund

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Nippon Steel Corp.

Ombud: Carminger

Fler Motparter: -

Referat: Höghållfast, för djupdragning avsedd, stålplåt. Fråga om motsvarighet i grundhandlingarna till intervall av P, C och B. Skillnad i förhållande till huvudhänvisning är närvaro av Ti. Äger motsvarighet i grundhandlingarna: ej uppfinningshöjd.

Referat fortsättning : -

Text: YRKANDEN

I besvären yrkar invändaren att ansökningen avslås.

Sökanden vidhåller ansökningen i första hand med nya patentkrav vilka inkom den 3 juli 1990 och i andra hand med nämnda krav ändrade så att haltintervallet i krav 1 för P är 0,04-0,1% och för B är 0,0009-0,0058% samt att gränsvärdet för C uppgår till 0,010%.

I målet har hållits muntlig förhandling.

Patentbesvärsrätten bifaller invändarens besvär och avslår ansökningen.

SKÄL

Vad först gäller invändarens anmärkningar beträffande bristande motsvarighet i ansökningens grundhandlingar hos kravet 1 enligt förstahandsyrkandet gör Patentbesvärsrätten följande bedömning.

För halten fosfor anges i den ursprungliga beskrivningen dels en lägsta gräns av 0,03% och en högsta gräns av 0,14 %, dels ett föredraget intervall av 0,04-0,1 %. Intervallet i kravet är således bildat genom att nämnda lägsta gräns kombinerats med den övre gränsen hos det föredragna intervallet, en kombination som i och för sig får anses godtagbar. Intervallet för borhalten i kravet är sammansatt av en ursprungligen given övre gräns och den lägsta halt som framgår av exemplen. I grundhandlingarna anges inte någon lägsta gräns för borhalten men det framgår dock klart att bor skall tillsättas eftersom detta ämne i ansökningens beskrivning anges vara det viktigaste elementet i den patentsökta stålsammansättningen och vara väsentligt för att förbättra den sekundära bearbetbarheten. Det framstår därför som naturligt för fackmannen att då ej annat framgår av handlingarna uppfatta det lägsta i exemplen angivna värdet som en undre gräns för borhalten. De två nu berörda intervallen i kravet bedöms således ha erforderlig motsvarighet i ansökningens grundhandlingar. - Vad därefter angår kolhalten har i grundhandlingarna angivits dels en övre gräns på 0,020%, dels en föredragen övre gräns på 0,010%. Värdet för den i kravet införda övre gränsen för kolhalten – 0,011% – utgörs av den högsta kolhalt som förekommer bland de konkret exemplifierade stålsammansättningarna. Det kan inte utan vidare anses godtagbart att ur exempel konstruera intervallgränser eftersom effekten av ett visst legeringsämne påverkas av mängderna av övriga i legeringen ingående ämnen. I föreliggande fall är emellertid avvikelsen från den föredragna intervallgränsen så ringa att värdet från exemplet kan godtas.

Sammanfattningsvis får därför kravet 1 enligt förstahandsyrkandet anses ha godtagbar motsvarighet i ansökningens grundhandlingar.

Vad härefter angår frågan om hinder för patent föreligger på grund av vad som är förut känt genom i målet åberopad dokumentation gör Patentbesvärsrätten följande bedömning vad gäller kravet 1 enligt förstahandsyrkandet.

Genom den i målet anförda amerikanska patentskriften 3 988 173 är en stålplåt med låg kolhalt vilken innehåller bl.a. fosfor och bor tidigare känd. Plåten är kallvalsad och avsedd för djupdragning och tillsatsen av bor anges, i likhet med vad sökanden framhållit beträffande den patentsökta stålplåten, medföra ökat motstånd mot sprödhetsbrott (sp. 3, r. 57-60). Från stålet Z, tabell 3, vilket har ett r-värde av 1,75 och ett sträckförhållande av 0,6, skiljer sig stålplåten enligt kravet 1 genom att den dessutom innehåller titan i en mängd av 4 till 20 gånger mängden av (C+N).

Av flera i målet anförda referenser, t.ex. Sandvikens Handbok: Järnets och Stålets Metallografi, 1970, s. 118-119 och brittiska patentskriften 1 176 863, framgår att det är välkänt att stabilisera stål genom tillsats av titan. Enligt den brittiska patentskriften, som avser kallvalsad stålplåt med mycket låg kolhalt, utnyttjas härför titan i en mängd av minst 4 gånger kolmängden. Förevarande krav kan därför inte anses ange annat än en genom den amerikanska patentskriften 3 988 173 känd stålplåt som på ett för fackmannen näraliggande sätt stabiliserats med titan.

Kravet 1 enligt förstahandsyrkandet anger således inte en patenterbar uppfinning. Motsvarande bedömning gäller även för det i andra hand åberopade kravet 1.

Alf Linder Ann-Charlotte Widegren

Referent

Suzanne Depken Sten-Ove Henningsson

Enhälligt

BESVÄRSHÄNVISNING, se bilaga (Formulär A)

Visa mer Visa mindre