Domstols Målregister

Målet gäller: Tilläggsskyddsansökan 9490160-0 avser den aktiva föreningen 5-(3-dimetylaminopropyl)-3kloro-10-11-dihydro-5H-dibens-(b,f)-azepin (klomipramin).

Ink datum: 1996-07-30

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9490160-0

PRV beslutsdag: 1996-05-24

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: tilläggsskydd, 13 kap. PL

Tekniska sökord: delbar tabelett, klomipramin

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Ciba-Geigy AG

Ombud: Stockholms Patentbyrå, AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Patentet (nr 8005759-9) avsåg en delbar tablett. Rätten fann att varken patentkraven eller beskrivningen hänförde sig till någon viss aktiv förening. Patentet kunde därför ej läggas till grund för tilläggsskydd. Målet avgjordes enligt 13 kap. patentlagen, SFS 1993:1406.

Referat fortsättning : -

Text: YRKANDE

I besvären vidhåller sökanden sin ansökan om tilläggsskydd för substansen 5-(3-dimetylaminopropyl)-3-kloro-10,11-dihydro-5H-dibens-[b,f]-azepin (klomipramin), vilken anges vara skyddad av patentet 8005759-9, publ nr 445 802.

Patentbesvärsrätten bifaller inte besvären.

SKÄL

Föreliggande ansökan om tilläggsskydd ingavs den 27 juni 1994. I dom den 14 mars 1997 mål nr 96-110 fann Patentbesvärsrätten att rådets förordning (EEG) nr 1768/92 (EG-förordningen) inte är tillämplig på en sådan ansökan om tilläggsskydd som alltjämt var anhängig den 1 januari 1995. Istället skall 13 kap. patentlagen i dess äldre lydelse (SFS 1993:1406) tillämpas. Detta medför dock beträffande bedömningen i förevarande mål ingen skillnad i sak eftersom 13 kap. avsågs motsvara förordningens innehåll, och tolkningen därför bör vara huvudsakligen densamma (se prop. 1993/94:22).

Den av det åberopade patentet skyddade uppfinningen avser en delbar tablett innehållande minst ett verksamt ämne (en aktiv ingrediens) i en hjälpämnesmassa som åstadkommer fördröjd och kontrollerad avgivning av det verksamma ämnet. Enligt uppfinningen har tabletten i huvudsak långsträckt form med vissa geometriska dimensioner och en eller flera brytskåror med visst djup, huvudsakligen i syfte att undvika skillnader i frisättningshastighet mellan en hel tablett och de brottstycken därav som uppstår vid delning. Patentkraven hänför sig helt till tablettens utformning härför och anger inte någon viss läkemedelsaktiv ingrediens.

Inte heller anger beskrivningens allmänna del någon viss läkemedelsaktiv ingrediens för vilken uppfinningen avses tillämpas. I utföringsexemplens tablettberedningar ingår visserligen en eller två av de aktiva ingredienserna metoprolol, klortalidon och oxprenolol, men det görs inte gällande att uppfinningen skulle stå i något särskilt förhållande till just dessa ämnen. Klomipramin omnämns över huvud taget inte i patentskriften.

För att klomipramin skall kunna ges tilläggsskydd förutsätts enligt 106 § punkt 1 patentlagen i tillämplig lydelse att det skyddas av ett patent. Härmed avses som framgår av artikel 1c i EG-förordningen att patentet skyddar antingen klomipramin som sådant, en metod att framställa klomipramin eller en användning av klomipramin. I det förstnämnda fallet måste alltså med tillämpning av bestämmelserna om skyddsomfång i 39 § patentlagen klomipramin vara explicit angivet i patentkrav avseende aktiv ingrediens eller omfattas av en i patentkrav avseende aktiv ingrediens angiven generell uppfinningsdefinition. Det är uppenbart att förevarande patent inte ger ett sådant skydd för klomipramin. Sökandens argument att intrång i det åberopade patentet sker om någon utan patenthavarens lov yrkesmässigt utnyttjar klomipramin i den patentskyddade tablettutformningen ger inte anledning till annan bedömning. Att intrång i sådant fall föreligger utgör nämligen snarare en följd av att ensamrättens innehåll (3 § patentlagen) ger patenthavaren möjlighet att under patenttiden i princip förhindra andra från varje yrkesmässig användning av denna utformning oavsett tablettens innehåll.

Eftersom patentet inte heller avser en metod för framställning av klomipramin återstår bara alternativet att tablettutformningen enligt patentet skulle anses utgöra en användning av klomipramin. Det ligger därvid i sakens natur att den patenterade användningen måste vara knuten till ett utnyttjande av klomipramins egenskaper såsom läkemedel. Som exempel på en sådan relation kan nämnas att det i ovannämnda proposition s. 36, uttalas att ett användningspatent enligt förordningen kan vara ett patent på den första eller andra medicinska indikationen för en förut känd produkt. Likaså synes ett patent avseende en farmaceutisk beredning av en substans med förut kända terapeutiska egenskaper kunna läggas till grund för tilläggsskydd om det var först i denna beredning som dessa terapeutiska egenskaperna kunde nyttiggöras. Det anförda medför att varken klomipramin eller de i patentskriften särskilt nämnda föreningarna uppfyller dessa villkor.

Vid angivna förhållanden och då även de skäl som föranlett ordningen med tilläggsskydd (se prop. s. 38, EG-förordningens ingress, jfr även artikel 1a i förordningen) uppenbarligen talar mot att tilläggsskydd beviljas på grundval av patent avseende uppfinningar inom den ifrågavarande kategorin, kan besvären inte bifallas.

Alf Linder Rune Näsman Suzanne Depken Lennarth Törnroth

Referent

Enhälligt

BESVÄRSHÄNVISNING, se bilaga (Formulär A)

ak

Visa mer Visa mindre