Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

P 90-194
1996-07-15
1996-09-15
Legering för framställning av höghållfasta, spänningskorrosionsbeständiga djupborrör
1990-11-20
-
-
8203628-6
1990-09-14
-
-
-
Troliggörande
Legering krom nickel molybden djupborrör hållfasthet korrosion
2 § patentlagen (1967:837)
patent
avslag
intressant
sökande
Sumitomo Metal Industries Ltd
Branns
-
-
-
-
Beträffande en legering för djupborrör, vari nickel, krom och volfram var väsentliga beståndsdelar, hävdades att en låg kvävehalt gav oväntad förbättring av hållfasthet och korrosionsbeständighet. Detta kunde ej göras troligt varför väsentlig skillnad ej förelåg mot haltmässigt närliggande legeringar.
-
YRKANDE

I besvären vidhåller sökanden patentansökningen med patentkrav inkomna den 27 juni 1996 i alternativ 1, 2 och 3, vilka yrkas i denna ordning.

Patentbesvärsrätten bifaller inte besvären.

SKÄL

Uppfinningen hänför sig enligt alternativ 1 till en legering, för användning vid framställning av rör för djupborrhål, med förbättrad beständighet mot spänningskorrrosionssprickning, denna användning och rör av denna legering. Patentkraven enligt alternativ 2 avser rör av samma legering för djupborrhål jämte användning av rören, medan patentkraven enligt alternativ 3 avser järnlegering med förbättrad beständighet mot spänningskorrosionssprickning och rör av denna.

Alternativen 1 och 2 anger såsom obligatoriska element i legeringen nickel (35-60 %), krom (24-35 %) samt kväve (0,05-0,30 %) med två sambandsvillkor för halterna av krom, molybden, och volfram, och därutöver maximihalter för ett antal element. Det framgår av beskrivningen att svavel och fosfor är oönskade medan de övriga i de självständiga patentkraven angivna elementen kan vara önskvärda.

Alternativ 3 avviker haltmässigt från alternativen 1 och 2 i villkoren: "mer än 3,5 upp till mindre än 7,5 % molybden" och "0 till mindre än 7,5 % volfram," i patentkraven 1 och 9. Den nedre haltgränsen för molybden och den övre haltgränsen för volfram i alternativ 3 har ej explicit stöd i grundhandlingarna och de synes ej heller vara obligata från ekvationen 3,5%≤ Mo(%) + 1/2 W(%) ≤ 7,5% eller i övrigt implicit stödjas av grundhandlingarna, varför patentskydd enligt alternativ 3 ej kan medges med hänsyn till patentlagen 13 §.

Genom US 4 174 213, Fukui et al., är legeringar förut kända som faller under uppfinningens haltvillkor (jfr legeringarna 12, 13, 16, 17 och 19). Dock är de kända kolhalterna något högre än de som anges i de självständiga patentkraven och halter av föroreningarna svavel och fosfor och av kväve anges ej. De av Fukui et al. angivna legeringarna anges ha hög hållfasthet och duktilitet och används vid höga och låga temperaturer i korrosiv miljö, såsom H2S- och Cl--miljö (spalt 2 rad 50-60, spalt 5 rad 46-51).

Vidare är nickel-krom-molybden-legeringar för djupborrör förut kända genom US 4 171 217, Asphahani et al. Dessa kända legeringarnas halter av volfram och nickel överensstämmer med dem som anges enligt föreliggande uppfinning.

Kobolt förekommer i de kända legeringarna med 0-5 %, t ex 1,74 % i Tabell 1, Alloy 8700. Sökanden hänvisar till att uppgiften om kobolthalt har utgått ur förevarande patentkrav, men har ej påvisat någon nackdel med kobolt i det ursprungligen avsedda intervallet upp till 2 %.

Kromhalten hos de kända legeringarna är marginellt lägre än de 24 % som förevarande patentkrav anger. Det bör därvid noteras att beskrivningen (sid 9, 3 st) anger att lägre kromhalt funktionellt kan kompenseras med molybden och volfram, och att höjningen från 22,5 % i de ursprungliga patentkraven till 24 % ej betingas av uppnående av oväntade värdefulla egenskaper, utan enbart av förutsedd inbesparing av molybden och volfram.

Molybdenhalten hos de genom Asphahani et al. förut kända legeringarna är 8-10 %, medan den enligt uppfinningen kan vara upp till 7,5, vilket gränsvärde återigen endast synes vara infört av materialkostnadsskäl (beskrivningen sid 9, 4 st).

Asphahani et al. anger för Alloy 8700 svavelhalten till 0,004 % och fosforhalten till 0,015 d v s under uppfinningens maximihalter. I patentskriften betonas vidare att kolhalterna skall hållas låga och sålunda ej överstiga 0,03 % (spalt 2 rad 18-20 samt Tabell 1) .

Utöver vad som är förut känt genom en kombination av ovan nämnda patentskrifter anges enligt de självständiga patentkraven i föreliggande patentansökan en kvävehalt på 0,05-0,30 %, varvid enligt beskrivningens allmänna del och besvären hållfastheten förbättras. Sökanden ingav den 19 mars 1993 ett diagram, utvisande en kurva vari fem värden på hållfasthet avsatts mot kvävehalter under, vid och över 0,05 % och även spänningskorrossionssprickning angivits. Vid den muntliga förhandlingen ingav sökanden ett diagram med fler mätpunkter. Sökanden gör gällande att, som ett mot teknikens ståndpunkt generellt avgränsande särdrag, kvävehalter över 0,05 % erfordras för att uppnå 0,2 % sträckgränsvärden över 90 kp/mm2 och undvika spänningskorrossionssprickning.

Försöksdata i ansökningen strider dock mot detta påstående, då lika höga 0,2 % sträckgränsvärden och frånvaro av spänningskorrosionssprickning uppnås med de kvävehalter under 0,05 % som anges i Tabell I-II, IV-XI, jämfört med de högre halterna som främst anges i Tabell III. Sökanden har mot denna bakgrund ej kunnat göra troligt att någon förbättring uppnås med de patentsökta legeringarna med hög kvävehalt. (Jfr sökandens inlaga inkommen den 27 juni 1996).

Legeringarna, användningen och rören som anges i patentkraven i alternativen 1 och 2 skiljer sig därför ej väsentligen från de legeringar som är kända genom US 4 174 213 och US 4 171 217 , varför patentskydd ej kan medges enligt patentlagen 2 §, 1 st. Inte heller det som anges i patentkraven enligt alternativ 3 uppfyller nämnda lagrum

Suzanne Depken Rune Näsman Per-Åke Schulze

Referent

Enhälligt

BESVÄRSHÄNVISNING, se bilaga (Formulär A)

ak
Visa mer Visa mindre