Domstols Målregister

Målet gäller: Begäran om förklaring enligt 72 § patentlagen.

Ink datum: 1995-01-25

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 86306420.0

PRV beslutsdag: 1994-11-15

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: PL 72 §, felaktig instruktion

Tekniska sökord: -

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Regents of the University of California, The

Ombud: Bertil Örtenblad Noréns Patentbyrå AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: En handläggare hos patenthavaren har av misstag till ombudet gett felaktig skriftlig instruktion om vem som skall betala årsavgiften, vilket fått till följd att den inte betalats i rätt tid. PV har avslagit begäran om förklaring enligt 72 § PL. PBR har inte bifallit överklagandet.

Referat fortsättning : -

Text: YRKANDEN M.M.

I Patentbesvärsrätten vidhåller klaganden sin framställning enligt 72 § patentlagen och har utöver tidigare ingiven utredning även åberopat den praxis som tillämpas av EPO i fråga om motsvarande bestämmelse i artikel 122 i EPC.

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

SKÄL

Det misstag av klagandens patenthandläggare som utgör den primära orsaken till att den ifrågavarande årsavgiften inte kom att betalas i rätt tid, dvs. med förhöjning senast den 28 februari 1994, utgör i och för sig ett sådant misstag som är att hänföra till den mänskliga faktorn och som sålunda inte alltid kan undvikas. För att misstaget skall anses ursäktligt vid en omsorgsbedömning enligt 72 § patentlagen och i överensstämmelse med EPO-praxis (jfr RÅ 1993 Ref. 96 och RÅ 1995 Not 389) måste det emellertid därutöver visas att misstaget är ett isolerat misstag i ett bevaknings- och betalningssystem för årsavgifter som normalt fungerar tillfredsställande. – Av utredningen framgår därvidlag att klaganden anlitar betalningsföretaget Computer Packages Incorporated (CPI) för bevakning och betalning av årsavgifterna för de ungefär 2 100 amerikanska och utländska patent och patentansökningar som klaganden innehar. För de utländska patent som beviljats av EPO tillämpas dock en avvikande betalningsordning såvitt gäller den första årsavgift som förfaller till betalning efter beviljandet av respektive patent. Medan CPI svarar för alla de därpå följande årsavgifterna för ett EPO-patent och för de årsavgifter under patentansökningsstadiet som dessförinnan skall betalas till EPO betalas den mellankommande första årsavgiften efter patentbeviljandet i EPO, såvitt framgår av utredningen, istället efter instruktion i det enskilda fallet från klagandens patenthandläggare av klagandens amerikanska ombudsbyrå. Denna uppdrar i sin tur åt klagandens brittiska ombudsbyrå, som utgör klagandens EPO-ombud, att ansvara för att årsavgiften betalas. Den brittiska byrån vidareför därefter betalningsuppdraget till de resp. nationella ombud som valts för de stater där patentet fullföljts. Det är uppenbart att särskild omsorg måste iakttas vid utnyttjande av en sådan betalningsordning i flera led och som gäller endast för vissa patent och endast för en enstaka avgift i en serie årsvisa avgifter för resp. patent. Att misstag lätt kan inträffa i en sådan betalningsordning belyses redan av den sammanblandning av betalningen av årsavgifterna för klagandens amerikanska patent och dennes nu ifrågavarande europeiska patent, som lett till det ovan nämnda primära misstaget i målet. Men risken för misstag exemplifieras också av att den brittiska ombudsbyrån av outredd anledning utgick från att alla årsavgiftsbetalningar skulle skötas på annat håll och därför inte vidtog någon vidare åtgärd, trots att klara besked erhållits från den amerikanska ombudsbyrån om den nu ifrågavarande årsavgiftsbetalningen vilka uteslöt en sådan slutsats.

Av utredningen framgår inte att annan åtgärd företagits till förebyggande av misstag än att den amerikanska ombudsbyrån gjort vissa backup-kontroller beträffande betalningen av årsavgifter, i förevarande fall en kontroll i oktober 1993. Det har dock inte närmare redogjorts för omfattningen av denna kontroll. Bland annat har det inte upplysts varför den ifrågavarande årsavgiften ännu var fristnoterad hos den amerikanska ombudsbyrån trots att byrån efter beskedet från klagandens patenthandläggare i brevet den 6 maj 1993 utgått från att avgiften istället skulle betalas av CPI. Om fristnoteringen ändå ansetts behöva kvarstå för bevakning av årsavgiften borde backup-kontrollen i oktober 1993 i första hand ha lett till misstanken att CPI ej utfört betalningen. Någon kontroll i detta avseende skedde dock inte. Vid den kontakt som en assistent på ombudsbyrån tog med en assistent på klagandens avdelning för patentärenden konstaterades endast att CPI ansvarade för betalningen utan att byrån eller klaganden vidtog någon ytterligare uppföljningsåtgärd. Backup-kontrollen kunde i vart fall inte medföra att fel som begåtts i klagandens instruktionsgivning upptäcktes, med mindre kontrollen innefattade att patenthandläggaren som utfärdat instruktionen själv tillfrågades. Det har emellertid inte skett i förevarande fall. Då vidare klaganden uppenbarligen inte har haft något eget bevakningssystem till förebyggande av misstag av det aktuella slaget och det inte heller framgått att klaganden för egen del utnyttjat den årsavgiftpåminnelse som Patentverket enligt överklagade beslutet tillhandahållit i september 1993, kan det av klaganden tillämpade bevakning- och betalningssystemet inte anses tillfredsställande ur omsorgssynpunkt.

Vid angivna förhållanden kan överklagandet inte bifallas.

Lennarth Törnroth Eva Hammar Sten-Ove Henningsson

Referent

Enhälligt

LC

Visa mer Visa mindre