Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

95-332
1995-05-24
1995-07-24
Avvisning av invändning.
1995-04-24
-
-
9203757-1
1995-02-14
-
-
-
-
-
24 § patentlagen (1967:837)
patent
bifall
vägledande
invändare
Wibe, AB
Ehrners Patentbyrå AB, Axel
-
Defem System AB
Vernamo Patentbyrå AB
-
Lagligt stöd att avvisa invändning, när erforderlig fullmakt inkommit först efter invändningstidens utgång, har ej ansetts föreligga när såväl patentlagen, patentkungörelsen och förvaltningslagen saknade sådana bestämmelser. Patentverket har ej ansetts ha rätt att genom delegation föreskriva en sådan regel.
-
YRKANDEN

Klaganden har i Patentbesvärsrätten yrkat att Patentverkets beslut att avvisa gjord invändning mot patent 9203757-1 undanröjs.

Patentbesvärsrätten, som finner vidare kommunicering upperagning. Sista dag för invändning mot patentet var således den 2 februari 1995. Den 1 februari 1995 inkom till Patentverket en invändning från klaganden. Invändningsärendet kompletterades den 6 februari 1995 med en fullmakt för ombudet. Patentverket avvisade därefter genom överklagade beslutet invändningen med hänvisning till enbart det förhållandet att fullmakten inte inkommit inom invändningstiden.

Fråga uppkommer om Patentverket haft lagligt stöd att avvisa invändningen. Till en början bör det framhållas att Patentverkets åtgärd att låta invändningens giltighet bli beroende av huruvida den handling som styrker ombudets behörighet getts in före eller efter invändningstidens utgång torde framstå som främmande redan med utgångspunkt i allmänna rättsgrundsatser. En närmare genomgång av den ifrågakommande lagstiftningen visar därtill följande.

Bestämmelser om förutsättningar för att framställa invändning återfinns i 24 § patentlagen vari stadgas att en invändning skall göras skriftligen hos patentmyndigheten inom nio månader från den dag då patentet meddelades. Av 34 § patentkungörelsen framgår att om invändaren företräds av ombud skall fullmakt inges för ombudet. Bestämmelser som reglerar det förhållande att invändaren ger in erforderlig fullmakt först efter invändningstidens utgång saknas i patentlagen respektive patentkungörelsen. Patentverket har emellertid upprättat riktlinjer för handläggarna vari denna fråga reglerats. Av Patentavdelningens cirkulär Nr 10 daterat den 1 december 1994 punkt 3.3 framgår således att en brist avseende fullmakt kan avhjälpas inom invändningstiden och annars medför att invändningen avvisas.

Frågan om Patentverkets möjligheter att utfärda sådana tillämpningsföreskrifter regleras av 77 § patentlagen och 37 § patentkungörelsen. Enligt 77 § 1 st patentlagen utfärdas närmare bestämmelser angående ansökan om patent, kungörelser i patentärende, tryckning av ansökningshandlingarna, patentregistret och dess förande samt patentmyndigheten av regeringen eller i den omfattning regeringen bestämmer av patentmyndigheten. I 37 § patentkungörelsen stadgas att Patentverket meddelar närmare föreskrifter om patentansökan och dess handläggning.

77 § patentlagen och 37 § patentkungörelsen medger sålunda inte att Patentverket utfärdar egna föreskrifter som reglerar förhållanden som inträffar efter det att patent meddelats. Härtill kommer att en invändning mot ett patent kan vara av avsevärd ekonomisk betydelse för den enskilde invändaren. Ett så allvarligt ingripande mot denne att han går förlustig rätten att föra sin talan bör därför ha uttryckligt stöd i lag (jfr Petrén och Ragnemalm Sveriges Grundlagar s. 172 f ang. 8 kap. 3 § RF).

Förvaltningslagen, som gäller för Patentverkets handläggning i den mån det inte finns bestämmelser i patentlag och patentkungörelse, innehåller inte någon föreskrift som innebär att talan kan avvisas p.g.a. att ombudets behörighet inte styrkts. Av förarbetena till förvaltningslagen (prop. 1971:30 s. 362) framgår att när det gäller frågan om fullmakt torde reglerna i 49 § förvaltningsprocesslagen vid behov kunna tjäna till vägledning. Enligt denna paragraf skall rätten, för det fall ombud inte styrkt sin behörighet, förelägga ombudet eller huvudmannen att avhjälpa bristen vid äventyr av att talan annars inte tas upp till prövning. En sådan tillämpning erfordrar alltså – i motsats till vad som skett i förevarande fall – att myndigheten i det enskilda fallet först måste konstatera att behörigheten inte är styrkt och i det därpå följande föreläggandet uttryckligen ange sanktionen.

För Patentverkets del kunde emellertid – i avsaknad av uttrycklig lagreglering – ett alternativ vara att den praxis som med stöd i patentlagens förarbeten tillämpas beträffande ombud för patentsökande och som med stöd av 24 § 2 stycket 2 meningen patentlagen får antas i huvudsak analogt tillämplig på patenthavaren under invändningsförfarandet ges en motsvarande användning ifråga om invändarombud. Det framstår nämligen som rimligt att parterna i ett invändningsärende i processuellt avseende behandlas på samma sätt. Nyss angiven praxis innebär väsentligen att bristande ombudsbehörighet liksom andra formella brister jämställs med materiella brister och således som regel kan avhjälpas även genom överklagande.

Det finns vidare anledning att – oavsett ovan anmärkta fel – erinra om bestämmelserna i 6 § lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar.

Slutligen bör det anmärkas att överklagade beslutet också är oförenligt med motsvarande bestämmelser i EPC (regel 55 och 56).

Sammantaget finner Patentbesvärsrätten att överklagade beslutet saknar erforderligt lagstöd och närmast utgör följden av ett grovt handläggningsfel. Det finns därjämte anledning, med hänsyn till att någon dag av invändningstiden kvarstod när invändningen kom in, att erinra om att den serviceskyldighet som enligt förvaltningslagen åligger även Patentverket bort medföra att verket omedelbart uppmärksammade invändaren på den föreliggande bristen.

Lennarth Törnroth Jeanette Bäckvall Sten-Ove Henningsson

Referent

Enhälligt

BESVÄRSHÄNVISNING, se bilaga (Formulär B)

ak
Visa mer Visa mindre