Domstols Målregister

Målet gäller: Framställningf enligt 72 § patentlagen, m.m.

Ink datum: 1996-05-22

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9490149-3

PRV beslutsdag: 1996-03-18

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: PL 72§ förvaltningslagen 27§ återkallelse av återkallelse efter avskr.beslut har godtagits

Tekniska sökord: -

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: bifall

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Janssen Pharmaceutica N.V.

Ombud: Stockholms Patentbyrå, AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Sökanden har efter det att ansökan om tilläggsskyd återkallats och avskrivits återkallat återkallelsen eftersom denna enligt sökanden byggde på felaktig uppfattning om rättsläget och återkallelsen skett efter det att PRV givit sin syn på rättsläget. PRV i beslut därefter inte ansett att avskrivningsbeslutet gick att ompröva. Någon besvärshänvisning lämnades inte. PRV har därefter avslagit sökandens framställan om förklaring enligt 72§ PL. PBR har lika med PRV funnit att förutsättningar saknats för en tillämpning av 72§ PL. PBR har tolkat framställningen om tillämpning av 72§ även som en förnyad begäran om omprövning av verkets avskrivningsbeslut. PBR har därvid funnit att avskrivningsbeslutet tillkommit efter handläggningsfel

Referat fortsättning : och undanröjt detta varvid ansökningen återförvisats till PRV för ny handläggning varvid patentlagen i dess lydelse före den 1 januari 1995 skall tillämpas. Ordföranden Linder är skiljaktig och anser inte att det finns laglig förutsättning för domstolen att i förevarande sammanhang överpröva det lagakraftvunna avskrivningsbeslutet.

Text: YRKANDE

I besvären yrkar sökandebolaget att överklagade beslutet undanröjs och att ansökningen visas åter till Patentverket för handläggning av ansökningen i enlighet med 13 kap. patentlagen i dess lydelse före den 1 januari 1995.

Patentbesvärsrätten bifaller överklagandet på så sätt att avskrivningsbeslutet den 10 januari 1996 undanröjs samt ansökningen visas åter till Patentverket för ny handläggning, varvid som följd av Patentbesvärsrättens dom i målet 96-110 (med Pharmacia & Upjohn SpA som sökande) 13 kap. patentlagen i dess lydelse före den 1 januari 1995 skall tillämpas. Vid denna utgång förfaller frågan om en tillämpning av 72 § patentlagen.

SKÄL

Regler om tilläggsskydd för läkemedel infördes i 13 kap. patentlagen med verkan från den 1 januari 1994. Inträdet i EU den 1 januari 1995 innebar att EG-förordningen nr 1768/92 blev gällande svensk rätt. Denna övergång medförde ändrade villkor för skyddstidens längd. Enligt EG-förordningen beräknas denna med utgångspunkt från tidpunkten för det första godkännandet inom ett EU/EES-land för försäljning av läkemedlet. Beräkningen enligt 13 kap. patentlagen däremot utgick endast från det första svenska godkännandet. Varken anslutningsakten eller de svenska övergångsbestämmelser som infördes i 13 kap. patentlagen i samband med EU-anslutningen innehåller någon uttrycklig bestämmelse huruvida förordningen eller 13 kap. patentlagen i 1994 års lydelse skall tillämpas på sådan ansökan som alltjämt var anhängig den 1 januari 1995. Patentverket har med stöd bl.a. av ett propositionsuttalande (prop. 1994/95:86 s. 20) angående de svenska övergångsbestämmelserna tolkat rättsläget så, att förordningen skall tillämpas.

Om handläggningen i Patentverket av ansökan om tilläggsskydd uttalades i prop. 1993/94:22 (s. 62) att den materiella prövningen är enkel och att verket således i de flesta fall kunde meddela sitt beslut nästan omedelbart efter det att ansökan kommit in. I förevarande ansökan, som kom in i juni 1994, har emellertid någon handläggning inte skett förrän Patentverket i föreläggande den 10 januari 1995 upplyste att ansökningen skulle komma att behandlas i enlighet med EG-förordningen och att sökandebolaget därför behövde komplettera ansökningen med bl.a. uppgift om datum och i vilket EU/EES-land det första läkemedelsgodkännandet skett. Som följd av denna upplysning återkallade sökandebolaget den 28 mars 1995 sin ansökan med hänvisning till att det första EU/EES-godkännandet erhållits så tidigt att tilläggsskydd inte kunde erhållas med stöd av förordningen. Den 10 januari 1996 avskrevs ansökningen. I skrivelse den 2 februari 1996 begärde bolaget att avskrivningsbeslutet skulle rivas upp p.g.a. att nya uppgifter som sökandebolaget erhållit gav anledning anse att förordningen inte var tilllämplig. I besked den 14 samma månad vägrade Patentverket efterkomma bolagets begäran med hänvisning till att avskrivningsbeslutet grundade sig på bolagets egna uppgifter och därför inte kunde rivas upp i efterhand.

Den 20 februari 1996 hemställde sökandebolaget om förklaring enligt 72 § patentlagen med hänvisning till att återkallelsen grundats på uppgifter i föreläggandet den 10 januari 1995 och till att rättsläget blivit osäkert, något som enligt bolaget styrktes av att Patentverket dröjt med avskrivningsbeslutet tills c:a 8 månader efter återkallelsen samt till att det ännu inte förelåg något "praxisbeslut". Den 18 mars 1996 beslutade Patentverket avvisa framställningen med angivande av att avskrivningsbeslutet inte förorsakats av att någon föreskriven frist inte iakttagits och att 72 § patentlagen därför inte var tillämplig.

Den 1 april 1996 kom sökandebolaget in med en förfrågan huruvida det fanns annat tillämpligt rättsinstitut för att få ansökningen återupprättad. I svar den 3 samma månad angavs att något sådant institut inte kunde anvisas.

I överklagandet har sökandebolaget hävdat att bolaget vid telefonkontakt med Patentverket, som togs i samband med återkallelsen den 28 mars 1995 av ansökningen, erhållit muntligt besked att "även återtagna ansökningar skulle hållas vilande i väntan på att det osäkra rättsläget klarnar" men att trots detta beslut om

avskrivning meddelades den 10 januari 1996 utan att den grundläggande rättsliga frågan avgjorts.

På besvärshandlingen har Patentverket antecknat följande:

"PRV har avvaktat med beslutet att avskriva ansen ss återtagen tills dess verket tagit ställning till frågan om patentlagen eller förordningen skulle tillämpas av PRV på 1994 års oavgjorda ansar. Ställningstagandet skedde i beslut av PRV den 22 dec 1995."

Mot bakgrund av vad som sålunda förekommit gör Patentbesvärsrätten följande bedömning.

Såsom Patentverket funnit saknas förutsättningar i förevarande fall för en tillämpning av 72 § patentlagen. Däremot kan den ifrågavarande framställningen anses innefatta en förnyad begäran om omprövning av verkets beslut den 10 januari samma år att avskriva ansökningen. För ett sådant synsätt talar också följande omständigheter. Det första beslutet att inte ompröva avskrivningsbeslutet har i strid med 21 § 2 st förvaltningslagen – jfr prop. 1985:80 s. 79 angående överklagbarheten av omprövningsbeslut – inte försetts med fullföljdshänvisning. Sökandebolaget har därigenom undanhållits anvisning om att beslutet kunde överklagas. Patentverket har heller inte upplyst om överklagandemöjligheten när bolaget den 1 april 1996, dvs inom fullföljdstiden för omprövningsbeslutet den 14 februari 1996, inkom med förfrågan om tillämpligt rättsmedel.

Med beaktande av det nu anförda får det anses föreligga förutsättningar för att inom ramen för överklagandet pröva frågan om ett upphävande av verkets avskrivningsbeslut. I första hand uppkommer därvid fråga om avskrivningsbeslutet har tillkommit p.g.a. handläggningsfel och därför skall undanröjas eller, om så inte är fallet, i andra hand frågan om beslutet bör omprövas i enlighet med sökandebolagets yrkande.

Vad gäller den förstnämnda frågan har verket inte ifrågasatt bolagets uppgift att ett telefonbesked lämnats i samband med återkallelsen av ansökningen. Tidpunkten för anteckningen på besvärshandlingen ligger långt – uppenbarligen mer än ett år – efter tidpunkten för telefonbeskedet och någon tjänsteanteckning vid denna tidpunkt om beskedet finns inte i ansökningsakten. Vid nu angivna förhållande får sökandebolagets uppgift om telefonbeskedet och dess innehåll godtas. Patentverkets besked får närmast förstås så att frågan om avskrivning skulle bero till dess att ett lagakraftvunnet avgörande förelåg i lagtillämpningsfrågan, särskilt som det inte framstod som meningsfullt att uppfatta beskedet så att detta avsåg endast verkets eget ställningstagande, detta med hänsyn till att ett avskrivningsbeslut till följd av egen återkallelse i princip vinner omedelbar laga kraft medan ett avslagsbeslut kan överklagas. Dessutom framstod det vid tidpunkten för avskrivningsbeslutet som sannolikt att verkets beslut den 22 december 1995 i lagtillämpningsfrågan skulle komma att överklagas. I vart fall borde Patentverket med hänsyn till att återkallelsen utlösts till följd av verkets föreläggande den 10 januari 1995 ha underrättat bolaget om lagtillämpningsbeslutet i tid före verkets slutliga beslut i avskrivningsfrågan. Också den omständigheten att Patentverket genom sin sena handläggning självt förhindrat att ansökningen kunde avgöras före den 1 januari 1995 borde ha manat verket till försiktighet med att slutligt skriva av ansökningen. Vid angivna förhållanden får avskrivningsbeslutet anses ha tillkommit i strid med det muntliga besked som sökandebolaget erhållit och som bolaget bort kunna förlita sig på; jfr Case Law of the Boards of Appeal of the European Patent Office, 1996, s. 189-191 samt för Patentbesvärsrättens del avgörandena i målen 93-594 och 93-601.

På grund av det anförda skall avskrivningsbeslutet den 10 januari 1996 undanröjas och ansökningen visas åter till Patentverket för ny handläggning, varvid i enlighet med Patentbesvärsrättens dom i målet 96-110 m.fl. 13 kap. patentlagen i dess lydelse före den 1 januari 1995 skall tillämpas. Vid nu angivna förhållande förfaller frågan om en tillämpning av 72 § av patentlagen.

Vid denna bedömning saknas skäl närmare gå in på den andra frågan, nämligen huruvida ett lagakraftvunnet avskrivningsbeslut till följd av egen återkallelse kan omprövas, när det, såsom i förevarande fall, föreligger alldeles särskilda omständigheter.

Alf Linder Jeanette Bäckvall Suzanne Depken Lennarth Törnroth

Skiljaktig; Referent

se prot.

Ordföranden är skiljaktig och anför:

Såsom Patentverket funnit har sökanden i ärendet om tilläggsskydd inte lidit rättsförlust på grund av att denne försuttit en tidsfrist som kan bli föremål för förklaring enligt 72 § patentlagen. Det överklagade beslutet enligt vilket sökandens framställan därom avvisats är således – såsom majoriteten också tycks anse – lagligen grundat. Det skall därför enligt min mening stå fast.

Det föreligger enligt min bedömning inte heller i övrigt laglig förutsättning för domstolen att i förevarande sammanhang överpröva Patentverkets lagakraftvunna beslut den 10 januari 1996 att efter sökandens återkallelse avskriva ansökningen om tilläggsskydd från vidare handläggning. Jag finner således att även detta skall stå fast och lämnar besvären utan bifall.

Som ovan

Jeanette Bäckvall

Prot. uppvisat den 1997/

AL

ak Visa mer Visa mindre