Domstols Målregister

Målet gäller: Upphävande av patent på blekning av kemisk massa med peroxid vid övertryck

Ink datum: 1996-05-03

Reg datum: -

Överklagat: 1997-04-11

PRV:s nummer: 9301960-2

PRV beslutsdag: 1996-02-28

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: Ej prövningstillstånd

Klass: -

Juridiska sökord: PL 2 § 1 st, allmänt fackmannakunnande, ej uppfinningshöjd, PL 25 § st 1, patent upphävt

Tekniska sökord: Peroxidblekning av massa. Förhöjd temp. och tryck. Kärlstorlek - PREPOX, LIGNOX.

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Kvaerner Pulping Technologies AB

Ombud: Gozzo, Giovanni Advokaterna Grundén & Gozzo

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: I. SCA Graphic Sundsvall AB II. Sunds Defibrator Industries AB

Ombud: Sandart & Partners Advokatbyrå

Fler Motparter: III. A. Ahlstrom Corp. ( Awa. Sthlm) IV. Eka Chemicals AB (Branns)

Referat: Klorfritt kontinuerligt blekningsförfarande. I en bleklinje inkommande pappersmassa inställs till pH under 7 och behandlas med en komplexbildare för avlägsnande av metaller såsom, järn och mangan och blekes därefter med väteperoxid eller annan peroxid till en ljushet över 80% ISO. Peroxidblekningen sker vid en temperatur över 90 °C och vid ett tryck över 2 bar. Blekkärlets tvärsnittsyta överstiger 3 m2 och arean av mot blekkärlets inre exponerad metallyta understiger 4V m2, där V anger volymen i m3. Förfarandet befanns sakna uppfinningshöjd över Lignoxförfarandet (EP 0 402 335 A2 och Proc TAPPI 1991, s 153-158) som visar ett likartat förfarande där temperaturer upp till 90 °C utnyttjats. Dock var för Lignoxförfarandet känt att stadigt

Referat fortsättning : förbättrad ljushet erhölls upp till 90 °C, varför fackmannen väntade sig fortgående förbättring vid högre temperaturer. Högre tryck är främst en konsekvens av temperaturhöjning, men PBR hänvisade även till 1992 Pan Pacific Pulp and Paper Conf, Proc, tabell V s 36 betr. förhöjning av tryck och temperatur. Faktum att väteperoxid bryts ned i närvaro av övergångsmetaller tillhör fackmannens grundkunskaper (Hägg 4 uppl). Dimensionsuppgifter innebär teknisk skala till skillnad från laboratorieskala. Minskning av peroxidnedbrytning var därvid förväntad.

Text: YRKANDEN M.M.

Patenthavaren har i besvären yrkat att Patent- och Registreringsverkets (PRV) beslut av den 28 februari 1996 om att upphäva patentet undanröjs och att patentet upprätthålls med i första hand patentkrav 1-13 som anges i patentskriften 500 616 med de ändringar som framgår av patentkravssida 12 (pag. 76) ingiven till PRV den 19 juni 1995. I andra, tredje och fjärde hand avser yrkandet patentkrav 1-11 enligt alternativ I (Aktbil. 50), patentkrav 1-10 enligt alternativ II (Aktbil. 51) respektive patentkrav 1-10 enligt alternativ III (Aktbil. 52), alla ingivna den 31 oktober 1996 och därefter ändrade på sätt som anges i en inlaga (Aktbil. 80) inkommen den 14 november 1996.

Invändaren I har ej hört av sig i Patentbesvärsrätten. Invändarna II, III och IV har bestritt bifall till patenthavarens talan.

I målet har hållits muntlig förhandling.

Patentbesvärsrätten bifaller ej besvären.

SKÄL

Patentkrav 1 enligt förstahandsyrkandet har följande lydelse:

"Förfarande för klorfri blekning av kemisk massa vid framställning av densamma, varjämte en suspension av massan uppvisar en konsistens överstigande 8% cellulosahaltigt fibermaterial, varvid en i en bleklinje inkommande massa matas kontinuerligt genom åtminstone ett blekkärl i bleklinjen, behandlas med minst en syra för inställning av pH till ett värde under 7 och med en komplexbildare samt därefter blekes i åtminstone ett steg till en ljushet överstigande 80% ISO, med väteperoxid eller motsvarande mängd annan peroxid, satsad i en mängd överstigande 5 kg/BDMT, kännetecknat av att peroxidblekningen sker vid en temperatur överstigande 90°C och vid ett tryck i blekkärlet som överstiger 2 bar och att blekkärlets tvärsnittsyta överstiger 3 m2, samt att arean av mot blekkärlets inre exponerade metallyta understiger 4V m2, där V anger volymen i m3."

Som kännetecken har enligt alternativ I tillfogats att övertrycket i blekkärlet erhålles med hjälp av en centrifugalpump för pumpning av massa med mediumkonsistens (s.k. MC-pump). Enligt alternativ II har därutöver temperaturen vid peroxidblekningen ändrats till att vara lika med eller överstiga 100°C och enligt alternativ III har dessutom trycket i blekkärlet ändrats till att överstiga 3 bar.

Patenthavaren har i målet gjort gällande att PRV i bedömningen av om uppfinningen är patenterbar ej synes ha beaktat att den innefattar en patentmotiverande identifiering av ett problem, ej synes ha bedömt uppfinningens överraskande effekt och ej synes ha insett att en fördom mot peroxidblekning vid hög temperatur förelåg före ansökningens ingivande. Patenthavaren har sålunda anfört att uppfinningen ej är näraliggande utifrån i målet anförda hänvisningar.

Den av patenthavaren hävdade patentmotiverande problemidentifieringen har uppgetts bestå i en upptäckt att, när i laboratorieskala en autoklav används som blekkärl, peroxiden undergår katalytisk nedbrytning mot autoklavens heta metallytor och att nedbrytningen är beroende av metallytornas storlek relativt kärlets volym samt insikten om att problemet är "laboratoriespecifikt", varmed avses att det reduceras vid uppskalning av blekkärlet till produktionsskala. Fördomen anges avse möjligheten att genomföra peroxidblekningsförfarandet vid temperaturer högre än 90°C.

Parterna har på ömse håll till stöd för sina respektive ståndpunkter till uppfinningens patenterbarhet tagit det sk Lignoxförfarandet till utgångspunkt. Lignoxförfarandet är beskrivet i den europeiska patentansökan som publicerades den 12 december 1990 under nr EP 0 402 335 A2 (Lx-ansökningen) med första prioritet från en svensk patentansökan ingiven av Eka Nobel AB den 6 juni 1989 och med PG Lundgren, LK Holtinger, JJ Basta och MR Samuelsson angivna som uppfinnare. Förfarandet är vidare beskrivet i en artikel av nämnda Basta och Holtinger tillsammans med K Gutke, likaledes vid Eka Nobel AB, i Proc TAPPI 1991, s 153-158 (Lx-artikeln).

Patentbesvärsrätten delar parternas ståndpunkt att Lignoxförfarandet kommer uppfinningen i målet närmast. Detta förfarande består i sina huvuddrag i att man före peroxidblekning av kemiskt delignifierad pappersmassa i alkalisk miljö behandlar massan med ett komplexbildande medel, såsom EDTA (etylendiamintetraättiksyra) och DTPA (dietylentriaminpentaättiksyra), företrädesvis i neutral till svagt sur miljö, i syfte att avlägsna joner av sådana metaller som järn, mangan och koppar, vilka katalyserar nedbrytning av peroxiden.

Lx-ansökningen beskriver peroxidblekning av kemiskt framställd massa innehållande företrädesvis 5-15% cellulosahaltigt fibermaterial (s 4, r 10). Peroxiden satsas i en föredragen mängd av 5-40 kg/ton (s 4, r 13-14; tabell X, XI; exemplen) och peroxidbehandlingen föregås av behandling med ett komplexbildande medel vid ett pH inom det särskilt föredragna intervallet 6-7 (s 3, r 40-42 och 50-52). pH inställs genom att en syra tillsätts (s 4, r 16-17). Av Lx-artikeln, som redogör för inverkan av olika processparametrar på blekningsresultatet, framgår att pH mellan 5 och 7 är gynnsamt med hänsyn till ljushet och andra egenskaper (s 153, Fig. 1 och texten på s 154, sp 1, r 14-21). Det som anges i ingressen till patentkraven 1 är därmed att anse som förut känt.

Därutöver anger Lx-ansökningen att peroxidbehandlingen kan genomföras vid en temperatur inom intervallet 50-130°C (s 4, r 8-9) och Lx-artikeln visar (s 155, Fig. 3, vänstra diagrammet) att det, när temperaturen i blekningssteget höjs från 60 till 90°C, erhålls en nästan linjär förhöjning av ljusheten från 70 till 80% ISO. I artikeln uttalas (i översättning) angående detta på s 155, sp 1, r 1-9:

Såsom synes i fig. 3 förbättrade en temperaturökning från 60 till 90°C stadigt verkan av peroxiden beträffande såväl ljushet som kappatalsreducering. Eftersom denna ökning av temperaturen resulterade i ett ytterligare viskositetsfall på endast 40 SCAN-enheter bör temperaturen 90°C, som använts i allt vidare arbete, betraktas som en praktisk begränsning snarare än som ett optimalt värde.

Det har visserligen ej framkommit i målet vad författarna till Lx-artikeln avsåg med att temperaturen 90°C är en praktisk begränsning. Det får emellertid anses ha varit uppenbart för fackmannen att det vid höjning av temperaturen till över 90°C, och därav föranledd anpassning av trycket, krävdes förändringar av blekningsutrustningen. I det av patenthavaren till besvärsskriften fogade intyget av prof. B.J. Flemming hänför denne det sena införandet av trycksatt peroxidblekning till hög kapitalinvestering. Det torde vara omständigheter av detta slag snarare än en förväntad negativ inverkan på blekningsresultatet som var bakgrunden till uttalandet om den praktiska begränsningen i Lx-artikeln.

I överensstämmelse med det i föreliggande patentkrav 1 angivna syftet drar författarna på basis av de i artikeln presenterade resultaten slutsatsen att en ljushet över 80% ISO kan uppnås med det beskrivna förfarandet utan användning av några klorinnehållande kemikalier (s 158, CONCLUSIONS, 1 st). Utifrån formen på kurvan i det nämnda vänstra diagrammet i Fig. 3, s 155 hade vidare enligt rättens mening fackmannen anledning att förvänta sig en fortsatt stadig ökning av ljusheten vid temperaturer över 90°C, såsom anges i patentkravet 1 enligt huvudyrkandet och enligt alternativ I, och en fortgående ökning vid en temperaturhöjning till 100°C och däröver, såsom anges i patentkravet 1 enligt alternativ II och III.

Rätten finner sålunda att fackmannen genom det som var förut känt om Lignoxförfarandet fick en tydlig anvisning om att vid peroxidbehandling pröva att använda en temperatur av såväl över 90°C som 100°C och däröver för att uppnå bättre blekningseffekt. Någon fördom kan därför icke anses ha förelegat mot användning av sådana temperaturer. De skrifter patenthavaren har hänvisat till för att göra annat gällande synes för övrigt ej heller uttrycka någon sådan fördom.

Trycket anges i patentkrav 1 enligt huvudyrkandet och enligt alternativen I och II överstiga 2 bar och i patentkrav 1 enligt alternativ III anges det överstiga 3 bar. Enligt rättens mening ger dessa uppgifter endast uttryck åt vad en fackman på området utan vidare inser, nämligen att när temperaturen höjs till över 90°C respektive till 100°C och däröver bör trycket höjas i motsvarande utsträckning för att undvika kokning i någon del av blekningsapparaturen. Jämför härvidlag Lachenal et al., 1992 Pan Pacific Pulp and Paper Conference Proceedings, September 8-10, 1992, tabell V, s 36. Därav framgår att vid delignifierande och ljushetsökande peroxidbehandling av pappersmassor trycket 0,5 MPa (5 bar) användes vid arbete vid 100°C medan atmosfärstryck användes vid 90°C.

Patenthavaren har i målet framhållit att bestämningarna i patentkraven 1 om blekkärlets tvärsnittsyta och om arean av dess inre exponerade metallyta avser att uttrycka att kontakten mellan den heta metallytan och massa med inblandad peroxid skall minimeras, enär det skulle ha "överraskande visat sig att autoklavens heta metallyta katalyserar peroxidsönderfallet". Det hör emellertid till genomsnittsfackmannens allmänkunskaper att väteperoxid undergår en av övergångsmetaller katalyserad nedbrytning och att en stor kontaktyta bidrar till denna nedbrytning, jfr t ex Hägg, Allmän och Oorganisk kemi, fjärde upplagan 1964, s 485, de tre sista raderna, och s 486, r 1-7.

Det måste därvid enligt rättens mening anses framstå som uppenbart för fackmannen att den av metaller förorsakade nedbrytningen av peroxid minskar när kontakten mellan metallytan och den peroxidinnehållande massan minskas, vare sig detta åstadkommes genom inklädning av metallytan eller genom att förhållandet mellan den exponerade arean och volymen minskas, något som på elementär geometrisk grund blir fallet vid en uppskalning till produktionsskala. Det i patentkraven 1 angivna talförhållandet, att denna area (m2) understiger 4V, där V är volymen (m3), har av patenthavaren ej visats eller ens påståtts vara kritiskt. Då sålunda den katalytiska nedbrytningen av peroxiden liksom nedbrytningens beroende av ytans storlek är av fackmannen välkända förhållanden, och insikten om möjligheten att uppnå areaminskning följer av enkla geometriska överväganden, kan rätten ej finna att någon patentmotiverande problemidentifiering har gjorts.

Beträffande den i patentkravet 1 enligt alternativ III angivna användningen av en centrifugalpump för pumpning av massa med medelkonsistens, en s k MC-pump, har patenthavaren hänvisat till ett antal praktiska, energimässiga och säkerhetsmässiga fördelar. Rätten kan dock ej finna att någon av dessa hänför sig till blekningsresultatet eller eljest bidrar till att lösa det till grund för uppfinningen liggande problemet.

Patentbesvärsrätten finner sålunda vid en samlad bedömning att den i patentkraven angivna uppfinningen ej, vare sig enligt huvudyrkandet eller enligt alternativen I, II och III, skiljer sig väsentligen från vad som var förut känt. Därmed uppfylls ej det som är stadgat i 2 § 1 st patentlagen varför det enligt 25 § 1 st 1 samma lag föreligger grund för upphävande av patentet.

Vid denna utgång saknar rätten anledning att pröva de av invändaren II genom påstådd tidigare öppen utövning och offentliggörande av ett förfarande i Hunsfos, Norge hävdade grunderna för upphävande.

Alf Linder Rune Näsman Mats Ryberg

Referent

Enhälligt

BESVÄRSHÄNVISNING, se bilaga (Formulär A)

ak

Visa mer Visa mindre