Domstols Målregister

Målet gäller: Framställning enligt 72 § patentlagen.

Ink datum: 1996-06-10

Reg datum: -

Överklagat: 1997-06-09

PRV:s nummer: 82402010.1

PRV beslutsdag: 1996-04-02

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: Avskr.

Klass: -

Juridiska sökord: Rättsvillfarelse kompetensbrist, proportionalitetsprincipen, stress

Tekniska sökord: -

Lagrum: 72 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: MM

Ombud: Gozzo, Giovanni, Advokaterna Grundén & Gozzo, ( tidigare Awapatent AB ändr 5/8-96/LC

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Den grundläggande orsaken till fristförsummelsen får anses vara att hemlandsombudet till uppdragsbrevet till det svenska ombudet inte bifogat EPOs formulär med uppgift om datum för EPOs beslut att kungöra patentet i ändrad avfattning trots att i uppdragsbrevet uttryckligt angetts att formuläret bifogats samt att ingen hos det svenska ombudet - där ärendet hanterats av flera personer med såväl assistents som behörigt ombuds ställning uppmärksammat detta förhållande.

Referat fortsättning : -

Text: YRKANDE

Klaganden har i Patentbesvärsrätten vidhållit yrkandet om förklaring enligt 72 § patentlagen.

I målet har hållits muntlig förhandling.

Patentbesvärsrätten bifaller inte besvären.

SKÄL

Vad först gäller EPO praxis, såvitt denna har relevans för bedömningen av omsorgskravet i målet, är till en början att märka att bristande kännedom om gällande bestämmelser normalt inte utgör giltig ursäkt (se t.ex. Singer/Lunzer, The European Patent Convention, 1995, s. 702 och Case Law of the Boards of Appeal of the European Patent Office, 1996 s. 218). Vidare får frågor om lagtolkning och lagtillämpning inte överlämnas till assistentpersonal utan måste handläggas av behörigt ombud, se härom t.ex. det i nyssnämnda publikationer nämnda rättsfallet J 5/80 (Headnote p. IV). Av samma rättsfall framgår också det allmänna omsorgskravet att delegering till assistentpersonal får avse endast rutinuppgifter och bara under bl.a. den förutsättningen att ombudet givit erforderliga instruktioner för ifrågavarande uppgifts utförande. Vidare måste det i större företag finnas någon form av dubbelkontroll för fristbevakningen (Case Law - - - - , s. 216). Hög arbetsbelastning, semester, frånvaro på grund av sjukdom eller annan frånvaroorsak är sådant som enligt EPO praxis normalt inte utgör ursäkt för ombuds misstag (se Singer/Lunzer s. 698, Case Law - - - , s. 217). Vad slutligen gäller proportionalitetsprincipens tillämpning innebär redan artikel 122 EPC resp. 72 § patentlagen i sig med det där uppställda omsorgskravet en avvägning emellan patentsökanden/patenthavarens intressen och det motstående allmän- och tredjemansintresset. Principen kan således härutöver inte ges någon självständig betydelse. I de – såvitt framgår av publicerad EPO praxis – enstaka fall den ändå berörts som särskild bedömningsbakgrund har det gällt antingen mycket korta fristöverskridanden – en resp. två dagar i de av klaganden åberopade båda avgörandena – vid tillämpning av regel 78(3), vilken bestämmelse i vissa fall lätt kan föranleda misstag ifråga om sista fristdag, eller gällt något mindre allvarligt formellt misstag (se Case Law - - - -, s. 218). Slutligen ligger det i sakens natur att proportionalitetsprincipen inte får ges en betydelse som varierar med patentets värde i det enskilda fallet. Det skulle nämligen – tvärtemot vad som är rimligt – innebära att ju viktigare ett patent är för patenthavaren ju lägre skulle kravet på hans omsorg för dess upprätthållande sättas. Av de ovan nämnda publicerade rättsfallen framgår det heller inte att EPO gjort en sådan individuell bedömning.

Vad därefter gäller omständigheterna i målet är först att konstatera att de ifrågavarande bestämmelserna i EPC om åtgärder i samband med beviljande resp. upprätthållande av ett europeiskt patent i ändrad avfattning är lätt tillgängliga, enkla och tydliga. De föranleder därför inte något tolkningsproblem för ett behörigt ombud. Detsamma gäller de motsvarande svenska bestämmelserna om fullföljd i dessa båda fall. Mot denna bakgrund är det inte heller ursäktande att antalet fall då ombudet haft att tillämpa bestämmelserna är litet.

Av utredningen i målet framgår att patenthavarens hemlandsombud av misstag, som i sig framstår som ursäktligt, inte bifogade EPOs formulär 2329 med uppgift om datum för EPOs beslut att kungöra patentet med dess ändrade avfattning trots att i uppdragsbrevet till det svenska ombudet uttryckligen angetts att nämnda formulär bifogats tillsammans med formulär 2328. Den grundläggande orsaken till att den ifrågavarande fristen försuttits får anses vara – förutom hemlandsombudets nu nämnda misstag – att ingen handläggare av ärendet hos det svenska ombudet varken på dess kontor i Göteborg eller Stockholm uppmärksammat denna brist och därför inte vidtagit erforderliga åtgärder. Av det till uppdragsbrevet fogade formuläret 2328 framgår att formulär 2329 innehåller uppgift om tidpunkten för EPO:s beslut att kungöra patentet i ändrad avfattning. Vid en normal genomläsning av uppdragsbrevet och därtill bifogade handlingar borde den handläggande personalen hos det svenska ombudet ha uppmärksammat att det för detta ombuds handläggning av ärendet synnerligen viktiga dokumentet 2329 saknades och omedelbart ha vidtagit erforderlig åtgärd. Härtill kommer att redan själva uppdragsbrevet, oavsett bilagor, tydligt angav att det var fråga om upprätthållande av ett patent i ändrad avfattning, vilken upplysning i sig klargjorde att uppgift om tidpunkten för EPO:s kungörande var nödvändig. Ombudet har emellertid utan någon närmare undersökning av de faktiska förhållandena i stället framflyttat den ursprungligen till den 5 november 1995 noterade fristen till den 5 december samma år. Och fullföljdsåtgärderna har heller inte vidtagits inom denna tid utan först den 26 januari 1996. Bidragande till den uppkomna situationen har bl.a. varit att den person, som handlagt ärendet på Göteborgskontoret, dit uppdraget av misstag sänts av hemlandsombudet, haft assistents ställning. Denne har uppenbarligen saknat kännedom om vilka bestämmelser som gäller för den ifrågavarande fullföljdsfristens utgång och inte heller uppfattat de upplysningar härom som fanns i det bifogade formuläret 2328. Istället för att då – såsom skulle ha skett enligt ovan nämnda EPO praxis – överlämna ärendet till ett behörigt ombud med påpekande om det saknade formuläret 2329 bestämde assistenten med felaktiga utgångspunkter själv en frist. Också på Stockholmskontoret, dit ärendet därefter sänts, har EPO:s kompetenskrav i omsorgsavseende åsidosatts. Sålunda har ärendet där, sedan det – utan att bristerna uppmärksammats – granskats av ett, i det ordinarie handläggande ombudets frånvaro annat behörigt ombud, överlämnats till det ordinarie ombudets assistent som emellertid aldrig handlagt något ärende om fullföljd av ändrat europeiskt patent. Och de skriftliga instruktioner som utfärdats, vilka getts in i Patentbesvärsrätten, innehåller inte heller erforderliga anvisningar härom. Vad vidare gäller de som ursäkt åberopade stressiga förhållandena på Stockholmskontoret vid den aktuella tidpunkten är, utöver den ovan nämnda EPO inställningen, följande att beakta. Hemlandsombudet har redan den 9 maj 1995 från EPO mottagit besked (formuläret 2328) enligt regel 58(5) att patentet skulle komma att upprätthållas i ändrad lydelse. Med beskedet följde såväl den fullständiga ändrade texten som upplysning om vilken fullföljdsfrist som gäller i Sverige. Den 20 juli översände EPO det formella beslutet enligt artikel 102(3) om ändrat upprätthållande innefattande uppgift om kungörandedagen enligt artikel 103. Det har alltså funnits gott om tid att ordna den svenska fullföljden. Att hemlandsombudet trots detta och utan någon som helst förklaring dröjt så länge med att avisera sitt svenska ombud om fullföljden så att uppdraget härom erhölls först den 30 oktober 1995 är inte tillfredsställande ur omsorgssynpunkt, eftersom det skapat onödig risk för att t.ex. eventuell tillfällig arbetsanhopning och frånvaro hos det svenska ombudet skulle försvåra uppdragets genomförande. Vid nu angivna förhållanden framstår inverkan av den åberopade stressituationen på Stockholmskontoret inte som ursäktlig.

Som framgår av det anförda har det förekommit flera allvarliga brister i ombudens handlande. Med hänsyn härtill och enär fullföljdsåtgärderna vidtagits först avsevärd tid efter fristens utgång den 30 november 1995 och f.ö. inte ens vidtagits i omedelbar anslutning till Patentverkets beslut den 13 december 1995 om vägrad kungörelse blir med de ovannämnda EPO avgörandena som mönster proportionalitetsprincipen som särskild bedömningsgrund inte relevant för utgången.

Mot angiven bakgrund kan det inte anses att patenthavaren, som har att bära ansvaret för bristerna i ombudens handläggning, iakttagit all omsorg som betingats av omständigheterna. Framställningen om förklaring enligt 72 § patentlagen kan därför inte bifallas.

Lennarth Törnroth Eva Hagström Sten Ove Henningsson

Referent

Enhälligt

BESVÄRSHÄNVISNING, se bilaga (Formulär B)

ak

Visa mer Visa mindre